åh, trampa symaskin, symaskinskinskin, symammammaskin

Eftersom jag får åka bort är jag egentligen belagd med klagförbud. Fast det är närmast som ett maratonlopp att få alla vikarier, elever, alla papper, kopior, trassel, inloggningar, tekniker och Gud vet allt att funka veckan jag är borta. Nä, man får liksom inte ledigt när man är fröken och det inte är något lov. Nu är det turligt nog lov den ena veckan.

Ska man få åka iväg så måste man rodda allt innan. Själv. Det får heller inte kosta något. Vikarierna får man byta till sig tid med. 

Kanske blir jag piratdrottning i karibien i stället. Med fottrampad symaskin i fören på min ståtliga skuta. Det vore något det.

Ay, ay!

noll

När jag var liten hade jag en jätteläskig bok om två tandtroll. Jag har för mig att de hette Karius och Baktius. De hamrade och hackade i tänderna. De hackade med en sådan där ”guldgrävarhacka”. De hade skorstenar och gardiner i fönstren där de bodde. De bodde liksom inuti tänderna. De älskade godis. Kan hända att det är denna sedelärande bok som ger mig nollresultat som vuxen?

Noll hål!

Fast det var inte direkt billigt, de har bra timpeng, tandläkarna.

tråkigt?

Jag har verkligen aldrig tråkigt. Jag förstår inte när folk säger att de har det långsamt. Vissa, som min sambo, gillar att ha det långsamt. Som ickelångsamtyp kan man bli smått galen. Men, OK vi är alla olika. Bara att gilla läget. Andra, som min son, avskyr, när livet är alltför långsamt. Frans vill helst ha kompisar, flickvänner, datorer, trummaskiner och läxor runt sig hela tiden. Annars suckar han och tycker att det är tråkigt. Han sover bäst med humorserie på datorskärmen, klockan 04.00 brukar den här mamman gå in och stänga av ljudet.  Jag och Disa får aldrig tiden riktigt att räcka. Ibland längtar jag efter en dag då det ska bli en aning långsamt. Om den dagen kommer ska jag sätta mig ner och glo (jamen, eller hur?). Om alldeles snart ska jag bara läsa, snorkla och glo. Jag envisas nämligen med att tro att jag kan ta det lugnt.

min stora trut

Förra torsdagen fick jag en kallelse till föreningens styrelsemöte. Mötet gick av stapeln i dag. Min roll i det hela? Först och främst är det väl så att jag vill så mycket, aldrig tänker efter före och att jag ogillar fula saker. 

Någon gång i juni nämnde jag för ordföranden i föreningen att jag gärna kunde fixa snygga trappmålningar... för så här trist kan det ju bara inte vara! Sedan har jag inte hört något innan förra torsdagen. På lappen jag fick, stod att läsa: 17.30-18.00 presenterar My Yttermyr sitt förslag om trappmålning för styrelsen.

Ja, så det har jag gjort nu. Med min allra bästa frökenretoriska röst. 

Fina 60-talsinspirerade bilder fick de i en ännu finare mapp. Jag fick kaffe och tackade nej till prinsesstårtan. Tack, det gick fin-fint. Nu ska jag bara måla också.

tidig morgon på akuten

I natt har jag varit på akuten. Eller snarare tidigt i morse var jag där och trängdes med en överförfriskad man i 60-årsåldern, en familj från långt-bort-i-stan med en bebis (de hade hamnat fel och skulle till barnakuten), en dam i rullstol som skrek oavbrutet, en kvinna i min egen ålder som var lika tyst som jag samt en aspackad brud som hade varit ute och slagits (såg det ut som). Efter bara en liten stund fick jag, modell fällkniv, komma in. Rätt snabbt konstaterade de att jag nog hade ett njurstensanfall. Jag fick en kramplösande spruta, värkpiller, en drickalista och tid för kontraströntgen nästa vecka. Kanske kan de spränga bort dem, eller så kommer de ut naturligt. Se där ja, bättre att få eländet nu än när man är på semester i alla fall. Jag mår rätt bra, fast jag var sjukt trött i morse. De ringde 2 gånger från jobbet och undrade vad jag hade tänkt att göra med eleverna i ettan. Tror inte de fick något vettigt svar. Min grekiska arbetskamrat ringde på eftermiddagen och sa att jag skulle dricka öl. I Grekland gör man det om man får njursten. Alkohol känns främmande för mig just nu om jag ska vara ärlig.

damp

I går kväll dog mitt gamla strykjärn.

I dag har jag varit och köpt ett nytt. Frans garvar gott åt att det heter ”dampestrykkejern” på norsk (ja, det stod på förpackningen). Det måste betyda ”ångstrykjärn” sluter jag mig till. Damp = ånga på norsk. Ungarnas uttryck för att vara helt pucko och att man totalt tappat alla koncepter och blivit fullkomligt bindgalen är att man ”dampar”. 

Det nya strykjärnet har en massa finesser, teflon och självrengöring. Fantastiskt, om det nu inte vore för att strykjärnet också har en jobbig signal. Jag hatar onödiga ljud. Kanonbra om man glömmer att man håller på att stryka. Men, när man som jag sitter och syr i flera timmar, och har pluggat in järnet, eftersom man behöver det lite då och då, håller man allvarligt talat på att bli galen. Det stänger av sig efter 6 pip. Det stänger av sig helt efter 4 minuter... pip, pip, pip...

då måste man fara upp från symaskinen och ruska lite på järnet.

Snacka om att man kan dampa för mindre!

Ps. grattis Frans på namnsdagen!

sollampa

Okey, det är ingen kattblogg, men ibland måste jag bara...

Jag har i flera dagar sjasat ner katterna från köksbänken, de sitter under hallogenlamporna och försöker sova (sittande!) i värmen från lamporna! Disa hade en ful, överbliven och väldigt rosa lampa som skulle till de sälla jaktmarkerna, fast den funkade. Jag trodde väl aldrig att jag skulle rigga upp en ful lampa i vardagsrummet till mina katter! Öh, fast det har jag gjort nu. Jag hatar att frysa, jag älskar värme, tja, så nu får mina fryslortkissar en låtsassol i present till sina födelsedagar. I morgon fyller de två år. Grattis till en plats i lampans sken!

fredag

Jaha, vad har jag gjort idag då? 

En hel del faktiskt (fantastiskt när man kan svara på sina egna frågor). Jag har undervisat i textil materialkunskap på min lektion som heter fackteckning & design, eldat på sidentyg så brandlarmet på skolan gick (jag måste ju bevisa för 17-åringarna att det luktar bränt hår, förmodligen bevisade jag även dumhet), skrivit månadsrapport och påmint mina rumspolare om att de också skulle fixa det, cyklat, pratat i telefon en jättelång stund med Bea, peppat Frans att söka till universitetet i höst, gosat med en av katterna, sovit, vaknat... och då satt det en tele2försäljare i storarummet(!), pratat med Olle som jag tror samtidigt försökte få ordning i skåpen eller skulle mata sin fru med hemkokt middag, porterat mitt telefonnummer till Tele2 samt fått en gratis (ful) telefon på köpet, ritat mönster till en ”Nimoverall”, tittat på halva filmen ”Apornas planet” (maken har just beställt Canal digital) ja, å så har jag klippt till några beställda klänningar. Nu ska jag packa upp tvätten som står i typ fjorton ikeakassar i hallen. Det är bara 23 dagar till jag ska åka till karibien. En bra dag.