ahmeeh

Det är sällan jag blir riktigt arg, men när jag blir det blir jag verkligen arg. Eftersom jag haft ryggskot och varit allmänt krasslig är jag möjligen extra känslig. I går natt hade jag därför pluggat in öronproppar, tagit sömntablett och verkligen var i behov av obruten sömn, vad händer? Jo, klockan 6.49 ringer det hårt på dörrklockan (hårt som i öppna-för-i-h-e). Ut med pluggarna och på med morgonrock, tankarna far: det måste hänt ungarna något (borde inte lämnat dem, de är i fara - fritt från Djungelboken). Polisen är här. De nyligen utbytta dörrarna i min trappuppgång är utrustade med kiköga. utanför står en äldre man i ful jacka.
Äh, jag öppnar inte, det är säkert någon som är från Jehovas, tänker jag.
Då plingar det en gång till (glöm inte klockslaget). Så jag öppnar en glipa. Gubben, som den äldre mannen transformerats till, bligar närsynt på mig och utbrister: Oj, jag har ringt fel! Jag: Arghhh! Tack för den.
Nu är det jag som börjar lobba för portkod i föreningen.

när jag blir stor...

Jo, tack jag vet... jag är stor, eller i alla fall vuxen, trots mina år och alla vuxengrejor jag gjort vet jag fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Det är just det där att vara trygg och veta att man valt rätt jag saknar, tror jag. Min folkbildande gärning tycks mig vara ett mindre lyckat val i dagsläget (veckoläget, månadsläget, årsläget).
Att behöva ha så många klasser/grupper (14 stycken med ca 15-22 individer i varje, som ska få synas, komma till tals och förhoppningsvis få både feedback och vettiga uppgifter) och 6 olika ämnen på schemat är mig övermäktigt. (Bara att lära sig ungefär 280 nya namn är näst intill ett heltidsjobb.) Heta tips mottages tacksamt.

Ps. Kanske är jag extra gnällig idag eftersom torsdagen inte har någon inplanerad lunch. Hällde ut den koppen kaffe jag hann hämta på iPaden.

here we go

Mitt inlägg nummer 400 handlar om första skoldagarna. Eh, eller inte förresten. Mitt huvud är så rörigt, för att inte säga mosat så det blir nog inget vettigt hur som helst. Talade ord går bort. Skrivna går an.
Jag fick ett mail från en person som inte är lärare hon skrev: Ja, jag beundrar verkligen alla lärare som står ut. Har alltid sagt att lärare och slaktare är bland de sista jobben i världen för mig.
Ungefär så känns det idag.

utflyktsdag

Kolmårdens djurpark i perfekt väder, mulet men ganska varmt... tänk, det var 10 år sedan jag var på både Skansen och Kolmården. Man kommer liksom av sig när barnen växer. I år har jag varit på båda ställena! Kul att bara titta i lugn och ro, utan att behöva stanna till vid alla småbilar, kaffekoppskaruseller och godisbutiker (även om det också var kul). Stora och små djur, vem kan låta bli att inte försöka föreviga dem? Nästa vecka blir det reggaefestival.

ijenklien...

... så är jag, precis som en vän sa... sjukt trött på heminredning. Däremot har jag ett stort behov av ordning & reda. Organisation. Förvaring är det som är grejen liksom, ja, eller så är det så enkelt som att ett stökigt huvud behöver ordning i kaos för att överhuvudtaget funka? Diskbänken kan man ju liksom torka av. När man, som jag, lever med två personer som upptäcker nya gardiner efter 2 månader eller har ett rum som är en horisontalgarderob krävs det någon form av eliminering av stök. Jag sticker inte under stol med att jag är en hopplös pryloman (krukor, byttor, burkar, tyger). Prylar kan bli, eller vara roliga, men man dör inte av att plocka undan dem heller. Just nu målar jag inne i skåp, på tavelramar, speglar och hyllor för att på något sätt packa samman saker och ting till enstaka ytor. Koföttter och måttstockar! Snart är det nog reda här ska jag se!

För många år sedan fick jag en så fin aquarell av en jobbarkompis... filosofi a´la Snusmumriken, i J. Burmans tappning. Hädanefter ska jag verkligen försöka leva efter devisen att inte samla prylar.
Tyger är dock undantagna. Och. Jag gillar faktiskt min egentillverkade läsande-lilla-my :).


Ps. Klicka gärna på bilden nedan för att lättare läsa de kloka orden.

8-dagarslantis

Jag har varit lantis ett tag. Mobilladdaren glömde jag hemma i stan med flit, iPaden fick inte heller följa med. Jodå, det finns både el, toa och vatten. Jösses vad mycket man hinner göra utan tekniska prylar! Jag har gjutit betonggrejor, plockat 1 liter smultron, ätit jordgubbar med vispgrädde, suttit på altanen, målat tak, sovit som en stock i tystnaden, plockat lavendel, klippt till lite klänningar, letat kantareller (utan framgång) och läst ut en bok.
Nu ska jag vara stadsis några dagar. Ombyte förnöjer.

ledig och lite kär

Så var den här då. Sommarledigheten. De flesta lov startar med att man blir förkyld, så även detta. Men, nu är jag frisk och kry och har varit i Stockholm och besökt världens sötaste kille... och hans lika söta mamma. Man får bli lite kär i både små 1,5-åringar och sommarlov!
I morgon bär det av ut på landet i några dagar. Där står sill och stövelkastning på dagordningen. Sjukamp med bl a just stövelkastning är ett stående inslag och något som förmodligen mina ungar kommer att föra vidare som en midsommartradition. Alla grenar utförs i lag om två och alla åldrar kan delta. För det mesta kommer alla grannarnas barn också när det är dags för vuxna som gärna leker! Att observera, jag är dålig på att leka, men på midsommaren gör jag det med glatt humör... och i år förmodligen iklädd regnställ.
Glad midsommar!