Varje år i mitten av maj infinner sig stadiet jag kallar ”Låt bli dina bloggar”! Varför? Jo, för risken finns att jag skriver något galet i stressat vredesmod. I går var det studentexamen på min skola. Den roligaste dagen på året, ja, och faktiskt den sorgligaste också. Betygen är satta, vissa med blod, svett och ångestklump i magen. Man, vill så förtvivlat gärna att alla ska klara sig. Många timmar går till att hjälpa, tjata och jaga. En del sätter helt enkelt på sig skygglappar så de ska slippa se att de kommer att ta studenten med både streck och IG i slutbetyg.
Men, när de står där med fina klänningar, spikes i håret och frack, slipsar och studentmössor... ja, då är allt glömt och förlåtet. När de håller tal med konstpausar inlagda i manus, när man får ett kort där det står att man varit ”grym”, en vinflaska, hundra kramar och blivit utsedd till hedersmedlem i klassen, ja, precis just den här dagen vill jag aldrig att de ska sluta, det är ju när de går i trean de liksom blivit vuxna och man har lite utbyte av dem ;).
I dag råder därför ingen avhållsamhet! Frans fyller dessutom 21 och har bjudit hela familjen på restaurang. Grattis min fina Frans!
Men, när de står där med fina klänningar, spikes i håret och frack, slipsar och studentmössor... ja, då är allt glömt och förlåtet. När de håller tal med konstpausar inlagda i manus, när man får ett kort där det står att man varit ”grym”, en vinflaska, hundra kramar och blivit utsedd till hedersmedlem i klassen, ja, precis just den här dagen vill jag aldrig att de ska sluta, det är ju när de går i trean de liksom blivit vuxna och man har lite utbyte av dem ;).
I dag råder därför ingen avhållsamhet! Frans fyller dessutom 21 och har bjudit hela familjen på restaurang. Grattis min fina Frans!
2 kommentarer:
Pussa fina Frans och kom hit på öm omvård och rosé snart!
Så skönt för er att ha studenten avklarad. Vi har en vecka kvar. Kram!
Skicka en kommentar