hej å´ hejdå nostalgi

Nu har jag slängt, rensat och sorterat. Fina lådor är inköpta från IKEA. Lådorna är nu märkta, katalogiserade och staplade. Sååå snyggt! Mycket är bortburet till container. Slängt och saknat av ingen.

En massa saker som egentligen är för skojiga, knasiga eller helt enkelt för fina för att slänga, har jag helt sonika börjat auktionera bort.
Mitt stökiga förråd börjar ge avkastning!
Fyra svarta Myranstolar är inköpta (på auktion) till köket. De gamla (som jag fick kriga en aning för att bli av med) är sålda. Summa kardemumma är att de nya stolarna kostar 500:-!
Fan, jag ska bli lite mer om mig och kring mig. Det här är ju riktigt kul.
Baktråg: (ärvt, har alltid funnits i ett källarförråd nära mig) 260:-
Konstig karvad pall: (arvegods) 330:-
Andra konstiga pinaler, som linskäcklare, kurbitsmålad svepask, kast för typer, sockertoppshackare, mangelträn och (tur att pappa inte har någon dator) träbesmän eller vad det heter. Allt är utlagt på Tradera.

Åh, det är fasiken inte klokt vad folk behöver mitt gamla källarbråte!

Ps. Till och med hamsterburen verkar bli såld till fantasipris.

"bra-å-ha-nångång-kanske-saker".

Varför samlar man på så himla mycket udda, konstigt, trasigt och fult? Affektionsvärde eller? Alltså jag har kommit över min samlartid, jag blir allvarligt stressad av att ha alla saker framme alltid (även de fina), men inte resten av familjen. De blir stressade av att jag flyttar omkring grejorna ibland, eller ställer dem i ett skåp för ett tag.
Saker högt och lågt, samt ett lavinvarningsakigt källarförråd. I förrådet har grejorna legat sedan 5 år. Saknade av ingen. Alltså ett helt utrymme fullt med saker som ingen saknar? Visst är det sjukt?
Samlarmänniskan behövs inte för överlevnad nuförtiden. Basta.
Det är verkligen inget av värde i förrådet, skidor som inte åkts på sedan 1800-kallt, termobyxor med 10 år på nacken, benbockar, partytält, stjärtlappar, resväskor, två bedårande barnsängar från 30-talet (hm, här finns kanske en hacka att göra?), amerikansk fotbollsmundering (Simon har mig veterligen inte spelat på ca 20 år) Bra å ha! Dubbla märklintågbanor utan tåg, två bagar med golfklubbor och hundra konstiga klubbor med larviga mössor på (fast ett set använder Frans faktiskt, i ärlighetens namn är det ju inte säsong för just golf nu), docksängar, lego, mattor, konstiga antika väggklockor, ett ljusbord, en trasig lasereskrivare från 1989 (inköpt för 36.000:-) pjäxor, långfärdsskridskor, barnplastskyfflar, innebandyklubbor, fula kläder, en hamsterbur med snurrhjul och ... annat

Hur mycket saker märker de andra i familjen om jag slänger tro?

låtsaspolistanter

Okey, okey... vi är många kvinnor i vår herres hage. Snälla och menlösa, nöjda och frodiga (som Linda i Köping). Torgnysdotter beskrev det så bra för någon dag sedan. Sen finns det alla möjliga andra marodörer i tillvaron. Sådana som skriver ilskna lappar i tvättstugan. Sådana som vet allt bäst, jämt. Kulturtanter, hundtanter (nä, han ääär sååå snäll... hugg!) Sedan finns det sådana som jag bor granne med. Eller nu ska vi inte dra alla över samma kam, nä, nä. Det är ju faktiskt bara en tant som detta gäller. Söndagsmorgnar är ofta favoritdagar för henne. Tidigt. #pliiiingeliiingeliiiiiiii#
- Suck, vad fan är det nu (kom gärna på besök men inte för tidigt, då besökande människor kan råka ut för oförtjänt surmulenhet)?
- Hej.
- Ja, är det du som slängt två frigolitbitar i soporna?
- Öh, ja det har jag nog...
-... ja, för isåfall är det ju bäst att jag säger till på ett vänligt sätt, att de bitarna måste slängas i container, förståru.
- Jasså? Men det finns ju en soptunna för plastsaker.
-... ja, ja men, lilla du, det är bara för såna plastfat som det t ex legat köttfärs i.
- Mmm, bra. Då vet jag. Jag hämtar frigolitbitarna.
- Jaföreejubättreatt... Pust.
Ner och gräva i soprummet alltså. Hur fan håller hon koll på mina frigolitbitar? Hela sommaren är hon dessutom självpåtagen fotbollsplanslåsare. Klockan 21.00 vardag som lördag, låses planen med hänglås. Öppnas igen kl.9.00. (Kul semester?) I och för sig rätt skönt att slippa ha fotbollsmatch utanför sovrummet. Men ändå. Orka.
I söndags var det dags igen.
#Riiiiiing#
Simon muttrar och öppnar dörren.
-... ja, vet du, du måste verkligen säga till din kompis som hämtar dig klockan 06.00 på morgnarna att han inte låter bilen stå på tomgång (hämtar andan) för vet du hon här över mig har astma.
- Öh? Jag jobbar natt vet du. Min bil står i garaget. Jag varken hämtar eller lämnar någon klockan 06.00.
- Jassåjahaja, men man måste ju tala om hur det ska vara.
- Norrländskt indraget jakande ljud.
En gång var hon galen för att det stod kartonger i källargången. Hela huset blev utsatta för förhör. Ha-ha-ha. Jag vet vems de var. Nej inte mina. En annan granne skulle bara ha dem där över natten. Men, sen kom förhörstanten...
- Nu får dom fanimej stå!
De står där än, 3 år senare. Det är nog den största civila olydnad min granntant varit med om. Jag vill inte bli mjäksnäll när jag blir gammal, men inte en folkilsk låtsaspolis heller. Torgnysdottter säger att man inte ska önska sig något, för då blir det inte så. Så det är väl säkrast att hålla tand för tunga.
Ps. Jag som alltid tänkt att jag ska bli en snäll tant någongång framåt de 80.
Pps. Någon som vet varför det inte går att kolla stavning eller lägga in bilder? Jag har ändrat hela bloggen för jag tänkte att det var nå´n bugg på min förra layout. Dumt... och så funka bilden tillslut!

hej matematik!*

Det är inte precis vardagsmat att saker och ting i min ägo stegras i värde. (Ska möjligen vara lånen då.)
Men, mina högskolepoäng har ökat i värde. De ni! Alla 10 poängare har huxflux blivit 15 högskolepoängare. Jag tar fram räknedosan och gläds över att de ynka 60 blivit 90. Fast samma ändå. På nå´t vis. EU-reglementen som inte ens den nyinsatta studierektorn på Universitetet kunde reda ut på vettigt vis.

Jag har tydligen börjat på Stockholms Universitet, fakulteten för naturvetenskap (öh?). Rätt brydd att det är dit en grafiskformlärarfröken ska höra. Förra våren var jag inskriven på Lärarhögskolan, institutionen för samhälle, kultur och lärande.
Same, same but different. Tydligen.
Nåja... c-uppsatsen har jag ändå kvar att skriva.

*Hej matematik!, var en bok jag hade i mellanstadiet. Mängdlära och element, täljare och nämnare. Och jag erkänner att jag inte har några direkt större kunskaper idag, än jag hade när jag var 12. Hemskt trist med matte. Jag frågar min kollega "den levande grekiska miniräknaren" på jobbet. Hemma frågar jag Frans (som av outgrundlig anledning älskar alla naturämnen) om jag har matematiska spörsmål.

fettisdagen

För en herrans massa år sedan var Michanek och Ditte nyinflyttade på Söder. Stockholmsbor. Vädret var vackert, och söders höjder med sina kulturhus var nya bekantskaper. Jag våldgästade varenda helg.
Historien jag vill berätta är alldeles sann.
Vi var ute i det vackra, men kalla, tidiga vårvädret. Vi promenerade och drömde om lottovinster. ( Fast vi bara hade spelat en enda gång ). Efter promenaden var vi naturligtvis värda en fika på Billströms.
- En choklad med vispgrädde och så en semla tack.
- Jag tar lika.
- Jag med.
Tre entusiastiska promenerare vid bordet. Michanek och jag mumsar glatt. Då frågar Ditte:
- Vill nå´n ha lite grädde?
- Ja gärna! Gillar du inte grädde?
- Nä, egentligen gillar jag inte grädde nå´t vidare.
- Nähe.
M och jag sträcker girigt fram våra kakfat.
Sedan mumsar trojkan vidare under muntert samspråk.
- Vill nå´n ha lite mandelmassa?
- Ja gärna! Gillar du inte mandelmassa?
- Nä, egentligen gillar jag inte mandelmassa nå´t vidare.
- Nähä.
M och jag sträcker ånyo fram faten.
Vi mumsar en stund till, sen frågar Ditte:
- Vill nå´n ha min bulle?
- ???
- Allvarligt talat Ditte, gillar du inte semla?
- Nä, egentligen tror jag bara gillar det där vita uppe på toppen.

solkatter

Januari är över!
Dagarna bli nästan 10 minuter längre. Nu är vi på rätt sida året!
Jag kollar "solfilmen" varje vecka, och gläds åt ljusare tider. Kissarna gassar i solskenet... eller ja, busar så dammet yr. Jag skurar golven och njuter av doften från de nytvättade golven och vårspattiga katter. Fönstren ser inte kloka ut när solen lyser in, men det gör inget. För trots att man är inomhus är solen härlig när den tittar fram. Heja februari! Heja våren!