ah, sportlov!

Vackert väder, solen skiner och snön gnistrar. Fast i dag ska jag måla och borra upp lite hyllor. Inomhus. Det som är konstigt är att jag nog äger typ 100 stycken målarmunderingar. Fast jag har inte tid att leta efter dem, och så sätter jag igång med att måla i hörn och uppe vid taket, och så blir jag kladdig om penselhanden och torkar av mig på baken. Äh, jag kladdar nog inte så mycket, tänker jag och får nya målarkläder ännu en gång.
Ännu en ny grej är att det bara är jag som har sportlov i familjen i år. Rätt skönt att slippa åka pulka, skridskor och grilla korv. Fast lite tråkigt också.

aj!

Alla högerhandens fingertoppar utom lillfingret har fått brännblåsor stora som halva ärtor. Jag måste ju absolut torka av spisen direkt efter att jag wookat. Pappret satt kvar i någonting annat och jag torkade av plattan med fingrarna. Klantskalle.

en olycka...

... kommer aldrig mol allena!
Veckan startade med ännu en avborstad (!) tand. Klippkort hos tandläkaren efterlyses. Spänningarna som kommer av de provisoriska metalltänderna gör att jag biter konstigt. Tydligen.
Disa och jag satt sedan hela gårdagskvällen och natten på akuten. Vi kom dit klockan 19.00 och gick hem klockan 03.40. Disa kunde i alla fall sova efteråt, och det var nog precis vad hon behövde. Hon mår bättre och vi vet vad det är när hon får ont. Kramplösande spruta hjälper alltid, fast det tar alltid sådan evig tid att komma in, och av någon märklig anledning blir det alltid värre när vårdcentralen stängt. Varför finns det inte VAV-dagar? Vård av vuxna... barn. Jag sov mellan 4.00 och 6.15. Halvdöd efter vådlig bussfärd och snö upp till knäna, väldigt blöta byxor alltså, hade jag sedan medarbetarsamtal med min chef. Fram till 14.10 hade jag sedan lektion om högra och vänstra hjärnhalvorna (undrar vad jag sa?). När ungdomarna inte gick någongång höll jag, på riktigt, på att börja stortjuta. Skaffa ett liv! Gå hem! (Normalvis är det ju bara kul att de vill sitta kvar en fredag.) Väl hemma kom jag in i fyrtiotredje andning, fast nu måste jag nog gå och lägga mig.
I morgon är det en ny dag.

en plats i solen

Skönt va? Han kan konsten att njuta av de små stunderna :).

vuxna barn

I dag ska det vara tjejmiddag hemma hos mig. Inte dammiddag, vilket kanske är mer synonymt med mig och mina vänner. Disa och hennes kompisar ska spela spel och äta mat innan de drar iväg på vidare galej. Jag känner mig rätt stolt att de tycker att det är okey att vara hemma hos mig Fast jag är sjukligt allergisk mot ungdomsröster (arbetsskada). Vi får väl se hur slut jag blir, trots att jag inte partar loss på egen hand.

ur led

Det låter ju inte så farligt. Hur ofta använder man vänster lillfinger? I fredags under en lektion slog jag på något märkligt vis i fingret på ett bord i klassrummet (jag pratar ofta med hela kroppen). Det gjorde ont ungefär som att slå i tårna på ett sängben. Jag hyperventilerade och eleverna såg rätt chockade ut. Sen höll jag i fingret med den andra handen resten av dagen. Under helgen tyckte jag att det gjorde lite ont, men försökte klippa till några klänningar. Det gick, men inte så bra. Jag lindade in hela handen och läste en bok istället.
Igår, måndag, lindade jag av bandaget och upptäckte att fingret var nästan dubbelt så stort som det brukar, det låg dessutom i en konstig böjd vinkel. Simon och Disa kunde knappt titta när jag visade.
I dag var jag hos doktorn som sa att det var ur led och ”bara” måste knixas tillbaka. Vilket han gjorde. Knixade.