YTTERMYR

ahmeeh

2011-09-18T09:38:00.005+02:00

Det är sällan jag blir riktigt arg, men när jag blir det blir jag verkligen arg. Eftersom jag haft ryggskot och varit allmänt krasslig är jag möjligen extra känslig. I går natt hade jag därför pluggat in öronproppar, tagit sömntablett och verkligen var i behov av obruten sömn, vad händer? Jo, klockan 6.49 ringer det hårt på dörrklockan (hårt som i öppna-för-i-h-e). Ut med pluggarna och på med morgonrock, tankarna far: det måste hänt ungarna något (borde inte lämnat dem, de är i fara - fritt från Djungelboken). Polisen är här. De nyligen utbytta dörrarna i min trappuppgång är utrustade med kiköga. utanför står en äldre man i ful jacka.
Äh, jag öppnar inte, det är säkert någon som är från Jehovas, tänker jag.
Då plingar det en gång till (glöm inte klockslaget). Så jag öppnar en glipa. Gubben, som den äldre mannen transformerats till, bligar närsynt på mig och utbrister: Oj, jag har ringt fel! Jag: Arghhh! Tack för den.
Nu är det jag som börjar lobba för portkod i föreningen.

när jag blir stor...

2011-09-01T20:09:00.003+02:00

Jo, tack jag vet... jag är stor, eller i alla fall vuxen, trots mina år och alla vuxengrejor jag gjort vet jag fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Det är just det där att vara trygg och veta att man valt rätt jag saknar, tror jag. Min folkbildande gärning tycks mig vara ett mindre lyckat val i dagsläget (veckoläget, månadsläget, årsläget).
Att behöva ha så många klasser/grupper (14 stycken med ca 15-22 individer i varje, som ska få synas, komma till tals och förhoppningsvis få både feedback och vettiga uppgifter) och 6 olika ämnen på schemat är mig övermäktigt. (Bara att lära sig ungefär 280 nya namn är näst intill ett heltidsjobb.) Heta tips mottages tacksamt.

Ps. Kanske är jag extra gnällig idag eftersom torsdagen inte har någon inplanerad lunch. Hällde ut den koppen kaffe jag hann hämta på iPaden.

here we go

2011-08-16T19:54:00.004+02:00

Mitt inlägg nummer 400 handlar om första skoldagarna. Eh, eller inte förresten. Mitt huvud är så rörigt, för att inte säga mosat så det blir nog inget vettigt hur som helst. Talade ord går bort. Skrivna går an.
Jag fick ett mail från en person som inte är lärare hon skrev: Ja, jag beundrar verkligen alla lärare som står ut. Har alltid sagt att lärare och slaktare är bland de sista jobben i världen för mig.
Ungefär så känns det idag.

utflyktsdag

2011-07-30T09:31:00.007+02:00

Kolmårdens djurpark i perfekt väder, mulet men ganska varmt... tänk, det var 10 år sedan jag var på både Skansen och Kolmården. Man kommer liksom av sig när barnen växer. I år har jag varit på båda ställena! Kul att bara titta i lugn och ro, utan att behöva stanna till vid alla småbilar, kaffekoppskaruseller och godisbutiker (även om det också var kul). Stora och små djur, vem kan låta bli att inte försöka föreviga dem? Nästa vecka blir det reggaefestival.

ijenklien...

2011-07-24T12:18:00.008+02:00

... så är jag, precis som en vän sa... sjukt trött på heminredning. Däremot har jag ett stort behov av ordning & reda. Organisation. Förvaring är det som är grejen liksom, ja, eller så är det så enkelt som att ett stökigt huvud behöver ordning i kaos för att överhuvudtaget funka? Diskbänken kan man ju liksom torka av. När man, som jag, lever med två personer som upptäcker nya gardiner efter 2 månader eller har ett rum som är en horisontalgarderob krävs det någon form av eliminering av stök. Jag sticker inte under stol med att jag är en hopplös pryloman (krukor, byttor, burkar, tyger). Prylar kan bli, eller vara roliga, men man dör inte av att plocka undan dem heller. Just nu målar jag inne i skåp, på tavelramar, speglar och hyllor för att på något sätt packa samman saker och ting till enstaka ytor. Koföttter och måttstockar! Snart är det nog reda här ska jag se!

För många år sedan fick jag en så fin aquarell av en jobbarkompis... filosofi a´la Snusmumriken, i J. Burmans tappning. Hädanefter ska jag verkligen försöka leva efter devisen att inte samla prylar.
Tyger är dock undantagna. Och. Jag gillar faktiskt min egentillverkade läsande-lilla-my :).

Ps. Klicka gärna på bilden nedan för att lättare läsa de kloka orden.

8-dagarslantis

2011-07-03T16:45:00.003+02:00

Jag har varit lantis ett tag. Mobilladdaren glömde jag hemma i stan med flit, iPaden fick inte heller följa med. Jodå, det finns både el, toa och vatten. Jösses vad mycket man hinner göra utan tekniska prylar! Jag har gjutit betonggrejor, plockat 1 liter smultron, ätit jordgubbar med vispgrädde, suttit på altanen, målat tak, sovit som en stock i tystnaden, plockat lavendel, klippt till lite klänningar, letat kantareller (utan framgång) och läst ut en bok.
Nu ska jag vara stadsis några dagar. Ombyte förnöjer.

ledig och lite kär

2011-06-23T11:09:00.002+02:00

Så var den här då. Sommarledigheten. De flesta lov startar med att man blir förkyld, så även detta. Men, nu är jag frisk och kry och har varit i Stockholm och besökt världens sötaste kille... och hans lika söta mamma. Man får bli lite kär i både små 1,5-åringar och sommarlov!
I morgon bär det av ut på landet i några dagar. Där står sill och stövelkastning på dagordningen. Sjukamp med bl a just stövelkastning är ett stående inslag och något som förmodligen mina ungar kommer att föra vidare som en midsommartradition. Alla grenar utförs i lag om två och alla åldrar kan delta. För det mesta kommer alla grannarnas barn också när det är dags för vuxna som gärna leker! Att observera, jag är dålig på att leka, men på midsommaren gör jag det med glatt humör... och i år förmodligen iklädd regnställ.
Glad midsommar!

eureka!

2011-06-06T10:42:00.003+02:00

Jag har dristat mig till att våga gå på mina hyfsat läkta fötter. En timme nu på morgon med discodunk, Peps och Astrud Gilberto i öronen. Så fantastiskt att upptäcka att det verkar funka! Vad säger man annars om den här dagen, glad nationaldag eller?

att avhålla sig

2011-06-02T13:15:00.003+02:00

Varje år i mitten av maj infinner sig stadiet jag kallar ”Låt bli dina bloggar”! Varför? Jo, för risken finns att jag skriver något galet i stressat vredesmod. I går var det studentexamen på min skola. Den roligaste dagen på året, ja, och faktiskt den sorgligaste också. Betygen är satta, vissa med blod, svett och ångestklump i magen. Man, vill så förtvivlat gärna att alla ska klara sig. Många timmar går till att hjälpa, tjata och jaga. En del sätter helt enkelt på sig skygglappar så de ska slippa se att de kommer att ta studenten med både streck och IG i slutbetyg.
Men, när de står där med fina klänningar, spikes i håret och frack, slipsar och studentmössor... ja, då är allt glömt och förlåtet. När de håller tal med konstpausar inlagda i manus, när man får ett kort där det står att man varit ”grym”, en vinflaska, hundra kramar och blivit utsedd till hedersmedlem i klassen, ja, precis just den här dagen vill jag aldrig att de ska sluta, det är ju när de går i trean de liksom blivit vuxna och man har lite utbyte av dem ;).
I dag råder därför ingen avhållsamhet! Frans fyller dessutom 21 och har bjudit hela familjen på restaurang. Grattis min fina Frans!

inköpsstopp!

2011-05-04T22:08:00.004+02:00

Jaha ja, hur många par, i princip, likadana skor kan en människa behöva? Nu är det inköpsstopp på conversedojjor. Jag skyller på att jag ju inte kan ha skor med klackar, att jag går så mycket på jobbet, att jag behöver ett par i just en speciell färg. Tror jag köper tygskor istället för godis när jag tycker det är en gnutta synd om mig själv. Det här är bara förtrupperna, jag har inte ens kollat i källarförrådet än! Galet.

kall och snorig

2011-05-01T20:41:00.006+02:00

Vårvindar friska leka och viska... vi hade en jugoslavisk musikfröken i 4:an. Hon älskade den visan och jag har inget minne av att vi någonsin sjöng något annat. Jag ogillar visan starkt. Jag ogillar även de friska nordvindarna. Efter en kort stunds utomhusvistelse igår blev jag dunder-och-brak-snorig. När jag skulle gå och lägga mig var jag så täppt så jag hade sönder en näsdroppsflaska för att få ut de sista dropparna. Sen sov jag i max 20-minutersintervaller och drömde att jag var under vatten, vaknade, gick upp, gjorde saltlösning, gick och lade mig, drömde att någon höll för näsan på mig... ja, så där höll det på. Klockan 4.45 messade jag Simon ”Snälla, köp nässpray på vägen hem. Finns på Statoil”. Jag har nog sällan längtat så mycket efter något som just dessa näsdroppar.

just idag är jag bäst!

2011-04-29T21:23:00.004+02:00

Tissel och tassel, studentskivor och betygshets. Många är de som kommer på att de kanske borde gjort lite fler knop under det gågna året.
- Kan jag typ göra nå´t för att höja betyget nu? (frågan ställd efter mer än 50% frånvaro och en fet IG-varning)
- Du My, imorgon va, så är de ju typ expoklassens skiva... åh, på fredag har vi ju dig hela dagen å då kommer vi inte är det okey eller?
Fröken My:
Ni är över 18 eller hur? Ni vet vad ni måste bli klara med. Det är elevutställningar nästa vecka och jag kommer såklart att sätta frånvaro på er... up to you, det är ert val. Tycker ni att ni har tid och råd kan jag inte göra mer än att säga.. fan vad dumma ni är!
Trodde de på rikt att jag skulle göra vågen och säga: Helt okey för mig, ni får MVG direkt?
I dag var 4 stycken på plats när lektionerna startade, sen droppade de in i olika skick under dagen. Jag valde att inte kommentera, vill man inte så kan inte jag tvinga någon, gymnasiet är frivilligt. Hm, ja, och engagemang, fina inlämningsuppgifter och flit belönas liksom på något vis i slutänden. Betyg kan man icke tjata sig till.
I sluttampen på lektionen (5 timmar) sa en elev plötsligt
- My, du är den enda läraren vi tycker om.
- Äh, det tror jag väl ändå inte, men jag rodnar lite klädsamt. Tack ändå. Varför då då?
- Jo, du liksom inte uppfostrar oss fast du gör det.
Just i dag är jag jäkligt bra :).

rätt bra faktiskt

2011-04-15T15:38:00.005+02:00

Egentligen ska jag inte plocka russinen ur kakan, men det absolut bästa precis just nu, är att jag råkar vara lärare med påsklov. Massor med dagar att fylla med bra saker. Roliga saker. Flera dagar att bara vara vuxen på, inte någons fröken. Att jag får resa bort en sväng stör mig inte heller så värst mycket. Glad påsk!

roligare än lister!

2011-04-07T07:37:00.002+02:00

Vi skulle verkligen behöva ta tag i det här med lister i rummen. Lägga golv, måla, spackla och fixa. Inga problem. Det är listerna som aldrig kommer upp. De finns inte ens. Fick ett sms härom kvällen: ”17/4 kl.18.40 lämnar vi Sverige för London, hemma igen 22/4”. Sen tog det ungefär 5 minuter så fick jag ett nytt sms: ”Det är myyyycket roligare att resa än att ha lister i köket”. Tja, vad säger man om det? Varje gång vi reser säger vi samma sak. Roligare än lister. Vi hade nog kunnat tapetsera med lister vid det här laget! Fast vi reser istället :).

lite mycket nu

2011-04-06T06:55:00.004+02:00

Flera kurer med penicillin har gjort mig en aning hängig. Jag har t ex inte haft någon röst att tala om, eller med för den delen. Det är otrolig svårt att låta bli att prata och försöka använda teckenspråk när man vill ropa på någon. Konstigt nog blir omgivningen också rätt tyst. De flesta börjar viska. I mataffären artikulerar kassörskan väldigt tydligt. V-a-r ... d-e-t ... b-r-a ... s-å? Kanske trodde hon att jag inte hörde något heller? I måndags jobbade jag första dagen på nästan två veckor. Mitt skrivbord dignar under gamla och nya papper. I kväll har jag dessutom lovat att vara på skolan till klockan 21.00. Varför? Jo, för att ungdomarna i min klass ska ha en spelkväll. Jag brukar vara med och hoppa på dansmattor och försöka hinna med i Guitar Hero. Men, i kväll får de nog spela själva. Jag har ett jobb att försöka komma i fas med.

gråtonad garderob

2011-03-26T08:03:00.004+01:00

Det är tröttande med människor som pratar om snödjup, regn, sol eller inte, och, jodå jag gör det själv också, väder i största allmänhet är ett samtalsämne som alla kan vara delaktiga i. En vän som är från Iran, ligger på gräsmattan och solar så fort det blir lite varmare. ”jag har blivit soldyrkare sen jag flyttade till Sverige” (för 23 år sedan). Hon säger att hennes gamla mamma alltid frågar hur vädret är i Sverige när de pratar. Vid Persiska viken behöver man inte prata om det, det händer inte så mycket med det liksom.
Ja, och just nu undrar jag när våren kommer? Mest för att alla vinterkläder känns så hopplöst grå. Jag ställer den fråga jag alltid ställer mig så här års... vad hade jag egentligen på mig förra året vid denna tidpunkt?

heby by night

2011-03-12T12:37:00.003+01:00

Jag har för första gången i mitt liv varit i Heby. Orten är liten och deras främsta kännemärke är tydligen en gigantisk silo (som jag inte såg). Efter en busstur på ca 1 timme klev 7 stycken kvinnor av bussen och virrade omkring på småvägar och isiga gångbanor samtidigt som vi fick akta oss för bilburen ungdom som körde som tokar. (Kartan vi fått tolkades på 7 olika sätt.) När vi hittade rätt hus var det bara trevligt resten av kvällen, god mat och mycket babbel. Lite trött idag. Jag blir alltid så förundrad över att människor orkar bo så långt från allting. Fast handen på hjärtat, hur många kvällar om året kliver jag själv iväg på stadens evenemang. Det kanske är melodin att bo en bit bort för att kunna uppskatta det utbud som faktiskt finns i en stad?

hur då då?

2011-03-04T21:35:00.006+01:00

Nu är jag så där trött igen. Rätt förmätet att säga när man jobbat en enda vecka efter sportlovet. Men. Herrar Regering, vet ni vad ni har gjort? Gymnasieskolan ska reformeras. Jo, det behövs. Vissa kursplaner är verkligen hedenhös. Fast mig veterligen får jag varken högre lön, bättre arbetsförhållanden, roligare arbetsuppgifter eller för den delen mer motiverade elever av detta. Inget sker liksom per automatik eller via explosion när allt ska fixas inför hösten 2011! Sjukt trött på superpedagoger i TV. Jag lovar att varenda lärare i hela Sverige skulle dra vilken elev som helst, nåja, nästan, till superbetyg om vi finge jobba med just undervisning och inte 500 andra konstiga saker. En enda klass bara det skulle ju vara ren lyx! Eller ett enda ämne. Hur är en fråga jag måste ställa mig ofta.

ah, sportlov!

2011-02-21T11:19:00.003+01:00

Vackert väder, solen skiner och snön gnistrar. Fast i dag ska jag måla och borra upp lite hyllor. Inomhus. Det som är konstigt är att jag nog äger typ 100 stycken målarmunderingar. Fast jag har inte tid att leta efter dem, och så sätter jag igång med att måla i hörn och uppe vid taket, och så blir jag kladdig om penselhanden och torkar av mig på baken. Äh, jag kladdar nog inte så mycket, tänker jag och får nya målarkläder ännu en gång.
Ännu en ny grej är att det bara är jag som har sportlov i familjen i år. Rätt skönt att slippa åka pulka, skridskor och grilla korv. Fast lite tråkigt också.

aj!

2011-02-16T18:33:00.003+01:00

Alla högerhandens fingertoppar utom lillfingret har fått brännblåsor stora som halva ärtor. Jag måste ju absolut torka av spisen direkt efter att jag wookat. Pappret satt kvar i någonting annat och jag torkade av plattan med fingrarna. Klantskalle.

en olycka...

2011-02-11T20:44:00.003+01:00

... kommer aldrig mol allena!
Veckan startade med ännu en avborstad (!) tand. Klippkort hos tandläkaren efterlyses. Spänningarna som kommer av de provisoriska metalltänderna gör att jag biter konstigt. Tydligen.
Disa och jag satt sedan hela gårdagskvällen och natten på akuten. Vi kom dit klockan 19.00 och gick hem klockan 03.40. Disa kunde i alla fall sova efteråt, och det var nog precis vad hon behövde. Hon mår bättre och vi vet vad det är när hon får ont. Kramplösande spruta hjälper alltid, fast det tar alltid sådan evig tid att komma in, och av någon märklig anledning blir det alltid värre när vårdcentralen stängt. Varför finns det inte VAV-dagar? Vård av vuxna... barn. Jag sov mellan 4.00 och 6.15. Halvdöd efter vådlig bussfärd och snö upp till knäna, väldigt blöta byxor alltså, hade jag sedan medarbetarsamtal med min chef. Fram till 14.10 hade jag sedan lektion om högra och vänstra hjärnhalvorna (undrar vad jag sa?). När ungdomarna inte gick någongång höll jag, på riktigt, på att börja stortjuta. Skaffa ett liv! Gå hem! (Normalvis är det ju bara kul att de vill sitta kvar en fredag.) Väl hemma kom jag in i fyrtiotredje andning, fast nu måste jag nog gå och lägga mig.
I morgon är det en ny dag.

en plats i solen

2011-02-06T15:20:00.002+01:00

Skönt va? Han kan konsten att njuta av de små stunderna :).

vuxna barn

2011-02-05T11:58:00.003+01:00

I dag ska det vara tjejmiddag hemma hos mig. Inte dammiddag, vilket kanske är mer synonymt med mig och mina vänner. Disa och hennes kompisar ska spela spel och äta mat innan de drar iväg på vidare galej. Jag känner mig rätt stolt att de tycker att det är okey att vara hemma hos mig Fast jag är sjukligt allergisk mot ungdomsröster (arbetsskada). Vi får väl se hur slut jag blir, trots att jag inte partar loss på egen hand.

ur led

2011-02-01T19:44:00.004+01:00

Det låter ju inte så farligt. Hur ofta använder man vänster lillfinger? I fredags under en lektion slog jag på något märkligt vis i fingret på ett bord i klassrummet (jag pratar ofta med hela kroppen). Det gjorde ont ungefär som att slå i tårna på ett sängben. Jag hyperventilerade och eleverna såg rätt chockade ut. Sen höll jag i fingret med den andra handen resten av dagen. Under helgen tyckte jag att det gjorde lite ont, men försökte klippa till några klänningar. Det gick, men inte så bra. Jag lindade in hela handen och läste en bok istället.
Igår, måndag, lindade jag av bandaget och upptäckte att fingret var nästan dubbelt så stort som det brukar, det låg dessutom i en konstig böjd vinkel. Simon och Disa kunde knappt titta när jag visade.
I dag var jag hos doktorn som sa att det var ur led och ”bara” måste knixas tillbaka. Vilket han gjorde. Knixade.

min man lokföraren

2011-01-29T09:49:00.003+01:00

Allvarligt talat är väl ett arbetsrum ett rum som finns istället för de forna källarna eller garagen? För män alltså. Jag hade nog närmast tänkt på att flytta in datorer, ja, och min egen ”garageverksamhet”, syverksta´n. Jag har släpat, målat, fixat... och mitt i alla sladdar och tyghögar kommer mannen i mitt liv på att han ska bygga en tågbana a´la enormus därinne. Klart han ska ha ett eget bygge, men kan han kanske måla lite då?

Ps. Tåg är redan beställda från England.

moviestar

2011-01-28T09:39:00.004+01:00

Nu ser jag ut som en filmstjärna i munnen.
De gamla amalgamlagningarna i tänderna expanderar tydligen. Nu har de suttit i tänderna i typ 40 år och alla verkar expandera samtidigt. Utan att ens tugga på något segt eller hårt sprack 2 tänder för några veckor sedan.
Du måste sätta dit kronor, sa tandis.
Ja, så nu ser jag alltså ut som en filmstjärna i munnen. Tyvärr inte en glammig stjärna, mer som han med metalltänderna i en gammal Bondfilm. Jaws.
Fast de här metalltänderna är som tur är bara provisoriska.

varför är allt så viktigt klockan 4.03?

2011-01-27T05:43:00.004+01:00

När jag inte kan sova går jag upp och läser. Eller badar. Mitt huvud är av det slaget att det inte riktigt sover fast jag vill. Fina tips om att ha ett block bredvid sängen, där huvudbryerna ska antecknas under natten, funkar helt enkelt inte för mig. Lite rädd är jag att det som är viktigt mitt i natten ska försvinna när det är morgon. IG-prövningar, telefonsamtal, färglära, städa, måla väggar...

photoshop

2011-01-08T17:39:00.005+01:00

Den här fantastiska bilden fick jag i min mail i dag. Roligt med arbetskamrater :). Undrar var han fick bilden på mig ifrån?

Ps. Bronzino heter den gamle mästaren som målat originalet.

i det närmaste klart

2011-01-03T16:29:00.003+01:00

Garderob a´la enormus (alla tyger) har jag flyttat själv med handdukar och muskelkraft. Kan inte vänta på hjälp. Nypimpad byrå, sladdar, målarfärg och en sjukt tung bordsskiva från källaren. På plats! Nu ska jag bara hämta slagborren som Frans lånat, borra upp en hylla och en spegel, sen är det så gott som klart i sy- och datorrummet.
På min sida alltså.

the happy end

2011-01-01T13:59:00.003+01:00

Under de dagar jag haft ledigt, och egentligen borde organisera i röran efter alla omflyttningar, har jag erkänt för mig själv att jag verkligen inte kan motstå en familjefilm. Det hela började nog egentligen för många år sedan. Eh, fast då hade jag ju ungarna som förkläde. Nu pimpar jag en byrå. Framför TV:n och kan absolut inte slita mig från rätt dravliga historier. Ofta är det vuxna som inte är så bra på att vara föräldrar, ofta visar barnen dem vägen. Fantasi och magi är också favoritingredienser. Rätt usla skådespelarinsatser stör mig inte nämvärt. Blir märkligt gråtmild för ingen anledning alls. Sluten i familjefilmerna är ofta sedelärande, metaforiska och lyckliga. Såklart. Jag älskar lyckliga slut! Kanske inte så vidare värst djupsinnigt eller intellektuellt. Den här ledigheten har jag kollat på: pappor som blir tomtar och pappor som kommer på att det finns en fantasivärld. Magi med Harry Potter, tecknade filmer typ Dancing feet om en dansande pingvin som räddar alla andra pingviner, en Mary Poppinsliknande film... jag fastnar totalt.
Slutet gott, allting gott.

bra att ha?

2010-12-28T12:14:00.005+01:00

I dag ska vi åka till pappa och äta kalkon. Nä, vi är inte ett dugg amerikanska, men pappa gör alltid kalkon någon dag mellan jul och nyår. Vi har köpt teaterpresentkort till paps och Ejvor, eftersom de, precis som jag, har alldeles för fullt i källarförråden. På tal om det har Disa och jag tillbringat hela förmiddagen där nere. I källarförrådet. Skridskor, pjäxor och termobyxor. Allt för smått. Nästa vecka åker vi till någon loppis med alla konstiga saker. Som, läs på mina läppar, inte alls är bra att ha. Längre. En sänggavel eller två någon? Eller en kakelskärare kanske? Det finns även 3 uppsättningar bordsben. Vårt förråd är en riktig kalkon.

pytt-i-panna

2010-12-27T12:15:00.006+01:00

Aha! Nu förstår jag varför vi i Sverige har uppfunnit pytt-i-pannan. Det är hemskt, men det finns verkligen massor av mat kvar efter helgen. Jag har gjort en hiskelig massa matlådor, samt tvingat hem Frans att hämta dem. Den unge herrn? Jo, han kommer gärna eftersom han är en miljömedveten, samhällsansvarig och ekonomisk ung man.
Jag vägrar slänga mat!
Många i världen har ingen mat alls, jag har överflöd. Jävla pytt-i-panna. Hur fördelar man detta jämt?

gran

2010-12-23T09:53:00.002+01:00

Jag har köpt världens minsta gran, den fick plats i cykelkorgen. Sen gick jag ner i källaren för att hämta upp julgransbelysningen. Ähum, den är nog aningen för stor insåg jag. Klas Ohlson får nog ett besök under dagen. Mindre julgransljus behövs.

fredag

2010-12-18T09:29:00.005+01:00

I går morse gjorde jag ett av de mer pantade valen i mitt liv. Cykla till jobbet. Inget var plogat och när jag, med två minuter till godo, äntligen kom fram kändes det som om jag varit på ett stenhårt step-uppass. Vilket jag nog, handen på hjärtat, verkligen skulle behöva pallra mig iväg på.
Resten av dagen fikade jag med min klass, tittade på julevent i gallerian, hämtade mina nytryckta kassar, byggde pepparkakshus, gjorde visitkort, köpte en Odd Molly tröja, åt på thairestaurang och var på något som hette ”Görans julshow” på stadsteatern. Ditbjuden av Simons föräldrar. Det var väl inte direkt my-cup-of-tea musikmässigt, men, jag är ju å andra sidan musikanalfabet. Juligt var det i alla fall. I pausen träffade jag Lill-Olle som jobbade i baren och bjöd på välbehövligt vin. I dag ska alla sysaker äntligen börja flyttas över till Disas gamla rum.

Ps. Jag tackade även nej till en skiva med Christers julmusik utan ens tillstymmelse till dåligt samvete. Även an analfabet som jag har begränsningar.

L U C K

2010-12-16T16:53:00.003+01:00

Idag var det i och för sig snöstorm, men ändå, 3 elever på plats i tid, 6 sjukanmälda sen ramlade det in 7 till. Den som kom sist kom 10 minuter innan lektionen slutade, dvs 2 timmar och 30 minuter sent. Alla tycker att försovning är en bra ursäkt.
Det verkar som hjärnkontoret lagt ner sin verksamhet hemma hos mig. Ja, och hos alla andra som går eller jobbar i skolan också. Precis som att alla går in för landning och bara inte fattar hur de ska klara några få dagar till. Konstigt.
Kom att tänka på de killar som gjorde lumpen när jag var ung. Det var ett evigt tjat om markan, luckan, kompaniet och det fjärran... MUCK. Jag tänkte nästan göra som militärpojkarna gjorde, ta mitt måttband (jag har många) och klippa av en centimeter om dagen (här börjar jag visst låta lätt desperat) till lovet. Men jag uppfann en annan lösning istället.
LUCK.
Lärar-Utryckning-i-Civila-kläder. Man kan även bokstavera jullov mellan raderna. Lucky me. Livet är gott.

krämpa

2010-12-13T20:45:00.004+01:00

Jag har två fötter som inte funkar att gå på som jag vill, och sen har jag en axel som hoppar nästan ur led lite då och då. Den här axeln fick jag en gång i Åre. Bibbos brant tror jag pisten hette. Jag tror också att jag var på väg till after ski på Diplomat eller om det var på Tott. Sådant hade man, i sin ungdom, alltid bråttom till. Sen var det dags igen när barnen var små och vi åkte skridskor. Jag var tagaren. #jaga, jaga# Den gången ville jag nog mest hem för det var kallt på skridskobanan. Platt fall blev det den gången också. En annan gång hade jag vida byxor och sprang för att hinna med en buss... ena foten in i ett byxben... platt fall igen. Bussen väntade. För tre år sedan var det en galen hund som rymde från sin matte, för att inte köra på den med cykeln tvärbromsade jag och flög i dykstil över styret. Blodig på knäna och med armen obrukbar skyndade jag ändå till jobbet. Sen fick jag gå på sjukgymnastik.
Och nu är det dags igen. Den här gången skulle jag dra en kudde rätt bakom huvudet, i soffan. Klonk och axeln hoppade ur och tillbaka. Nu tror de att jag kanske har en spricka i den. Känner mig ålderdomlig.

facit tack!

2010-12-10T21:52:00.004+01:00

Alla i Sverige har gått i skolan. Alla har bra och dåliga erfarenheter av sin skolgång. Alla får alltså ha en åsikt om skolan. Hur den ska vara. Hur jag ska vara. Mitt yrke. Lärarens. Ponera att jag skulle tycka så himla mycket om kvantfysikernas jobb, hjärnkirurgernas eller brevbärarnas. Vilket liv det skulle bli. Om mig får alla tycka eller inte tycka.
Inga barn har blivit födda med bruksanvisning. Inga ungdomar har ett facit.
Jag har inget facit.
Som pedagog, och här upprepar jag mig säkert eftersom jag med största sannolikhet skrivit om det här förut, har jag inte några som helst rättigheter. Jag har däremot en hiskelig massa skyldigheter. I dagens skola är inte närvaro ett obligatorium (jo, det är sant!). Som lärare förväntas du ta samma jäkla genomgång vareviga gång en elev bevärdigar infinna sig. Jag får inte sätta IG på en elev som inte varit på mina lektioner mer än 2 gånger på en termin om jag inte först fått elevens underskrift. Hur? De är inte där ju!!!
Jag gillar mitt jobb. Jag älskar att undervisa. Jag brinner för mina ämnen. Men just nu är lärarjobbet mer av allmänkaraktär. Kurator, specialpedagog, utformare av nya gymnasieskolan, syrra, fröken, kontorist, vaktmästare, sakletare, busskortsfixare och stuudievägledare. Kan skolan hajja att jag är bra på att undervisa!!! Jag är ingen vidare psykolog, även om jag är medmänniska. Pappersjox a´la sekreterare är inte min grej. Alls. Jag är sjukt dålig på att veta allt.
Jag är bra på bildämnen. Okey? (plliisss)
Trött intill medvetslöshet. Behöver en julklapp.
Min önskelista toppas av:
Ett facit.
Tack!
Sen är jag nöjd.

Ps. Jag vill inte höra #och vad gör skolan#... jag är människa inte allvetare. Dessutom kanske jag borde byta jobb. Jag orkar inte mer nu.

advent

2010-12-05T19:55:00.003+01:00

Utanför mitt fönster är det vacker som ett julkort. Hemma är det inte lika vackert. Fyttlådor och annat som ska fraktas till Frans lägenhet står ostrategiskt utplacerat lite överallt. I morgon har jag lovat skruva ihop den nya bäddsoffan till honom eftersom jag slutar tidigt. Ja, eh, det är ingen direkt uppoffring. Jag är stormförtjust, på riktigt, i att skruva ihop IKEA-saker! Det är nog för att det känns som om man kan bygga något. Att det blir något av alla de där konstiga bitarna och skruvarna liksom. Jag gillade att bygga legoborgar med falluckor också. Ja, för så där 15 år sedan när Frans var liten. Vurmen för byggen består tydligen:). Nu ska jag tända andra ljuset och ta en mandarin.

operation vuxen

2010-12-03T18:17:00.006+01:00

Målarfärg, maskeringstejp, vattenkokare och dammsugare... idag har jag hjälpt Frans att måla i den nya lägenheten. Den pyttelilla ettan har precis samma storlek som min första lägenhet. 24km2. Det känns roligt att den unge mannen frågar mig om hjälp... öh, mamma hur ska jag spackla här? Helt plötsligt har alla mina år av måla-om-projekt genererat mig någon form av expertstatus. Inte illa! Några dagar till bor han hemma. Medan färgen torkar. Blandade känslor. Det är ju för operation-vuxen jag försökt fostra mina barn (inte varje dag dock). Men, det gick så fort här på sluttampen så jag har inte vant mig riktigt vid tanken på att ett av mina barn är vuxen på riktigt nu. Disa fyllde 19 i söndags, så nu har jag i alla fall ett år kvar att vara tonårsförälder på. Konstigt. Men just nu är jag handywomen några dagar till.

skriva

2010-12-02T08:24:00.003+01:00

Klart det inte är helt torrt på ord och tankar. Men ibland har jag dålig lust för skrivandet. Fast så hux flux kommer lusten tillbaka. Det är nog lite grand som med mitt tecknande, det går i vågor. Det tråkiga med långa uppehåll är att man ofta tar ett kliv bakåt, lite som om man tränar och helt plötsligt bara slutar. När man sedan börjar träna igen måste man jobba på rätt mycket för att nå upp till samma nivå som innan. Precis så är det med skrivandet också. I alla fall för mig.
Födelsedagar, semestrar, ommålningar, flyttar, lussebak, utvecklingssamtal, förkylningar och en främmande kropp (!) mellan två av mina tänder... nu ska jag nog börja skriva lite igen :). Har faktiskt lite abstinens på att klä tankar i
ord.

röstaredagen

2010-09-19T07:58:00.005+02:00

Så var dagen R här. R som i stora Röstaredagen.
Jag läser om valet i Kabul.
Jag läser om soffliggare i Sverige.
Jag läser om galenpannor i politiken.
Jag läser partiprogram...
Vi är så vana vid att ha demokrati i det här landet att folk förmodligen bara därför struntar i att rösta. Fria folk styr sig själva. Det läste jag i morgonens tidning. Rätt klokt tycker jag. Det är vanliga människor som styr, röstar, räknar valsedlar och är valförättare. Vem som helst får vara med när rösterna räknas. Ingen annan får bestämma vad du ska rösta på. I Sverige alltså. I Kabul försökte någon lägga 1500 valsedlar i en bunt på urnan. Den som försökte var dotter till någon som ville bli vald. Tror inte det skulle fungera här. Vi är så vana med demokrati här. Vi får också gnälla, vi får tycka att allt är hur galet som helst. Fritt.
Hemma hos mig finns 3 förstagångsväljare. Frans, Disa och Bea. Ungarna är mer politiskt insatta än vad jag någonsin varit, ja, förutom i år då. Kanske är det de unga som fått mig att bli lite bättre påläst? Eller så är det åldern som gjort mig klokare bara sådär. Klart jag röstar!

valfrihet

2010-09-08T21:09:00.005+02:00

Plingelingeling! Pliiiing!
Ringer det i telefonen är det nästan utan undantag till Disa. Jag struntar för det mesta i att svara. Söker någon mig ringer de på mobilen. I min strävan efter en ljudlös tillvaro... misslyckas jag kapitalt. Jag är sjukt eftersökt.
Ja, alltså inte eftersökt av snygga män, kompisar eller så. Nix. Det är ett evigt ringande på dörren. En evig folkvandring i trapphuset.
Plingplong...
- Ja, hej-har-du bestämt-dig-än? Vi har grillfest på granngården den 12:e #drar efter andan# välkommen! (S)
- Hallåhallå! Har du tänkt rösta i år? #tittar nyfiket på mig som har måttband runt halsen# (KD)
- Tjaaa! Ja, hejsan! Vi kommer från moderata ungdomsförbundet... (en aning sent då) (M).
- Hej! Vi är ute och berättar för folk att de är bäst på att bestämma själva. (Nähä? Låt mig ha min ringklocka ifred då!) (FP)
- Hej! Har du läst senaste numret av Vakttornet? (Ridå)

Ska det hålla på så här fram till valdagen blir jag galen på riktigt.
Valfrihet. My ass.

någon mer?

2010-08-31T20:56:00.008+02:00

Jag lider av en ovanlig form av allergi. Eller möjligen är den rysligt vanlig, fast ingen vet att det är just en allergi. Ungefär som människor som lider av oral galvanism (som jag inte hört talas om på länge) eller elallergi. Ingen tror riktigt på dem. Man kan i princip lika gärna säga att man sett ett flygande tefat. Så mycket tror andra på min åkomma!
Jag blir fullständigt småknottrig, får svårt att fokusera och får lust att gå i ide när allergin slår till. Den slår ofelbart alltid till när terminen startar. Jag vet inte om den har ett namn ens?
För att säga som jag säger till mina elever:
Jag lider av ljudallergi!
22 stycken ungdomar låter hela tiden. Eftersom alla låter hela tiden höjs också ljudet till decibel som förmodligen inte skulle accepteras på någon annan arbetsplats än i skolan. Onödiga ljud är verkligen sjukt jobbigt, onödiga ljud känns i hela kroppen och jag blir fysiskt illamående.
De som går i ettan får gå i Mys hårda, tysta skola.
- Öh, tystarå, My är ju ljudallergisk.

Jag vidhåller att den högra hjärnhalvan behöver tystnad för att skapa. Talet stökar bara till den kreativa processen. Sen ska vi också räkna in pling-plongljud från sms, ljud från Youtube, spel eleverna gör med ljudeffekter, MP3-hörlurar som halkat snett, elever som sjunger och elever som skriker (av 22 skriker ungefär 18 stycken -Mäh, va faaan, Myyyyy det bara försvann!) ... you name it. Jag kallar det o-ljud. Onödiga ljud.
Inte konstigt att jag aldrig fått upp något vidare privat intresse för vare sig TV, film eller musik.

Ps. Fast jag är rätt bra på att prata själv.

aoum

2010-08-26T19:52:00.003+02:00

Mymymymymy.... alla vill fråga något, alla vill synas och bli sedda. Hm, nåja de flesta i alla fall. Det låter som i barnprogrammet Myggan (som nog är typ 100 år sedan det visades på TV). Mitt namn ger upphov till ett väldigt surrande läte i klassrummet. Fast de ser glada ut och har stiliga ”Lidingömelittor” alá 80-tal på sig. Hattar alltså.

- Mymymy #viftvift# Får man ha hatten på sig.
- Jepp. Ni tänker väl inte med hattarna vad jag vet.
- Mymymymy #viftar febrilt med handen#
- Ja?
- Får man pratprickar här?
- Pratprickar?
- Ja, alltså jag fick alltid pratprickar och kvarsittning för att jag pratade för mycket.
- Öh, hm... om man hade fått pratprickar här i klassrummet, hade nog jag fått sluta för flera år sedan skulle jag tro.

Allvarligt. Finns det fortfarande sådana stenålderfasoner runt om på högstadieskolorna? Klart som tusan att ungarna får glädjefnatt de första veckorna!

uppskruvad

2010-08-22T12:55:00.004+02:00

I dag är jag trött. Jag var på fest i Stockholm igår. Jag tänkte åka hem tidigt, men så blev det mitt i desserten, det var skitkul att träffa alla och ja, så gick sista tåget... jag sov över. Grejen var att jag ställde klockan på väckning och i samma ögonblick jag gjorde det började mobilen pipa och varna för låg batterinivå (03.48). Alltså kunde jag inte somna. Tänk om mobilen inte ringde! (och vad hade det gjort?) Jag måste hem tidigt för att försöka styra upp första skoldagen med alla miljarders nya elever på måndag. Måste. Klockan 8.06 är jag hemma i Uppsala. Sjukt trött, men ändå uppe i någon slags högvarv. Som en plåtleksak med en vingmutter i ryggen far jag omkring och duttar stelbent omkring lite här och var, lägger i travar, flyttar omkring, läser tidningen, badar, tömmer kattlådan, kokar te, tittar på tyghögarna, måste börja skriva till antologiboken... och ingenting blir gjort i alla fall.
Egentligen spelar det ju ingen roll om jag har förberett allt minutiöst. Som vanligt får jag liksom vara cirkusartist med jonglering som vapen de första dagarna. Det vet jag ju. Så nu tar jag en dubbeltreo, går och lägger mig för här blir liksom inget gjort i alla fall.

packa upp, packa ner

2010-08-13T19:07:00.004+02:00

Lådorna är uppackade, gardiner sydda, anslagstavla omklädd och uppsatt, alla färger, pärmar och pennor med mera på plats. Ingen lektionsplanering överhuvudtaget är gjord.
Men nu är resväskan packad... alldeles strax. Taxin avgår kl 05.00 i morgon. Alla borde få jobba 4 dagar efter sommarledigheten och sen vara lediga en vecka till!
Rätt bra med födelsedag trots allt.

halvt uppackad

2010-08-10T18:30:00.006+02:00

På amerikansk film, när folk byter rum, blir uppsagda eller går i pension på sina arbetsplatser... vad tar de med sig? Jo, en pytteliten låda med lite blyertspennor, en namnskylt och ett fotografi av sin familj.
Min arbetsplats är under ombyggnad. Slipdamm, målare, väggbyggare, täckpapp och nya dörrar. I alla korridorer står det flyttkartonger. Innertaken är bitvis nedtagna. Alla lärare på hela skolan ska byta rum. Lärarrum ska bli klassrum och tvärtom. Sommarstinna kolleger kunde här och var ses irrande mellan våningsplan och bråte. Vissa mer hysteriska i blicken än andra.

Innan sommarlovet packade vi. Idag har jag letat efter min stol, mina hyllor, mina dragskåp, min vagn plus diverse annat smått och gott. Försökte lokalisera de där hyllorna för att kunna packa upp. Det tog ett tag, för man måste ju heja och prata sommar med alla andra som också var på skattjakt.
Jag hade tolv flyttkartonger och två, stora, blå IKEA-påsar att roa mig med under dagen. Hello, I´m back!

tid

2010-08-08T09:14:00.005+02:00

Bara timmar kvar av ledigheten nu. Det är så mycket jag vill hinna innan den tar slut. Det är alltid mycket jag vill hinna om jag ska vara ärlig. Ja, och jag hinner det mesta, även om det ibland innebär att jag hoppar över saker som att träna och laga mat. Men vad jag inte fattar är varför pensionärer inte hinner? Dagens panschisar måste kolla i almanackan innan de bestämmer något. Men, hallå, de är ju lediga hela tiden. Eh, eller så är de precis som jag? Vill hinna.

nä, inte arg...

2010-07-29T10:59:00.003+02:00

bara ytterst konfunderad.

Jag ska fylla 50 år om några veckor. F-e-m-t-i-o. Det är ungefär lika konstigt som att bli påkörd i trafiken. Det händer andra, inte mig. Det är väl bara föräldrar som fyller femtio? Ja, och möjligen några avlägsna släktingar. Nix, inte längre! Nu är det snart min tur. Det värsta var när någon sa: Jaha, du når zenit nu? Middagshöjd liksom. Bara kvällsmaten kvar typ. På TV säger de att ålder bara är ett nummer. Jo, förvisso. Jag sticker aldrig under stol med min ålder, varför då liksom? Mina elever i skolan blir alltid superförvånade när jag faktiskt svarar på frågan om min ålder. En sifferkombination som trots allt känns en aning besvärande. Vem vill bli en ”gammelgädda”, ”femtiotaggare”, eller ”leopardtant”?

Dessutom har jag börjat tänka i banor som ”hjälp, det här kan jag ju inte ha på mig längre”. Jamen, jag har ju alltid haft det förut. Jag kommer dessvärre aldrig att bli en fiiiin dam med marinblå skor och snygg dräkt. I högklackat ser jag dessutom ut som en transa. Alltså inte en snygg transa, utan en wannabe transa.

Fast det har varit bra år, de flesta i alla fall.

På min dag är jag ändå inte hemma och firar. Som en sann femtiotaggare av idag orkar jag inte fira med kalas.

en gladare sida av mig

2010-04-11T19:53:00.004+02:00

Så här är det, jag är trött på min gnälliga blogg och är alldeles för tillfreds med det mesta just nu. Alltså händer ingenting på detta forum. Kanske, kanske återkommer jag... om jag blir riktigt arg. En gladare sida av mig hittar du här:

R E T R O S T U F F ® design by My

Tack, vi ses och hörs!

glad påsk med fina fynd och linslöss

2010-04-02T22:51:00.003+02:00

Fråga mig inte hur detta kan vara en bekväm sovplats.

Sjukt rolig reklam på TV:n i sammanhanget... äh, hänget.

Stolsfynd! Jag ska bara slipa lite på dem så kommer de att bli så himla fina!

(h)järnkoll

2010-03-28T12:28:00.003+02:00

Man har en kropp som bara liksom fungerar. Det pumpar och smälts hela tiden, helt utan styrning. I går innan jag somnade läste jag i Illustrerad vetenskap (Frans som premmar) att vetenskapen nu kan koppla förbi skadad ryggmärg och få lama personer att röra på delar som hjärnan egentligen inte har koppling till...

Här någonstans somnade jag.

Drömmarna denna natt får mig verkligen att fundera över just min hjärna. Jag har letat efter Jamacia Rum i Uppsala domkyrkotorn, snackat med folk som haft neonvisare (fiskedraget liksom växte i någon typ av rundgång) på sina butiker som sålde fiskedrag. Berättat för fiskedragsmannen att jag föredrar utförsåkning i Åre i april samt sprungit som en hind för att hinna ner till hamnen innan lamporna i segelbåten släcks (earth hour?).

Jag vet inte ens om jag någonsin druckit Rom från Jamaica?

grattis du är ihop med en kändis!

2010-03-26T08:33:00.004+01:00

I går berättade an av mina kolleger att han hade sålt sitt hus. Någon annan på avdelningen undrade om det var en barnfamilj som hade köpt huset. Jo, det var det.
- Fast när vi skrev på alla papper var det lite konstigt... hon var född 63 och han var född 71. Jag trodde först kanske att hon var en kändis.
- Öhh ???
- Ja, det är ju typ mest kändisar som har yngre män och en barnkull nummer 2!

Just idag har Simon födelsedag, vi har efter 10 år fortfarande ingen barnkull nummer 2. Jag är kanske världsberömd på vissa delar av min arbetsplats, men nä... inte kändis. Däremot ser jag fram mot fler år med min ”unge” man född 69. Så grattis Simon, nu tror folk att du har en känd fru!

enmansromantik

2010-03-20T15:00:00.004+01:00

Jag har alldeles för mycket omkring mig just nu. Fast kul. Det mesta. Helt plötsligt ringer folk från förr, någon vill intervju mig för en tidning, jag syr och syr och syr och jobbar heltid fast fötterna värker. Ingen vits med att vara sjukskriven, det blir bara mer att göra sedan då. Samla på hög har aldrig tidigare varit min melodi Just nu är det dessvärre högar överallt!

Nåja, idag är jag en aning sjuk. En aning, inte så farligt. Bestämde mig för ett bad. Badrumslampan har det blivit epilepsivarning på, blinkblink...bllliiiiiink...blink. Medan badet fylldes ringde Beatrix. Jag berättade om förkylningen, vännen från förr och lampan i badrummet (måste verkligen ha varit en givande samtal). Bea utbrister:

- Jamen, vad bra enmansromantik! Då får du tända ljus.

- Ja, ha-ha, det var längesedan vi fick plats i samma badkar, mannen och jag.

- Är det inte sjukt hur liten plats man tar när man är nykär!

Ps. Fast jag blir nykär i Simon lite då och då, det måste jag erkänna. Fast badkaret är för litet.

misskött

2010-03-08T07:27:00.003+01:00

Min blogg blir mer och mer misskött. Jag skyller på allt från tidsbrist till att det bara är OS och Vasalopp på TV. Jag har köpt en ny mobil i alla fall. Gullat med mina stora barn, börjat jobba heltid, fått rolig förfrågning från Signerat.se samt försökt gå på toa med min nya mobil.

Det senare är helt sjukt. Ibland behöver man gå på toa akut även när man är på shoppingtur. Rusar ner till en toa i city, väl där har jag ingen femkrona. Fast då ser jag att man kan skicka ett sms, få en kod och sedan dras 5 spänn på mobilräkningen. Skyndsamt sms:ar jag... fast jag befann mig i källarvåning så min mobil hade ingen täckning där nere nere i underjorden. Smart tänkt.

sportlov

2010-02-23T10:47:00.003+01:00

När jag var liten trodde jag att det hette spottlov. Jag begrep inte riktigt logiken i att spotta ett helt lov. Dessutom fick man alltid åka till farmor och farfar i Gästrikland, det gjorde vi mest på sommaren och på spottlovet. Så något med Yttermyra by var det förvisso. Det hajjade jag ju. På spottlovet fick alla kusiner och jag ha spottävling, det hörde till. Sen fick vi åka släde efter farfars häst (Ulla-Bella), och hästen spottade och frustade hela tiden. En av mina farbröder spottade ibland snus. Så fort jag såg att någon spottade var jag nöjd. Det fanns en mening med spottlovet. Så var det.

vita skor

2010-02-18T17:09:00.004+01:00

Jag vet inte riktigt vad det är med vita skor som får mig att ogilla dem? Kanske de vita pumpsen på 80-talet som alltid såg så förbaskat billiga och skabbiga ut. Skabbiga blev de ju på en enda kväll på disco. Jag har aldrig ägt ett par vita pumps. Jag tyckte de var hemska redan då. Fast jag hade såklart skyhöga pumps i alla miljarders andra färger. Såklart. Det var ju 80-tal!

Jaha, och varför kom jag på det här då? Jo, det verkar vara högsta mode med vita vinterstövlar. Nu pratar jag alltså höga klackar och knähöga skaft, inte eskimåboots (som kan passera med tvekan). Unga tjejer och äldre kvinnor kliver omkring i vit snö med vita stövlar och svarta plastskimrande leggings. Ni ser ju hur ålderdomlig jag börjar bli. Jag hatar att frysa och med stigande ålder skiter jag fullständigt i om jag inte ser riktigt klok ut, bara jag slipper frysa. Ändå ingen som känner igen mig under mössan liksom. Det ser liksom så fruktansvärt kallt och fattigt ut. Stövlarna är säkert dyra, men ser fattiga ut eftersom vitt blir så skabbigt. Sen är jag nog programmerad att tycka att vitt hör sommaren till.

Jag vet, helt meningslöst att tänka så här, men jag kan inte låta bli. Varför vitt mitt i vintern i detta land? Har vi inte haft vitt så det räcker nu?

Jag längtar till våren. Då ska jag sätta på mig mina vita adidasskor. Undrar varför de passerar mitt ogillande av vita skor?

det bästa med att vara jag

2010-02-12T18:11:00.006+01:00

Det bästa med att vara jag är väl just att jag är jag. Ha-ha efter min smärtkurs är jag numer en ny My. Det ni! Jag har sagt nej med eftertryck på jobbet... vilket visade sig mindre svårt än jag trodde. Dessutom får jag sportlov efter en veckas arbete.

Det bästa med att vara jag i mina bloggar är att jag inte behöver ha underbyggda argument. Jag får tycka precis vad jag vill. Jag får till och med känna vad jag vill. Mina strategier behöver inte gå att förstå. Tryckfrihet och åsiktsfrihet är fantastiskt. Mina mål behöver inte vara mätbara. Vad har nu lett till detta? Jo, jag har bara påpekat att jag inte är en person med ett snarlikt namn. Ett rätt snällt påpekande dessutom. Det bästa med att vara jag är att jag kan säga precis vad jag vill. Andra får tycka precis det de vill. Det är deras rätt.

när man inte jobbar...

2010-02-04T17:57:00.006+01:00

... finns inte så mycket att irritera sig på. Alltså behöver jag inte ventilera huvudet så ofta.

På smärtrehab har jag lärt mig att skilja på vill, måste och borde. Jag måste alltså inte laga mat längre. Jag SKA laga mat. Rätt bra egentligen, jag blir liksom inte slav under måstena utan jag bestämmer själv att jag ska göra saker och ting istället. Lite som det där med halvfullt eller halvtomt vinglas. Jag har också övat på att säga nej, exentrisk träning för musklerna under fötterna, avspänning och idag har vi lagat mat, samtidigt som vi blev filmade. Allt känns rätt behagligt utom obehaget jag känner inför skolstart om exakt 10 dagar. Kan jag hålla ordning på alla nyttigheter jag lärt mig under de här veckorna tro? Som tur är kommer det ett sportlov alldeles snart!

Jag tycker att det är kul att undervisa! Men.

Jag gillar inte något av det andra, pappershögarna, fötterna som inte klarar att gå och stå, utvecklingssamtal, elevvårdskonferenser, frånvarorapportering, kopiering, trolla-med-knäna-uppfinningsrikedom, snirkling och tråckling för att få allt att funka.

I nästa liv (läs nästa termin) ska jag göra något helt annat. Om det så ska vara att vässa blyertspennor till Per Bill! När jag vässat 10 stycken ska jag ta fikarast.

Denna dagen ett liv.

2010-01-24T20:21:00.008+01:00

Idag har det varit kaos här hemma! Äntligen fick jag sätta mig vid datorn en stund. Dagen började med att jag i lugn och ro tänkte göra mönster till en kappa. Sen vaknade Disa och hennes byxor hade gått sönder. Jag sa att jag kunde fixa dem. Sen vaknade hennes pojkvän och så var det bacon och ägg i halva köket. Sen for Hannes, pojkvännen, i väg för att vara domare i en bandymatch. Frans och hans flickvän Bea hade målat om i hans rum i går, nu behövde de hjälp med tapetsering på en vägg. Tapetklister skulle blandas, och sen fick jag liksom berätta att det inte går att tapetsera när det står 4 miljoner saker i vägen. Ännu mer sen gick Disa in i badrummet för att duscha. Vad händer? Rätt som det är skriker hon, jag och Frans rusar dit, hela badrumsskåpet har ramlat ner och Disas ena hand hade kommit i kläm. Vi fick öppna från utsidan eftersom hon inte kunde släppa skåpet och dörren var låst. En av katterna satt livrädd under badkaret. Självklart var detta också dagen då vi bestämt att vi skulle tvätta all tvätt sedan 2 veckor (6 vuxna det blir en del). Upp och ner i tvättstugan.

Det blev pizza till middag.

Min man? Han hade varit på konsert och har sovit sig genom hela denna söndag. Han kom upp lagom till pizzan. Och by the way hade Simons dator pajat. Stendöd.

Som farbror Melker sa: Denna dagen ett liv.

Jag ska nog lägga mig och läsa nu. Hoppas inte himlen faller ner i huvudet på mig.

5 veckor från igår

2010-01-12T20:07:00.008+01:00

I dag är det första dagen på mitt nya liv! Nja, jag har alltså inte drabbats av bantningshysteri eller köpt gymkort efter nyår. Nix. Jag går en kurs på smärtrehab. Dit har jag, efter många års kronisk inflammation i fötterna, kvalat in.

I dag har vi lärt oss nyttigheter om anatomi, haft avspänning, käkat lunch, vimsat omkring i sjukhuskulvertar och varit på arbetsterapin. Ett rätt glatt gäng halta och lytta på olika vis, och av vitt skilda anledningar. De flesta har rygg- och whiplashskador. De måste stå upp ofta och jag blir lite trött på att alla tjatar att vi ska stå upp. Stå upp är ju det jag inte ska göra! Deltagarna kommer gärna med tips om vad jag borde använda för hjälpmedel för att fixa att stå upp. Hepp!

Jag börjar ändå tycka att det är som lite semester. Även om jag blir lite stressad av att de flesta i vårdteamet pratar långsamt och är allmänt ostressade. Jag är ingen långsam person. Så nu ska jag försöka ta till mig av det långsamma och komma överens med mitt huvud att allt kanske inte måste ske per omgående. Dessutom ska jag dela ut arbetsuppgifter till andra i familjen, det är nämligen min hemläxa. Moohaahaaa!

Tror jag ska ta de här veckorna som avstamp och bara njuta av att all denna tid bara är för mig... inte för elever, barn, man, katter eller arbetsgivare. Min tid i 5 veckor. Det låter rätt lyxigt tycker jag.

buss v/s cykel

2010-01-11T17:36:00.005+01:00

Kallt som sjutton och cykelväxlarna har fryst ihop. Det blir som att cykla i deg och uppförsbacke, fast kallare. Eftersom växlarna var nedfrusna redan i lördags, fick jag den geniala idén att åka med Simon till skolan. Simon kommer hem samma tid som jag normalt brukar åka iväg på morgonen. Jag skriver normalt eftersom jag faktiskt är helt sjukskriven från idag! Ha-ha framförhållning liksom. Jag for alltså med bil till jobbet, där stressade jag halvt ihjäl mig för att skriva ut en helsikes massa uppgifter, göra två som jag inte hade på pränt utan brukar köra muntligt samt träffade en av vikarierna. Sen skulle jag alltså ta bussen från skolan för att hinna till sjukhuset till 13.00. Byta buss inne i stan trodde jag var en baggis. Icke. För det första är det helt rörigt, eller som ungarna skulle sagt: helt jäla random, för de bygger ett sjutusans-stort-jäkla-resecentrum, sen hade alla bussar fått nya nummer och så stannade den långt utanför sjukhusområdet. Det tog drygt 1 timme! Att promenera kanske på sin höjd skulle ta 40 minuter i såsigt tempo. Heja kommunaltrafiken!

När jag skulle hem, efter att ha försökt mig på en avslappningsövning, övervägde jag stark att ta en taxi. Det var bara min jultunna plånbok som hindrade mig. I morgon blir det cykel trots att den är frusen. I hate bussar. Det kom jag på igen. Det är ju därför jag cyklar.

varför finns det paradis...

2010-01-10T10:02:00.004+01:00

Min nyfikenhet blev väl inte direkt stillad, så jag sluter mig till att de flesta vill fortsätta att vara anonyma läsare. Tack till er som tog er tid att göra mig en aning mindre nyfiken!

I går var jag i alla fall i Estockholmo och fick äntligen se lille Nils-Nimrod! Eller se och se, jag rusade väl närmast in i badrummet och tog honom från skötbordet... vilken liten sötis. Bebisar har en förmåga att engagera alla vuxna som finns i deras närhet på ett närmast fenomenalt sätt. Sen fick jag som extrabonus träffa både Nims mamma och en annan moster. Vi som var vuxna mumsade på god choklad och pratade. Då somnade Nimpan!

Mindre barn överhuvudtaget har en rätt rolig förmåga att få oss vuxna att ibland reflektera över hur vi gör, eller vad vi säger. Vi var på middag hemma hos Simons pappa, med på kalaset fanns en liten 7-årig kille. Att sitta och äta och prata hör till vuxennöjen, det minns jag själv från min barndom. Alla bara mumsade och åt och med lite tur fick jag och kusinerna lämna bordet efter huvudrätten, för att återkomma till efterrätten. Nåväl, 7-åringen går från bordet efter att väluppfostrat frågat sin farfar om lov. På ett bord bredvid soffan står en öppnad, men orörd chokladask.

- Det finns Paradis här.

- Ja, du får ta en bit, säger farfadern.

- En?

- Ja.

Efter ytterligare en stund framför TV:n hör man ett litet försynt mummel...

- Varför finns det Paradis om man inte får äta?

nyfiken i en strut

2010-01-04T22:39:00.006+01:00

Nu är jag nyfiken så jag kan spricka... vilka är ni? Tror knappt jag känner 70 personer! Jo, det gör jag väl. Känner och känner liksom.Idag har 67 stycken besökt mig. Trots att det bara är ett städskåp på bild :) Idén och frågorna till detta inlägg har jag snott av Beatrix Vnunk. Skulle vara sanslöst kul om alla skulle kunna svara på frågorna som kommer.

Vänner, bekanta, kända eller inte. Visst kan ni!

1. Vad sysslar du med om dagarna?
2. Hur länge har du läst min blogg?
3. Känner vi varandra / Har vi träffats? (Hur?)
4. Vilken är den bästa boken du läst i år?
5. Vilken är din favoritblogg?
6. Beskriv mig med ett ord!
7. Beskriv dig med ett ord!

Sov sött!

nytt på nytt

2009-12-31T12:07:00.003+01:00

Jag har aldrig avgett ett nyårslöfte. Åtminstone inte högt. Såklart har jag en massa tankar i huvudet, men det har jag å andra sidan jämt. Varför är det just den här natten som allt ska ske liksom? Flera nyår har jag arbetat på krogen. Rena rama antabuset att se hur knasigt det kan bli med för mycket skumpa, eller vad folk nu petar i sig. Undrar om en del ens visste att de firade nyår?

Några nyår har jag varit den enda föräldern som vägrat mina tonåringar att bege sig ensamma upp till Slottet vid 12-slaget. Ville de gå, fick de gå med mig. Det gjorde de, alltmedan jag fick prata med poliser och skydda ungarnas kompisar från att bli inplockade. Disa och Frans har efteråt sagt att de tyckte det var jättebra att jag var med, inte skämmigt alls, bara skönt. Där ser man!

Förra årets nyår var en av de bästa nyårsaftnar jag haft. Jag fattade verkligen ingenting när vänner, syskon, barn och mina föräldrar bjöd mig kors och tvärs på middagar med eller utan raketer. ”Men du kan ju inte sitta själv på nyårsafton!” Kan jag väl visst! Simon arbetar på nätterna. Så även detta nyår. Jag ska först göra god middag. 6 ungdomer kommer och äter, sen ska de på annat kalas klockan 20.00. Då ska jag säga: hej å puss till man och barn, ta det lugnt, ring om det är något, kör försiktigt.

Efter det ska jag sätta på mig mina nya tofflor och bänka mig i något skönt hörn. Jag har absolut inga problem med att vara med mig. Jag gillar det!

The End

fantastikst nöjd!

2009-12-29T11:14:00.003+01:00

3 dagar, så lång tid tog det!

Jag har gjort försök förr. Vi har bott här i snart 7 år. När vi flyttade in gjorde vi om allt utom vardagsrumsgolvet. Slog ner väggar och pluggade igen dörrar, lade golv, bytte spisar och badkar, målade, spacklade och... kanske trodde vi att vi skulle behöva alla manicker snart igen. Denna familj har dessutom inte bara 1 (ett) skåp med verktyg. Nä, nä, vi har massor med konstiga benbockar, pytsar, brädstumpar, kakel och lim, fog, kakelmassa och murarslevar i källaren också. Det finns ett skåp till i lägenheten som bara innehåller färgburkar och attiraljer till målning + ett skåp med sticksågar, borrmaskiner och skruvstäd.

Nu har jag slängt konstiga, överblivna mojänger från IKEA, lovat Frans och Disa startkit när de flyttar, sorterat skruv, bult, plugg och bleck. Knoppar, krokar, wire... jag hittade också alla de där små skruvnipplarna till skruvdragaren. De där jag alltid köper nya, för att jag inte hittat de jag redan har. Nu har jag. Nipplar och skruvar i parti och för återbruk.

Familjen har fått höra hur sjukt bra det är med organisation minst 43 gånger!

Ps. Nu fick till och med dammsugaren plats!

oklappat!

2009-12-19T20:34:00.004+01:00

Inga, jag menar inga julklappar är inhandlade. Inte så mycket annat julfix heller här hemma om jag ska vara ärlig. Vi har inte ens tänt tredje ljuset i adventsljusstaken och i morgon är det ju dags för det fjärde ljuset. Observera dock att jag har en adventsljusstake. Frans, Disa, Jonathan, Moa och Karin är ju i kuvertåldern, så det blir mest att vänta in lönen och ta ut pengar och göra snygga kuvert till pengarna. Det finns bara en liten kille i leksaksaffärsålder i släkten.

Min syster med man och barn, min mamma och min bonuspappa, Simon och jag har som sport att hitta på skojiga eller bra saker för max 50:- till varandra. Grejen är att jag har en stor passion... att slå in paketen! Jag låter aldrig någon butik göra det. De har ofta fula papper eller bara en julpåse. Skittrist! Ska det vara paket så ska det! Amaryllislökar, jultomtar och gran går bort i min värld. Fina band, snören och snygga papper ska de va! Sen ska det helst sitta handritade kort med rim på paketen också. Kanske har jag varit japan i något tidigare liv? De gillar ju, liksom jag, utanmätet mer än fyllningen.

kattant

2009-12-17T21:23:00.005+01:00

Håll med om att det ser skönt ut. Rutan och Sci ser ut som ett gulligt yin och yangtecken. Så idag är jag kattant. På nya sköna pläden snor de ihop sig och sover sig igenom dagen. Somt bara måste förevigas.

typ 100 nyanser av grönt.

2009-12-15T19:33:00.004+01:00

Jag behöver en svart jacka. Upptäckte jag idag. Snön föll, eller snarare vräkte ner, och jag måste i all hast omdirigera höstjackorna... men vad tusan har jag ingen svart jacka! Jag hittade en enda svart. En varm, men fruktansvärt ful dunjacka från 1997. Eller nå´t sånt.

Sedan hittade jag en grön kappa, en grön och orangerutig kappa, en limegrön kort ullswagger, en limegrön dunjacka och en militärgrön dunväst.

Dessutom hittade jag 4 (!) fina hemstickade vantpar i varierade gröna färger. 8 stycken halsdukar. Tja, hähum... gröna. Ett helt menangeri med mössor och tjocka tröjor med och utan knappar. Gröna. Jag hittade också ett par, säkert sköna, men fula, limegröna mockastövlar. Mon Dieu! Jag vet att jag gillar grönt, men jag visste inte att mina förråd var så till bristningsgränsen fulla av färgen.

Jag som trodde att jag hade mest svart.

offertid

2009-12-11T09:27:00.006+01:00

Jag skyller på allt det grå, ingen kan hålla sig frisk utan åtminstone lite ljus. Snart är jag beredd att offra på Uppsala högar. Är det någon seg viking där inne trots allt?

I dag är nästan hela familjen sjukanmälda. Jag har ett knallrött öga som inte går att röra på. Jag har verkligen inte gjort någonting. Sprängande huvudvärk och dimsyn. Kan nog vara ögoninflammation. Frans ska till sjukgymnast för han har fått något konstigt på en kota i halsryggen, röntgen nästa vecka. Disa kom upp ur sängen helt röstlös med värk i kroppen.

Hallå solen kom tillbaka!

stolleprov

2009-12-09T19:03:00.003+01:00

Gränsen mellan klokskap och dumhet är hårfin har det sagts mig. Men, när man går i sömnen som vuxen är det rena rama tokerierna ska jag säga. Tror inte en enda liten intelligent cell var med på resan. Jag hade somnat på soffan, sovit i 2 timmar och sedan blev jag (försöks)väckt för att bli lotsad i säng. Då rusar jag fram till datorn och börjar frenetiskt pilla på tangenterna, som om jag skulle pilla bort dem. Tydligen svamlade jag om att jag var tvungen att skicka mail till jobbet. Simon som är en lugn och klok person sa att han skulle fixa det ”jag skriver en lapp så kan du maila i morgon”, med det hade jag nöjt mig. Sen klev jag in i badrummet och satte tandkräm på baksidan av tandborsten.

En aning mycke´nu!

Stölleprov och galenskap.

18 år på tre dagar

2009-12-01T18:11:00.005+01:00

Jag har sytt maskeradkläder till tre tonåringar, Disa var Wonder Woman, Frans var Kenny starfighter och Bea var Corps Bride... efter syning, sprayning och allmänt fixande, for de hem till sin far och, förmodar jag, tjoade runt med sina 30 gäster. Jag var döglad att slippa ha det kalaset hemma hos mig! Sen sov ungdomarna hela dag 2, den dagen Disa faktiskt fyllde 18 år. På dag tre var det släktkalas här, vi fick in 25 personer i olika storlek och ålder i vardagsrummet. Med skohorn. Trevligt var det och Disa kände sig rätt ordentligt firad.

Arton år! Helt sinnessjukt att det gått så lång tid sedan den lilla bebisen Disa kom. 47 cm och 2,790 gr. Ett litet gulligt knyte. Herre Gud. Det är sant det alla sagt: ”passa på att njuta av dem när de är små, snart är de stora”. Ja, fast det förstår man först nu. När åren gått.

Fast om jag ska vara ärlig njuter jag än. Disa kommer alltid att vara min lilla tjej.

logik-panik-kronisk

2009-11-25T19:48:00.006+01:00

Jag önskar att jag hade kronisk hälsa. Min ohälsa är inte av dödlig natur. Men om någon, någon gång trampat på en spik, en sticka, ett häftstift kanske haft skoskav... så känns det varenda steg jag tar. Klart jag inte dör, men det gör förbannat ont!

När något övergår till kroniskt från att ha varit svårbehandlat, släpper alla instanser liksom taget. Förmodligen med devisen: om det är kroniskt kan vi ändå inte göra något, alltså gör vi inget, ringer inte när vi lovat och sjukskriver inte. Skillnaden för mig är att i går arbetade jag halvtid med inflammation i fötterna, i dag jobbar jag heltid. Samma, samma liksom. Har funderat vidare på behandlingen med tigerbalsam, tror det hjälper ungefär som alvedon om man har blindtarmsinflammation? Lite kvackartips kan jag tycka, jag har nämligen redan testat. Flera gånger. Jag har typ haft 20 år på mig att bli expert på mina fötter sirrni! Det nya tipset var att gnida hårt. Då funkar det nog. Säkert.

Om jag alltså råkar ut för en kronisk åkomma, är jag liksom frisk, för ingen kan ändå hjälpa mig? Logiken är helt klart lysande. Håll folk i arbete tills de stupar... och då kan vi gott skylla oss själva.

slöseri

2009-11-24T07:40:00.005+01:00

Du är en bra patient, sa doktorn och klappade mig på axeln, du håller humöret uppe. Nej, jag är inte ett dugg bra på att hålla humöret uppe just nu. Inflammationen i fötterna får jag leva med. De är inte längre ett tillstånd, det är kroniskt. Efter att ha fått åkomman, för 20 år sedan, har jag ätit antiinflammatorisk medicin som smågodis, specialgjutna inlägg i skorna, fått massor med akupunktur, klippkort hos naprapat och sjukgymnast, fått otaliga kortisoninjektioner och ultraljuds- och högtrycksluftsbehandlingar samt nu senast väntat i två år på att remisser och röntgenplåtar ska komma till rätt instans. När jag äntligen får en tid hos en specialist säger han att jag är en god patient och att det inte går att operera, men att jag kan testa med tigerbalsam. Röd. Besöket tog 15 minuter. Fruktansvärt slöseri med tid och resurser om någon frågar mig.

...på det fjärde smäller det... förhoppningsvis.

2009-11-21T17:32:00.006+01:00

För det första, folk i obekanta situationer blir tydligen helt galna, hysteriska och totalt ologiska. Jag stod i kö i tre (3!) timmar igår, sen var både mina fötter och vaccinet slut. Folk var helt galna, skrek och skällde på de stackars volontärarbetarna. Precis som om de skulle kunna fixa fram mer vaccin! Folk blev precis så som man inte tror, eller ens vill, att man ska agera i en krissituation.

För det andra, hur många arbetsgivare betalar sina medarbetare kötid på arbetstid/dagtid. Kvälls- och nattköer verkar nämligen inte finnas.

För det tredje, den första dagen på två (2!) veckor det är sol står jag inomhus och jobbar på Öppet Hus, krasst kan man väl säga att jag bevakar mina intressen. Hur många arbetsplatser viggar kunder som är 15 år, och att det faktiskt är jag som ska utbilda desamma samtidigt som jag ska marknadsföra alla utbildningar på skolan med mitt trevliga och vinnande sätt? Hur jag är som lärare är i sammanhanget mindre viktigt. Ungarna vill ha kul, föräldrarna efterfrågar om det finns jobb efter utbildningen.

Jag har hela tiden på tungan: Ahhmeehä det beror väl på hur ambitiös man är. Om man verkligen vill spelar det ju liksom ingen roll vilken utbildning man går. Bara man gör det som känns rätt. Ja, och naturligtvis tvärtom, vill man inget, finns inga jobb, oavsett vilken utbildning man går. Sån´t får man naturligtvis inte säga. Rätta mig gärna om jag har fel.

För det fjärde så har jag ännu hopp om att mina fötter ska gå att laga. På måndag ska jag till ortoped i Nacka. Snälla håll era tummar och fötter att jag ska vara lagningsbar.

bibapelola!

2009-11-18T10:55:00.003+01:00

Min förklaring om att My inte betydde ”min” på engelska, utan uttalades på svenska, och är mitt namn gav resultat... vapensköld, vattenstämplat och signerat av en generaldirektör minsan. Fint skaré va´!

grissjukan

2009-11-13T19:14:00.005+01:00

Kanske borde man vara mer svinrädd än man är? Men, hur kan man vara så tokrädd att man köar runt ett helt kvarter i Uppsala? Tusentals svinrädda i trippelled. Konstigt att de vågar stå bredvid så mycket folk? Jag har tagit influensavaccin en gång. Så sjuk som jag var då har jag bara varit en gång tidigare i mitt liv... då hade jag, Frans, Disa och de flesta andra jag känner influensa. Tror det var 1993-94.

Folk skriver insändare och tycker att skolorna borde fixa detta med vaccinationer. Hur då? I hela Uppsala kommun fins en (1!) skolläkare, på de flesta skolor finns en skolsköterska på 50%. Jo, jag håller med dem som skriver att det förmodligen går helt åt helsefyr om det verkligen skulle hända något, vi är helt enkelt inte vana vid katastrofer i det här landet.

mmm...

2009-11-10T18:21:00.006+01:00

Mmmm, så skönt jag haft det. Som vanligt, när jag är i värmen, är jag alltid så konfunderad över varför folk bosätter sig i kylan när det finns värme och vuxenvänliga badtemperaturer på andra platser? Fast det är klart, när man är ledig och bara är, verkar livet så härligt enkelt. Största besväret man har är: var man ska äta och om man ska bada med eller utan simfenor.

Den sjukt märkliga rätten ”bitterballen” fick en egen bild. Det är något som ser ut som friterade köttbullar med sås inuti. Jag vägrade att smaka, fast jag normalvis inte är speciellt rädd för att smaka på nya maträtter. I Hong-Kong åt jag t ex 15 år gamla komposterade ägg. Det smakade, ja, äh, ägg.

Hemresan var asjobbig, vi var vakna i 33 timmar, visade passen säkert 25 gånger, gick genom hundra pipmojänger, fick lov att gå ut i avgångshallen i Amsterdam för att checka in handbagaget, visade passen igen, fick vänta på anslutningsflyg till Sverige i 9 timmar, reste med flygbolag som talar holländska (ursäkta men det låter gräsligt), satt bredvid hysterisk dam från Japan som satt med glas hårt tryckta mot öronen ( glasen hade hon tidigare druckit flyginnedrycken tomatjuice med salt och peppar i ), en svensk dam som skulle till Umeå och sa att hon skulle kräkas om någon snusade, hon hade en ful illrosa kabinväska som hon krävde att Simon skulle hissa upp, och sedan ner ur bagagehyllan.

Fast det är rätt skönt att vara hemma också. Det jag längtat mest efter är Frans och Disa, symaskinen och snälla katter (inte de som mötte oss med utdragna gnälljamningar i flera timmar). Dessutom hade ju Baby-Nim anlänt under tiden jag varit borta, gissa om jag är nyfiken på den lilla nya människan!

frälsning

2009-11-02T22:05:00.005+01:00

Förmodligen är jag inte frälst i från ondo. Gud har nog inte heller något med det hela att göra. Jag hade inte ens tänkt öppna datorn som Simon släpat med sig till paradiset. Men, nu bubblar jag över. Idag har jag förstått hur det känns, äh, tror jag, att flyga. Som en ängel. Eller fågel. Fast i vattnet liksom. Totalt viktlös flöt jag ut över en liten stenpir. Eller faktiskt så viftade jag lite med fötterna. Tidigare under veckan har det blåst så höga vågor, men i dag var det lugnt. På andra sidan piren var det exakt som att vara i ett akvarium. Jag ville peka och visa. Bubbla och skratta! Fiskar, levande korall, ännu fler fiskar. Blå, gula, fula, fina och så fanns det konstiga som simmade med nosen neråt och var säkert sådär en 50 cm långa. Man behövde inte ens leta, de bara fanns överallt! Under vattnet går det inte att prata. Wow, tror jag är frälst!

åh, trampa symaskin, symaskinskinskin, symammammaskin

2009-10-20T20:18:00.003+02:00

Eftersom jag får åka bort är jag egentligen belagd med klagförbud. Fast det är närmast som ett maratonlopp att få alla vikarier, elever, alla papper, kopior, trassel, inloggningar, tekniker och Gud vet allt att funka veckan jag är borta. Nä, man får liksom inte ledigt när man är fröken och det inte är något lov. Nu är det turligt nog lov den ena veckan.

Ska man få åka iväg så måste man rodda allt innan. Själv. Det får heller inte kosta något. Vikarierna får man byta till sig tid med.

Kanske blir jag piratdrottning i karibien i stället. Med fottrampad symaskin i fören på min ståtliga skuta. Det vore något det.

Ay, ay!

noll

2009-10-19T08:47:00.004+02:00

När jag var liten hade jag en jätteläskig bok om två tandtroll. Jag har för mig att de hette Karius och Baktius. De hamrade och hackade i tänderna. De hackade med en sådan där ”guldgrävarhacka”. De hade skorstenar och gardiner i fönstren där de bodde. De bodde liksom inuti tänderna. De älskade godis. Kan hända att det är denna sedelärande bok som ger mig nollresultat som vuxen?

Noll hål!

Fast det var inte direkt billigt, de har bra timpeng, tandläkarna.

tråkigt?

2009-10-15T20:02:00.005+02:00

Jag har verkligen aldrig tråkigt. Jag förstår inte när folk säger att de har det långsamt. Vissa, som min sambo, gillar att ha det långsamt. Som ickelångsamtyp kan man bli smått galen. Men, OK vi är alla olika. Bara att gilla läget. Andra, som min son, avskyr, när livet är alltför långsamt. Frans vill helst ha kompisar, flickvänner, datorer, trummaskiner och läxor runt sig hela tiden. Annars suckar han och tycker att det är tråkigt. Han sover bäst med humorserie på datorskärmen, klockan 04.00 brukar den här mamman gå in och stänga av ljudet. Jag och Disa får aldrig tiden riktigt att räcka. Ibland längtar jag efter en dag då det ska bli en aning långsamt. Om den dagen kommer ska jag sätta mig ner och glo (jamen, eller hur?). Om alldeles snart ska jag bara läsa, snorkla och glo. Jag envisas nämligen med att tro att jag kan ta det lugnt.

min stora trut

2009-10-08T20:42:00.006+02:00

Förra torsdagen fick jag en kallelse till föreningens styrelsemöte. Mötet gick av stapeln i dag. Min roll i det hela? Först och främst är det väl så att jag vill så mycket, aldrig tänker efter före och att jag ogillar fula saker.

Någon gång i juni nämnde jag för ordföranden i föreningen att jag gärna kunde fixa snygga trappmålningar... för så här trist kan det ju bara inte vara! Sedan har jag inte hört något innan förra torsdagen. På lappen jag fick, stod att läsa: 17.30-18.00 presenterar My Yttermyr sitt förslag om trappmålning för styrelsen.

Ja, så det har jag gjort nu. Med min allra bästa frökenretoriska röst.

Fina 60-talsinspirerade bilder fick de i en ännu finare mapp. Jag fick kaffe och tackade nej till prinsesstårtan. Tack, det gick fin-fint. Nu ska jag bara måla också.

tidig morgon på akuten

2009-10-05T18:04:00.004+02:00

I natt har jag varit på akuten. Eller snarare tidigt i morse var jag där och trängdes med en överförfriskad man i 60-årsåldern, en familj från långt-bort-i-stan med en bebis (de hade hamnat fel och skulle till barnakuten), en dam i rullstol som skrek oavbrutet, en kvinna i min egen ålder som var lika tyst som jag samt en aspackad brud som hade varit ute och slagits (såg det ut som). Efter bara en liten stund fick jag, modell fällkniv, komma in. Rätt snabbt konstaterade de att jag nog hade ett njurstensanfall. Jag fick en kramplösande spruta, värkpiller, en drickalista och tid för kontraströntgen nästa vecka. Kanske kan de spränga bort dem, eller så kommer de ut naturligt. Se där ja, bättre att få eländet nu än när man är på semester i alla fall. Jag mår rätt bra, fast jag var sjukt trött i morse. De ringde 2 gånger från jobbet och undrade vad jag hade tänkt att göra med eleverna i ettan. Tror inte de fick något vettigt svar. Min grekiska arbetskamrat ringde på eftermiddagen och sa att jag skulle dricka öl. I Grekland gör man det om man får njursten. Alkohol känns främmande för mig just nu om jag ska vara ärlig.

damp

2009-10-04T12:55:00.005+02:00

I går kväll dog mitt gamla strykjärn.

I dag har jag varit och köpt ett nytt. Frans garvar gott åt att det heter ”dampestrykkejern” på norsk (ja, det stod på förpackningen). Det måste betyda ”ångstrykjärn” sluter jag mig till. Damp = ånga på norsk. Ungarnas uttryck för att vara helt pucko och att man totalt tappat alla koncepter och blivit fullkomligt bindgalen är att man ”dampar”.

Det nya strykjärnet har en massa finesser, teflon och självrengöring. Fantastiskt, om det nu inte vore för att strykjärnet också har en jobbig signal. Jag hatar onödiga ljud. Kanonbra om man glömmer att man håller på att stryka. Men, när man som jag sitter och syr i flera timmar, och har pluggat in järnet, eftersom man behöver det lite då och då, håller man allvarligt talat på att bli galen. Det stänger av sig efter 6 pip. Det stänger av sig helt efter 4 minuter... pip, pip, pip...

då måste man fara upp från symaskinen och ruska lite på järnet.

Snacka om att man kan dampa för mindre!

Ps. grattis Frans på namnsdagen!

sollampa

2009-10-03T20:21:00.004+02:00

Okey, det är ingen kattblogg, men ibland måste jag bara...

Jag har i flera dagar sjasat ner katterna från köksbänken, de sitter under hallogenlamporna och försöker sova (sittande!) i värmen från lamporna! Disa hade en ful, överbliven och väldigt rosa lampa som skulle till de sälla jaktmarkerna, fast den funkade. Jag trodde väl aldrig att jag skulle rigga upp en ful lampa i vardagsrummet till mina katter! Öh, fast det har jag gjort nu. Jag hatar att frysa, jag älskar värme, tja, så nu får mina fryslortkissar en låtsassol i present till sina födelsedagar. I morgon fyller de två år. Grattis till en plats i lampans sken!

fredag

2009-10-02T19:11:00.007+02:00

Jaha, vad har jag gjort idag då?

En hel del faktiskt (fantastiskt när man kan svara på sina egna frågor). Jag har undervisat i textil materialkunskap på min lektion som heter fackteckning & design, eldat på sidentyg så brandlarmet på skolan gick (jag måste ju bevisa för 17-åringarna att det luktar bränt hår, förmodligen bevisade jag även dumhet), skrivit månadsrapport och påmint mina rumspolare om att de också skulle fixa det, cyklat, pratat i telefon en jättelång stund med Bea, peppat Frans att söka till universitetet i höst, gosat med en av katterna, sovit, vaknat... och då satt det en tele2försäljare i storarummet(!), pratat med Olle som jag tror samtidigt försökte få ordning i skåpen eller skulle mata sin fru med hemkokt middag, porterat mitt telefonnummer till Tele2 samt fått en gratis (ful) telefon på köpet, ritat mönster till en ”Nimoverall”, tittat på halva filmen ”Apornas planet” (maken har just beställt Canal digital) ja, å så har jag klippt till några beställda klänningar. Nu ska jag packa upp tvätten som står i typ fjorton ikeakassar i hallen. Det är bara 23 dagar till jag ska åka till karibien. En bra dag.

äntligen!

2009-09-30T07:11:00.005+02:00

Äntligen har jag kommit fram i kön! Nacka Närsjukhhus ligger förmodligen i Nacka? Skulle jag tro. Hur man tar sig dit är väl en annan fråga, först i kön alldeles snart i alla fall (23/11)! Fast det är konstigt att de undrar över om det finns några röntgenplåtar, och i så fall, var de finns. Skickar alltså Ackissjukhuset iväg remisser utan att skicka med relevant info? Konstigt. Sen vet man ju inte vad de säger i Nacka, kan de operera eller säger de att jag ska ta körkort för rullstol?

Någon doktor sa någon gång att det inte går att operera. Det är också konstigt. Här kan man byta ut hjärtan och höftkulor, men man kan inte operera bort mina klor! Halvtiden funkar och jag stålsätter mig och cyklar hem, trots högar, buntar och travar. Ja, och eleverna som tycker att det är konstigt att jag inte är ”på deras lektioner” när jag är på andras. Suck. Jag har dessutom försökt hitta en ”crawlkurs”. För barn finns det i alla fall! Borde bli skojigare att simma, lite mer utmaning än att bara ligga och trängas i motionsrännan med tanter som ligger i bredd och pratar.

hjulkunskap

2009-09-25T01:21:00.005+02:00

Sömnen vägrar infinna sig (01.30). Jag brukar ju för det mesta tycka att det är skönt när klockan blir 21.00, då får man liksom lägga sig, i alla fall när det är höst och mörkt ute. Förmodligen håller min hjärna redan på att uppfinna något bra slags nytt hjul till morgondagens verksamhetsplanering. Hjärnan hjular runt med saltomortaler (eller vad det nu heter) peakar och skruvar.

Precis som om jag egentligen bryr mig. Sluta för bövelen att tänka människa!

tänk positivt

2009-09-21T13:49:00.004+02:00

Kan hända att jag måste försöka ha en positiv vecka igen? Det är ju ett sabla gnäll i min blogg. Nå´t kul borde det väl hända? Det roligaste hittills idag är att cykelförbannadekedjan hoppade av inte mindre än 3 gånger på väg till jobbet i morse. Om jag hade haft en hagelbössa hade jag lugnt skjutit ihjäl cykeleländet.

nix mer fruar

2009-09-15T22:27:00.005+02:00

Jag kunde inte ens titta klart på programmet om Hollywoodfruar. Det blev så himla pinsamt, jag satt och rodnade alldeles för mig själv. En riktigt elak fru och en som verkade hur snäll som helst... men inte så smart. Fast det är ju förstås roligare med elakingar än snällingar, i alla fall på TV. Jag trodde att jag skulle titta, men det blev bara tjatigt och jag kände att jag ville be fruarna vara tysta.

denna dagen ett (av nio) liv

2009-09-12T19:11:00.005+02:00

Någon gång mellan 03.00 (när Frans kom hem) och 8.30 (när jag vaknade) försvann Sci [saj]. Efter mycket ropande och letande, upptäckte vi ett öppet fönster, alltså en glipa. Frans hade varit på krogen och mådde väl sådär i morse. Han skulle dessutom iväg och jobba. I alla fall så var det genom Frans fönster katten rymt. Eller snarare ramlat ut. Simon och jag rusade ut, genomsökte buskar, under parkerade bilar, portuppgångar... jag gick in och ringde hittedjursavdelningen på Ultuna. Jag ringde även till polisen eftersom de på Ultuna sa att man måste göra det. Sen började jag gråta och skriva lappar. Simon for iväg och köpte en ny skrivare, så vi skulle kunna få ut lite fler efterlysningslappar på kortare tid. Jag pratade med grannarna och ringde tidningsbudet. Ingen katt.

Simon och jag är ute i skift och letar. När klockan var runt 15.00 var de nya lapparna klara. Med en rejäl bunt under armen och en tejprulle beger jag mig ut på operation tapetsering. Jag ropar och klistrar... och rätt som det är får jag syn på Sci! Jag ringer till Simon ”Fort kom ut... ta skinka med dig!” Katten är dörädd, och sticker iväg runt huset. Ja, eller så kanske han gillade att vara ute? När han svängt runt hörnet upptäcker han en källartrappa, där rusar han ner. Jag står kvar däruppe och pratar kattspråk, Simon kommer och Sci känner sig förmodligen trängd, så trängd att han börjar klättra i den buckliga putsen på huset. När han kommer till teglet finns inget bra grepp, så han sitter där på väggen och skrikjamar. (Tänk att han väger drygt 5 kilo, fattar inte hur han kunde hänga kvar.) Simon går i alla fall ner och når katten precis. Phu! Hela familjen är helt utpumpade. Sci sover som en stock. Fönstren är stängda.

hey... sing halleluja!

2009-09-10T17:13:00.004+02:00

Solen skiner och det är varmt som en sval sommardag. Mmm, jätteskönt. Jag kunde gå hem efter halvtid på jobbet idag. Halleluja!

Men sen skiter det sig. För ungefär precis 1 år och 5 månader sedan skickades en remiss till Akademiska sjukhuset, tillika univesitetssjukhus, ortopedavdelningen. I dag fick jag en lapp i brevlådan där jag upplystes om att de hade skickat min remiss vidare till Nacka Närsjukhus! Nära för vem? Jag vet var Nacka ligger, jorå, men det är väl också allt. Sen... om i fall, de tänker operera eller så, ska jag kanske inte bli förvånad om operationsbordet finns tillgängligt i Överkalix eller varför inte i Prag. Man skulle ju få sightsing på köpet i alla fall. Jag vet på ett ungefär var dessa platser också ligger. 3 månaders vårdgaranti var det visst. I say sing, sing... halleluja...

vikariefrågan löst

2009-09-09T09:51:00.002+02:00

I dag vikarierar jag för mig själv. Det är en helt lysande plan! Det är sådana här gånger man verkligen får säga: Hur tänkte de nu?

väntläge

2009-09-07T23:57:00.004+02:00

Om man väntar på något gott ska det tydligen enligt ordspråk och andra skrönor bli riktigt tjofadderittanbra i slutänden. Jag arbetar fortfarande heltid. Varför blir man sjukskriven tro? Kanske för att någon myndighet studerar hållfasthetlära eller nå´t. Eller så hoppas min arbetsgivare att fötterna ska självläka över natten. Jag väntar.

sjukt va?

2009-09-03T20:52:00.003+02:00

På mitt jobb får man bli sjukskriven... äh, fast man får vänta en vecka på att bli sjuk i skarpt läge liksom. (-du kan väl jobba till dess vi får tag i vikarier?) Jag har p g a medicinska skäl varit sjukskriven 50% sedan i måndags, kanske får jag gå hem klockan 12.00 i morgon. När jag lämnat över till vikarierna. På min lott ligger att överlämna till 3 vikarier, på något sätt ska jag hinna med de lektioner jag faktiskt har kvar också. Arbetsgivaren vet liksom att jag inte bara går och lämnar eleverna vind för våg. Det är sådant skolorna i dag överlever på. Lärarnas samvete.

Mitt heta tips till alla som läser min blogg, och kanske tänker sig att bli lärare... bli inte det! Lärare är ett kall, inte ett yrke. Det finns en anledning att fröknar förr i tiden hette just ”fröken”. De fick faktiskt inte gifta sig. Jag tror faktiskt att Michaneks mormor var Sveriges första gifta fröken, dvs lärarinna. Kan du inte berätta den historien Cicci?

borra ett hål ba!

2009-08-31T20:30:00.003+02:00

Vilka guldettor!

Jag är så van vid att ettorna alltid är som småglin som tror att kunskap om något ska gå lätt. Grafisk formgivning går liksom inte att bara att hälla i hålet de tror att jag kan borra i deras huvuden. Ta en tratt sätta i hålet och hälla i lite fantasi, nyfikenhet, tips, trix och grafiska regler. Men, årets ettor ställde intelligenta frågor, kämpade och gjorde om när det blev fel! De gav sig inte. Jo, kanske två stycken tyckte att det såg alldeles för lätt ut när jag visade. Mitt svar: Ja, eh, jag har ju liksom inte övat i en kvart.

Tack alla ettor ni gjorde min dag! Hoppas jag gjorde er #smile#.

funderar bara

2009-08-29T11:41:00.004+02:00

Varför jobbar så otroligt få människor med så himla mycket i Sverige? Det är en fundering jag alltid får när jag varit på semester. Det verkar som om många fler som bor utomlands har någon form av funktion. En dam står t ex på grönsaksavdelningen och väger frukt och grönt, som man sedan får betala i en speciell kassa. Ungdomar iförda skoltröjor arbetar extra med att plocka i kundernas varor i alldeles för små kassar. Någon sopar lite och sätter sig sedan och tar en cigg och spelar backgammon med polarna. En person säljer vykorten, en annan säljer frimärkena. På hotellet stämplades korten direkt på plats innan de lades i en fågelbur (!). Det kanske inte är ett ultimat eller effektivt sätt, men jag undrar om det inte vore lite bättre ibland?

Det är ju jättebra med MBL, LAS och lika-lön, men hur länge kommer vi att palla? (Jag vet, det är ingen ny fråga.)

I mitt yrke borde ju undervisningen vara det centrala, eller hur? Tyvärr måste man hinna en massa annat jox också. Papper och blanketter, nya frånvarosystem tillika nya sätt att IG-varna eleverna, att hålla klassråd och lära eleverna mötesteknik (20 min/v), prata med upprörda eller ledsna föräldrar, hitta en fungerande kopiator, beställa böcker och annat material i en redan ansträngd budget, hinna allt, vara glad, vara med på verksamhetsplanering (uppfinna hjulet igen), skriva utbildningsplaner (flera kilometer i fall det blir inspektion), sätta betyg, ha koll på allt nytt som händer i nya gymnasieskolan (Gy11), kunna en hel del om dyslexi, ADHD och andra funktionshinder, undervisa alla elever precis på deras nivå, se om någon knarkar, hinna ta sig från A till B, vilket är logistiskt omöjligt, inom den angivna tidsramen, dela ut busskort, vara med på teambuildingsdagar med de nya klasserna, klippa ur ansikten på 275 elever för att lära sig deras namn, sedan får man klistra upp dem på någon form av klasskarta (alla heter i år Jennifer, Evelina och Sabina), man förväntas säga till om en toalett står och rinner eller ett lysrör blinkar, ringa till teknikerna om elevinloggningar. Du förväntas sedan även göra ett jävligt bra jobb eftersom konkurrensen om eleverna är stenhård. Gör det kul bara.

deaf and dumb

2009-08-28T16:27:00.005+02:00

Självklart blir jag dunderförkyld redan andra dagen i skolan. Såklart. Mina stämband brakar alltid först. Jag blir i princip stum. Eh, eller kanske mer ormlikt väsande. ”Lärarsjuka” säger doktorn med ett brett flin, och ordinerar 1 veckas tystnad. De som känner mig vet att jag med stor svårighet kan hålla mun, ens en kort stund.

Fast jag är inte döv eller hörselskadad! Tjejen i kassan på ICA började artikulera och t a l a tydligt. Att tala i telefon är det svåraste, så jag får börja sms:a mer. Eleverna börjar viskväsa när de vill något. Det blir ett annat lugn när de vet att jag inte kan svara så högt. Hemma slutar ungdomarna att ropa, de kommer nära och väser: mamma vill du att jag går ut med soporna, jag har plockat ur diskmaskinen, ska vi göra maten i dag, jag tar telefonsamtalet... är du hemma?

Jag ska försöka odla min heshet nästa vecka också.

scenskräck

2009-08-24T18:05:00.008+02:00

Jag tror att man kan likna mitt jobb med en skådespelares, fast inte lika glammigt då. Jag har så´n sjuk ångest innan alla elever är på plats. Jag förstår verkligen inte hur jag ska få ihop det. På riktigt. Jag glömmer allt och lite till. Simon säger att det ju är samma sak vareviga år. Konstigt hur hjärnan är funtad? Jag tycks alltid glömma föregående års ångest inför skolstart.

Sen är det ändå alltid dags för föreställning. Hur mycket man än stretar emot så kommer den där stunden när scenen ska äntras och alla ska tycka att det är en bra pjäs och att föreställningen nog kommer att bli minnesvärd. Nu kanske jag drar för stora växlar och paralleller. Eller inte. När jag väl gör entré är det skit det samma om jag är förkyld, har ont eller är toknervös... orden kommer till mig och jag minns precis vartenda ett av dem! The show must go on. Eleverna skrattar och nickar. De tror på det jag säger. Tror jag alltså, man kan liksom se det i ögonen på dem. Det är en liten belöning i sig när de försöker vara kvicka och man direkt kan svara. Jag skulle platsa på vilken cirkus som helst, eller förmodligen även på Dramaten. Balansakten jag genomför är så otroligt viktig vid det första mötet. Inga snedsteg får begås. Med dödsförakt ska man få 16-åringar att vilja gå på teatern igen i morgon! Du ska helst vara skärpt, rapp, påläst och utstråla en sjuhelvetes pondus. Jag fixar nog det här i år med. Kanske. Om jag slipper göra något annat än vara i klassrummet. Jag har rutin det märker jag ju. Efteråt.

Ps. Det enda man som lärare har är sin kunskap och sin person. Gillar inte eleverna dig som person kan du vara hur duktig som helst på dina ämnen... du är rökt så det dånar om det. På gymnasiet i alla fall. Och, by the way, är min hårddisk dödförklarad, tappkranen oåterkalleligt i sin, en helvetes massa års uppgifter, kursplaner och listor bara borta.