ser med spänning fram mot nästa år!

En gång firade jag nyår i en pool, med skumpa och värme. Blev året som följde lika blött och trevligt? Njae, inte då!

   En annan gång firade jag på Hamburgs station. Jag väntade på ett tåg till St:Anton på en riktigt sunkig pub. Polisbilar for in och ut genom den stora avgångshallen. De plockade prostituerade och andra, mest fullgubbar. Inte mig. Som tur var blev inte året som följde likadant som det var på nyårsnatten.

    Jag har även firat nyår på studentnation och någon gång på disco. När jag var ung. Jag har firat nyår med att arbeta, i garderob på krogen. Jag har förfrusit händerna så att de blödde, eftersom ingen taxi någonsin kom. Jag har firat med middagar och vänner, med barn och föräldrar. Jag har firat i skidbacken och någon gång har jag nog till och med sovit mig igenom tolvslaget.

   Aldrig har det nya året, ens kommit i närheten, av det som hände vid tolvslaget, när det gamla ringdes ut och det nya fick salut.

   Jag har aldrig firat på en-man-hand tidigare. Fast just i år skulle jag önska att jag fick vara lite mer för mig själv nästa år. Ja, alltså inte hela tiden och jämt. Bara mer. Jag gillar att vara med mig.

Gott nytt år! 

gissningar

Man pratar om mörker, nedgång, kris och att 2009 ska bli ett riktigt skitår. 

Ja, åtminstone säger herr Littorin som är arbetsmarknadsminister så.

Det som är så himla bra, är att det trots allt bara är gissningar.

Bloggen har blivit cool, ute är det bara kallt. Det är till och med snö på marken.

borta bäst

Faktiskt är det en ren fröjd att få lämna Uppsala, för att bege sig till Stockholm. Siktet var väl inställt på att kläcka goda idéer, fixa klart ett och annat vilande projekt...

    Jag tror inte vi fick så mycket arbete gjort. Däremot har vi slöat i kapp i varsin soffhörna. Fantastiskt, det måste vara något kemiskt. Eller förmodligen magiskt. Som jag kan göra ingenting! 

När jag är hemma hos någon annan. 

Ingentinget är rent fantastiskt, när man gör det tillsammans med vänner. Det gör inte så mycket att vi struntade i jobbandet. Det lönar sig säkert att ha slöat ihop någon gång framöver. Vi kom i alla fall på massor av bra romantitlar. I går. Tyvärr har, i alla fall jag, glömt de flesta idag.

    Anna-Sara fixade också fina blommor här på min blogg, men jag förstår inte riktigt varför texterna har blivit så stora? Jo, jag har testat att göra dem mindre, utan framgång. 

Sen har jag bestämt mig för att vara hemma på nyårsafton. Jag gillar att få vara ensam, när jag bestämmer det själv. Och det har jag bestämt nu. Skönt.

feeeel goood

Första dagen i total frihet. 

   Så himla najs! Sov till 11.00... och det har inte hänt, på jag vet inte när. Gårdagen förflöt i fridsamt tempo. Vi kollade på ”Mamma Mia”, som Annika fått av sina ungdomar, snackade strunt, drack whiskey och vissa fick fina kuvert. (Ungdomarna gick nog i alla fall plus.) Jonathan och Frans spelade gitarr, men hade önskat sig ”guitarhero” (eller om det nu var ”rockband”?). Allvarligt talat får de inhandla ljudleksaker själva. Punkt. 

   Lite senare kom Julia och Joel på kvällsvisit och Disa åkte, ännu senare, hem till Frej. Man får kolla, hur många nattgäster man har, i hallen (räkna ungdomsskor) när man stiger upp. Rätt kärt besvär. Faktiskt. 

   Nu stundar massor av dagar med permission från samhällstjänst. Jag har tagit med mig Mark Levengood, en kopp thé och 3 kanelskorpor till soffan. Där parkerar jag nog resten av dagen! Feel good.

varför inte?

By the way har jag fortfarande inte köpt de julklappar jag ska. Däremot har jag varit på gränby stormarknad med cykel två gånger under dagen. Nu är kylen fylld, plånboken halvtom och jag dricker glögg i godan ro. 

   Varför verkar köpcentrum alltid vara fullpackade med pensionärer? Har de inte liksom tid närsomhelst annars? Dessutom är de alltid de som står mitt i vägen med sina vagnar och dividerar med gubben om vilket jäkla ströbröd som är bäst att använda när man ska griljera skinkan. Har de aldrig firat jul förr? Med gubben? Vem griljerar egentligen fanstyget. 

   Nä, jag gillar inte julskinka. En sådan griljerad skapelse hamnar inte på mitt julbord. Ungarna har beställt ”god sallad - så´n som du gör mamma, satsarsallad”. Tydligen är det bra i ungdomarnas värld att vara en satsare. 

Det otippade på vårt julbord är sushi. Som alla gillar, så why not? Goda ostar,  janssons frestelse a´la My, hemgravad lax och massor av choklad. Det är vad alla ungdomar (och jag) vill ha på vårt julkalas. 

Så får det bli!

D-day

Uppe med katten. ( Det är ett fasligt liv på honom, värre än en tupp. Flyttvarning varenda morgon. Ja, för Sci alltså. )

I dag är dagen när allt ska ske. Självklart har jag lovat att vi ska göra knäck, marsipangodis och ischoklad. Jag hade tänkt att inte skicka julkort, men, sen blev det så kul att rita dem, så några går iväg i alla fall. Jag har just gravat lax, som jag aldrig gjort förr men det blir säkert bra. De flesta vill ha kuvert i julklapp, och det blir min smala lycka. Tomten, herr Bankomat funkar fint för mig.  Tilde, Isak och Lilla Frans måste ändå få paket. Riktiga paket med snören. Storleken har betydelse. Sen ska jag till doktorn klockan 15.00, men jag har tvättid från 14.00. Jag får väl cykla i omgångar för att köpa blockchoklad, glögg och matjesill. Granen är bortrationaliserad. Just ja! Jag ska ringa till naprapaten också. Pappa har jag inte pratat med, men Johan har jag messat. Fast som den lillebror han är, har han inte svarat. Jag har skrivit inhandlingslista som är hur lång som helst...

det märkliga är att jag någonstans tycker att det är rätt kul. 

sent ska syndaren vakna

Man skulle ju kunna tro att man lär av sina misstag. Jag skyller på alla 40-åringar.  

I går var vi på lokal, med nybliven 40-åring. Herregud, varför envisas min kropp med att hålla igång till klockan 4-5 på morgonen? Tja, förmodligen får jag fortsätta undra, för det var precis det den gjorde i morse. Som tur är har jag i alla fall någon typ av överlevnadsstrategi... jag går hem. Till slut. 

Åkte hem med en taxichaffis som läste ”Al quaida - 11 september”. Han sa att han var shiamuslimatteist. Jaha. Hemma 5.30, sov till 10.00, käkade frukost, tog en treo, tittade på utförsåkning på TV, gick och lade mig igen klockan 12.30, sov till 17.30, hämtade cykeln på stan, handlade ägg och mjölk, cyklade hem.

Nu är jag trött igen, så förmodligen sover jag före 22.00. För att göra saker och ting enklare i livet är det min tur att ha julaftonskalas. 

Kommentar från två män under kvällen:

”Va är ni lärare? Hade vi aldrig trott, ni är ju snygga!” 

Öh? Ja, visst ja, lärare är en gråklädd mus, med hornbågade flaskbottnar och foträtta bruna skor. Jobbet är ett kall, vi älskar alla ungdomar som våra egna barn och ej att förglömma... är präktiga och asexuella.  Seglivad jävla myt det där.

jullunch a´la skola

... och om lärarna varit snälla, och ätit sin spenat, kan det hända att tomten kommer snart.

Del 1

Avslutning och fika med eleverna. Vissa av de i köket hämtade lussebullarna, hade man kunnat döda folk med. Vad gör inte en fröken då? Jo, rusar till mikron... för att bli överbevisad om hårdheten, och slänga skiten i papperskorgen. Tända ljus och tindrande tonåringar, som fick lussebullar (öh?) och festis. Puss&kram vi ses nästa år.

Del 2

Alla som arbetar på skolan var bjudna på jullunch (i matsalen, vad hade vi trott?) det skulle också komma en tomte. Jaha. Eftersom jag är luttrad sa jag till de andra (som var hungriga) att det var lika bra att vänta. Det är ändå bara kö, å så finns det VIP-gäster (pensionerade styrelseledamoter, vaktmästare och annat löst folk) som får gå först. Ingen lyssnade, så vi fick gå till kösystemet. Jag sätter mig tillsammans med de andra i elevcaféet (triumferande sägande: vad var det jag sa?). På vänt liksom. Efter ungefär 20 minuter går larmet. Först inbrottslarmet och sedan brandlarmet. Luttrade, även här, går vi och hämtar jackor och kliver ut i duggregnet, på återsamlingsplatsen (väldresserade som alltid). Brandbilar och rökdykare anländer inom loppet av högst 2 minuter. Elfel. Eller nå´t. Elfelet eller vad det nu var, tar ungefär 15 minuter.

    Vi går in och får mat. Vi skålar i årgångsvinet Chataûe va daû (Loka) eller lättjulöl. Märkligt tal om att vi sparat någon miljon (kan pissiga löner möjligen ha någon del i det?). Vi går med vinst alltså. Därefter har alla skålat och ätit klart. 

Då kommer det alla väntat på... taadaa... tomten.

   Ja, ähum, nu är det tyvärr inte han med tjock mage och renar, utan ekonomichefen och ekonomiassistenten. Alla får kuvert med ”surfa-in-på-sidan-och-välj-en-pocket-bok-presentkort”. Fyndigt. Det finns heller ingen av de böcker man kan välja som jag inte redan läst, eller så finns det sådana som jag absolut helst slipper läsa. 

Sen fick man gå hem. 

Nu stundar del 3. 

Men det är en annan historia.

bortbyting

Jag är nog en bortbyting. Eller jag menar att jag gärna skulle vilja bli bortbytt. Bytt, bytt liksom. Bytet gäller dock bara mitt jobb. (Förutom gårdagen, som jag gärna bytt mot nästan vad som helst utom glögg.) Kan man lägga ut det på någon site kanske?

lucia...

... back on track. 

Eller öh, inte. Lucia var inställt idag. På skolan alltså. Inställt på grund av sjukdom. Nä, jag hade ändå inte anmält mig, dessutom var jag hyfsat kurant idag. Så, skyll inte på mig!

I morgon blir det kalas hos en äkta, livs levande luciaflicka. 

Livsensriktiga och livsviktiga Lucior går inte bara och blir inställda. 

Så lucia it is! 

(I morgon, på den riktiga dagen.)

ganska mysig trots allt.

Idag är jag hemma. Under täcket. Ulltröja och fårskinnstofflor. Som tröst har jag fått kanelthé och en varm lussebulle.

Öronen värker. Huvudet värker. Näsdroppar och treo är mina bästa kompisar. Förmodligen är TV-apparaten också en gångbar vän idag.

precis tvärtom

Min mamma har världens sämsta lokalsinne. Vi barn i baksätet fick alltid hojta åt vilket håll hon skulle svänga. Fast vi hade lantstället (i Skogstibble) i flera år, körde hon alltid fel. Hon blev lite stött av att jag och mina syskon alltid skrek; fel väg!

Men mamma kom så småningom på tricket. När hon pluggade i Örebro, och skulle cykla hem till mormors hus, (alltså mamma vuxenpluggade och mormor bodde dåförtiden i ovan nämnda stad)

”Jag tycker hela tiden att jag ska svänga åt ett visst håll, t ex höger, men eftersom jag vet att jag alltid kommer fel när jag går på känsla, svänger jag åt andra hållet... och då kommer jag för det mesta rätt!”

Så det är alltså så jag ska göra? Tänka tvärtom. Jag behöver alltså inte gå till jobbet, fast känslan säger att jag borde. Jag ska helt enkelt göra tvärtom. Då borde det bli rätt.

Ps. kollade lediga jobb idag, i Sverige finns f n  28 565 lediga platser... bl a proffessor i ogräsbiologi och professor i gastroenterologi... 

ja, och såklart säljare på Provoice.

lyssnat och förstått

På mitt jobb får man liksom ta en fika vid datorn. Äter lunch gör de flesta snabbt och effektivt, max 20 minuter. Får man gott sällskap kan det hända att jag sitter längre, kanske typ 30 minuter. Oftast är rasterna 45 minuter, men då måste man verkligen pytsa ut och in eleverna med skohorn. Sen måste man kliva omkring i en halv kilometer för att överhuvudtaget komma till fikarummet. Skolan är utbredd som en amöba.

Detta gäller dock inte alla.

     På mitt jobb finns också tekniker, vaktmästare och en elevservicevakt (jag vet verkligen inte vad han har för titel). Han vaktar så att inga obehöriga kommer in på skolan, klipper upp lås... och så. Nåväl, de har alltid 30 minuters fikarast på förmiddagen, och 30 minuters fikapaus runt 14-tiden. Ha för bövelen inga tekniska- eller vaktaktiga problem under denna tid alltså.

Jag råkade på en man från skolan, (från nämnda grupp) på ICA på väg hem idag.

- Jaha, bor du också i Beverly Backar? (Tydligen någon slag av slang för Salabackar.)

- Öh, nä jag bor i Gränby, på vädergatorna. 

- Jaha. Men var har de vörtbröd då? Åh här! Men va´!!! Harom inga me russin i? Jo, här. Det här går ju fint.

- Har du inköpsorder, frågar jag och ler.

- Nämen´ru vet, Roger hade med sig limpa... och leverpastej idag... å, de måste jag ju bräcka i morgon.

- Jaha. Åh, ja just det, ni brukar fika på förmiddagen.

- Joråsatte, nu ska en annan bräcka Rogga. Ska köpa vörtbröd å toppa med rödbetssallad! Ja, det kostar att ligga på topp!

Mmm... så är det, det kostar...

nä, det blev inget!

Nej, jag har inte beställt någon fru eller man från Asien, allvarligt, var det någon som trodde det? På rikt liksom. Nä, inga drastiska åtgärder. Simon som kvinna... om den dagen kommer ska jag verkligen basunera ut det i kvällspressen. Jag skrattar ihjäl mig! Det finns ingen som är så mycket man som han, om någon nu undrar. 

    Nej, detta skulle vara en lösning av stödfunktionskaraktär. Min fru är egentligen ingen fru, utan min mamma. Fast hon ångrade sig idag, för ett tag, och ska bo kvar ute på bonnvischan. Jag tycker att det klär henne illa. Hon borde bo med gångavstånd till teater, bio, restauranger och bibliotek! 

oj!

Kan hända att jag får en fru! 

forts. i nästa nr.

sned&vind

Hastigt och lustigt hamnade jag hos en massör idag. Jo, på jobbet. Massören är där ibland, och man får använda friskvårdspengen till massage. Om man nu inte använt den till annat. Se där, något positivt med mitt jobb! Ja, i alla fall så kollade hon ryggen, muskler och om jag kunde vrida knäna i olika riktningar.

- Oj! Du är jättesned! Överkompenserat hit och dit (hon pekar och visar). Men, du det är nästan som om du har en lätt scolios. Får du ofta ryggskott? Jahaja. Allvarligt talat tror jag att det här har pågått i säkert 20 år. Du är dessutom överrörlig i höfterna. Kan du stå i spagat? Jahaja. Oj, där gjorde det visst ont! Vilken höft är värst? Din ena axel sitter för högt, det är för att du kompenserar när du går. Vet du, du måste gå på behandling innan du hamnar i rullstol.

Sedärja.

Jag nämnde inte hur länge de där klorna i mina fötter hade växt. Jag nämnde inte heller att den nya husläkaren sa till mig att man faktiskt inte kunde få ont i kroppen av hälsporre. Jag nämnde inte att företagsläkaren sa att hälsporre går över. Förr eller senare.

Hett tips: Får man klor under fötterna, ska man fixa det per omgående. Eftersom man annars går så konstigt att hela kroppen blir typ skelögd. Vind och sned.

pucko!

Just nu bär jag omkring på så mycket ilska, så det finns inte. Stressad och på tok för mycket av allt. I och för sig inget ovanligt. Jag är arg på mitt jobb, som inte tycker att jag ska gå på sjukgymnastik... fast doktorn anser att det är det enda raka. Mina chefer är alltså även skolade läkare. Fine. Jag skriker på mina barn, jag har surat på mitt rum, jag har försatt hela multimedia/digitalt skapande-avdelningen i samma sura läge. Jag är riktigt förbannad på lönesättningen - efter 20 år, 25.000:-. Jag jobbar jämt, även när jag är ”ledig”. Jag har bråkat med schemaläggaren om elevernas konstiga håltimmar...

I dag skrek jag till och med: Ditt jääävla pucko!!!  

Till vem? Vet inte, men han kanske var typ 25, välbyggd och susade om mig på insidan, på sin 125-växlade cykel.

Tydligen är jag inte ens rädd längre.

Ps. Som tur var stannade inte den storevuxne-ynglingen-på-cykel. Han bara gormade tillbaka. Så mycket var det bevänt med att försöka se positivt på tillvaron.

en fru för lite

Gudarna ska veta att jag är i behov av en liten fru! Chansen att jag ska få en fru, är väl tyvärr rätt minimal.
Vare sig frun är stor eller liten.

kaffe

Jag har kommit på att jag inte gillar kaffe. Egentligen. En latte slinker ner. Med socker och extra mjölk. Men, annars är det bara något man tar när man kommer till jobbet. På jobbet smakar nog inte ens kaffet kaffe. Kanske därför jag gillar det? Kommer inte ens på tanken att dricka kaffe när jag är hemma.

första advent

Första advent och Disakalas stundar i det yttermyrska tjället. Som en god mor har jag bakat minst hundra lussebullar. Minst. Som sagt jag bakar till barnens fölsisar, och där med jämt. Milt kaos i köksregionen när jag satte i gång. Smälta smör som inte får brynas och pilla upp saffranspåsar. Elvispen tappade visparna ner i degen, det var ett himla meck att få upp dem ur deg och bunke sen. Som amen i advent fick jag naturligtvis saffran på min vita tröja. Det gick inte bort, ens med klorin. Så nu har jag inte bara en skrälldus med målarkläder, utan också nya bakkläder. Katterna sprang över de färdiga bullarna när de låg under duk på köksbordet. Vissa blev därför en aning tillplattade. Morr och fräs! (Jag lovar att de inte gick på dem jag ska bjuda släkten på.) Som tur var drack jag glögg under tiden, så det gick ändå an. När det var två plåtar kvar som skulle in i ugnen, kom jag på att det var lördag, och att systemet stänger klockan 15.00. Jeppe fyllde år i måndags och han ska få en flaska fin whisky, eftersom han är i den åldern man uppskattar det (37). 20 minuter tillgodo alltså. Slänger på mig vanliga kläder över bakkläderna och instruerar Frans om ugn, äggklockor, russinpill, pensling och akta kattmonstren.

Nu ska det bli risgrynsgröt, men jag orkar fasiken inte göra den själv, så nu åker jag till ICA och inhandlar färdig.

Detta är en tradition. När Disa fyller år vankas julmust, glögg, lussebullar, pepparkakor med blå castello, risgrynsgröt, kanel, mandariner och mackor med julskinka. Har inte den blekaste om varför det började?

grattis!

En god början på Ditt nya år min Prinsessa!
Hur sjutton kan sjutton år ha passerat? Älskar dig Disa.

sångtexter...

...från 1972. Sitter som berget i min skalle. Sångtexter från 1975, 77 eller i princip vilket år som helst. Sitter som urberget. Jag kan varenda liten märklig textrad. Det måste nog finnas någon liten megabyte i min hårddisk, hjärnan alltså, som inte riktigt greppat detta med värdefull och gångbart-på-marknaden-kunskap.

Jag skulle bara kolla en låt på Youtube (min första singel inköpt 1971), och snöade in totalt på att kolla varenda töntig låt, från hedenhös, som någonsin bosatt sig i min hårddisk. Simon och Frans tycker nog att det är bättre att jag bloggar än att jag skrålar på låtar från allt mellan, ”Beatles gav oss sin musik” (kräktöntig), ”Ding-ding a dong” (gillar den fortfarande!), ”Storm in a teacup” (helt okey), Hönan Agda, Herr gurka, Taube, Nenas luftballonger och syntpop a´la Kraftverk. Det sjuka är att jag inte ens vet att jag kan alla texter! Men när de börjar sjunga så bara kommer det. Otroligt märkligt. I synnerhet eftersom  jag aldrig vet innan, att jag kan texten. Kunde inte den del av min hårddisk som jobbar för högtryck, kunna få låna lite megabytar av den del som jag ändå tror ligger i träda? 

Smakprov på min hjärnas vindlingar:

”Beatles gav oss sin musik, yesterday vad den var fin,

 flickor skrek i vilda skriiin, yea, yea, yea.”

Friskt?

snövilt

Det hela började med att Frans frågade om vi ägde några termobyxor i familjen. Öh, det var ett antal år sedan termobyxor var heta hemma hos oss. I vårt källarförråd (som blir städat och rensat någon gång vart femte år), hittade vi just precis det vi (alltid) saknat. Tre par termobrallor i varierade storlekar + ett par gamla skidbyxor från mina glada dagar som utförsåkare. Alla för små för mig. 

Så nu kan jag kalla mig själv för storviltnedläggare. I snö ska dock tilläggas. Fin va?

Vad härligt det är när det som tidigare varit skämmigt, förbyts till glädje över att ha en mamma som är så där lagom knasig. Om snön håller i sig blir det fler skulpturer i morgon. Moa är på, Frans och Julia är på, ska försöka få med mig mannen också.

Ps. Nu ringde tanten Granne på... hon tackade på arabiska (fast hon är svensk och gjorde det på svenska) bockande och bugande och snackade om kameler, eller nå´t. Hon tackade så mycket för den fina gårdsdekorationen. Vassego!

no more mrs nice

Nä, det här är ohållbart. Livet består av både glädje, sorg, sådant som är positivt och annat som är jädrigt neggigt. Jag fortsätter med mina böner om vettig tillvaro. I det tysta. 

Har under dagen fått reda på att allt pluggande och slit inte betalar sig i form av trevligt lönelyft. Nix. Förmodligen ingår det i tjänsten, precis som allt annat i skolans värld. Klart man skulle kunna hitta på någon krystad, positivism om det. Men, så kul var det inte.

Däremot har jag fått MVG av chefen när vi hade resultatsamtal idag, men när lönen kommer är det nog bara ett G påslag. Som vanligt i skolans värld. Löneökningen räcker till en lunch efter skatt. 

Jag minns när betygen bestod av siffror. Då kunde lärarna alltid säga: Nä, men, hördudu femmorna är slut. Fast du är värd en femma, men jag kan tyvärr bara ge dig en fyra. För du vet jag har inte så många femmor! 

Ps. Jo, det gick fint att cykla idag.

äntligen!

Positivt idag:

Jag fick äntligen mitt diplom. I guldskrift, med vattenstämpel och en rätt torr förklaring på engelska. Förklaringen sträckte sig över 4 vattenstämplade sidor.

Hur funkade bönen då?

Nä, jag måste nog bli bättre på att affirmera. Öva mer. För första gången på, jag vet inte när, åkte jag buss till jobbet. Att cykla hade varit kvalificerat vansinne. Först fick man vänta i 28 minuter på en buss som skulle gått alla de minuterna tidigare. Byter buss. När bussen kommit halvvägs, kör den fast. Chauffören ska försöka backa, men det gick inget vidare med dragspelsbussen som blev stående som ett V över hela körbanan. Vi som var passagerare fick kliva av, men det gick ändå inte att få loss busseländet. Det kom en buss till, och den fick vi kliva på. Några hållplatser senare steg jag av. Snö upp till knäna bitvis.

Jag hade, som tur var, varit nere i källaren och hämtat min dunjacka och mina curlingkängor från 1986 (som fortfarande är hur bra som helst). Så jag frös inte ett dugg. Det var bra!

Ny bön:

• Snälla, snälla... jag vill verkligen cykla till jobbet i morgon!

precisa böner

Jag ber om:

• Ingen storm och inget snökaos i morgon bitti (runt 8.00).

• Ingivelse om rätt födelsedagspresent till Anna-Sara 

  (till lördag den 13:e).

• En god natts sömn (om cirka 1,5 timme).

För övrigt har dagen varit en pyjamasdag.

Jag har sytt handdukar och stickat en mössa, nåja, en halv. Jag har träningsvärk i rumpan. Jag har bara behövt titta inifrån på hur snön yrt omkring utanför. Jag har druckit baljor med kanelthé. Livet är gott!

kattbra

Fåglar i buskarna. Odelat positivt. Och... väldigt intressant!

små bra saker

Solen skiner över snöklätt landskap. Bedövande vackert, med lätt rimfrost på buskar och träd. Det är också garanterat myggfritt!

anhoter day in paradise

Ja, just det. Ännu en dag i Paradiset. Cirkusparadiset. 

Åsa är införstådd med det positiva tänkandet. Vi jobbar för andra, under högtryck, för att hålla ångan och det braiga uppe. Samtidigt pratar vi göteborgska, för det låter liksom lite käckare än uppländska. Nu testar vi alltså annan dialekt för att få lite snurr på det positiva tänket. Värmländska kan också funka. Gotländska blir för knepigt. Har man varit gnällig, negativ, gråtfärdig och trött under en längre tid, kan man lugnt säga att det är, höger, vänster om, rättning i ledet. Ja, om man nu gjort lumpen. Det har vi inte! Men jag tror att det ska funka i alla fall. Mer paradis till folket!

Alltså är det bra att det har singlat ner snö idag. Det blir ljusare och inte lika halt, eftersom packad snö är mer kärv att cykla på. Det är bra!

   Sen har jag garvat mig fördärvad på dansen när jag skulle testa ”ding-ding... disch!”. Med höfterna. Det är tokpositivt att garva åt sig själv. För jag lovar att jag ser rätt skojig ut när jag räknar stegen i koreografin, fram-sidan-bak-kors-ding-ding-disch-african walk 1-2-3-4-disch-disch. Detta är ju helt obegripligt i textform. Men kul, fast man gör fel, och trummorna, trummar i hetsigt tempo, samtidigt som ingen kan göra fotrörelserna utan att titta i spegeln... eller sina egna fötter. 

Bamsekram och positiv energi till Disa och Frej som firar 2 år idag. 

halka och lite skryt

Helt pucko att cykla, jag vet, men allvarligt talat finns inget alternativ till cykel som kommunikationsmedel. Skulle vara apostlahästarna då. 

    Det är verkligen svårt att se något positivt i spåriga och osandade cykelvägar. Jag tror man måste öva mycket, mycket mer på det än mina 3 dagar. Naturligtvis for jag omkull, glidande cykel med en stycke My och 4 liter mjölk, for åt flera håll än jag först trodde var möjligt. 

bildbevis på knäskada

Kanske är det positivt att man i alla fall har ett badkar, fast jag vet inte riktigt. Det hänger väl inte direkt ihop med glansis?

Nåväl, en kurs är avslutad för den här terminen. Jag bad eleverna skriva ett brev till mig. Vad hade varit bra, dåligt, tråkigt, jättekul, var det något jag borde tänka på till nästa kursomgång? 

Anonymt. Jag har inte riktigt tyckt att jag fått eleverna med på noterna. Mest tycker jag att de bara sett lite hålögda ut, eftersom de har haft håltimmar sedan 11.20. Min kurs startar 14.30.

   Jag vågade knappt öppna alla brev. Hu, tänk om kursen skulle bli helt sågad? Döm om min glädje när alla, utan undantag tyckte att det enda som var tråkigt var att kursen var för kort! Alla tyckte att jag var bra och att kursen hade gett dem massor. Det känns positivt!

Detta ska upp på skrytbloggen över sådant jag är rätt bra på! 

svårt det här

Att det ska vara så himla toksvårt det här. Positivismen. Gudomligheten. Snälleriet. Jag får ta mig tusan krystvärkar av att mana fram godhet.

Kanske kan man få ett tillgodokvitto, för inlösen framöver? Eller nu kanske jag tänker helt bakåvänt och uppåner? Nåja, snälltankar om mina vänner är inte vidare, värst svårt att klämma fram. Vänner är av godo. Alltid. Nä, värst är det väl med sådana som man egentligen inte är vän med, bara bekant eller av olika anledningar blivit hoptussad med. Utan egen förskyllan liksom. Det är väl om dem jag borde tänka snällt. Men när jag tänker efter kommer jag på... att de flesta irritationsmomenten är män. Ska kanske tänka snälla tankar om dem? En annan dag. Just idag har de inte varit riktigt kloka.

Positiva och vänliga tankar sänder jag till några av kvinnorna i mitt liv:

• Disa

• Cicci 

• Anna-Sara 

• Liza 

• Julia

• Mamma

• Åsa B

• Annika P

• Hexa

• Åsa L

• Sophie

Ni är världsbäst, roliga, underhållande, varma och ytterst kloka, var och en på sitt speciella vis. Ni berikar min vardag och min fest.

Hör ni det?

små bra saker

Jag hann till jobbet innan himlen öppnade sig.

foten i kläm?

Dagen börjar i sann ”råttan-på-repet” anda. Simon kommer hem 7.45, då brukar det normalt vara full aktivitet hemma. 

- My, är du dålig?

- Nä, va-va, öhhurm,  jag skulle ju jobba hemma idag.

- Jaha, det visste jag inte.

- Är ingen annan vaken?

- Nä.

Jag far upp, rusar in till Disa och Frej som sover som stockar, hallå sötisar, upp å hoppa, ni är väldigt försovna. Väldigt. Disa säger att hon har jätteont i öronen, jag sjukanmäler henne. Frej har sovmorgon till 10.00. Hastar vidare till Frans rum, hallå, Frans är du vaken, jaha, du znoosar, vad sa du? Mår du inte bra? Nähä, men du har väl faktiskt ”råd” att vara hemma då... eller? Vad är det för fel? OK, jag sjukanmäler dig. Ringer till vårdcentralen och Disa får tid kl. 14.20. Cyklar iväg vid tvåtiden, för att halvvägs stoppas av upptejpade band och poliskonstaplar. Stopp, stopp, ni får inte cykla här! Nähä, får vi cykla där då (vi pekar), nej, hela huset är bombhotat. Okey vi fattar. Vi gör alltså en kringcyklande rörelse.

Nu rådbråkar jag min hjärna. 

Vad var positivt med detta? 

(Kanske just att dagen blev rätt bra i slutänden i alla fall.)

• Tack för att någon kommer hem och väcker mig, tänk om jag verkligen hade varit försoven!

• Tack för att schemaläggaren hade frilagt en (1) måndag på hela läsåret. Och att det var just den här måndagen.

Annat som var bra med dagen: 

• Disa och jag hittade var sitt par stövlar (jag hittade mina på rea, på barnavdelningen).

• Jag fick massor av arbete gjort.

positiv affirmering

Nu, nu, nuså, nu är det dags. Hög tid liksom. Så här får det bli åtminstone på prov, hm, i låt mig säga 2 veckor. Funkar det så funkar det.

• Jag råder själv över min framtid.

• Tänka på roliga saker, framför allt på sådant jag, faktiskt, är bra på.

• Tänka en snäll tanke om dagen om någon.

Jag börjar så, sen får vi se vad som händer. Jag blir liksom min egenhändigt uppfunna Gud. Min bror Johan är tokreligös, han säger alltid att precisa böner får precisa svar. Tror man sedan att det är, Gud, Jesus eller möjligen Oden som sedan fixar till sakerna man önskar är väl egentligen världsligt. Precisa tankar och önskningar borde väl också hjälpa?

Så alltså, nu ska jag bombardera bloggen med positivism (heter det så tro?) i 14 dagar. 

I krig är ju alla trick tillåtna. När man räddar sig själv undan kvävningsdöd (clownsmink är tjockt) borde alltså alla, tillbuds stående, metoder vara helt på sin plats. Kan hända att jag räddar några till på vägen.

En ny era skola komma. De positiva veckorna skola varda!

Alltså från i morgon räknat.

Positivt i dag: 

Firade min far på farsdag en vecka försent (bättre sent än aldrig).

Tvättkorgarna ska bli kvitt sitt smutsiga innehåll (också bättre sent än aldrig). 

Jag ska bädda rent i sängen med nyhånglade lakan. (mmmm)

Alla i familjen är friska. (tack)

på en cirkus nära dig

Som vanligt hemma runt 19.00-tiden. Cyklade hemifrån runt 7.30. Lunch? Nja, den glömde jag hemma, och lunchrasten minimerades till 15 minuters gnagande på ett äpple. Ungdomar vill bli matade med allt från kakor till underhållande lärare. Feed the animals.

Sent omsider denna afton, loggade jag in på arbetsförmedlingens hemsida. Där gjorde jag ett test, typ 100 frågor, om intressen och kvaliteér jag äger. Jag vill liksom veta vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har gjort mina hundår i samhällets tjänst.

Du passar bra inom yrken så som:

• grafisk formgivare (tack, för det, min självinsikt verkar god)

• skådespelare (just vad jag alltid grunnat över)

• modist & perukmakare (finns de kvar som yrkesgrupp? Tja, inte mig emot)

• lärare (fan, skiner det igenom så pass?)

• kock (jodå, men bara på dagen och bara när jag har tid, vilket är sällan. Som yrke? NEJ! Pappa är kock. Det räcker bra med honom i den här familjen)

Otippat och sist i yrkeslistan blev... taadaa, trumvirvlar och ssstörsssta möjliga ty...sssnad...

CIRKUSARTIST!

Är inte född Bronet, inte haj på trapester, djurdomptering, ryttarkonster eller eldslukning... däremot är jag dagligen en person som utför pajaskonster i mitt tält - skolsalen.

Vad är det svenska ungdomar helst av allt vill ha? 

Fred? Nej. 

Pengar? Tja. 

Kul? Ja!

Send in the clown. 

tapetat

Som sagt, bara att köpa lite nya handdukar och en schysst matta. Kanske några handtag att öppna med också. Jag måste dessutom köpa ny toaborste, den jag har är röd, det funkar icke.

Helst borde alla ha välmatchade tandborstar också. Vi får väl se var det slutar. Jo, Simon tyckte det blev snyggt. Han frågade om han inte kunde få ställa in en turkos Tintinbil från sin samling uppe i ett skåp... nja, jag vet faktiskt inte. Han har ju redan fått en musikanläggning som tar plats. Tycker nog inte riktigt att min tapet uppväger den. Vi har även en hall...

krank blekhet?

Eftertänksamhet. 

- Va, va, va? Hallå! Var det någon som sa något? Jag hör rätt dåligt.

Jag är helt klart utan eftertänksamhet, men en jäkel på att vara efterklok. Jepp, så är det.

Livet del XXXXVIII. 

Dagen startar med gipsmasker, kul. Har utvecklingssamtal. Fortsätter med filmvisning, samtidigt som jag cyklar till Bolandsgymnasiet för att vara förälder på utvecklingssamtal med Disa, det avlöper utan andnöd, cyklar tillbaka till min skola, några har tydligen tyckt att de kan gå, tittar klart på filmen, säger hej då, äter microvärmd broccoli-utan-allt, börjar skriva ut material som ska sitta på skärmarna i morgon när det är öppet hus till 20.00 (ingår i tjänsten, ingen övertid utgår), pratar med Dimman, och vi hämtar skärmarna i förrådet, pratar med Åsa om smitarelever och - ska det vara så här resten av ens yrkesverksamma år, förbereder morgondagens lektioner med vänster lilltå, skriver mail till förälder om APU-ersättning, skriver mail till elev som har problem (x-tra allt) med InDesign, pratar med andra Åsa, ( jag sitter mellan två Åsor, det borde betyda att, jag resten av livet eller åtminstone resten av min tid i samma arbetsrum, borde ha otrolig tur) som behöver avlösning i skrivvaktandet i morgon (sätt en post-it-lapp på min datorskärm), äter äpple, pratar med Stefan om löneutvecklingen (som är dålig, för att inte säga usel), sätter på regnkläder, och, just ja: Skriver till rektorn att jag kan komma på resultatsamtal på måndag eller tisdag. Cykellyseländet funkar inte i regn, köper mjölk, bröd och otroligt kulinarisk middag (färsk pasta och färdig pesto).

Kommer hem, väcker Simon, badar, gör mat, hjälper Frans att få struktur inför nationella provet i svenska, letar pennvässare och stiftpennor (ingen aning om hur han tänkte här). Äter. Säger puss och hej, kör försiktigt - ses i morgonbitti till Simon.

Tapetsering del II:

Letar hysteriskt efter tapetklister (som finns någonstans), men naturligtvis inte där jag tror det ska vara, ringer Annika, men de har inte heller något tapetklister, tar vitlim (trälim) istället... tapetserar. Tittar på Desperat housewifes (som jag inte följer, och och som jag inte heller förstod mycket av).

Frans kommer på att han ska till Julia. Jaha, hej då, cykla försiktigt. Eh, eller åker du buss, jaha, ses i morgon då. Tapetar och skär vidare. Snyggt!

Ska föreviga...

Förvånad? 

Näppeligen. 

Inget batteri i kameran, eller jo, batteri, men oladdat.

Nu återstår bara nya handdukar,  ny matta och fina knoppar.

I morgon är kameran laddad. 

Liza, om du vill ha körsbärsdal hjälper jag gärna till. Se bara till att jag kommer förberedd för uppgiften!

det är dags nu

jag älskar

färg! 

Mycket och gärna... 

men när det kommer till färg i mitt hus, tja, då finns mer att önska. Jag är periodare, skulle jag väl vilja säga. Rätt fixerad vid årstid. Vill helst måla om ofta, klä om soffan eller färga fåtöljerna, att sy nya kuddfodral titt som tätt är liksom mitt signum. Nya idéer hinner vissna i huvudet, resten av familjen är rätt konservativa (läs Simon), innan de ens har hunnit testas. Bakom de tavlor som hänger uppe finns 14 hål, minst. Har aldrig tid med måttband och tumstockar, därför schweizerostliknade väggyta bakom alla tavlor. Det finns ju spackel gu´bevars!

 Just nu vill jag tapetsera om ett tråkigt vitt skåp under lilltoans tvättställ. En helt underbar tapet i turkos, rosa,vitt, lite guld och brunt. Fåglar och körsbärsblommor. Mmmmm.

Simon tycker inte det är en god idé. 

Däremot älskade han husen på Curaçao, lyriskt pratar han om dem. 

Jag gört. I morgon blir det tapetserat. Simon jobbar natt. Så här vitmesigt kan man inte ha det. Ingen människa kan må bra av det på hösten. Gillade han husen, kommer han att älska gästtoaletten!

skumtimme

Skum timme? Skumma timmar? Skummig timme?

Skumtimmen.

När infaller den? På dagen, natten eller morgonen? Vem har uppfunnit den? Nu är klokan 14.56, och det är snart mörkt. Jag gillar sol, ljus och värme... frågan är då: varför bor jag i ett land som har ett ord som heter ”skumtimme”? 

OK, jag vet, på sommaren finns inga skumtimmar alls. Hm, såvida det inte regnar. 

Jag fryser konstant. 

Frans och Simon är som tur är, mina levande värmeaggregat. 

Jag: Åh, får jag stoppa in mina (äckligt) kalla fötter under dig?

Frans: Mamma, dina fötter är jättesvala och sköna. (? fan trot?)

Simon: Men, älskling, hur kan du vara så kall? Jag tycker det är alldeles för varmt härinne.

På jobbet sitter jag i samma rum som 4 stycken varmblodiga. En grek (som dessutom är en levande miniräknare), en man som har shorts mellan april och oktober, samt två kvinnor i varierad ålder, som även de är varmblodiga. 

Själv har jag linne, t-shirt och dubbla ylletröjor + filt över axlarna. 

Jävla skumtimme. Jävla kyla!

höjdare

Jag vet att det är urfånigt att ge röst åt sina djur, men ibland är det hart när omöjligt att låta bli. En nytvättad ullpläd, upphängd på tork över en dörr, resulterade i att Frans och jag formligen vred oss av skratt. Fram med kameran!

Först hade Rutan tagit sig upp på egen hand (hur vet jag inte, men hon är både listig och stark samt smart). Sci stod och gormade ilsket nere på golvet, vankade fram och tillbaka, och försökte komma på hur han skulle uppnå samma höjdarläge som syrran. Frans lyfte upp Sci, som genast klämde sig ner bakom Rutan. Vinglandes på dörrens ca 5 centimeters bredd, såg det verkligen ut som om han var tvungen att i handling övertyga sina ägare om, att det faktiskt var precis det här han redan räknat ut. Inte trångt och bökigt alls! Det såg verkligen ut som om han tänkte: 

Johoårå, det var precis så här jag räknat ut att det skulle vara! Jätteskönt, faktiskt.

jobba, jobba, jobba

Herregud, så mycket att göra! Håller numer aktivt på att söka mig ett annat jobb än lärarens. Det är ju käckt, nu när jag precis har plockat ut en examen. Eller så är det examen som gjort mig modig. Eller dum. Äh, jag vet inte. Helst vill jag vinna en massa pengar. Eller komma på något genialt, som är lätt och billigt att tillverka, men inbringar inkomst över 500.000:- om året.

Vinna pengar är väl inte troligt. Jag köper aldrig lotter, spelar inte bingo eller på hästar, kan inte ett dugg om fotboll och kastar konsekvent alla utskick från postkodlotteriet. Att ärva pengar är också uteslutet. Om jag inte mot förmodan har en ruskigt rik okänd släkting. 

När det gäller uppfinningar vill jag helst bara göra sånt som är kul, och det är alltid sånt som inte bär sig. Snarare kostar. Jag vill heller inte vara egen företagare, marknadsföringens glada dagar är för alltid över. Konstiga plastmojänger är nog melodin. 

Ta mannen som var barnledig, han tyckte det var så äckligt att ta upp potatisskal från slasken, och ansåg det slösaktigt att använda hushållspapper. Han uppfann en plastmojängsspade att ta upp äcklet med (jag tror han var smålänning, typ från Gnosjö). Plastmojängerna finns i massor av färger och jag tror de är billiga. Den mannen bor numer på ett château i Frankrike. Jag har för mig att de där små plastklämmorna som finns till plastpåsar också är en svensk mans uppfinning. 

Säkert också inkomstbringande. 

Fast inte så kul.

drakar

Jag tycker egentligen inte alls om kräldjur, förstår mig inte ett pillijota på folk som har ormar och ödlor i hemsnickrade terrarium. Hajjar inte grejen. Det kan för tusan inte gå att gosa med en orm. Inte med en ål, fisk eller ödla heller.

Men när det kliver fram en livs levande, fri leguan som är ungefär 1,20 lång, blir jag faktiskt fascinerad. Jag tycker till och med att den är riktigt vacker. En äkta drake på något vis.

Simon fick nästan en drake i huvudet. Som tur var dundrade det bara till på ryggsäcken, när vi vände oss om sprang en yr drake iväg. De ramlade tydligen rätt ofta ner från träden. Lite halvklantigt av en art som ska vara trädlevande kan jag tycka. Nä, vi var inte på exkursion, vi var och handlade i hotell Hiltons butik.

Sen är det stora tvättaredagen. Naturligtvis funkar inte torktumlaren, det upplyser draktanten mitt-i-mot, mig om. Hänga upp trosor och strumpor känns som faslig överkurs.

Draken kommer bara nerdimpande i tvättstugan som den naturligaste sak i världen. Förmodligen för att fråga om varför vi inte varit hemma. Nu fick hon ju en bra anledning att även upplysa mig, samtidigt som hon storfiskade efter nyheter.

Vissa drakar ogillar jag fortfarande.

otippad vinst

- Oj, det finns bröd... Julia kolla kylen!

- Jag fattar hur mycket du gör, det var typ dammigt, stora tussar, efter bara 5 dagar!

- Njae, det var mest att vi småbråkade lite om vem som skulle tömma diskmaskinen.

- Julia ville jättegärna ha müsli... fan, va dyrt! Vi bestämde att vi bara skulle köpa müsli om pengarna räckte till kattmat, mjölk och kanske ost. Mamma, ost är ju jättedyrt!

# yesss #

hypokondri

Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det är skönt att vara hemma, men jag får tokångest av att det snart är måndag. På måndagar måste man arbeta. Det låter helt sjukt, men jag har inte haft ont i vare sig fötter eller huvud på semestern. Börjar undra om det ändå inte är en släng av hypokondri. Fotfelet. Så fort jag beträdde svensk mark, satt smärtan in som amen i kyrkan. Skumt va?

Som jag sagt förr: jag passar utmärkt som ickearbetande lärare.

hej!

Åh, vad skönt jag haft det. 

Tack för alla fantastiska tips, (cicci, hexa) några har jag efterlevt. Hittade blå fina fiskar och roliga snäckor, tyvärr inga pärlor, men det gör inget. Fast det hade ju inte skadat. 

Tack för ungdomshot (anna-sara), som visade sig vara helt i onödan. 

Maria: Jag tycker du kan hälsa min kusin att det går fint att fara till Texas... eller för den delen annorstädes. Klarar jag av det gör Lars. Hm, är inte han någon form av snillematematiker förresten? Han borde kunna räkna ut både risker och fördelar. Eller hur?

Jag är en formidabel jävul på att resa lätt. Så är det.

Barnfilmerna låg staplade bredvid dvd:n, golven var skurade och det fanns till och med mjölk i kylen... Julia, du är en pärla! 

Mest har jag längtat efter Frans, Disa, Julia och Frej.

Sedan i nämnd ordning: mina dunkuddar [... tänka, tänka...]  och javisst... katterna... och sist... fritt internet. Milt konstigt, men sant. Det sista alltså.

Mobilen har inte funkat. Jag hade rätt stor panik första timmen, sen blev det bara skönt. Så var det ju förr... hörde man inget, hade allt gått bra. 

Ja, å det hade det ju. Landad men utan mobilnät. 

Inte så tokigt alls faktiskt. (Nåbarhet är ett gissel.)

Är en aning fel i tid och rum, känner mig smått dizzy och som en sann turist i tillvaron. Håller mig vaken med telefonsamtal och nu bloggande. Måste, måste, måste bara hålla mig uppe, åtminstone till tio. 

I morgon ska jag bildsätta min resa och som sann turist gnälla över andra turister. Helst Holländare. (Nu var det redan gjort.)

Ps. Hemskt att säga, inte PK, men, varför i hela fridens dagar avsade sig Sverige St:Barthélemy?

strax dax

Har precis packat ner lite grejer i en kabinväska. Det får räcka. Mer kan man inte behöva på tio dagar i Söderhavet, eller vilket hav det nu är som ligger runt ön. Det måste väl kanske vara Karibiska havet, om jag tänker efter? Men, jag tycker att Söderhavet klingar så vackert. Kurrekurreduttön eller Curaçao kan väl gå på ett ut. 

Alla frågar om det inte ska bli skönt. Det är väl klart att det ska bli skönt! Men, jag är alltid lite nojjig när jag ska flyga. Vågar inte riktigt koppla på känslan av semester innan jag är på plats liksom.

Simons pappa envisas med att skjutsa till Arlanda, klockan 4.00. Så det får han väldigt gärna göra i ottan. Han ska ändå inte göra något, tja, mer än att spela golf klockan 16.00. 

Partyförbud är upprättat hemma hos oss. Vi får väl hoppas på lugna tonåringar som dricker saft och på sin höjd hyr en DVD. 

pk

Cicci lärde mig för rätt många år sedan vad PK betydde. Jag tror jag fick ett mess där hon skrivit just PK, i något sammanhang. Naturligtvis undrade jag vad hon menade. 

Svarsmesset löd: Politiskt Korrekt. 

Jag släpper iväg mina elever att skjuta straffar på basketkorgen. Under lektionstid. Inte PK. Bara nödvändigt när 16-åringarna välter klassrummet och varandra. Jag säger till mina elever när klockan är 16.20: Vi slutar nu, varken ni eller jag får något mer vettigt gjort i dag. Inte PK. Vi slutar 16.35 enligt schema. Jag kan fan bli anmäld. På rikt. Hur kan en vettig människa med någon, endaste, ynka, liten kännedom om ungdomar under 17 år, lägga ett schema, en fredag... där lektionerna startar 15.20? Undrar bara. 

Jag säger till kollega: Varför går de inte hem? Jag har sagt att vi slutar tidigare?

Eleverna surfar glatt vidare på youtube och bilddagboken. 

Orka!!!

Jag är inte född PK. Eller så är det precis just det jag är.

Och. 

Denna blogg har övergått från att vara snäll och lite pratig till att bli en ventil för att överhuvudtaget överleva. 

Det är rätt PK. Det är väl därför man har en blogg?

klös

Har linkat på onda hälar länge nu. Typ 20 år, med mer eller mindre smärtande fötter. Cortison, piller, sjukgymnastik, akupunktur, akupressur, ultraljud... you name it!

Idag har jag varit i sveriges närmsta stad. Vet inte riktigt varför den kallas  så. Jag kallar stan en håla, eller kort och gott Enköping. För att beta av röntgenköerna på Ackis, fick man fara till ett pyttesjukhus, som inte heter sjukhus, utan lasarett.

Spansk röntgenläkare frågade två gånger efter frikort, som jag inte har. När jag sa att jag skulle betala, skrattade han gott och länge och sa: No, no, jag är micket dålig på pengar. Usch. Kanske får du en räkning sen. Nu vi tar bilder.

3 bilder på varje fot i olika vinklar togs. Sen var det klart, och jag fick sätta på mig strumporna igen. 

Doktorn: Hörru, det ser micket, micket inte bra ut.

Jag: ?

D: Detta har växt... himlar med ögonen till högre makt, varför du inte kommit tidigare?

J: Växt?

D: Du svimmar lätt, ja?

J: Nej.

D: kom du ska få se.

Jag följer med till ett annat rum, där mina fötter syns på en datorskärm. Jag blir nästan full i skratt, det ser ut som jag har två långa klor under hälarna. Ben som bildats för att en inflammation aldrig läkt ut. Jag som trodde att jag nästan inbillat mig. Doktorer som säger att hälsporre alltid går över. Förr eller senare. Ha! Inte mina sporrar inte, de har växt i 20 år. Cirka 1,5 cm ”klo” under varje fot, inte så konstigt att jag gått illa.

Men, just nu är jag den rivigaste tjejen i stan. Det bor mer katt i mig än jag trodde.

Ps. Hoppas att de tar bort eländet, nu när jag typ har svart på vitt.

fler timmar per dygn, tack!

I går tjöt jag som lille Skutt på arbetsplatsen. Ja, inne på mitt rum alltså. Vi brukar med jämna mellanrum göra det, jag och mina arbetskamrater. I går var det alltså min tur.
Det är så in i helvete mycket. Så många att räcka till för, så många att vara klok, snäll och på som en hök...
ADD, ADHD, pillerburkar i våra lådor som ska delas ut till eleverna när de blir okoncentrerade, selektiv mutism, Aspergers, socialfobielever, skolverkets krav på kursmål, ringa alla föräldrar, bjuda in till samtal om hög frånvaro och sen ska man helst hinna undervisa också...

nä, nu far jag och bli pirat i mellanamerika! Kanske dygnet har fler timmar där? Jag ska fäktas och ha jädrar anamma, dricka rom och skråla, för det mesta vara snäll och bara ta det jag kan behöva.

kolla!

Länge leve nostalgin! Kolla vad jag hittat. Snart 50 (nåja, några år kvar i alla fall), men det kan inte hjälpas, jag älskar barnsliga saker.

just när jag...

...hade skaffat en yogaställning bättre än både död man, barnet, trädet och stående hunden... vad händer? Jo, symaskinen pajjar mitt i ett knapphål. IKEA i morgon. Tack Torgnysdotter för tipset. ( Hoppas du får provision nu. )

yoga a'la My

Jag syr, och syr, och syr... dessvärre finns ingen att sy till, så jag syr och syr ändå. Har till och med designat små söta etiketter som det står, "RETROSTUFF design by my", på (någon som känner en bebis eller två?). Att sy är typ som yoga. Det vill säga begagna sig av den högra hjärnhalvan. Som att måla, köra bil på motorväg eller lyssna på bra musik. När tiden liksom försvinner...

 - Va, har det gått 3 timmar? - när du trodde det gått 20 minuter. Då mina vänner är man i "högertillstånd", det kan liknas vid skapandetillsånd... 

eller tja, yoga.

output

Behöver input, inte verksamhetsplanering. Har alla arbetsplatser hela dagar när alla måste arbeta i grupp och planera? År ut och år in. Mig veterligen säger vi samma saker vareviga år, fikar, äter, pratar och kommer med bra saker till ”att-göra-listan”. Händer det något? Inte vad jag vet.

uppkopplad - påkopplad

Sjukdomsdrabbad och utan internet. Nu ska tydligen alla kablar vara ordnade så det ska fungera som vanligt. När man är van att ha tillgång på vissa saker som t ex god hälsa, eller för all del på internetuppkoppling... ja, då är det liksom svårt att klara sig utan. För bara 5 år sedan hade jag bara en uppkoppling via telenätet. Den slutade alltid fungera om någon ringde. 5 år är inte så himla länge sen.
Har äntligen kommit på att jag inte behöver läsa Freud och Homburger-Eriksson längre, så sjukdomsveckan utan internet gav mig 3 romaner på sängkanten. Barnen kokade thé och lagade mat till mamman som låg under yllefiltarna i soffan.
Nu ska jag sträckläsa alla bloggar som jag missat!

abstinens

Oj, inte trodde jag att jag var beroende av att läsa bloggar?!

Men, när bolaget som levererar ström, kabeljapaner, megabittar och kilowattar eller vad det nu är som levereras, för att internet ska funka? Då när de inte levererar, då får jag abstinens. Vad fan, det går ju inte att hänga med alls i världen om de inte gör sitt jobb!

crash test dummie

Okey, okey, jag vet... har knappt vett att skämmas. Ens. Jag är helt slut som människa, skulle lika gärna kunna testa bilar. 190 in i väggen. Typ.

Kollar på idol (säger allt om mina crashkvällar). De säger så mysko saker på Idol. 

Ett exempel: 

”Ja, honom skulle man ju inte ha något emot att ha en natt i sänghalmen!”

Eller:

Sagt av plåtniklasarketyp: ”Det viktigaste är utstrålningen.” 

Ja, men eller hur. 

Sänghalm. Var väl minst några hundra år sedan i alla fall. Hoppas jag. 

Jag skulle som sagt lika gärna kunna testa bilsäkerhet. Men, i brist på testbilar och körkort tittar jag alltså på Idol 2008.

Jepp!

Ps. Är dessutom musikanalfabet.

fröken söker rektor

Mammor eller bönder som söker... 

blir nästan irriterad på mig själv. Men, jag måste i alla fall titta!

Uppläget för nästa år är alltså änkling söker maka, barn inget hinder, skola söker elever med bokstavssjukdom, reklambyråtuffing söker dito fast cool, inte tuff... 

kära någon, men de får några minuter i etern. De som lyckas komma med vill säga.

Tror jag ska söka färdigklädd gran som någon hämtar efter jul i år. Fast det blir nog inte så bra TV.

just ja!

Jag tror aldrig jag varit så slut efter en skolstart. Kanske är det åren, eller så är det min generation som uppfostrat sina barn märkligt. Eller, ve och fasa, så är det skoltrötthet. Jag hade en rejäl släng av skoltrötthet när jag var typ 14 år. Hade någon sagt till mig när jag gick i nian, att jag skulle komma att bli lärare... hade jag förmodligen garvat ihjäl mig. På riktigt. Det gick liksom så smygande att jag aldrig riktigt fattade vad som var på gång.

Just ja! Mitt i tröttheten och gnällspikeriet, kommer jag på mig själv att jag är förlagd med gnällförbud ( av Torgnysdotter ) till i mars. Men, hur mycket ackumulerat gnäll ska komma då? Bäst att ta det lite som det kommer istället. 

Dagen idag ägnas till mina egna söta, välartade och kloka barn. Som i och för sig inte tänker vara hemma ikväll. Men ändå, jag har intentionen. 

Nu ska jag nog gå och köpa choklad, titta på något på TV och sen tror jag baske mig att jag ska börja sticka en mössa. 

måndag... igen

Veckan i bild... roligare än så här är den inte!

söndag

lördag

fredag

inte ett dugg synd om mig

Jag blir rätt stressad av buskis, fars och komedier a´la Nils Poppe och Hjalmar. När de går folklustspel (vilket ord!), farser och trams på TV, kan jag ju välja bort det. Men en gång fick jag lov, av trevlighet, att följa med jobbet till Stockholm och se på en fars som hette något i stil med ”Två fruar för mycket”. Rollistan borde fått mig att vara mindre trevlig. Robert ”snubbel” Gustavsson och någon norrländsk typ som numer har blivit uppsalaprofil, Lasse något. Jag rodnar och skäms om vart annat. Blir otroligt irriterad på alla dörrar som stängs och smälls i, folk som nästan träffar dem de inte ska, alla förvecklingar gör mig liten och rädd. Sjunker djupare ner i stolen. Eller som Torgnysdotter  skulle sagt ”äpple z”, ”undo, undo”. Ta bort mig!

Döm om mitt milda ogillande när jag fick en DVD-film i födelsedagspresent (se bild) för några veckor sedan. 

Birger & Olvert - gräjtest hits. Mitt ansiktsuttryck var nog obetalbart! För man kan ju inte, som vuxen, börja gråta när man får en present. Än mindre svära ve och förbannelse.

Men.

Inuti fodralet låg en skiva med texten: ”Nej, jag lovar, det är ingen tråkig, töntig fars. Tag ledigt från den 20:e oktober, för då bär det iväg, tidigt på morgonen... Tillbaka i Sverige på torsdag den 30:e förhoppningsvis bruna, pigga och glada.” 

Naturligtvis övertygade jag Simon om, att han fick/skulle svara på frågor om resmålet. Gissade jag rätt måste han svara ja! Nu har jag gissat och gissat, dragit ifrån och lagt till... kollat världskartor och satelitbilder.  Nu, två veckor efter födelsedagen vet jag! 

Vi ska resa till Curaçao! 

onsdag

En rätt bra dag. Förutom Rutan som har använt våra sängar som kattoa. Kanske får hon emigrera till mamma. Eller så får vi försöka få in en tvättmaskin någonstans. Med skohorn kanske?

tisdag

måndag

veckoform

27

Det är överbokningar på skolan.

Inte längre bloggskugga. 

Tydligen. 

Abstinens efter ord, eller egentligen, abstinens efter att söka sätta ord på tankar och upprördhet. Det rycker och pirrar i fingertoppar och hjärna. Veckan är över... och jag överlevde denna skolstart också! 

Hittills.   

Hjärnan bryr sig inte så mycket om varifrån den får sina belöningar. Knark, sprit, dobbel, jag tror att bloggandet, kan gå in under det nya ordet/begreppet ”heroinware”.  Ordet ”hittade” jag under mitt uppsatsskrivande, tidigare i år. Heroinware, ett slags drogberoende. Professorer och doktorander står frågande. Är det ett spelberoende eller ett beteendeberoende? Heroinmjukvara.

Världen rullar på. 

Jag behöver sätta ord på tokerier, falsarier och dumheter. Samt (som vanligt) byta jobb även detta år. Fast det hör ju inte hit.

I går startade lektionerna, jo, startade, klockan 15.20. Fortfarande 27 elever och 22 datorer. Jag orkar inte vara lekledare längre! Tappade såklart bort mina nycklar, samtidigt som jag höll två gladlynta tonåringar under armarna, hjälpte dem som hade inloggningsproblem, visade hur ritstiftet funkade och öppnade en datasal till som råkade vara ledig, hittade nycklarna, sprang mellan salarna... och allt var typ kaos.

Ska jag alltså på måndag säga: 

Jag är hemskt ledsen, men, vi har överbokat. Du får ta nästa flight. Här får  du en kupong att köpa baugette för i cafeterian, kom tillbaka igen på fredag så får ni plats på den flighten istället. Klagomål kan skickas till luftföretaget kommunen. Skriftligt.

Men, tja, vad är en bal på slottet? Vad gör det fel att ha ett beroende?