Jag har verkligen aldrig tråkigt. Jag förstår inte när folk säger att de har det långsamt. Vissa, som min sambo, gillar att ha det långsamt. Som ickelångsamtyp kan man bli smått galen. Men, OK vi är alla olika. Bara att gilla läget. Andra, som min son, avskyr, när livet är alltför långsamt. Frans vill helst ha kompisar, flickvänner, datorer, trummaskiner och läxor runt sig hela tiden. Annars suckar han och tycker att det är tråkigt. Han sover bäst med humorserie på datorskärmen, klockan 04.00 brukar den här mamman gå in och stänga av ljudet. Jag och Disa får aldrig tiden riktigt att räcka. Ibland längtar jag efter en dag då det ska bli en aning långsamt. Om den dagen kommer ska jag sätta mig ner och glo (jamen, eller hur?). Om alldeles snart ska jag bara läsa, snorkla och glo. Jag envisas nämligen med att tro att jag kan ta det lugnt.
moment-japan: Dodge Polara Station Wagon
1 år sedan
2 kommentarer:
hehe, du ska se vad livet är annorlunda i karibiska havet, allt gå inte riktig långsam, men ingen bråska i alla fall, viktiga grejer kan vänta, stress finns inte där, ta det lung, njuta av kokosrumdricka, och sen får vi se. ja, jag har svårt med bruna och trista färger, men inte nu, när jag ser dina alster, jag vill ha alla, men ok, alla kan man inte, puffar lite ibland på aktionerna, det ser du?, men om det är nåt klänning jag vill absolut ha på mig är dunderklumpens, hoppas vi får säga hejdå, ha det som det skall, dvs KUUUUUULLLLL där nere.
Vet du? Jag har varit i karbien förut, det är nog därför jag vet att det går bra att ta det lugnt där :). Det GÅR ju liksom inte att ha bråttom när det är +34°!
Vilken storlek har din lilla tjej? Kanske vill hon ha en Dunderklump till julen?
Skicka en kommentar