Varför jobbar så otroligt få människor med så himla mycket i Sverige? Det är en fundering jag alltid får när jag varit på semester. Det verkar som om många fler som bor utomlands har någon form av funktion. En dam står t ex på grönsaksavdelningen och väger frukt och grönt, som man sedan får betala i en speciell kassa. Ungdomar iförda skoltröjor arbetar extra med att plocka i kundernas varor i alldeles för små kassar. Någon sopar lite och sätter sig sedan och tar en cigg och spelar backgammon med polarna. En person säljer vykorten, en annan säljer frimärkena. På hotellet stämplades korten direkt på plats innan de lades i en fågelbur (!). Det kanske inte är ett ultimat eller effektivt sätt, men jag undrar om det inte vore lite bättre ibland?
Det är ju jättebra med MBL, LAS och lika-lön, men hur länge kommer vi att palla? (Jag vet, det är ingen ny fråga.)
I mitt yrke borde ju undervisningen vara det centrala, eller hur? Tyvärr måste man hinna en massa annat jox också. Papper och blanketter, nya frånvarosystem tillika nya sätt att IG-varna eleverna, att hålla klassråd och lära eleverna mötesteknik (20 min/v), prata med upprörda eller ledsna föräldrar, hitta en fungerande kopiator, beställa böcker och annat material i en redan ansträngd budget, hinna allt, vara glad, vara med på verksamhetsplanering (uppfinna hjulet igen), skriva utbildningsplaner (flera kilometer i fall det blir inspektion), sätta betyg, ha koll på allt nytt som händer i nya gymnasieskolan (Gy11), kunna en hel del om dyslexi, ADHD och andra funktionshinder, undervisa alla elever precis på deras nivå, se om någon knarkar, hinna ta sig från A till B, vilket är logistiskt omöjligt, inom den angivna tidsramen, dela ut busskort, vara med på teambuildingsdagar med de nya klasserna, klippa ur ansikten på 275 elever för att lära sig deras namn, sedan får man klistra upp dem på någon form av klasskarta (alla heter i år Jennifer, Evelina och Sabina), man förväntas säga till om en toalett står och rinner eller ett lysrör blinkar, ringa till teknikerna om elevinloggningar. Du förväntas sedan även göra ett jävligt bra jobb eftersom konkurrensen om eleverna är stenhård. Gör det kul bara.
4 kommentarer:
Sant. Man fattar inte att det ska vara så svårt att fördela arbetsbördan. Själv skulle jag kunna tänka jobbet som observatör i lysrörsblink ;)
Ha-ha. Tänk vilket lysande arbete! Jag skulle kunna tänka mig att sopa, då ser man i alla fall att det händer något. Och, det rasslar liksom på sopskyffeln. Eller så kan jag sortera mina knappnålar i färg.
jag skulle gärna vilja räkna mynt. Jag har hört att undersökningar visar att människor som handskas fysiskt med pengar är lyckliga, och jag blir ju så glad varje gång jag räknar mynten i min spargris...
Knas: Hm, ja, det finns väl egentligen inte så många som har ynnesten av att se pengar live. Det är ju bara siffror på papper numer. Min myntburk gräver ungarna friskt i. - Mamma... har du inga guldpengar?!
Skicka en kommentar