fett lat jobb 2

Mitt jobb är ibland fett lat. Just nu sitter alla elever och arbetar febrilt framför skärmarna. De jobbar med förpackningsdesign. Det faller dem tydligen på läppen.
Ingen vill fråga om något, (alltså har jag lärt dem för bra) ingen vill ens prata. Tror att det är en av de tristaste lektionerna det här året.
Jag bara sitter här på min tron. Precis som kungen.

latmask

I går hade vi kaffekalas hemma. Jag satt bredvid lilla Frans 6 år. Tonåringarna undrade om de skulle kunna resa på sistaminutenresa i augusti, hur långt de skulle komma för 5.900:-. Om de skulle kunna komma iväg för mindre...
Då säger lilla Frans: För 5 öre kommer man inte så långt.
Jag: Nä, det gör man inte, man kommer nog inte ens 2 meter.
Lilla Frans utbrister då: Men Kungen han kan resa långt!
Jag: Jo, han kan nog resa vart han vill.
Lilla Frans funderar en stund, sen säger han: Kungen... hur kan man heta Kungen?
Jag: Ja, egentligen heter han ju Carl-Gustaf, att vara Kung är ju hans jobb.
#tänka-tänka#
Lilla Frans: Fett lat jobb, bara sitta på en tron hela dagarna!

eld i baken, eller att ta sig genom en vecka med raketfart

40-årskalas, symaskin och arbete i största allmänhet. För att sammanfatta veckan - jag har inte tråkigt ens en halv sekund. Klipper, målar och undervisar. Syr och har utvecklingssamtal med föräldrar och elever. Träffat Olle. Pratat. Fått lön. Letat typsnitt. Idag åker jag på spa med Simon, ja, för att han fyllde 40 i går. Grattis älskling! Innan Hasseludden ska vi åka förbi mormor Rut, som fyller år i dag. 92 eller 93, Simon är inte säker. Frans bakar sockerkaka mitt i natten. Katterna har fullt sjå att snacka med alla småfåglar utanför fönstret.

     I morgon kommer Anna hit från Fjugesta, på söndag ska vi ha kalas för släkten, om en vecka är det påsklov. Frans och Disa har fått sommarjobb båda två. Pappa har fått en ny höftkula. Jag har fått en lapp som upplyser mig om att det är vårdgaranti. 3 månader till jag får gå på ”aj, aj - smärtkurs” alltså. 

Allvarligt talat gillar jag när det rör på sig. Faktiskt.

al dente

Meny

Starter

Strykjärnsvarma snedremsor

Huvudrätt

Sytråd al dente, serveras på en bädd av blandade blommiga 

tyger av olika kvalité. Toppas med knappnålar a´la My

Dessert

Utvalda pärlemoknappar i träask

Min familj är ett under av tålamod. Jag behöver ett rum till!

nä, ingen mer techno!

Dagen blev inte helt misspass. Solen tittade fram och gjorde mig lite halvlycklig. Fast jag är sjukt trött. I alla fall. 

     I dag hade jag bild&form med fotoeleverna. I en sal med datorer. Ungdomarna i klassen spelar alltid musik. Från en dator. Jag har sagt att det är OK, eftersom det funkar bra med musik och den högra hjärnhalvan (som måste vara påkopplad för att det ska gå att t ex teckna). Jag har tyckt att de är lite gulliga som skriver upp sina namn på tavlan, och sen väljer en låt i var. Mycket pyssel med att stryka sitt namn när man valt låt. De har olika teman som de måste välja från... i dag var det remix techno... shit vad trött i huvudet jag blev! Möjligen dansbart, men absolut inte hörbart i 2 timmar. Min puls ökade för varje låt de spelade. Nackhåren krullade sig och jag fick en hejdundrande huvudvärk. Men, eftersom jag hade sagt att de fick spela, var det bara att gilla läget. 

Nästa vecka hoppas jag att de väljer Mozart.

fyrtio nyanser av grått

I morse kände jag mig färgblind, eller i alla fall som om jag hade en viss färgdefekt i mitt seende. Så himla smutsgråbeigebrunt ute.
Grå, grå, grå... är det så här det är att vara färgdefekt alltså?


Ps. Hej Johan! Vad kul. Hur är det, vad gör du, hur mår du? :-)

spik i foten

Mina fötter är tydligen irreparabla Tar man bort ”klorna” under fötterna brakar de förmodligen ihop. Jag kan inte fatta, kan doktorerna inte liksom mejsla bort eländet? Så... jag fick en tid på smärtkliniken. Där var jag igår. Jag fick tala med en smärtpsykiatriker. Inte så mycket nytt under solen, jag har ältat mina fötter med jag vet inte hur många doktorer, sjukgymnaster, naprapater och massörer. Ältade igenom allting en gång till. Sen frågade doktorn om det var så illa att jag rent av tänkte ta livet av mig? Visst, jag har kronisk smärta, men inte fan vill jag dö innan jag levt klart! Alltså kände jag att jag tog upp smärtdoktorns tid, från andra patienter som kanske ville ta sig själva av daga. Det sa jag också till Henne, doktorn. 

     Domen blev att jag är en ”duktig flicka” (typ 48+), och då kan man få ont.

Men, hallå! Det började i fötterna, men självklart fortplantar sig det onda eftersom jag går knasigt. Det känns inte så konstigt att fatta. Eller? Så nu ska i alla fall den ”duktiga” My gå på kurs, antingen i 1 vecka + 10 tisdageftermiddagar, eller 5 veckor heltid. Kursen ska hjälpa mig ”att leva med smärta”. Kognitivt beteende skulle jag förmoda, är det jag ska få mig till livs. 

Det känns visset att få nya piller under tiden jag väntar på kursstart. Fast jag ska kanske vara glad för det. Detta tillstånd är i alla fall inte dödligt. Bara smärtsamt.

”Barnen i Bangladesh skulle vara jävligt glada...”

håll fokus

Mitt ilskna mail till rektorn resulterade i följande svar:

Jag håller med dig, väldigt kort framförhållning, tyvärr hjälper ju inte det dig särskilt mycket. Ska dock ta upp saken så att det inte sker igen. Fokusera på samtalskvällen, i-valen får komma i andra hand. MVH

Till saken hör att jag faktiskt gillar min chef, men på skolan är det numer så många kockar att det är stört omöjligt att veta vem som bestämmer vad. På mina axlar samsas Luther och Jante, så jag går till jobbet och gör det bra, trots att ingen egentligen vet varför.

tidstjuvarna är lösa!

Kvinnodagen i all ära, jag tycker nog ändå att alla dagar borde få vara dagar för alla. I dag har det verkligen varit min dag. Fast inte bra. Inte alls bra. Pensionärsaktigt vaknar jag strax efter klockan 04. Trött, sur och väldigt ocykelsugen. Det snöar ymnigt. Får tack och lov skjuts, blir även lovad upphämtning. På plats i skolsalen är det få elever, eftersom vägverket glömmer bort att det ibland snöar i vår del av landet. Sen är det samtalskväll i morgon, till 20.00. Ingen övertid, som vanligt heter det ”förskjuten arbetstid”, vilket i praktiken betyder att man jobbar gratis. Det finns sällan tid att gå hem eller komma sent någon annan dag. Åt lunch i en kvart. Nya lektioner, trötta elever, trött fröken. Youtube, hög musik och spel verkade stå på elevernas schema! Kollar mailen och får reda på att jag ska informera om två individuella val i morgon. Den ena kursen har jag inte ens undervisat i. Den finns inte ens i dagsläget! Kul att det är framförhållning. Skriver surt mail till rektorn. Därefter går jag till mitt fack, för att där mötas av en papperstrave från Landstinget. En stor enkätundersökning ska genomföras, och min klass har... bibbapelola... blivit utvalda att svara på en mycket omfattande enkät... ”när alla svar och alla elever gjort undersökningen ombeds du att skicka in...”

Någon som behöver lite hjälp med något kanske?

innovativt

Tidigt i morse, ja, före nio, ringde det på dörren. Min första tanke var att det var något trossamfund som var ute och missionerade bland alla stackars förtappade själar. Möjligen har dessa  själar varit på galej under lördagskvällen. Men, min misstro kom av sig. Utanför dörren stod två små tjejer, kanske 7-8 år sådär. De var klädda i rosa täckjackor och mössor som matchade.

- Hej...?

- Ja, hej...#fniss, fniss#... vi tänkte bara säga grattis.

En av tjejerna tar fram ett handritat kort ur en liten väska med glitterstenar på. Hon överräcker kortet till mig.

- Oj, tack! Vad snällt av er.

#fniss# Varrsegod, man ska va snäll mot kvinnor idag, säger de med soliga leenden och gluggar i munnen.

Vad det stod på kortet?

GrattiS pÅ KVinnOdagen!

Ps. undrar vad de gjorde om en man öppnade?

tid

Det bästa med mitt jobb är att jag aldrig har tråkigt. Det blir fredag på nolltid. Ja, och det är ju skönt. Men, grejen är, att jag aldrig någonsin hinner allt som jag borde hinna. Jobbar man med ungdomar, eller för all del människor (och modern teknik), så händer det alltid saker som man inte kan förutse.
Tappade persedlar, glömda pennor, trasiga datorer, sjukdom, benbrott, försovningar, blanketter, nya undersökningar, specialpedagogmail etc, etc i all evighet. Eleverna undrar vad jag gör när jag inte är på lektion? Då har jag lust att fråga om de vill ha en smäll! Precis som om jag var leeediiig när jag inte var i klassrummet.
Det är liksom nästan kört från början, min fina planering till trots. Fast som sagt, jag behöver knappast ha trist under tiden jag ska försöka få planeringen att synka med verkligheten.

ny hall

I går skulle jag köpa färg, det ena ger liksom det andra... soffan som är ny, var lägre och vi måste skruva mer och ta bort hyllor och sätta upp lampor... ja, å, därför behövdes spackel och färg. Hm, nu är ju jag inte av den där sorten som planerar allt så noga. Därför blev det en massa tapetrullar, också. Till Frans och Disas rum, samt till hallen. Jag vet inte riktigt när jag ska göra allt, men det är väl som med mina tyger, en dag kommer de till användning. Typ. 

     Ja, så idag var det bara att sätta igång och skruva ner saker och sätta upp tapeter. Skruva upp allt igen och nu är det i alla fall klart i hallen. Ackompanjerad av Vasaloppet på TV gick det riktigt bra. Hallen känns ny och större. Fast nu måste jag leta i mina gömmor efter en mer matchande lampskärm!