5 veckor från igår

I dag är det första dagen på mitt nya liv! Nja, jag har alltså inte drabbats av bantningshysteri eller köpt gymkort efter nyår. Nix. Jag går en kurs på smärtrehab. Dit har jag, efter många års kronisk inflammation i fötterna, kvalat in.

    I dag har vi lärt oss nyttigheter om anatomi, haft avspänning, käkat lunch, vimsat omkring i sjukhuskulvertar och varit på arbetsterapin. Ett rätt glatt gäng halta och lytta på olika vis, och av vitt skilda anledningar. De flesta har rygg- och whiplashskador. De måste stå upp ofta och jag blir lite trött på att alla tjatar att vi ska stå upp. Stå upp är ju det jag inte ska göra! Deltagarna kommer gärna med tips om vad jag borde använda för hjälpmedel för att fixa att stå upp. Hepp! 

    Jag börjar ändå tycka att det är som lite semester. Även om jag blir lite stressad av att de flesta i vårdteamet pratar långsamt och är allmänt ostressade. Jag är ingen långsam person. Så nu ska jag försöka ta till mig av det långsamma och komma överens med mitt huvud att allt kanske inte måste ske per omgående. Dessutom ska jag dela ut arbetsuppgifter till andra i familjen, det är nämligen min hemläxa. Moohaahaaa!

    Tror jag ska ta de här veckorna som avstamp och bara njuta av att all denna tid bara är för mig... inte för elever, barn, man, katter eller arbetsgivare. Min tid i 5 veckor. Det låter rätt lyxigt tycker jag.