Förmodligen är jag inte frälst i från ondo. Gud har nog inte heller något med det hela att göra. Jag hade inte ens tänkt öppna datorn som Simon släpat med sig till paradiset. Men, nu bubblar jag över. Idag har jag förstått hur det känns, äh, tror jag, att flyga. Som en ängel. Eller fågel. Fast i vattnet liksom. Totalt viktlös flöt jag ut över en liten stenpir. Eller faktiskt så viftade jag lite med fötterna. Tidigare under veckan har det blåst så höga vågor, men i dag var det lugnt. På andra sidan piren var det exakt som att vara i ett akvarium. Jag ville peka och visa. Bubbla och skratta! Fiskar, levande korall, ännu fler fiskar. Blå, gula, fula, fina och så fanns det konstiga som simmade med nosen neråt och var säkert sådär en 50 cm långa. Man behövde inte ens leta, de bara fanns överallt! Under vattnet går det inte att prata. Wow, tror jag är frälst!
moment-japan: Dodge Polara Station Wagon
1 år sedan
1 kommentar:
då vet du helt säker var paradiset fins, jag tror på du säger, hälsningar från kalare sidan av världen, vad f... gör jag här?
Skicka en kommentar