Självklart blir jag dunderförkyld redan andra dagen i skolan. Såklart. Mina stämband brakar alltid först. Jag blir i princip stum. Eh, eller kanske mer ormlikt väsande. ”Lärarsjuka” säger doktorn med ett brett flin, och ordinerar 1 veckas tystnad. De som känner mig vet att jag med stor svårighet kan hålla mun, ens en kort stund.
Fast jag är inte döv eller hörselskadad! Tjejen i kassan på ICA började artikulera och t a l a tydligt. Att tala i telefon är det svåraste, så jag får börja sms:a mer. Eleverna börjar viskväsa när de vill något. Det blir ett annat lugn när de vet att jag inte kan svara så högt. Hemma slutar ungdomarna att ropa, de kommer nära och väser: mamma vill du att jag går ut med soporna, jag har plockat ur diskmaskinen, ska vi göra maten i dag, jag tar telefonsamtalet... är du hemma?
Jag ska försöka odla min heshet nästa vecka också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar