någon mer?

Jag lider av en ovanlig form av allergi. Eller möjligen är den rysligt vanlig, fast ingen vet att det är just en allergi. Ungefär som människor som lider av oral galvanism (som jag inte hört talas om på länge) eller elallergi. Ingen tror riktigt på dem. Man kan i princip lika gärna säga att man sett ett flygande tefat. Så mycket tror andra på min åkomma!
Jag blir fullständigt småknottrig, får svårt att fokusera och får lust att gå i ide när allergin slår till. Den slår ofelbart alltid till när terminen startar. Jag vet inte om den har ett namn ens?
För att säga som jag säger till mina elever:
Jag lider av ljudallergi!
22 stycken ungdomar låter hela tiden. Eftersom alla låter hela tiden höjs också ljudet till decibel som förmodligen inte skulle accepteras på någon annan arbetsplats än i skolan. Onödiga ljud är verkligen sjukt jobbigt, onödiga ljud känns i hela kroppen och jag blir fysiskt illamående.
De som går i ettan får gå i Mys hårda, tysta skola.
- Öh, tystarå, My är ju ljudallergisk.

Jag vidhåller att den högra hjärnhalvan behöver tystnad för att skapa. Talet stökar bara till den kreativa processen. Sen ska vi också räkna in pling-plongljud från sms, ljud från Youtube, spel eleverna gör med ljudeffekter, MP3-hörlurar som halkat snett, elever som sjunger och elever som skriker (av 22 skriker ungefär 18 stycken -Mäh, va faaan, Myyyyy det bara försvann!) ... you name it. Jag kallar det o-ljud. Onödiga ljud.
Inte konstigt att jag aldrig fått upp något vidare privat intresse för vare sig TV, film eller musik.

Ps. Fast jag är rätt bra på att prata själv.

aoum

Mymymymymy.... alla vill fråga något, alla vill synas och bli sedda. Hm, nåja de flesta i alla fall. Det låter som i barnprogrammet Myggan (som nog är typ 100 år sedan det visades på TV). Mitt namn ger upphov till ett väldigt surrande läte i klassrummet. Fast de ser glada ut och har stiliga ”Lidingömelittor” alá 80-tal på sig. Hattar alltså.

- Mymymy #viftvift# Får man ha hatten på sig.
- Jepp. Ni tänker väl inte med hattarna vad jag vet.
- Mymymymy #viftar febrilt med handen#
- Ja?
- Får man pratprickar här?
- Pratprickar?
- Ja, alltså jag fick alltid pratprickar och kvarsittning för att jag pratade för mycket.
- Öh, hm... om man hade fått pratprickar här i klassrummet, hade nog jag fått sluta för flera år sedan skulle jag tro.

Allvarligt. Finns det fortfarande sådana stenålderfasoner runt om på högstadieskolorna? Klart som tusan att ungarna får glädjefnatt de första veckorna!

uppskruvad

I dag är jag trött. Jag var på fest i Stockholm igår. Jag tänkte åka hem tidigt, men så blev det mitt i desserten, det var skitkul att träffa alla och ja, så gick sista tåget... jag sov över. Grejen var att jag ställde klockan på väckning och i samma ögonblick jag gjorde det började mobilen pipa och varna för låg batterinivå (03.48). Alltså kunde jag inte somna. Tänk om mobilen inte ringde! (och vad hade det gjort?) Jag måste hem tidigt för att försöka styra upp första skoldagen med alla miljarders nya elever på måndag. Måste. Klockan 8.06 är jag hemma i Uppsala. Sjukt trött, men ändå uppe i någon slags högvarv. Som en plåtleksak med en vingmutter i ryggen far jag omkring och duttar stelbent omkring lite här och var, lägger i travar, flyttar omkring, läser tidningen, badar, tömmer kattlådan, kokar te, tittar på tyghögarna, måste börja skriva till antologiboken... och ingenting blir gjort i alla fall.
Egentligen spelar det ju ingen roll om jag har förberett allt minutiöst. Som vanligt får jag liksom vara cirkusartist med jonglering som vapen de första dagarna. Det vet jag ju. Så nu tar jag en dubbeltreo, går och lägger mig för här blir liksom inget gjort i alla fall.

packa upp, packa ner

Lådorna är uppackade, gardiner sydda, anslagstavla omklädd och uppsatt, alla färger, pärmar och pennor med mera på plats. Ingen lektionsplanering överhuvudtaget är gjord.
Men nu är resväskan packad... alldeles strax. Taxin avgår kl 05.00 i morgon. Alla borde få jobba 4 dagar efter sommarledigheten och sen vara lediga en vecka till!
Rätt bra med födelsedag trots allt.

halvt uppackad

På amerikansk film, när folk byter rum, blir uppsagda eller går i pension på sina arbetsplatser... vad tar de med sig? Jo, en pytteliten låda med lite blyertspennor, en namnskylt och ett fotografi av sin familj.
Min arbetsplats är under ombyggnad. Slipdamm, målare, väggbyggare, täckpapp och nya dörrar. I alla korridorer står det flyttkartonger. Innertaken är bitvis nedtagna. Alla lärare på hela skolan ska byta rum. Lärarrum ska bli klassrum och tvärtom. Sommarstinna kolleger kunde här och var ses irrande mellan våningsplan och bråte. Vissa mer hysteriska i blicken än andra.

Innan sommarlovet packade vi. Idag har jag letat efter min stol, mina hyllor, mina dragskåp, min vagn plus diverse annat smått och gott. Försökte lokalisera de där hyllorna för att kunna packa upp. Det tog ett tag, för man måste ju heja och prata sommar med alla andra som också var på skattjakt.
Jag hade tolv flyttkartonger och två, stora, blå IKEA-påsar att roa mig med under dagen. Hello, I´m back!

tid

Bara timmar kvar av ledigheten nu. Det är så mycket jag vill hinna innan den tar slut. Det är alltid mycket jag vill hinna om jag ska vara ärlig. Ja, och jag hinner det mesta, även om det ibland innebär att jag hoppar över saker som att träna och laga mat. Men vad jag inte fattar är varför pensionärer inte hinner? Dagens panschisar måste kolla i almanackan innan de bestämmer något. Men, hallå, de är ju lediga hela tiden. Eh, eller så är de precis som jag? Vill hinna.