säljtrick?

En vän ringde och var lyrisk över att ha hittat en dööösöt klänning. På H&M. Förhållandevis billig var den och dessutom var det ”organic cotton” den var gjord av.

Ursäkta mig, har vi klivit omkring i syntetisk bomull fram till nu?

Mig veterligen är all bomull organisk. En växt alltså. Menar fabrikanterna av denna ”nya” bomull att den möjligen är odlad utan kemikalier. Att de bara låtit små gulliga nyckelpigor eller larver mumsa i sig ohyra som kan tänkas finnas på bomullsplantan? Eller är den rensad utan kemiska substanser? Av människohand kan tänkas. Nästan all bomull skördas av människor eftersom frökapslarna spricker upp under olika tidpunkt på samma planta. Kör man ut med en typ skördetröskmaskin dör hela plantan, och mycket av bomullen går till spillo. Så är det. Fast jag hajjar fortfarande inte varför det i så fall skulle göra den mer eller mindre organisk? Möjligen ekologiskt odlad.

För kanske 15 år sedan var ordet nylon nästan bannlyst. Då kom tillverkarna på att de i vindjackorna kunde skriva: 50% polyamid, 50% nylon. Fiffig. Men, polyamid är exakt samma sak som nylon, bara det engelska handelsnamnet för det vi i Sverige kallar nylon. Plast alltså. Det vill säga syntetiskt framställt.

Jag tycker mig se ett försäljningsargument som är mycket märkligt. Bomull är organiskt. Alltid.

ensam hemma

I dag har jag slängt saker. Igen. Ingen är hemma som kan stoppa mig. Inget av vikt slängdes. Eller jo, 2 stora sopsäckar med bra-å-ha-grejer. Tungvikt av bara sjutton att bara dra dem ut i hallen. Men, som sagt inget viktigt. 

Sedan upptäckte jag att vi har ett matförråd? Vårt var det enda utan lås och dessutom tomt. De andras förråd var fulla av inlagda saker och saftflaskor. På en flaska kunde jag läsa: Blandsaft-92. I ett förråd stod bara en toaborste. Bra-å-ha. Visst? Det finns alltså ett utrymme som är tomt i min ägo. Det ska förbli tomt och... förrådet är min hemlis. Annars blir det fullt snart.

Sen gick jag ut i solen och brände mig på fötterna av alla ställen. Förmodligen för att de var det enda som inte fick spf 12 på sig. Jag blev så inne i stolpar och luftmaskor (har jag för mig att det heter), så jag glömde alldeles bort att gå in. Virkat? Jepp! Sist var nog typ i högstadiet. Men jag tror alltid att jag ska kunna allting så jag kollade på en virkad spets som jag har i ett gammalt skåp. Ja, å sen körde jag igång virknålen (som jag hittade bland några bra-å-ha-saker). Beatrix, jag gör detta som ett experiment. Ett lagningsexperiment #garvar#. Fast det blev rätt fint. 

på tv, radio och typ överallt.

Mig veterligen dör alla av hjärtstillestånd. Eller? Är det inte när hjärtat slutar pumpa som de flesta blir dödförklarade?

Mr Jackson var tydligen inget undantag. Undrar vad han dog av egentligen?

somliga har det bra

Frans kom hem igår och sa att han skulle till Norrköping. Han och Joel. Vadå Norrköping? Vad händer där liksom? Killarna skrattade och sa att de ville testa en annan stad, och att Norrköping hade vunnit i lottningen #jag skakar på huvudet och ler#. Jaha, men var ska ni bo då, känner ni någon där, tar ni tält eller?

Det visade sig att de skulle sova 2 nätter på Hilton i Norrköping. Med frukost. 

Simon packade väskan och for iväg vid 8-snåret i morse. Hans jobb firar 20-årsjubileum och ska vara på Gotland 1 vecka. Med frukost, lunch och middag.

Disa tog upptåget till Tierp där hon sommarjobbar. Med matlåda.

Så idag är jag solo. Slipper göra både frukost, lunch och middag.

Ps. Hiltonövernattningen visade sig vara Joels pappas bonuspoäng på hotell. Pappan är sportkommentator, Canal+ betalar alla övernattningar i världen men pappan får poängen. Nu hade han några millar i poäng. Frans och Joels övernattningar kostade 60 000 poäng. En piss i havet alltså!

mätt

Solmätt. Proppmätt. Inputmätt. Bratzmätt.

Satt bredvid 3 bratzkillar (max 21) på restaurang Lingon. Käre värld vad jobbigt de har att tro att de är på typ Stureplan... hallå, vi stavar staden Uppsala. Inte Spybarsala. Shit vad knepigt att tala om den enda utlandsvistelsen ever och få det att låta som att man är där jämt. När jag var i Milano... du vet helrören kostade bara... designen på någon bil i Milano... jag känner en kille som är designer.... i Milano.... du vet brudarna i Milano...

Jamenellerhur? De flesta Uppsalabor (läs småstadsfolk) verkar ha ett tydligt storstadskomplex. De talar stockholmska på låss liksom. Fläskotletfrissa såklart.

Gäsp.

Ps. de blev mäkta impade och tysta när Sam rusade fram och gastade ”daaarliiing”. 

”smile” 

stick!

Efter 71-årskalaset i går har jag nu säkert 45 myggbett som kliar som jag vet inte vad. Myggor älskar av någon anledning mig. Jag är det bästa en medmänniska kan ha vid sin sida i myggtid skulle jag nog kunna sammanfatta. Myggstift, aloé-veraprodukter, Get Off, djungelolja eller tigerbalsam stör inte myggen nämnvärt när de kommer i min närhet. Trots att jag är inkletad från topp-till-tå, och verkligen stinker. Inte ens något som säkert är tokgiftigt, inköpt i Thailand, som heter Before-before som sedan ska kompletteras med after-aftersalva hjälper.

Mitt eget immunförsvar har däremot gått i däck. Förkyld med andra ord. Rejält.

solkatt

en slags trygghet

Vaknade okristligt tidigt. 

På riktigt trodde jag att Simon somnat ifrån läslampan. Den där läslampan visade sig vara solen - som brakade in i sovrummet, helt utan förvarning. 

Läser tidningen, dricker thé och går omkring och småmyser. Alla sover fortfarande, och det här är verkligen min stund på jorden. Ensam med tidningen, solen och thékoppen. Mmmmm.

Kollade vädertablån (heter det så tro?). Det ska vara alldeles sagolikt varmt de kommande dagarna. Verkar det som.

På något vis finns det en trygghet i att det är 25° dag efter dag. Inget behöver göras på direkten, allt kan vänta, eftersom det ändå kommer vara vackert i morgon också. Det är tryggt att veta att jag förhoppningsvis hinner ledsna på solen och värmen. Då är det riktig sommar tycker jag. När man får nog av värmen och vill gå på konstmuseéum istället.

endagslantis

Det är skönt att vara på landet. Helst ska det ju vara lite varmare än idag. Jobbigt med 13 personer som måste trängas under infravärmen på altanen. Jag gillar inte nubbar, men om jag ska hålla värmen uppe är det nog några sådana jag måste klämma i mig idag.

Eller så får jag ta med mig spikmattan. En konstig känsla som jag inte riktigt har fått kläm på. Men jag blir varm. Så blodcirkulärt verkar den ju funka.

Frågan är vad som är roligast?

• Nubbe och samvaro

• Spikmatta i ensamhet

konsten att fylla en dag

Jag har i brist på tapeter varit på stan och köpt nya cykeldäck och slangar. Här ska fixas! Eller snarare: Nu ska Frans fixa!

Sen har jag köpt goda chokladpraliner, textilfärg, kökshanddukar, tryckta disktrasor, en flaska god skumpa och färgglada plastmuggar på Clas O. Jag har pratat med estländska fabriken och talat om var och vilka knappar de ska använda. Nu ska jag faktiskt sätta mig och göra lite illustrationer. Inte till nå´t alls. Bara för att det var så länge sedan och för att det är kul att ha tid att göra det. Funderar på att slopa datorn den här gången, mmm, så får det bli! Gammal hederlig frihandsillustration. Vi får väl se vad det blir, det lutar åt knäppa djur eftersom jag råkade höra en låt från min barndom på radion tidigare idag.

”Ni tror inte på det här eller hur? Men visan handlar om okända djur. Många är långa, svåra att fånga, många syns inte men finns ändå... lalalla...

...många är stora som hus eller så men, de flesta är små, mycket små, mycket små!”

Jag startar med ett digitalt kryp i alla fall. För att komma igång med tuschpennorna!

från förvirrad till helt lost.

Två tapetrullar är borta. De är rätt skrymmande, och ändå är de bara borta. Det finns 96 kvm att leta på + balkong. Alla skrymslen tycker jag mig letat på, över och under nu. När Frans hade sin studentmottagning plockade jag väl bort dem. Alla skåp och lådor hade lavinvarning utfärdad, dock var det rent på ytan och folk kunde sätta sig i soffan utan att göra det på ett måttband eller en snusdosa. Eller för den delen en tapetrulle. 

Förmodligen lade jag dem inte ens på ett ställe som jag skulle minnas. Nä, de blev nog bara undanskyfflade där det råkade finnas plats! Nu ska jag tapetsera. Skriiiik, de finns bara inte!

Ordspråk för dagen: är huvudet proppfullt får man sedan merjobb.

första dagen

Första dagen på sommarlovet känns alltid viktig. Eftersom jag verkar vara en aning skrockfull (normalt tycker jag nog att jag är rätt rationell) måste första dagen göras bra. Fyllas med saker av vikt. Då blir förhoppningsvis resten av sommaren också kanon! 

I Uppsala finns en plats som verkligen är värd både ett besök och en omväg. Restaurang Skarholmen. Med utsikt över fjärden och massor av vita segel, i sällskap med Bea, åt jag Piggvar med skirat smör, varma räkor & ägg... mmm. Så gott! Trots regn och grå himmel var det så himla vackert att kika ut på båtarna, ungefär som ett svartvitt fotografi. Första dagen på sommaren känns viktig och meningsfull. 

 I dag, har jag lovat att åka med mamma till IKEA. 

släpp fångerne loss

Vår vet jag ju inte, snarare oktober... äh, va fan, spelar roll... fången på Grafiskt utbildningscenter är nu frisläppt! Tänkte gå på grönbete, läsa och sy i första svängen.

receptbelagd

Visst är det rätt häftigt?

Skönt att slippa få en massa nya piller tycker jag.
Jag har nämligen fått recept på fysisk aktivitet! På rikt.

det går runt typ

Vår VD, ja, vi har en sådan på vår skola (+ en kommunal rektor och två andra rektorer för friskolan och för karaktärsämnen) sa till den proppfulla aulan dit alla var kallade:

Innan ni går på sommarledighet är följande tjänster uppsagda, det finns för många utbildningsplatser i Uppsala och som av en olycklig slump har elevantalet minskat drastiskt. Hallå! Alla VET att i slutet av 80-talet och i början av 90-talet var det babyboom. De barnen är typ slut nu. Alla, utom vår VD vet att det kommer ta ungefär 13 år till det blir smockfullt på gymnasieskolorna igen. Barn födda under de senaste 4-5 åren och de som kommer att komma under de kommande 4-5 åren är nästa boomkull! Just nu saknas förskoleplatser.

Vår VD hade på förekommen anledning sökt om grundskoleskola, (kompetensen finns ju redan i huset) snart ska vi nog bli förskolepersonal också. Det är väl en sjuhelvetes skillnad på att undervisa elever som är 12 år och 19 år? Skulle jag tro i alla fall.

Mellan 6-åringar och 16-åringar är glappet mindre. Hur då då? Båda åldrarna växer så det knakar, är fumliga och rumliga, är ytterst påverkade av yttre stimuli och har antingen könsord eller könsord som sin nya hobby. Det här kommer att gå fint My. Det bästa med förskolan borde vara att man slipper sätta betyg. Alltid någon vinst.

Och. Vår VD får behålla jobbet hur det än blir. Ratzit säger att han tjänar 73 000.- i månaden... 3 lärartjänster alltså.

låt bli!

Jag trodde verkligen på riktigt att folk som var sambos, gifta eller dylikt, nuförtiden inte kallade varandra för mamsegull eller pappi.  Jag har alltid tyckt att det är fruktansvärt konstigt. När jag var liten och var hemma hos min farmor och farfar (som hade stort jordbruk i Gästrikland, de var bönder alltså) frågade jag en gång min farmor Karin: Farmor.... Varför säger du farsan till farfar, han är väl inte din pappa heller? Till saken hör att farmor hade fött 9 barn, varav två dog som små, min pappa var tillsammans med sin tvillingsyster sist i barnaskaran. Farmor och farfar sa alltid Morsan och Farsan till varandra, som namn liksom. 

Som vuxen har jag alltid tyckt att det är fruktansvärt osexigt dessutom. I min värld var dessa tillmälen ett minne blott. Trodde jag ja! I dag uppe på det stora köpcentret kommer en fet (ja, ja, men hon var det) kvinna, kanske 35-40, och hennes lika omfångsrike man gående med 5 ungar i varierande åldrar från ca 16-3 skulle jag tippa. Vad är det som får mig att reagera? Jo, först hojtar pappan i familjen: Örru Sebbe, tare lite piano nuva, morsan och jag snackar seru väl. Varvid mamman säger: Men herregu´Liam seru inte att Farsan pratar med Mamsen?! I nästa andetag skränar Farsan som har halkat lite efter morsan: ... örru Morsan sakta ner stegen lite va! #ryser i hela kroppen#

valdag

Jag var och röstade. Det som slog mig var att alla äldre tanter och farbröder var så finklädda. Kavaj, fluga och näsduk i fickan, finhatt och sommarkappa med slinkig sjal som det satt en brosch i.
Det fick mig att minnas min bardom. Kanske gick det inte att rösta på någon annan dag än just valdagen? Poströsterna kanske inte var uppfunna?
Jag minns min då unga mamma, kanske 25 år sådär, jag minns hur hon knäppte på sig guldarmbandet med klirriga berlocker, jag minns att det liksom var lite festligt. Trångt och mycket folk. Lite folkfest över det hela. Barnen fick ballonger utanför lokalen där man röstade. Glatt tog jag emot en ballong med ett stort och fint M på. Alltså jag trodde det var M som i My. Mamma tyckte det var pinsamt, eftersom hon var radikal och gick i demonstrationståg ”USA ut ur FNL” eller något sådant. Det där minns jag dåligt. Det var mördande tråkigt. När jag var liten trodde jag också att valdag var samma sak som typ barnens dag, mors dag och fars dag, fast för valar.

s som i studentdag, sista delen

Ett misslyckat genrep ger helt 

klart en lyckad föreställning! 

Trångt och bullrigt, som vanligt när min märkligt hopkokade familj träffas. Jo, det funkar alldeles utmärkt. Faktiskt. Min mamma och hennes nya (öh, sedan 25 år) man, min pappa och hans kvinna. Dem mixar vi med Simons pappa med sambo och Simons bror (Lilla Frans och Karin var tyvärr krassliga, och Anna måste stanna hemma hos dem. Vi saknade er!). För att spetsa lite till är Frans och Disas pappa med, samt hans vuxna barn (som jag känt sedan de var 16 år) med respektive och barn (hm, fast jag tycker de är mina vänner... jag är ju liksom plastfarmor till Tilde och Isak). Jesper är dessutom storebror i kubik till Frans och Disa. Min syster med man, och deras barn Moa och Jonte. Ja, och sen var det ju Simon, Disa, Frej, Bea och jag också. Min bror Johan, Frans faster Sirje och Frans andra storebror Joakim kunde tyvärr inte komma av olika anledningar (geografiska och nyanställningar). Vi saknade er med! Men vi ses helt klart en annan dag.

Vid stora evenemang är det väldigt skönt att slippa ha tre olika tillställningar!

s som i studentdag del II

Kallt och blåsigt, men inget regn. Studenttåg på riktigt liksom, med gammalt ånglok tuffade studenterna in till Östra station. 

Min stolthet vet inga gränser. Faktiskt! Min lilla kille har tagit studenten!? Med toppbetyg dessutom. Fortfarande har jag lite svårt att fatta när han blev den här vuxna personen? Förmodligen när jag sov? Grattis Frans! Du är så bäst!

s som i studentdag del I

Det är ett mysterium hur jag fick ordning på allt!

the night before...

01.38 tar den hulda modern ut det sista brödet ur ugnen, och börjar tillverka banderoller och skyltar. Jag är glad över att det bara är 8° ute. Maten och skumpan kan stå på balkongen.

hypermobilitetssyndrom?

Idag har jag fått reda på att jag lider av en sjukdom som heter hypermobilitetssyndrom. Jo, det var tydligen en sjukdom! Jag har genom åren fått mycket cred för just min hypermobilitet. Svårt att fatta att jag skulle fylla 50 nästa år i augusti, sa sjukgymnasten. Grejen med mitt smärttillstånd i fötterna, kan bero på just det där hypermobila. Sjukgymnasten sa att det skulle bli bra för mig att bli äldre, då mobiliteten förmodligen skulle bli mindre. Jaha, så jag ska alltså önska mig till 70+ på stubben, eller? Tydligen var det svårt att säga om jag hade fått en lätt scolios av hypermobiliteten, eller om det var för att ett ben förmodligen hade (med åren och gångstil) blivit 1 cm kortare än det andra benet, om skadan var medfödd eller om det var för att jag tog mig fram som en dansare (?) med små och precisa, men haltande rörelser eftersom jag lider av plantarfasciit. Hon visste inte om hon skulle våga släppa iväg mig på någonsomhelst form av träning, eftersom jag inte hade ”några gränser”. Gränserna i detta fall skulle då vara att jag böjer och sträcker för mycket. Nä, på kurs skulle jag gå! På kursen skulle jag lära mig var jag måste stoppa upp t ex en armrörelse. Sjukgymnasten tyckte även att det var tur att golvet var i vägen, så jag inte kunde sätta armbågarna i det samtidigt som jag stod upp med raka ben. 

• Att vara mobil betyder att man är rörlig

• Att vara hypermobil betyder att man är överrörlig

Det här fick jag med mig hem på ett A4:a:

När överrörligheten orsakar ledsmärtor benämner man det för hypermobilitetssyndrom. Hypermobilitetssyndrom debuterar ofta i samband med en fysisk överbelastning eller skada. Även psykisk överbelastning kan vara orsaken. Man gör för stora rörelseuttag som i sin tur leder till smärta i muskler, senor eller leder. Att leva med ständig värk gör att man också är ständigt trött. Man bär på en utmattning som är omöjlig att förklara och att få förståelse för. Det är så lätt att smärta och trötthet börjar dominera livet och det tar tid att ta kontrollen över den. Att ständigt, varje sekund, leva med värk är mycket stressande. 

vitsen med en egen dag

Meningen med mors dag Bea, är mina två fantastiska barn. De säger varken grattis, ha den äran eller hurra, hurra. Jag sa alltid, när barnen var mindre, att det jag önskade mig mest av allt var friska och snälla barn. Då fnyste de, och tyckte att jag borde önska mig till exempel en ljuslykta eller en kexchoklad. 

Disa var rätt modig som skrev ”valfri” tycker jag! 

bland bollar och blomster?

Jag har aldrig gillat bollsporter, varken att titta på eller att utöva själv. Basket - för kort, fotboll - för trist, golf, volleyboll och brännboll. Totalt meningslöst eftersom jag inte är någon lagsportare i just idrottssammanhang. Den bollsport jag gillat mest är gränsbrännboll, då kunde man liksom skjuta bollen lite hur som helst, och hoppas på träff. Blev man själv beskjuten var det bara att ducka eller hoppa. Typ i mellanstadiet.

Det märkliga med det hela är att jag numer bor på en fotbollsarena, låt vara av mindre storlek än Stockholms stadio. 

Jag har blivit ”ragatan på regngatan”. Ungar, stora som vuxna karlar, med 48 i skor drämmer iväg rökare så det dånar mellan husen. Bolljävlarna skjuts upp på balkonger, varvid ungarna antingen klänger upp på den, eller hoppas att någon är hemma... som vill överlämna bollhelvetet till dem. Med min nuvarande uppbrända stresströskel, (dörrar, dörrfoder å hela middivitten) kan jag inte ens gå ut på ballkan. Ungar från när och fjärran kommer i cykelhorder, de slåss och använder sk blattesvenska när de pratar (läs gallskriker) med varandra. Om jag pratar med dem gör de inte det. Jak fan sväääär fan på min morsa... jak hajjar du slutade fotboll i Almtuna IF. De klänger över och under allt för att komma in och skrika och springa efter en lädermojäng som är rund. Hur kul kan det vara? Nu pratar i och för sig en helt oinsatt, men ändå. Vi ska inte tala om hur dammigt och äckligt det är. Och fult. Mitt sinne för estetik skriker i högan sky varenda gång jag tittar ut genom fönstret. 

Ordföranden i föreningen tyckte att vi ändå var gården som hade mest blommor. Va? Ja, men det är knappast föreningen som planterat, eller för den delen betalat dem. Handen på hjärtat, hur snyggt är det med 5 skrangliga rosa tulpaner bredvid en städsegrön tuja med bakgrund av rostigt stängsel? Jag är van att använda ett korrekt språk i olika sammanhang (och om det behövs), jag är även duktig på att peka med hela armen (om jag måste). 

Nu har jag nyttjat det. Ordförande Peter blev aningen spak och tog tillbaka blomsterprakten.

Nu fortsätter jag med något jag är bra på (för det mesta) att ha många bollar i luften! En bollsport som jag är hiskeligt bra på. Planen ska bort. Jag kommer att vara som en snigel i ögat. På dem som vill ha skiten kvar. Jag kanske till och med kommer att bli anmäld till Grannfejden, vem vet?