För det första, folk i obekanta situationer blir tydligen helt galna, hysteriska och totalt ologiska. Jag stod i kö i tre (3!) timmar igår, sen var både mina fötter och vaccinet slut. Folk var helt galna, skrek och skällde på de stackars volontärarbetarna. Precis som om de skulle kunna fixa fram mer vaccin! Folk blev precis så som man inte tror, eller ens vill, att man ska agera i en krissituation.
För det andra, hur många arbetsgivare betalar sina medarbetare kötid på arbetstid/dagtid. Kvälls- och nattköer verkar nämligen inte finnas.
För det tredje, den första dagen på två (2!) veckor det är sol står jag inomhus och jobbar på Öppet Hus, krasst kan man väl säga att jag bevakar mina intressen. Hur många arbetsplatser viggar kunder som är 15 år, och att det faktiskt är jag som ska utbilda desamma samtidigt som jag ska marknadsföra alla utbildningar på skolan med mitt trevliga och vinnande sätt? Hur jag är som lärare är i sammanhanget mindre viktigt. Ungarna vill ha kul, föräldrarna efterfrågar om det finns jobb efter utbildningen.
Jag har hela tiden på tungan: Ahhmeehä det beror väl på hur ambitiös man är. Om man verkligen vill spelar det ju liksom ingen roll vilken utbildning man går. Bara man gör det som känns rätt. Ja, och naturligtvis tvärtom, vill man inget, finns inga jobb, oavsett vilken utbildning man går. Sån´t får man naturligtvis inte säga. Rätta mig gärna om jag har fel.
För det fjärde så har jag ännu hopp om att mina fötter ska gå att laga. På måndag ska jag till ortoped i Nacka. Snälla håll era tummar och fötter att jag ska vara lagningsbar.
1 kommentar:
Var du lagningsbar? Hoppas hoppas!
Jag är i alla fall glad, för jag fick världens finaste skjorta på posten idag. Tyvärr var unge herrn allt annat än samarbetsvillig under eftermiddagen, så det blev inte till att prova några kläder. Den ser ut att vara för stor ännu, men han måste nog börja ha den redan nu för att den är så fin <3
Skicka en kommentar