syskov

Svårtolkad rubrik. Såg jag. Den blev liksom rysk, på något vis. Men det ska uttalas syyyskooov. Alltså en tillfällig händelse, mellan varven, när andan faller på, etcetera. Jag syr i skov. Just nu syr jag massor. Jag ligger i sängen i vargtimmen och funderar över vart jag gjort av ”just-det-där” makalöst snygga tyget? Jag har hur många skåp som helst med tyg, inköpta Gud-vet-när, samt skåp som borde rymma annat, men där det ändå ligger tyg.

     Så fort jag börjar jobba blir jag så hiskeligt rastlös. Jag vaknade vid 4-snåret i morse, (som vanligt när jag jobbar) och verkligen låg där i sängen och funderade. Sket i att jag var för trött. Struntade i att huvudet gick igång, bara lät det vara påkopplat på nå´t vis. Jaha, och vad kom jag fram till då? Jo, att jag inte är en bra människa när jag måste hålla på med pappershögar och rent okreativa andra kamerala göro- och spörsmål. Jag kom fram till att det jag alltid, och hela tiden mår bäst av är; när det blir någonting. En mössa, en målning, en tapetsering, ett klädesplagg. Något man kan ta på.

     Jag tror att jag har en mer kroppslig intelligens. Den sitter liksom i fingrarna mer än i huvudet. Även om jag gärna vill tro, att jag har vissa mer intelligenta tankar än många andra. Nä, min huvudsakliga grej... den sitter i händerna. Åh, så fort jag börjar jobba, måste jag också börja tillverka saker hemmavid, (dock inte middag). Spelar liksom ingen roll vad, bara att det blir. Något man kan ta på. Något som är. På rikt. Inte betygskriterier, ”levande” dokument, lönerapporter, omdömesmallar, utvecklingssamtal och budgetlistor. 

Jag är en praktiker i ett teoretiskt yrke. 

Klart det blir konflikt mellan mina hjärnhalvor. Det fattar jag ju.

ta av dig jackan!

För bövelen! (uttrycket har jag snott av bl av Michanek, jag använder det som ett nästan nytt, och eget uttryck) En av mina rumsjobbarpolare på jobbet uttryckte sig inte direkt så, men det var andemeningen.

- Du kan ju inte börja dagen med att leta fram batterier till kameran och börja fota! Mår du bättre?

- Jo. Jag kan. Ja, bättre.

- Jamen, ta av dig jackan... och vantarna... först, eh, kanske?

- Kolla hur det ser ut, vem har använt min skruvdragare, och sen tyckt att den står fint på mitt bord? Va, va?

- Öh, det var kanske jag.

- Jaha, och vem har släpat fram alla böcker då?

- Öh, jag vickade ju för dig när du var sjuk... och det blev lite mycket... så jag glömde nog...

- Oj, sorry, tack!

Till och med utlagt blev det. Med bild och allt. I ren och skär affekt. 

Bättre nu.

frisk nu

Kreativt kaos, eller bara kaos, det är frågan? Välkommen tillbaka!

Mitt bord känns som en mindre dumpstation för allsköns pryttlar och mojänger. Skruvdragare, projektorkontroll, papper och ja, hm, det mesta man kan tänka sig och lite till.

Ps. Nä, det såg inte lika illa ut innan jag blev sjuk.

skröna?

När jag var tonåring florerade ett rykte om att man kunde bli packad på filmjölk. Man kunde också bli full om man drack Coca-cola med magnecyl. Detta var tidiga tonår. Någon gång var det någon tuff kille i klassen som frågade biologimajen, (eller om det nu var kemifröken?) om det var sant. Kan man bli full på filmjölk? Jag har för mig att läraren skrattade gott och sa att, visst, men det var sådana stora mängder det rörde sig om, så man skulle nog mest bli fruktansvärt full i magen... innan man blev plakat. Coca-colamyten  var farlig för levern, sa majen.

   Nya Vd:n för Systembolaget kanske vet. Vet inte riktigt varför jag tycker att det är så roligt. Först jobba med filmjölk och sen med sprit... det kanske finns en viss sanningshalt i ryktet?

när man längtar till jobbet...

...jag kan det här soffhörnet nu.

framtiden

Frans ramlade in vid sjutiden.

- Mamma, jag ska nog läsa på KTH, men jag måste läsa in matte D och kanske kemi, eller så.

Samtidigt ställer han upp ett 6-pack folkbira på mitt datorbord.

- Jaha, hej. Har dagen varit bra?

- Ja, och vadå pendla till Stockholm är ju en baggis, det finns de in min klass som pendlar typ från Gävle och Norrtälje. En och en halvtimme, typ 3 timmar om dagen... shit, till Stockholm tar det ju bara 45 minuter... kan jag bo hemma utan studielån det första året, jag skaffar helgjobb. Jag betalar så klart mobil å kläder... kanske ska jag fortsätta med medietekniken, eller det verkat mer spännande med elektronik. Eventuellt bor jag ihop med Joel en sväng, för Julia ska bo med Amanda...

- Eh, ja... (Mamma My tänker: studier lönar sig alltid så är det)... visst, så klart, ta så lite lån du kan. Det ordnar sig (Mamma My tänker: Herregud ska han flytta redan! Det var ju bara snart 19 år sedan han kom!).

- Ja, för att bli ingenjör av något slag är aldrig fel, det finns typ 20 olika ingenjörsutbildningar, att bli läkare känns för smalt liksom. Kanske den här med elektronisk nanoteknik, det är future mamma!

Future var det.

yin&yang

Det var sol en stund mitt på dagen...

som Hajk, fast roligare.

Man borde verkligen vara pensionär, eller i alla fall styra sin vardag mer självständigt. Det är sjukt mycket program på vardagsförmiddagar! Ja, alla är väl inte direkt av toppklass, men jag fick se Malou intervjua Harriet Andersson. Cool dam Harriet. Kollade CNN, och fick Amerikanskt kött på benen inför kvällens installation av President Obama. TV4+ sa att det är kallt i Washington, men att det är 7000 bajamajor utplacerade. 

    Jag ska absolut kolla Obamas installationstal ikväll. Snygg, smart och historisk man. I Sverige skulle vi nog sagt att han är ”folklig”.

      Jaha, åh sen är det Nytt läge, barnprogram, typ sport på längden, bredden och tvären. Det är en aldrig sinande ström av Ellen DeGeneres, Stilakuten, Trav, Just shoot me, Spin city , Tummen mitt i handen och...

Jag som egentligen inte tittar så mycket på TV är just nu på mitt eget privata Gröna Lund.

Zap, zap och välkomna till Hajk.

jallatiif

Nja, nu vet jag ju förstås inte om stavningen funkar, man får låtsas att det är fonetiskt i rubriken. På arabiska betyder det väl ungefär ”herregud”. Med suck efter.

   Det känns just så. Just nu. Som om jag skulle vilja uttrycka detta tillstånd med fler och starkare gudsuttryck än vad min mosiga hjärna är kapabel till. Förbarma. Vik hädan. Amen.

   Om jag ska vara efterklok borde jag tagit vaccin mot influensan. Sedan onsdag natt har febern härjat i min kropp. I dag är den första dagen jag masat mig ner i badkaret. Sen i onsdags morse! Som tur är har jag blivit matad med thé, vatten och treo. Detta är inte kul. Mahara ba shab. Så rök den löneökningen. I alla fall för den här månaden.  Sängläge även i morgon.

himla bra faktiskt!

Vill du veta din nya lön? Frågade rektorn precis innan öppna huset skulle börja.

- Ja, är den klar alltså?

- Mmm, häng med upp till mig.

- Okki.

• • •

Trodde att det skulle bli som det brukar... i skolan... typ 435:-.

• • •

Jag hoppas du blir nöjd. Det känns skönt att få meddela den här lönen. Sa rektorn med ett smil.

- Oj! Hoppsan!

- Det är du värd. (Han har förmodligen inte läst min blogg.)

- Du har fått från min pott, som ju alla får. Sen har du fått från Helenas och Mickes pott också.

- Öh, jaha, eh, vaddå liksom?

- Ja, de har kollat på hur det är mellan könen, om man utför samma arbete, timmar, nöjda       elever... ja, och sen är det ju utbildning du gått också.

• • •

1.730:- mer i månaden gör mig trevligt sinnad till eleverna, jobbet och mig själv.

Tillsvidare. Fast det var jobbigt att vara 12 timmar på jobbet med 25 minuters lunch i dag.

arbetsbelastad

Jag säger det igen: Hur mycket är det tänkt att man ska hinna? På jobbet. Egentligen. Det är verkligen som moment 22. År ut och år in. Ska jag verkligen lära unga, halvvuxna att hantera rit- och layoutprogram i 17 år till?
Sen är det såklart ett nytt raggningstillfälle i kväll. Inte som man kan tro, någon ny man, utan bara att vara lockbete för dem som ska söka gymnasiet till hösten. Till klockan 20.00 får man alltså prata med föräldrar som frågar ihjäl sig om utbildningarna. Alltmedan deras 15-åringar står två steg bakom och tycker det är allmänt skämmigt. Glad och clownlik till 20.00 alltså!

nästan som en ny fru.

Hon är inte speciellt gammal, men jag har aldrig riktigt kunnat förlika mig med henne. Konstig i sin form är hon, allt blir bara knöligt så fort någon suttit i hennes famn. Hård är hon också. Oskön att både skåda och ligga i. Hon tar dessutom inte emot fler än högst 4 personer åt gången. Rätt präktig skulle jag väl kunna kalla henne. Jag har verkligen gett henne en chans, hon har till och med fått nya kläder minst 7 gånger. Just nu är hon brun.
Simon hade henne med sig från sitt ungkarlsliv. Då var hon ny, och min sköna, rätt åldersstigna Nikkala fick flytta.

Nä, nu äntligen åker hon ut, mamsell Tomelilla från IKEA har gjort sitt!

Ha-ha för jag har köpt en ny madame som ska få trona hemma hos mig. Hon har både djup och plats för många.

affärsidé

Oj, det verkar som om det bara är jag som gillar att lägga saker i lådor. Märka med fina lappar, bära ner i källaren, som förvisso redan är överfull, och att få struktur på eländet som skräpar och stör. Eller så är jag den enda som gillar att ta tag i konstiga saker och stoppa undan dem. I lådor. Med märkning.

     Jag har absolut inga problem med att slänga saker. Det är faktiskt så att det är svårare att börja... än att sluta. Släng skiten! 

    På kommentarerna i det tidigare inlägget verkar det som om jag skulle kunna starta en hemorganisationsrörelse. Hm, det kanske jag ska?

organisation

”Jamen, våran mamma är rätt bra på att fixa grejer faktiskt”

Disa sa det en gång när kusin Moas leksak (rack med boll i snöre) gick sönder. Numer har det på något märkligt vis blivit som någon typ av mantra i familjen. ... våran mamma... Frans cykel ska idag lagas (punka), jag tänkte också sy klart några klänningar, tvätta lite och gå till containern med en del konstigt skrot som stått i hallen på vänt i 14 dagar.

     Disa började i stor stil möblera om sitt rum, för typ 10 dagar sedan, nu är det på något märkligt sätt jag som ska försöka styra upp ommöbleringen. Lampor sitter fel och hyllor måste skruvas ner och upp igen. Väggarna känns tråkiga och den väggmålning jag gjort tidigare, måste målas över. Målningen har liksom hamnat fel bakom en säng. Allt ska bara byta plats. Alla saker är på fel ställen. Är det något som jag är bra på så är det ändå organisation. 

Jag är rätt bra på att fixa grejer.

hjärnkoll

Har jag koll på läget eller? Svaret är ett rungande NEJ!

     Jo, javars, viss koll har jag, men idag började jag läsa en bok. En känd bok. En bok som de flesta läst och jag inte hunnit med. Innan man har en åsikt om en bok, tycker i alla fall jag att man ska läsa den. Pluggårens faktaböcker tog ett tag död på min läslust. Alltså har jag travar och buntar med böcker jag köpt, men inte hunnit läsa.

     Nåväl, jag började läsa ”Män som hatar kvinnor” alldeles nyss. Hm, men det är något som inte stämmer? Jag behövde bara läsa några få rader om blomtavlorna i prologen... ahmeeh... den här har jag ju redan läst!

     Vet inte när jag läste boken, men jag kan absolut inte läsa om en bok, eftersom jag vet precis hur allting ska gå eller bli. Flera år efter jag läst minns jag allting. Nu har jag alltså en inbunden bok, och en pocketbok. Män som hatar kvinnor. Hm.

Det märkliga är att jag inte kom ihåg boktiteln.

vet inte riktigt om det här räckte?

Nä, om jag känner efter så har det inte gjort det. Räckt. Ledigheten alltså. Jag fattar inte vad det är för fel på mig, eller vad det möjligen kan vara för fel på alla andra som tjoade sig genom första arbetsdagen??? Mystiskt hur man kan tycka så otroligt olika. 

    Dagen började för min del runt klockan 03.30, stressvaknade och stirrade på klockor och mobiler så jag inte skulle vara försoven. Kom inte på att man sedan, för att somna om, måste låta bli att bita ihop käkarna. Efter ytterligare en timme hade jag en sprängande huvudvärk. Tog treo och gick upp och badade och läste en bok i badkaret.

    8.20 är jag på jobbet. Dagen startar med frukost, som jag redan hade ätit, och sen var det gåsmarch till aulan. Där väntade föreläsning om Aspergers syndrom. Intressant. Och nu känner jag att det nog är det jag har. Gillar inte ljud eller att behöva vara bland en massa folk i socialt samspel. Jag tänker inte som andra. Jag har en hiskelig massa tokbegåvningar men klarar inte av ens den enklaste ekvation. Jag vill ha ordning och listor. Jag älskar listor faktiskt.

    Sedan är det alltid iskallt på skolan efter ett lov, så vi har fått arbeta med flecceplädar omkring oss. Det såg nog rätt skojigt ut när vi klev omkring med ”fleccekjolar” över byxorna. I morgon blir det torgvantar framför datorn. Välkommen till skolvärlden 2009!

oj! tänk så de kan bli!

Hädanefter ska jag alltid fira nyår med mig. Döskönt! Men vid halvtvå tiden, när jag sov som en prinsessa på dunbolster utan ärta, ringde mobilen. 

•••

Jo, när jag vet att Frans och Disa är på galej, och inte riktigt kan räkna med att Tomas är ofull, sover jag med telefonerna på högsta ringvolym... kalla det ungdomsjour eller  varför inte oroliga-mamma-vakt-trots-att-de-är-myndiga.

•••

Nåväl, innan jag svarade tryckte jag nog på fel lur och även på alla telefoners, alla knappar. Jag höll nog på en god stund innan hjärnan hade hunnit ikapp den uppväckta kroppen.

- Ja, hallå, det är My.

- Scheeenare, det är Tobbe... jag tänkte att du schkulle komma och möta mig... sludder, sludder.

I samma ögonblick öppnas sovrumsdörren, och Frans tittar in för att meddela att han är hemma.

- Va, öh, hej Frans, har ni haft kul?

- Nä, det är Tobbe.

- Ja, alltså min son kom precis hem... vänta.

- Njae, inte så kul. Det var typ skittrevligt på middagen, sen blev det mest jobbigt.

- Hm, ja det kan lätt bli så på nyår, sov gott vi ses i morgon. Öh, hej Julia, sov gott du med.

- Ja, hallå...

- Vad gör du?

- Typ sover, vem är det?

- Tobbe (ok, jag har fattat det nu), kan du inte komma å möta mig? Schneeella.

- Ehh? Nä tror inte det, vem ska du till?

- Varför? Det är Tobbe.

- Nämen du, vi gör så här, ring mig i morgon, hej då.

Hur snurrig får man bli? #ler# Men som tur var ringde ingen i går. Tror män på riktigt att de kan ringa och få kvinnor att sluta upp bredvid deras fulla kroppar? Mitt i natten? Tja, kanske var han olyckligt kär, och hade äntligen repat mod, så här på det nya årets första skälvande timmar. Eller så var han bara dum. Eller så hade huvudet redan sagt godnatt, men kroppen fortsatte i glad galopp? 

Man kan nog påstå att inte min hjärna fungerade särskilt väl. Heller.

Ring klocka ring!