torsdag, december 31

nytt på nytt

Jag har aldrig avgett ett nyårslöfte. Åtminstone inte högt. Såklart har jag en massa tankar i huvudet, men det har jag å andra sidan jämt. Varför är det just den här natten som allt ska ske liksom? Flera nyår har jag arbetat på krogen. Rena rama antabuset att se hur knasigt det kan bli med för mycket skumpa, eller vad folk nu petar i sig. Undrar om en del ens visste att de firade nyår? 
Några nyår har jag varit den enda föräldern som vägrat mina tonåringar att bege sig ensamma upp till Slottet vid 12-slaget. Ville de gå, fick de gå med mig. Det gjorde de, alltmedan jag fick prata med poliser och skydda ungarnas kompisar från att bli inplockade. Disa och Frans har efteråt sagt att de tyckte det var jättebra att jag var med, inte skämmigt alls, bara skönt. Där ser man! 
Förra årets nyår var en av de bästa nyårsaftnar jag haft. Jag fattade verkligen ingenting när vänner, syskon, barn och mina föräldrar bjöd mig kors och tvärs på middagar med eller utan raketer. ”Men du kan ju inte sitta själv på nyårsafton!” Kan jag väl visst! Simon arbetar på nätterna. Så även detta nyår. Jag ska först göra god middag. 6 ungdomer kommer och äter, sen ska de på annat kalas klockan 20.00. Då ska jag säga: hej å puss till man och barn, ta det lugnt, ring om det är något, kör försiktigt.
Efter det ska jag sätta på mig mina nya tofflor och bänka mig i något skönt hörn. Jag har absolut inga problem med att vara med mig. Jag gillar det!
The End


tisdag, december 29

fantastikst nöjd!

3 dagar, så lång tid tog det!

Jag har gjort försök förr. Vi har bott här i snart 7 år. När vi flyttade in gjorde vi om allt utom vardagsrumsgolvet. Slog ner väggar och pluggade igen dörrar, lade golv, bytte spisar och badkar, målade, spacklade och... kanske trodde vi att vi skulle behöva alla manicker snart igen. Denna familj har dessutom inte bara 1 (ett) skåp med verktyg. Nä, nä, vi har massor med konstiga benbockar, pytsar, brädstumpar, kakel och lim, fog, kakelmassa och murarslevar i källaren också. Det finns ett skåp till i lägenheten som bara innehåller färgburkar och attiraljer till målning + ett skåp med sticksågar, borrmaskiner och skruvstäd. 
Nu har jag slängt konstiga, överblivna mojänger från IKEA, lovat Frans och Disa startkit när de flyttar, sorterat skruv, bult, plugg och bleck. Knoppar, krokar, wire... jag hittade också alla de där små skruvnipplarna till skruvdragaren. De där jag alltid köper nya, för att jag inte hittat de jag redan har. Nu har jag. Nipplar och skruvar i parti och för återbruk.
Familjen har fått höra hur sjukt bra det är med organisation minst 43 gånger!


Ps. Nu fick till och med dammsugaren plats!

lördag, december 19

oklappat!

Inga, jag menar inga julklappar är inhandlade. Inte så mycket annat julfix heller här hemma om jag ska vara ärlig. Vi har inte ens tänt tredje ljuset i adventsljusstaken och i morgon är det ju dags för det fjärde ljuset. Observera dock att jag har en adventsljusstake. Frans, Disa, Jonathan, Moa och Karin är ju i kuvertåldern, så det blir mest att vänta in lönen och ta ut pengar och göra snygga kuvert till pengarna. Det finns bara en liten kille i leksaksaffärsålder i släkten. 
     Min syster med man och barn, min mamma och min bonuspappa, Simon och jag har som sport att hitta på skojiga eller bra saker för max 50:- till varandra. Grejen är att jag har en stor passion... att slå in paketen! Jag låter aldrig någon butik göra det. De har ofta fula papper eller bara en julpåse. Skittrist! Ska det vara paket så ska det! Amaryllislökar, jultomtar och gran går bort i min värld. Fina band, snören och snygga papper ska de va! Sen ska det helst sitta handritade kort med rim på paketen också. Kanske har jag varit japan i något tidigare liv? De gillar ju, liksom jag, utanmätet mer än fyllningen.

torsdag, december 17

kattant

Håll med om att det ser skönt ut. Rutan och Sci ser ut som ett gulligt yin och yangtecken. Så idag är jag kattant. På nya sköna pläden snor de ihop sig och sover sig igenom dagen. Somt bara måste förevigas.

tisdag, december 15

typ 100 nyanser av grönt.

Jag behöver en svart jacka. Upptäckte jag idag. Snön föll, eller snarare vräkte ner, och jag måste i all hast omdirigera höstjackorna... men vad tusan har jag ingen svart jacka! Jag hittade en enda svart. En varm, men fruktansvärt ful dunjacka från 1997. Eller nå´t sånt. 
     Sedan hittade jag en grön kappa, en grön och orangerutig kappa, en limegrön kort ullswagger, en limegrön dunjacka och en militärgrön dunväst.
  Dessutom hittade jag 4 (!) fina hemstickade vantpar i varierade gröna färger. 8 stycken halsdukar. Tja, hähum... gröna. Ett helt menangeri med mössor och tjocka tröjor med och utan knappar. Gröna. Jag hittade också ett par, säkert sköna, men fula, limegröna mockastövlar. Mon Dieu! Jag vet att jag gillar grönt, men jag visste inte att mina förråd var så till bristningsgränsen fulla av färgen.
Jag som trodde att jag hade mest svart.

fredag, december 11

offertid

Jag skyller på allt det grå, ingen kan hålla sig frisk utan åtminstone lite ljus. Snart är jag beredd att offra på Uppsala högar. Är det någon seg viking där inne trots allt? 
I dag är nästan hela familjen sjukanmälda. Jag har ett knallrött öga som inte går att röra på. Jag har verkligen inte gjort någonting. Sprängande huvudvärk och dimsyn. Kan nog vara ögoninflammation. Frans ska till sjukgymnast för han har fått något konstigt på en kota i halsryggen, röntgen nästa vecka. Disa kom upp ur sängen helt röstlös med värk i kroppen. 
Hallå solen kom tillbaka! 

onsdag, december 9

stolleprov

Gränsen mellan klokskap och dumhet är hårfin har det sagts mig. Men, när man går i sömnen som vuxen är det rena rama tokerierna ska jag säga. Tror inte en enda liten intelligent cell var med på resan. Jag hade somnat på soffan, sovit i 2 timmar och sedan blev jag (försöks)väckt för att bli lotsad i säng. Då rusar jag fram till datorn och börjar frenetiskt pilla på tangenterna, som om jag skulle pilla bort dem. Tydligen svamlade jag om att jag var tvungen att skicka mail till jobbet. Simon som är en lugn och klok person sa att han skulle fixa det ”jag skriver en lapp så kan du maila i morgon”, med det hade jag nöjt mig. Sen klev jag in i badrummet och satte tandkräm på baksidan av tandborsten.
En aning mycke´nu! 
Stölleprov och galenskap.

tisdag, december 1

18 år på tre dagar

Jag har sytt maskeradkläder till tre tonåringar, Disa var Wonder Woman, Frans var Kenny starfighter och Bea var Corps Bride... efter syning, sprayning och allmänt fixande, for de hem till sin far och, förmodar jag, tjoade runt med sina 30 gäster. Jag var döglad att slippa ha det kalaset hemma hos mig! Sen sov ungdomarna hela dag 2, den dagen Disa faktiskt fyllde 18 år. På dag tre var det släktkalas här, vi fick in 25 personer i olika storlek och ålder i vardagsrummet. Med skohorn. Trevligt var det och Disa kände sig rätt ordentligt firad.
Arton år! Helt sinnessjukt att det gått så lång tid sedan den lilla bebisen Disa kom. 47 cm och 2,790 gr. Ett litet gulligt knyte. Herre Gud. Det är sant det alla sagt: ”passa på att njuta av dem när de är små, snart är de stora”. Ja, fast det förstår man först nu. När åren gått.
Fast om jag ska vara ärlig njuter jag än. Disa kommer alltid att vara min lilla tjej.

onsdag, november 25

logik-panik-kronisk

Jag önskar att jag hade kronisk hälsa.  Min ohälsa är inte av dödlig natur. Men om någon, någon gång trampat på en spik, en sticka, ett häftstift kanske haft skoskav... så känns det varenda steg jag tar. Klart jag inte  dör, men det gör förbannat ont!
    När något övergår till kroniskt från att ha varit svårbehandlat, släpper alla instanser liksom taget. Förmodligen med devisen: om det är kroniskt kan vi ändå inte göra något, alltså gör vi inget, ringer inte när vi lovat och sjukskriver inte. Skillnaden för mig är att i går arbetade jag halvtid med inflammation i fötterna, i dag jobbar jag heltid. Samma, samma liksom. Har funderat vidare på behandlingen med tigerbalsam, tror det hjälper ungefär som alvedon om man har blindtarmsinflammation? Lite kvackartips kan jag tycka, jag har nämligen redan testat. Flera gånger. Jag har typ haft 20 år på mig att bli expert på mina fötter sirrni! Det nya tipset var att gnida hårt. Då funkar det nog. Säkert. 
   Om jag alltså råkar ut för en kronisk åkomma, är jag liksom frisk, för ingen kan ändå hjälpa mig? Logiken är helt klart lysande. Håll folk i arbete tills de stupar... och då kan vi gott skylla oss själva.

tisdag, november 24

slöseri

Du är en bra patient, sa doktorn och klappade mig på axeln, du håller humöret uppe. Nej, jag är inte ett dugg bra på att hålla humöret uppe just nu. Inflammationen i fötterna får jag leva med. De är inte längre ett tillstånd, det är kroniskt. Efter att ha fått åkomman, för 20 år sedan, har jag ätit antiinflammatorisk medicin som smågodis, specialgjutna inlägg i skorna, fått massor med akupunktur, klippkort hos naprapat och sjukgymnast, fått otaliga kortisoninjektioner och ultraljuds- och högtrycksluftsbehandlingar samt nu senast väntat i två år på att remisser och röntgenplåtar ska komma till rätt instans. När jag äntligen får en tid hos en specialist säger han att jag är en god patient och att det inte går att operera, men att jag kan testa med tigerbalsam. Röd. Besöket tog 15 minuter. Fruktansvärt slöseri med tid och resurser om någon frågar mig.


lördag, november 21

...på det fjärde smäller det... förhoppningsvis.

För det första, folk i obekanta situationer blir tydligen helt galna, hysteriska och totalt ologiska. Jag stod i kö i tre (3!) timmar igår, sen var både mina fötter och vaccinet slut. Folk var helt galna, skrek och skällde på de stackars volontärarbetarna. Precis som om de skulle kunna fixa fram mer vaccin! Folk blev precis så som man inte tror, eller ens vill, att man ska agera i en krissituation. 

För det andra, hur många arbetsgivare betalar sina medarbetare kötid på arbetstid/dagtid. Kvälls- och nattköer verkar nämligen inte finnas.

För det tredje, den första dagen på två (2!) veckor det är sol står jag inomhus och jobbar på Öppet Hus, krasst kan man väl säga att jag bevakar mina intressen. Hur många arbetsplatser viggar kunder som är 15 år, och att det faktiskt är jag som ska utbilda desamma samtidigt som jag ska marknadsföra alla utbildningar på skolan med mitt trevliga och vinnande sätt? Hur jag är som lärare är i sammanhanget mindre viktigt. Ungarna vill ha kul, föräldrarna efterfrågar om det finns jobb efter utbildningen. 
Jag har hela tiden på tungan: Ahhmeehä det beror väl på hur ambitiös man är. Om man verkligen vill spelar det ju liksom ingen roll vilken utbildning man går. Bara man gör det som känns rätt. Ja, och naturligtvis tvärtom, vill man inget, finns inga jobb, oavsett vilken utbildning man går. Sån´t får man naturligtvis inte säga.  Rätta mig gärna om jag har fel.

För det fjärde så har jag ännu hopp om att mina fötter ska gå att laga. På måndag ska jag till ortoped i Nacka. Snälla håll era tummar och fötter att jag ska vara lagningsbar.

onsdag, november 18

bibapelola!

Min förklaring om att My inte betydde ”min” på engelska, utan uttalades på svenska, och är mitt namn gav resultat... vapensköld, vattenstämplat och signerat av en generaldirektör minsan. Fint skaré va´!

fredag, november 13

grissjukan


Kanske borde man vara mer svinrädd än man är? Men, hur kan man vara så tokrädd att man köar runt ett helt kvarter i Uppsala? Tusentals svinrädda i trippelled. Konstigt att de vågar stå bredvid så mycket folk? Jag har tagit influensavaccin en gång. Så sjuk som jag var då har jag bara varit en gång tidigare i mitt liv... då hade jag, Frans, Disa och de flesta andra jag känner influensa. Tror det var 1993-94.
Folk skriver insändare och tycker att skolorna borde fixa detta med vaccinationer. Hur då? I hela Uppsala kommun fins en (1!) skolläkare, på de flesta skolor finns en skolsköterska på 50%. Jo, jag håller med dem som skriver att det förmodligen går helt åt helsefyr om det verkligen skulle hända något, vi är helt enkelt inte vana vid katastrofer i det här landet.


tisdag, november 10

mmm...


Mmmm, så skönt jag haft det. Som vanligt, när jag är i värmen, är jag alltid så konfunderad över varför folk bosätter sig i kylan när det finns värme och vuxenvänliga badtemperaturer på andra platser? Fast det är klart, när man är ledig och bara är, verkar livet så härligt enkelt. Största besväret man har är: var man ska äta och om man ska bada med eller utan simfenor.

Den sjukt märkliga rätten ”bitterballen” fick en egen bild. Det är något som ser ut som friterade köttbullar med sås inuti. Jag vägrade att smaka, fast jag normalvis inte är speciellt rädd för att smaka på nya maträtter. I Hong-Kong åt jag t ex 15 år gamla komposterade ägg. Det smakade, ja, äh, ägg.

Hemresan var asjobbig, vi var vakna i 33 timmar, visade passen säkert 25 gånger, gick genom hundra pipmojänger, fick lov att gå ut i avgångshallen i Amsterdam för att checka in handbagaget, visade passen igen, fick vänta på anslutningsflyg till Sverige i 9 timmar, reste med flygbolag som talar holländska (ursäkta men det låter gräsligt), satt bredvid hysterisk dam från Japan som satt med glas hårt tryckta mot öronen ( glasen hade hon tidigare druckit flyginnedrycken tomatjuice med salt och peppar i ), en svensk dam som skulle till Umeå och sa att hon skulle kräkas om någon snusade, hon hade en ful illrosa kabinväska som hon krävde att Simon skulle hissa upp, och sedan ner ur bagagehyllan. 
Fast det är rätt skönt att vara hemma också. Det jag längtat mest efter är Frans och Disa, symaskinen och snälla katter (inte de som mötte oss med utdragna gnälljamningar i flera timmar). Dessutom hade ju Baby-Nim anlänt under tiden jag varit borta, gissa om jag är nyfiken på den lilla nya människan! 

måndag, november 2

frälsning

Förmodligen är jag inte frälst i från ondo. Gud har nog inte heller något med det hela att göra. Jag hade inte ens tänkt öppna datorn som Simon släpat med sig till paradiset. Men, nu bubblar jag över. Idag har jag förstått hur det känns, äh, tror jag, att flyga. Som en ängel. Eller fågel. Fast i vattnet liksom. Totalt viktlös flöt jag ut över en liten stenpir. Eller faktiskt så viftade jag lite med fötterna. Tidigare under veckan har det blåst så höga vågor, men i dag var det lugnt. På andra sidan piren var det exakt som att vara i ett akvarium. Jag ville peka och visa. Bubbla och skratta! Fiskar, levande korall, ännu fler fiskar. Blå, gula, fula, fina och så fanns det konstiga som simmade med nosen neråt och var säkert sådär en 50 cm långa. Man behövde inte ens leta, de bara fanns överallt! Under vattnet går det inte att prata. Wow, tror jag är frälst!


tisdag, oktober 20

åh, trampa symaskin, symaskinskinskin, symammammaskin

Eftersom jag får åka bort är jag egentligen belagd med klagförbud. Fast det är närmast som ett maratonlopp att få alla vikarier, elever, alla papper, kopior, trassel, inloggningar, tekniker och Gud vet allt att funka veckan jag är borta. Nä, man får liksom inte ledigt när man är fröken och det inte är något lov. Nu är det turligt nog lov den ena veckan.
Ska man få åka iväg så måste man rodda allt innan. Själv. Det får heller inte kosta något. Vikarierna får man byta till sig tid med. 
Kanske blir jag piratdrottning i karibien i stället. Med fottrampad symaskin i fören på min ståtliga skuta. Det vore något det.
Ay, ay!

måndag, oktober 19

noll

När jag var liten hade jag en jätteläskig bok om två tandtroll. Jag har för mig att de hette Karius och Baktius. De hamrade och hackade i tänderna. De hackade med en sådan där ”guldgrävarhacka”. De hade skorstenar och gardiner i fönstren där de bodde. De bodde liksom inuti tänderna. De älskade godis. Kan hända att det är denna sedelärande bok som ger mig nollresultat som vuxen?
Noll hål!
Fast det var inte direkt billigt, de har bra timpeng, tandläkarna.

torsdag, oktober 15

tråkigt?

Jag har verkligen aldrig tråkigt. Jag förstår inte när folk säger att de har det långsamt. Vissa, som min sambo, gillar att ha det långsamt. Som ickelångsamtyp kan man bli smått galen. Men, OK vi är alla olika. Bara att gilla läget. Andra, som min son, avskyr, när livet är alltför långsamt. Frans vill helst ha kompisar, flickvänner, datorer, trummaskiner och läxor runt sig hela tiden. Annars suckar han och tycker att det är tråkigt. Han sover bäst med humorserie på datorskärmen, klockan 04.00 brukar den här mamman gå in och stänga av ljudet.  Jag och Disa får aldrig tiden riktigt att räcka. Ibland längtar jag efter en dag då det ska bli en aning långsamt. Om den dagen kommer ska jag sätta mig ner och glo (jamen, eller hur?). Om alldeles snart ska jag bara läsa, snorkla och glo. Jag envisas nämligen med att tro att jag kan ta det lugnt.

torsdag, oktober 8

min stora trut

Förra torsdagen fick jag en kallelse till föreningens styrelsemöte. Mötet gick av stapeln i dag. Min roll i det hela? Först och främst är det väl så att jag vill så mycket, aldrig tänker efter före och att jag ogillar fula saker. 
Någon gång i juni nämnde jag för ordföranden i föreningen att jag gärna kunde fixa snygga trappmålningar... för så här trist kan det ju bara inte vara! Sedan har jag inte hört något innan förra torsdagen. På lappen jag fick, stod att läsa: 17.30-18.00 presenterar My Yttermyr sitt förslag om trappmålning för styrelsen.
Ja, så det har jag gjort nu. Med min allra bästa frökenretoriska röst. 
Fina 60-talsinspirerade bilder fick de i en ännu finare mapp. Jag fick kaffe och tackade nej till prinsesstårtan. Tack, det gick fin-fint. Nu ska jag bara måla också.

måndag, oktober 5

tidig morgon på akuten

I natt har jag varit på akuten. Eller snarare tidigt i morse var jag där och trängdes med en överförfriskad man i 60-årsåldern, en familj från långt-bort-i-stan med en bebis (de hade hamnat fel och skulle till barnakuten), en dam i rullstol som skrek oavbrutet, en kvinna i min egen ålder som var lika tyst som jag samt en aspackad brud som hade varit ute och slagits (såg det ut som). Efter bara en liten stund fick jag, modell fällkniv, komma in. Rätt snabbt konstaterade de att jag nog hade ett njurstensanfall. Jag fick en kramplösande spruta, värkpiller, en drickalista och tid för kontraströntgen nästa vecka. Kanske kan de spränga bort dem, eller så kommer de ut naturligt. Se där ja, bättre att få eländet nu än när man är på semester i alla fall. Jag mår rätt bra, fast jag var sjukt trött i morse. De ringde 2 gånger från jobbet och undrade vad jag hade tänkt att göra med eleverna i ettan. Tror inte de fick något vettigt svar. Min grekiska arbetskamrat ringde på eftermiddagen och sa att jag skulle dricka öl. I Grekland gör man det om man får njursten. Alkohol känns främmande för mig just nu om jag ska vara ärlig.

söndag, oktober 4

damp

I går kväll dog mitt gamla strykjärn.
I dag har jag varit och köpt ett nytt. Frans garvar gott åt att det heter ”dampestrykkejern” på norsk (ja, det stod på förpackningen). Det måste betyda ”ångstrykjärn” sluter jag mig till. Damp = ånga på norsk. Ungarnas uttryck för att vara helt pucko och att man totalt tappat alla koncepter och blivit fullkomligt bindgalen är att man ”dampar”. 
Det nya strykjärnet har en massa finesser, teflon och självrengöring. Fantastiskt, om det nu inte vore för att strykjärnet också har en jobbig signal. Jag hatar onödiga ljud. Kanonbra om man glömmer att man håller på att stryka. Men, när man som jag sitter och syr i flera timmar, och har pluggat in järnet, eftersom man behöver det lite då och då, håller man allvarligt talat på att bli galen. Det stänger av sig efter 6 pip. Det stänger av sig helt efter 4 minuter... pip, pip, pip...
då måste man fara upp från symaskinen och ruska lite på järnet.
Snacka om att man kan dampa för mindre!

Ps. grattis Frans på namnsdagen!

lördag, oktober 3

sollampa


Okey, det är ingen kattblogg, men ibland måste jag bara...
Jag har i flera dagar sjasat ner katterna från köksbänken, de sitter under hallogenlamporna och försöker sova (sittande!) i värmen från lamporna! Disa hade en ful, överbliven och väldigt rosa lampa som skulle till de sälla jaktmarkerna, fast den funkade. Jag trodde väl aldrig att jag skulle rigga upp en ful lampa i vardagsrummet till mina katter! Öh, fast det har jag gjort nu. Jag hatar att frysa, jag älskar värme, tja, så nu får mina fryslortkissar en låtsassol i present till sina födelsedagar. I morgon fyller de två år. Grattis till en plats i lampans sken!

fredag, oktober 2

fredag

Jaha, vad har jag gjort idag då? 
En hel del faktiskt (fantastiskt när man kan svara på sina egna frågor). Jag har undervisat i textil materialkunskap på min lektion som heter fackteckning & design, eldat på sidentyg så brandlarmet på skolan gick (jag måste ju bevisa för 17-åringarna att det luktar bränt hår, förmodligen bevisade jag även dumhet), skrivit månadsrapport och påmint mina rumspolare om att de också skulle fixa det, cyklat, pratat i telefon en jättelång stund med Bea, peppat Frans att söka till universitetet i höst, gosat med en av katterna, sovit, vaknat... och då satt det en tele2försäljare i storarummet(!), pratat med Olle som jag tror samtidigt försökte få ordning i skåpen eller skulle mata sin fru med hemkokt middag, porterat mitt telefonnummer till Tele2 samt fått en gratis (ful) telefon på köpet, ritat mönster till en ”Nimoverall”, tittat på halva filmen ”Apornas planet” (maken har just beställt Canal digital) ja, å så har jag klippt till några beställda klänningar. Nu ska jag packa upp tvätten som står i typ fjorton ikeakassar i hallen. Det är bara 23 dagar till jag ska åka till karibien. En bra dag.

onsdag, september 30

äntligen!

Äntligen har jag kommit fram i kön! Nacka Närsjukhhus ligger förmodligen i Nacka? Skulle jag tro. Hur man tar sig dit är väl en annan fråga, först i kön alldeles snart i alla fall (23/11)! Fast det är konstigt att de undrar över om det finns några röntgenplåtar, och i så fall, var de finns. Skickar alltså Ackissjukhuset iväg remisser utan att skicka med relevant info? Konstigt. Sen vet man ju inte vad de säger i Nacka, kan de operera eller säger de att jag ska ta körkort för rullstol? 
Någon doktor sa någon gång att det inte går att operera. Det är också konstigt. Här kan man byta ut hjärtan och höftkulor, men man kan inte operera bort mina klor! Halvtiden funkar och jag stålsätter mig och cyklar hem, trots högar, buntar och travar. Ja, och eleverna som tycker att det är konstigt att jag inte är ”på deras lektioner” när jag är på andras. Suck. Jag har dessutom försökt hitta en ”crawlkurs”. För barn finns det i alla fall! Borde bli skojigare att simma, lite mer utmaning än att bara ligga och trängas i motionsrännan med tanter som ligger i bredd och pratar. 

fredag, september 25

hjulkunskap

Sömnen vägrar infinna sig (01.30). Jag brukar ju för det mesta tycka att det är skönt när klockan blir 21.00, då får man liksom lägga sig, i alla fall när det är höst och mörkt ute. Förmodligen håller min hjärna redan på att uppfinna något bra slags nytt hjul till morgondagens verksamhetsplanering. Hjärnan hjular runt med saltomortaler (eller vad det nu heter) peakar och skruvar. 
Precis som om jag egentligen bryr mig. Sluta för bövelen att tänka människa!


måndag, september 21

tänk positivt

Kan hända att jag måste försöka ha en positiv vecka igen? Det är ju ett sabla gnäll i min blogg. Nå´t kul borde det väl hända? Det roligaste hittills idag är att cykelförbannadekedjan hoppade av inte mindre än 3 gånger på väg till jobbet i morse. Om jag hade haft en hagelbössa hade jag lugnt skjutit ihjäl cykeleländet.

tisdag, september 15

nix mer fruar

Jag kunde inte ens titta klart på programmet om Hollywoodfruar. Det blev så himla pinsamt, jag satt och rodnade alldeles för mig själv. En riktigt elak fru och en som verkade hur snäll som helst... men inte så smart. Fast det är ju förstås roligare med elakingar än snällingar, i alla fall på TV. Jag trodde att jag skulle titta, men det blev bara tjatigt och jag kände att jag ville be fruarna vara tysta. 

lördag, september 12

denna dagen ett (av nio) liv


Någon gång mellan 03.00 (när Frans kom hem) och 8.30 (när jag vaknade) försvann Sci [saj]. Efter mycket ropande och letande, upptäckte vi ett öppet fönster, alltså en glipa. Frans hade varit på krogen och mådde väl sådär i morse. Han skulle dessutom iväg och jobba. I alla fall så var det genom Frans fönster katten rymt. Eller snarare ramlat ut. Simon och jag rusade ut, genomsökte buskar, under parkerade bilar, portuppgångar... jag gick in och ringde hittedjursavdelningen på Ultuna. Jag ringde även till polisen eftersom de på Ultuna sa att man måste göra det. Sen började jag gråta och skriva lappar. Simon for iväg och köpte en ny skrivare, så vi skulle kunna få ut lite fler efterlysningslappar på kortare tid. Jag pratade med grannarna och ringde tidningsbudet. Ingen katt.
Simon och jag är ute i skift och letar. När klockan var runt 15.00 var de nya lapparna klara. Med en rejäl bunt under armen och en tejprulle beger jag mig ut på operation tapetsering. Jag ropar och klistrar... och rätt som det är får jag syn på Sci! Jag ringer till Simon ”Fort kom ut... ta skinka med dig!” Katten är dörädd, och sticker iväg runt huset. Ja, eller så kanske han gillade att vara ute? När han svängt runt hörnet upptäcker han en källartrappa, där rusar han ner. Jag står kvar däruppe och pratar kattspråk, Simon kommer och Sci känner sig förmodligen trängd, så trängd att han börjar klättra i den buckliga putsen på huset. När han kommer till teglet finns inget bra grepp, så han sitter där på väggen och skrikjamar. (Tänk att han väger drygt 5 kilo, fattar inte hur han kunde hänga kvar.) Simon går i alla fall ner och når katten precis. Phu! Hela familjen är helt utpumpade. Sci sover som en stock. Fönstren är stängda.

torsdag, september 10

hey... sing halleluja!

Solen skiner och det är varmt som en sval sommardag. Mmm, jätteskönt. Jag kunde gå hem efter halvtid på jobbet idag. Halleluja!
Men sen skiter det sig. För ungefär precis 1 år och 5 månader sedan skickades en remiss till Akademiska sjukhuset, tillika univesitetssjukhus, ortopedavdelningen. I dag fick jag en lapp i brevlådan där jag upplystes om att de hade skickat min remiss vidare till Nacka Närsjukhus! Nära för vem? Jag vet var Nacka ligger, jorå, men det är väl också allt. Sen... om i fall, de tänker operera eller så, ska jag kanske inte bli förvånad om operationsbordet finns tillgängligt i Överkalix eller varför inte i Prag. Man skulle ju få sightsing på köpet i alla fall. Jag vet på ett ungefär var dessa platser också ligger.  3 månaders vårdgaranti var det visst. I say sing, sing... halleluja...

onsdag, september 9

vikariefrågan löst

I dag vikarierar jag för mig själv. Det är en helt lysande plan! Det är sådana här gånger man verkligen får säga: Hur tänkte de nu?

måndag, september 7

väntläge

Om man väntar på något gott ska det tydligen enligt ordspråk och andra skrönor bli riktigt tjofadderittanbra i slutänden. Jag arbetar fortfarande heltid. Varför blir man sjukskriven tro? Kanske för att någon myndighet studerar hållfasthetlära eller nå´t. Eller så hoppas min arbetsgivare att fötterna ska självläka över natten. Jag väntar.

torsdag, september 3

sjukt va?

På mitt jobb får man bli sjukskriven... äh, fast man får vänta en vecka på att bli sjuk i skarpt läge liksom. (-du kan väl jobba till dess vi får tag i vikarier?) Jag har p g a medicinska skäl varit sjukskriven 50% sedan i måndags, kanske får jag gå hem klockan 12.00 i morgon. När jag lämnat över till vikarierna. På min lott ligger att överlämna till 3 vikarier, på något sätt ska jag hinna med de lektioner jag faktiskt har kvar också. Arbetsgivaren vet liksom att jag inte bara går och lämnar eleverna vind för våg. Det är sådant skolorna i dag överlever på. Lärarnas samvete.
Mitt heta tips till alla som läser min blogg, och kanske tänker sig att bli lärare... bli inte det! Lärare är ett kall, inte ett yrke. Det finns en anledning att fröknar förr i tiden hette just ”fröken”. De fick faktiskt inte gifta sig. Jag tror faktiskt att Michaneks mormor var Sveriges första gifta fröken, dvs lärarinna. Kan du inte berätta den historien Cicci? 

måndag, augusti 31

borra ett hål ba!

Vilka guldettor!
Jag är så van vid att ettorna alltid är som småglin som tror att kunskap om något ska gå lätt. Grafisk formgivning går liksom inte att bara att hälla i hålet de tror att jag kan borra i deras huvuden. Ta en tratt sätta i hålet och hälla i lite fantasi, nyfikenhet, tips, trix och grafiska regler. Men, årets ettor ställde intelligenta frågor, kämpade och gjorde om när det blev fel! De gav sig inte. Jo, kanske två stycken tyckte att det såg alldeles för lätt ut när jag visade. Mitt svar: Ja, eh, jag har ju liksom inte övat i en kvart.
Tack alla ettor ni gjorde min dag! Hoppas jag gjorde er #smile#.

lördag, augusti 29

funderar bara

Varför jobbar så otroligt få människor med så himla mycket i Sverige? Det är en fundering jag alltid får när jag varit på semester. Det verkar som om många fler som bor utomlands har någon form av funktion. En dam står t ex på grönsaksavdelningen och väger frukt och grönt, som man sedan får betala i en speciell kassa. Ungdomar iförda skoltröjor arbetar extra med att plocka i kundernas varor i alldeles för små kassar. Någon sopar lite och sätter sig sedan och tar en cigg och spelar backgammon med polarna. En person säljer vykorten, en annan säljer frimärkena. På hotellet stämplades korten direkt på plats innan de lades i en fågelbur (!). Det kanske inte är ett ultimat eller effektivt sätt, men jag undrar om det inte vore lite bättre ibland?
Det är ju jättebra med MBL, LAS och lika-lön, men hur länge kommer vi att palla? (Jag vet, det är ingen ny fråga.)
I mitt yrke borde ju undervisningen vara det centrala, eller hur? Tyvärr måste man hinna en massa annat jox också. Papper och blanketter, nya frånvarosystem tillika nya sätt att IG-varna eleverna, att hålla klassråd och lära eleverna mötesteknik (20 min/v), prata med upprörda eller ledsna föräldrar, hitta en fungerande kopiator, beställa böcker och annat material i en redan ansträngd budget, hinna allt, vara glad, vara med på verksamhetsplanering (uppfinna hjulet igen), skriva utbildningsplaner (flera kilometer i fall det blir inspektion), sätta betyg, ha koll på allt nytt som händer i nya gymnasieskolan (Gy11), kunna en hel del om dyslexi, ADHD och andra funktionshinder, undervisa alla elever precis på deras nivå, se om någon knarkar, hinna ta sig från A till B, vilket är logistiskt omöjligt, inom den angivna tidsramen, dela ut busskort, vara med på teambuildingsdagar med de nya klasserna, klippa ur ansikten på 275 elever för att lära sig deras namn, sedan får man klistra upp dem på någon form av klasskarta (alla heter i år Jennifer, Evelina och Sabina), man förväntas säga till om en toalett står och rinner eller ett lysrör blinkar, ringa till teknikerna om elevinloggningar. Du förväntas sedan även göra ett jävligt bra jobb eftersom konkurrensen om eleverna är stenhård. Gör det kul bara. 

fredag, augusti 28

deaf and dumb

Självklart blir jag dunderförkyld redan andra dagen i skolan. Såklart. Mina stämband brakar alltid först. Jag blir i princip stum. Eh, eller kanske mer ormlikt väsande. ”Lärarsjuka” säger doktorn med ett brett flin, och ordinerar 1 veckas tystnad. De som känner mig vet att jag med stor svårighet kan hålla mun, ens en kort stund.
Fast jag är inte döv eller hörselskadad! Tjejen i kassan på ICA började artikulera och t a l a tydligt. Att tala i telefon är det svåraste, så jag får börja sms:a mer. Eleverna börjar viskväsa när de vill något. Det blir ett annat lugn när de vet att jag inte kan svara så högt. Hemma slutar ungdomarna att ropa, de kommer nära och väser: mamma vill du att jag går ut med soporna, jag har plockat ur diskmaskinen, ska vi göra maten i dag, jag tar telefonsamtalet... är du hemma? 
Jag ska försöka odla min heshet nästa vecka också.

måndag, augusti 24

scenskräck

Jag tror att man kan likna mitt jobb med en skådespelares, fast inte lika glammigt då. Jag har så´n sjuk ångest innan alla elever är på plats. Jag förstår verkligen inte hur jag ska få ihop det. På riktigt. Jag glömmer allt och lite till. Simon säger att det ju är samma sak vareviga år. Konstigt hur hjärnan är funtad? Jag tycks alltid glömma föregående års ångest inför skolstart.
Sen är det ändå alltid dags för föreställning. Hur mycket man än stretar emot så kommer den där stunden när scenen ska äntras och alla ska tycka att det är en bra pjäs och att föreställningen nog kommer att bli minnesvärd. Nu kanske jag drar för stora växlar och paralleller. Eller inte. När jag väl gör entré är det skit det samma om jag är förkyld, har ont eller är toknervös... orden kommer till mig och jag minns precis vartenda ett av dem! The show must go on. Eleverna skrattar och nickar. De tror på det jag säger. Tror jag alltså, man kan liksom se det i ögonen på dem. Det är en liten belöning i sig när de försöker vara kvicka och man direkt kan svara. Jag skulle platsa på vilken cirkus som helst, eller förmodligen även på Dramaten. Balansakten jag genomför är så otroligt viktig vid det första mötet. Inga snedsteg får begås. Med dödsförakt ska man få 16-åringar att vilja gå på teatern igen i morgon! Du ska helst vara skärpt, rapp, påläst och utstråla en sjuhelvetes pondus. Jag fixar nog det här i år med. Kanske. Om jag slipper göra något annat än vara i klassrummet. Jag har rutin det märker jag ju. Efteråt. 

Ps. Det enda man som lärare har är sin kunskap och sin person. Gillar inte eleverna dig som person kan du vara hur duktig som helst på dina ämnen... du är rökt så det dånar om det. På gymnasiet i alla fall. Och, by the way, är min hårddisk dödförklarad, tappkranen oåterkalleligt i sin, en helvetes massa års uppgifter, kursplaner och listor bara borta. 


söndag, augusti 23

tunisien

Vi tittade på andra som ville riskera livet.

Vi drack mängder med isthé

Självklart ”hittade” vi en söt kattunge.

Vi motionerade lagom

Vi var en aning kulturella.

lördag, augusti 22

memorylane

Ibland blir man utmanad på trevliga saker, denna gång någon form av memory. Det är Michanek som utmanat mig, jättekul för det var så länge sedan hon hördes av på sin blogg! Föremålet för det hela är barnet jag en gång var. 

My 10 år
10 saker jag gillade att göra:
1. Jag hoppade hopprep jämt, var jag än skulle. Hopp-hopp-hoppelihopp
2. Jag byggde barbiehus i ett stort skåp, det var mycket pill med att göra maträtter i trolldeg. Jag lekte liksom aldrig med dockorna, bara fixade runt omkring dem.
3. Jag gillade mat. Helst kräftor. Det var alltid kräftor och ingen tårta när jag fyllde år. Jag fick ett helt paket för mig själv på min dag.
4. Jag klippte sönder saker för att sy nya av dem. En gång gjorde jag remsandaler av min badkappa. Sulorna var i hård kartong, med frotté både invändigt och utvändigt.
5. Köpa smultronsoda från bryggbilen en gång i veckan. Man fick välja men jag tog alltid smultronsoda. Det var bara på sommaren, när vi var på landet. 
6. Ligga i sängen och läsa. Alla veckopengar gick till Lotta- eller Kittyböcker
7. Syslöjd
8. Cykla på min nya fina minicykel (DBS = dåren bakom styret)
9. Gosa med mitt marsvin som hette Låtta. Låtta levde i 12 år och bodde hos pappa när jag flyttade hemifrån. 
10. Busringa till folk med märkliga efternamn. T ex: Mikael Strid - då ringde jag och kompisarna och sjöng - Mikael strider mot draken, draken är giftig och stygg. Mikael litar på herren därför är Mikael trygg-. Mest var det roligt att gubben blev så arg tyckte vi.

10 saker som var tråkiga
1. Vara på landet och plantera frön.
2. Geografi. Blåa stenciler med landskap som man skulle måla blåa älvar och röda residensstäder och resten grönt. Varför fick man inte måla som man ville?
3. Fullgubbar, fast jag vet aldrig om jag träffade någon.
4. Välskrivningsboken. Jag fick dispens så småningom. Fröken tyckte att jag skrev så snyggt ändå. Därför hanterar jag skrivstil dåligt än idag. Något jag kan leva med.
5. Simskola, med fröknar som petade på mig med en pinne (vilken pedagogisk kunskap!)
6. Blodpudding, pölsa, fiskbullar och lappskojs (existerar den skolmaträtten idag?)
7. Träslöjd med Åke Wedin (tjock som ett svin)
8. Mardrömmar där jag ständigt drunknade.
9. Det var tråkigt att mormor bodde på Canarieöarna, dit hon emigrerade när jag var 7 år.
10. Småsyskon, som hade sönder allt från barbieskor till ekrarna på min fina cykel.

Jag skulle med glädje ta del av några andra 10-åringar... MamaMo, Knas och Lite  om ni har lust att vingla omkring lite i hjärnvindlingarna? 

torsdag, augusti 13

murphys lag

Så när jag äntligen mitt i brandskyddsövningar, möten, kick-offer, försök till planering, ännu fler möten och allmän förvirring sätter mig vid min dator är den tyvärr död. Eller nå´t. Sälla jaktmarkerna, gått bort, lämnat jordelivet... typ.
Doktor Jesper blev blixtinkallad (tekniker).
- Äh, hm, duuu, hade´ru mycke´på´n? Måste nog ”blåsa” hela burken.
Datorn blev akut bortplockad från min arbetsplats. Idag har jag suttit i ett svinkallt klassrum och försökt låta bli att gråta. Jag har också beklagat mig för alla som nog inte orkat lyssna, men råkat haft vägarna förbi.
Tja, en bal på slottet vore ju förbaskat trevlig. I min hårddisk, som i ärlighetens namn inte blivit säkerhetskopierad på ett tag, finns 20 års samlad kunskap. Den är liksom den där tappkranen jag är i stort behov av just nu. 


tisdag, augusti 11

shopping

I dag har jag beställt massor av färger, akvarellpapper, penslar, gipslindor, klister, limstavar och allsköns andra, roliga, små och stora ting till 2 av mina kurser. Det kanske inte blir så dumt det här? Det är i alla fall otroligt skönt att handla för andras pengar! Det är skönt att ingen rektor (vi har 3!), egentligen kan ifrågasätta mina beslut om inköp. De får helt enkelt lita på att jag köper och sköter mina kurser på bästa sätt. Sen är det ju inte direkt synd om en person som ska arbeta 5 dagar och sen får fara iväg på semester. Direkt efter semestern liksom. Lite komptimmar plus världsklass på arbetskamrater gör så att det fungerar. 
Det är märkligt att man kan vara ledig i 7 veckor, och ändå inte känna sig mätt på fritid.

måndag, augusti 10

dag 1

Jag uppfinner här och nu ett nytt ord. Oypperligt.
In i fållan. Seså klappa händerna på föreläsningen. Prata om ord som omtanke, respekt och ansvar i makroformat. Ingen vet ändå vad du menar. Schemat är åt helvete. Jag ska vara glad att jag har ett jobb. Kanske håller jag ihop till jul. Förmodligen inte. Ingen lunch på fredagar. Det kommer dessutom att bli ytterst problematiskt att hinna mellan punkt A och B vissa dagar. Men, såklart måste jag föregå med gott exempel som lärare och vara på plats i tid. Hur? Ja, det är en annan fråga. Stackars, stackars alla elever. 
Den här stallplatsen klär mig oypperligt.
220 elever per vecka, 8 olika kurser varav 2 är helt nya för mig. 
- Det fixar du My... du har ju jobbat här så länge! 
Precis som om jag sugit upp alla års ackumulerade kunskap i någon reservdunk med tappkran.
Oypperligt var ordet. Båset känns jävligt trångt.

söndag, augusti 9

reggeafestivalen 2009






Vilken dag! 
Värmen gjorde säkert sitt till. Mysigt, folkligt, trångt, högljutt men riktigt, riktigt bra. Kul att bara sitta på en filt och kolla människor också.

onsdag, augusti 5

inte direkt vilt!

Som det brukar heta: skam den som ger sig.
I dag var sambon på fortsatt skattjakt, eller jag menar så klart skjortjakt. Jag sydde först barnskjortor och gick sedan ut på gräsmattan med en bok. Någon jakt hade jag inte lust med idag.
Efter några timmar kom han hem med ett kilo bigaråer, 6 stycken Corona, 2 stycken limefrukter... och tada... en skjorta med diskreta blommor (vita på beige botten). Oj, var hittade du den? undrade jag. 
- Helt sjukt men nu har Brothers stigit i grad! Det fanns hur mycket som helst, allt från hawaiimönstrat till lilablommigt. Alltså har jag blivit Gubbe nu. Brothers #mutter, mutter#


tisdag, augusti 4

go wild & crazy

I dag har jag varit med Simon på stan. Han ska prompt ha en skjorta som matchar festivalen på lördag. #skrattar# Simon vet inte riktigt hur den ska se ut ”jag vet det när jag ser den”. I min retrostuffblogg undrade jag idag om killar kan ha blommiga skjortor? Tydligen kan de inte det. (Fast de som svarat på undersökningen säger med bestämdhet att de visst kan det!)  
Det mest festliga i vuxenväg var rutigt. Med ett påsytt märke på ena ärmen. Märket hade två palmer. Så kul är det alltså att vara man? Inte konstigt om de blir fyrkantiga. Enfärgat, enfärgat, rutigt på bredd, längd och tvär samt någon enstaka snällt, randig skjorta fanns att tillgå. 
Jag har inte tänkt så mycket på det förut faktiskt. Men det skojfriskaste en karl kan sätta på sig är tydligen gladmönstrade kallingar och badbrallor. Där sparades inget krut minsann! Har mannen lite extra festligt kan han alltid välja en heeeelt gaaalen slips. Hur kul som helst.

Ps. Shoppingen slutade med att jag hittade två skitsnygga toppar på Åhléns (blommiga för halva reapriset) sen erbjöd jag mig att sy en skjorta. 

måndag, augusti 3

pånyttfödd

Om jag nu skulle tro på återfödsel och reinkarnation så skulle jag förmodligen ha varit aztek, mayaindian eller möjligen egyptsier. Jag älskar solen! Jag snudd på dyrkar den och tycker att en sommar som regnar bort är helt bortkastad. Simon tycker jag är ovanligt pessimistisk just när det gäller väder. Jepp, det är jag! Folk som säger att man inte kan resa från den svenska sommaren har gått på en myt. En myt som har blivit en sanning. Med dårars envishet tjatar folk om den svenska sommaren. Jaha, och när kommer den då? undrar jag.
Idag kom den! Solen! Den svenska sommaren.
Jag älskar att bli varm, att sätta på mig solbrillor. Jag älskar att alla ljud krymper och att svalorna skriker. Jag gillar till och med att bli svettig. Kroppen blir loj och mjuk. Hjärnan lite luddig. Om det var så här jämt skulle jag sälla mig till kören om den svenska sommarens förträfflighet. Lätt.

söndag, augusti 2

inte mycket

Jag har inte gjort mycket vettigt den här sommaren. Badat 1 gång, varit ute i solen kanske 3 gånger, målat 1 vägg (av fyra) i stora rummet. Jag har inte träffat pappa sen i juni, ej heller umgåtts flitigt med mina vänner. Hela sommaren har liksom gått åt till att invänta något som aldrig dykt upp. Vad vet jag inte. Jag har hela tiden känt mig stressad för något som jag inte vet vad det är. Mycket märkligt.
Jag ska i alla fall gå på reggaefestivalen på lördag.

lördag, augusti 1

avtryck

Fick ett suspekt sms i natt. Det stod - Hej och så en ovuxen mailadress. Jag skickade iväg ett frågetecken. Fick tillbaka en förfrågan om det var jag, och att personen i andra änden aldrig glömt mig!? Allt gjort med taskig stavning. Jag undrade igen vem det var. Får tillbaka att jag ju fått mailadressen! Jaha, och? 
Nu på morgonen kollade jag telefonnumret, får upp ett sedan länge glömt namn. För 32 år sedan var jag under en kort tid ihop med nattmarodören. Att göra avtryck i tillvaron är helt klart både på gott och ont. Karlar är konstiga. I sanning. Punkt.

fredag, juli 24

när storfiskarn...

Jag har nämligen inga bevis. Min mobil har jag tappat "tankasladden" till och kameran är glömd i stan. Men. Jag har varit på landet hos mamma. Mamma vet inte sitt eget bästa och har farit iväg till Simrishamn. Jag innehar någon form av hus- och jordgubbsvaktstjänst. I onsdags plockade jag 2 liter jordgubbar, vattnade, plockade ett fång med lavendel och gick sedan en sväng i skogen. På min skogspromenad hittade jag 1,5 liter gula kantareller och 3 tjockisar. Tjockisar i min skogsvärld är Karl-Johansvamp. Så tro´t eller ej, det finns gula kantareller i mängd i juli!

onsdag, juli 15

man kan ändra sig

Vem hade kunnat ana att den bleka, fräkniga och krullhåriga ungen som var jag, skulle börja gilla att vara utomhus som vuxen? Som barn tyckte jag bara att alla tjatade om att jag skulle gå ut. Jag gillade att ligga i sängen och läsa. Eller så ritade jag. Jag fick lappsjuka när vi var i sommarhuset. Svettigt och varmt. Ville bara hem till stan hela tiden. Vara ute och intressera mig för fröer i snörräta rader förstod jag verkligen inte tjusningen med. Hos farmor var det i och för sig kul, massor av kusiner, kossor, höskullar, höns, goda krusbär och en jättehäst som hette Ulla-Bella. Tydligen så har det hänt något i min kropp, eh, eller i mitt huvud kanske.
Nästa sommar ska jag ha ett torp. Mindre stuga eller billigt kråkslott går också fint. Jag gillar verkligen att rensa ogräs och kratta grusgångar. Konstigt. Fast det måste finnas vatten och el. Vita skira gardiner som rör sig i vinden, mårbackapelargoner på glasverandan, fina trasmattor på skurgolven...

tisdag, juli 14

skansen

Jag har varit på Skansen idag. Sist var 13 år sedan.
Annika och jag tog våra sista pengar och åkte med 5 barn (6 månader, 4, 5, 6 och 8 år). Vi började tidigt. Tågresan gick hur bra som helst. Eftersom vi inte hade så stora pengaresurser fick barnen äta på Mc Donalds innan vi åkte ut till Djurgården. På hamburgeriet fanns det en rolig springa-hoppa-tjohejsan grej.
På Skansen var det varmt och ungarna åkte tekoppar och bilar som man matade med 5-kronor. Annika och jag delade på en öl. Vi tittade lite på djur (de som trotsade värmen), gick in i små söta hus, klappade getter och hade inte råd med akvariet.
Sen åkte vi hem.
Väl i Uppsala frågade jag Disa 4 om dagen varit rolig.
- Jaaaa, mamma, allt var jättekul... utom Skansen!
I detta läge degraderar jag ner till en 6-årings stadie.
- Men hallå, det är ju på Skansen vi varit hela dagen!
- Mc Donalds, bilarna och kaffekopparna (karusell) var JÄTTEKUL! Men, djuren var inte så kul.
Jag och Annika tittade på varandra och bedömde läget som att vi inte behövde åka till Skansen igen. Inte förren vi blev mormödrar eller så.
Idag var jag där och trängdes med allsångsfantaster (visste inte att det var idag), muppar, tjockisar, japaner och skrikiga ungar.
Hur kunde jag glömma?
Jag tyckte det var roligast att fika och titta på folk.

lördag, juli 11

borta bäst!

Jag kan ta det lugnt. När jag inte är hemma. Hemma måste jag alltid hålla på med något, borta funkar det utmärkt att låta bli. Jag borde verkligen se till att vara bortrest lite mer!

torsdag, juli 9

det regnar och katten vill ut.

Klorofyllstinn. Ja, det är förbaskat grönt och fint. Fast kallt. Regn är OK om man har en god bok, rödvin och en öppen eldstad inne. Jag har det första, sen skiter det sig. Nu får det väl lov att bli lite varmt igen? Jag blir milt stressad av regn som är ihållande. Då är jag ändå ledig hela sommaren. Inte konstigt om folk i husvagn, i sommarhus, på segelsemester, med trillingar eller 2-åringar... i 3 futtiga semesterveckor som mestadels består av regn, sedan skiljer sig. Eller, tas in på psyket.
Inte alls konstigt. Inte i min värld.
Hemma vaktar Frans, vi vaktar i Sollentuna. Varje sommar är vi katt- och husvakter. Alltid känns det som att ha semester. På 5-stjärnigt hotell.
Den ena katten får vara ute. Nu har han nog sprungit ut och in säkert 5 gånger (vi har varit här ungefär 3 timmar). Jag vet att det är ytterst fånigt att ge en röst till djur, men jag känner mig tvungen nu. Pussel, som han heter, tittar förargat på mig varje gång han blir insläppt.
- Hallå, ser du att det regnar eller? Det är faktiskt inte såååå kul att vara ute då!
Jag kommer på mig själv med att säga: Okey, om du går ut nu, får du faktiskt komma hem senast 21.00. Det regnar ute.
Ja. Det regnar ute. Och. Jag är trött på regn nu.

tisdag, juli 7

körkort

Appropå cykel och i dess kölvatten körkort. Eller snarare brist på det.
, jag har inget körkort. Jag har gjort minst 100 vuxensaker, men körkort har det aldrig blivit tid, råd eller ens lust med. Jag cyklar. Om folk visste hur mycket det går att frakta på cykel skulle de bli grönhåriga. Hyllor från IKEA, 2 barn, en fram en bak, massor av mat, vin, blommor och krukor, en och annan TV-apparat, tapetrullar, marsvin, hamsterburar och... den här cykelfraktslistan kan göras oändlig. Jag lovar!
Jag övningskörde en gång med pappa när jag var 17. Han höll i handbromsen hela tiden. Jag fick backa fram och tillbaka på en skolparkering. Inte kul.
När barnen var små bodde vi på vårt lantställe på somrarna, exmannen jobbade på annan ort, bilen stod på tomten. Jag var ensam hemma veckovis med barnen. Exet frågade en gång om jag ändå inte skulle ta bilen om ett barn t ex skulle bli huggormsbitet. Min spontana reaktion blev: Hallå, är du dum på riktigt eller? Jag vet fan inte vilket som är broms, gas eller vilken spak man rör om bensinen med. Jag skulle ju inte ens komma ut genom granhäcken! Vi har telefon. 112 funkar för mig. Bättre än att ens försöka med bilen skulle jag tro. 
Som lärare på gymnasiet har ja en gång råkat ut för frågan: Va, har´u inge körkort... när blev du av med det?
Handen på hjärtat, jag har aldrig haft något. Fast jag tror fortfarande att jag ska ta körkort. Det är bara det, att det finns så himla mycket annat som verkar roligare än att ta körkort! 
Som tur är känner jag massor av andra vuxna människor som inte heller har körkort. Man kan lugnt säga att jag är i gott sällskap. 
Jag har en kompis som tog 70 (!) lektioner, kuggade 3 gånger... men vann sitt körkort på att utmatta sin körlärare. Sen frågade hon alltid mig om hon stod i rätt fil när vi skulle åka någonstans. 
, ska jag ta körkort, vill jag ju vara cool, ingen tant som håller hårt i ratten. Antingen ska jag ha en fransk bil (någon gammal Peugeotmodell tror jag) med tygtak som man kan rulla upp. Eller så ska jag ha en P1800 Volvo, tvåsitsig. I båda bilarna ska jag sedan ha utsläppt hår, som ska fladdra i fartvinden och så ska jag spela 80-talsdisco så det dånar när jag far fram.
Ja, ni hör ju. Det blir nog inget körkort.

måndag, juli 6

sträckbänk & cykel

Jag går i sträckning. Utsträckning. Det är inte direkt skönt. Snarare direkt oskönt. Men, eftersom det gör så helvetiskt ont är det förmodligen nödvändigt att genomgå denna plåga. Mitt ena ben, som jag liksom linkar på eftersom den foten gör ondast, har blivit kortare. Följden blir att jag linkar ännu mer. 
Har jag inte haft ont i baken förr, så kommer jag garanterat ha det i morgon. Ja, eftersom jag efter ”massagen” envisades med att cykla fram och tillbaka till Skarholmen. 40 minuter enkel cykelväg. Min mottivering: Jag behöver röra på mig, förena nu nytta med nöje! Seså. 
Ja, egentligen missade jag bussen förstås. 

tisdag, juni 30

säljtrick?

En vän ringde och var lyrisk över att ha hittat en dööösöt klänning. På H&M. Förhållandevis billig var den och dessutom var det ”organic cotton” den var gjord av.
Ursäkta mig, har vi klivit omkring i syntetisk bomull fram till nu?
Mig veterligen är all bomull organisk. En växt alltså. Menar fabrikanterna av denna ”nya” bomull att den möjligen är odlad utan kemikalier. Att de bara låtit små gulliga nyckelpigor eller larver mumsa i sig ohyra som kan tänkas finnas på bomullsplantan? Eller är den rensad utan kemiska substanser? Av människohand kan tänkas. Nästan all bomull skördas av människor eftersom frökapslarna spricker upp under olika tidpunkt på samma planta. Kör man ut med en typ skördetröskmaskin dör hela plantan, och mycket av bomullen går till spillo. Så är det. Fast jag hajjar fortfarande inte varför det i så fall skulle göra den mer eller mindre organisk? Möjligen ekologiskt odlad.
För kanske 15 år sedan var ordet nylon nästan bannlyst. Då kom tillverkarna på att de i vindjackorna kunde skriva: 50% polyamid, 50% nylon. Fiffig. Men, polyamid är exakt samma sak som nylon, bara det engelska handelsnamnet för det vi i Sverige kallar nylon. Plast alltså. Det vill säga syntetiskt framställt.
Jag tycker mig se ett försäljningsargument som är mycket märkligt. Bomull är organiskt. Alltid.

lördag, juni 27

ensam hemma

I dag har jag slängt saker. Igen. Ingen är hemma som kan stoppa mig. Inget av vikt slängdes. Eller jo, 2 stora sopsäckar med bra-å-ha-grejer. Tungvikt av bara sjutton att bara dra dem ut i hallen. Men, som sagt inget viktigt. 
Sedan upptäckte jag att vi har ett matförråd? Vårt var det enda utan lås och dessutom tomt. De andras förråd var fulla av inlagda saker och saftflaskor. På en flaska kunde jag läsa: Blandsaft-92. I ett förråd stod bara en toaborste. Bra-å-ha. Visst? Det finns alltså ett utrymme som är tomt i min ägo. Det ska förbli tomt och... förrådet är min hemlis. Annars blir det fullt snart.
Sen gick jag ut i solen och brände mig på fötterna av alla ställen. Förmodligen för att de var det enda som inte fick spf 12 på sig. Jag blev så inne i stolpar och luftmaskor (har jag för mig att det heter), så jag glömde alldeles bort att gå in. Virkat? Jepp! Sist var nog typ i högstadiet. Men jag tror alltid att jag ska kunna allting så jag kollade på en virkad spets som jag har i ett gammalt skåp. Ja, å sen körde jag igång virknålen (som jag hittade bland några bra-å-ha-saker). Beatrix, jag gör detta som ett experiment. Ett lagningsexperiment #garvar#. Fast det blev rätt fint. 

fredag, juni 26

på tv, radio och typ överallt.

Mig veterligen dör alla av hjärtstillestånd. Eller? Är det inte när hjärtat slutar pumpa som de flesta blir dödförklarade?
Mr Jackson var tydligen inget undantag. Undrar vad han dog av egentligen?

somliga har det bra

Frans kom hem igår och sa att han skulle till Norrköping. Han och Joel. Vadå Norrköping? Vad händer där liksom? Killarna skrattade och sa att de ville testa en annan stad, och att Norrköping hade vunnit i lottningen #jag skakar på huvudet och ler#. Jaha, men var ska ni bo då, känner ni någon där, tar ni tält eller?
Det visade sig att de skulle sova 2 nätter på Hilton i Norrköping. Med frukost. 
Simon packade väskan och for iväg vid 8-snåret i morse. Hans jobb firar 20-årsjubileum och ska vara på Gotland 1 vecka. Med frukost, lunch och middag.
Disa tog upptåget till Tierp där hon sommarjobbar. Med matlåda.
Så idag är jag solo. Slipper göra både frukost, lunch och middag.

Ps. Hiltonövernattningen visade sig vara Joels pappas bonuspoäng på hotell. Pappan är sportkommentator, Canal+ betalar alla övernattningar i världen men pappan får poängen. Nu hade han några millar i poäng. Frans och Joels övernattningar kostade 60 000 poäng. En piss i havet alltså!

onsdag, juni 24

mätt

Solmätt. Proppmätt. Inputmätt. Bratzmätt.
Satt bredvid 3 bratzkillar (max 21) på restaurang Lingon. Käre värld vad jobbigt de har att tro att de är på typ Stureplan... hallå, vi stavar staden Uppsala. Inte Spybarsala. Shit vad knepigt att tala om den enda utlandsvistelsen ever och få det att låta som att man är där jämt. När jag var i Milano... du vet helrören kostade bara... designen på någon bil i Milano... jag känner en kille som är designer.... i Milano.... du vet brudarna i Milano...
Jamenellerhur? De flesta Uppsalabor (läs småstadsfolk) verkar ha ett tydligt storstadskomplex. De talar stockholmska på låss liksom. Fläskotletfrissa såklart.
Gäsp.

Ps. de blev mäkta impade och tysta när Sam rusade fram och gastade ”daaarliiing”. 
”smile” 

måndag, juni 22

stick!

Efter 71-årskalaset i går har jag nu säkert 45 myggbett som kliar som jag vet inte vad. Myggor älskar av någon anledning mig. Jag är det bästa en medmänniska kan ha vid sin sida i myggtid skulle jag nog kunna sammanfatta. Myggstift, aloé-veraprodukter, Get Off, djungelolja eller tigerbalsam stör inte myggen nämnvärt när de kommer i min närhet. Trots att jag är inkletad från topp-till-tå, och verkligen stinker. Inte ens något som säkert är tokgiftigt, inköpt i Thailand, som heter Before-before som sedan ska kompletteras med after-aftersalva hjälper.
Mitt eget immunförsvar har däremot gått i däck. Förkyld med andra ord. Rejält.

söndag, juni 21

solkatt

en slags trygghet

Vaknade okristligt tidigt. 
På riktigt trodde jag att Simon somnat ifrån läslampan. Den där läslampan visade sig vara solen - som brakade in i sovrummet, helt utan förvarning. 
Läser tidningen, dricker thé och går omkring och småmyser. Alla sover fortfarande, och det här är verkligen min stund på jorden. Ensam med tidningen, solen och thékoppen. Mmmmm.
Kollade vädertablån (heter det så tro?). Det ska vara alldeles sagolikt varmt de kommande dagarna. Verkar det som.
På något vis finns det en trygghet i att det är 25° dag efter dag. Inget behöver göras på direkten, allt kan vänta, eftersom det ändå kommer vara vackert i morgon också. Det är tryggt att veta att jag förhoppningsvis hinner ledsna på solen och värmen. Då är det riktig sommar tycker jag. När man får nog av värmen och vill gå på konstmuseéum istället.

fredag, juni 19

endagslantis

Det är skönt att vara på landet. Helst ska det ju vara lite varmare än idag. Jobbigt med 13 personer som måste trängas under infravärmen på altanen. Jag gillar inte nubbar, men om jag ska hålla värmen uppe är det nog några sådana jag måste klämma i mig idag.
Eller så får jag ta med mig spikmattan. En konstig känsla som jag inte riktigt har fått kläm på. Men jag blir varm. Så blodcirkulärt verkar den ju funka.
Frågan är vad som är roligast?
Nubbe och samvaro
• Spikmatta i ensamhet

onsdag, juni 17

konsten att fylla en dag

Jag har i brist på tapeter varit på stan och köpt nya cykeldäck och slangar. Här ska fixas! Eller snarare: Nu ska Frans fixa!
Sen har jag köpt goda chokladpraliner, textilfärg, kökshanddukar, tryckta disktrasor, en flaska god skumpa och färgglada plastmuggar på Clas O. Jag har pratat med estländska fabriken och talat om var och vilka knappar de ska använda. Nu ska jag faktiskt sätta mig och göra lite illustrationer. Inte till nå´t alls. Bara för att det var så länge sedan och för att det är kul att ha tid att göra det. Funderar på att slopa datorn den här gången, mmm, så får det bli! Gammal hederlig frihandsillustration. Vi får väl se vad det blir, det lutar åt knäppa djur eftersom jag råkade höra en låt från min barndom på radion tidigare idag.


”Ni tror inte på det här eller hur? Men visan handlar om okända djur. Många är långa, svåra att fånga, många syns inte men finns ändå... lalalla...
...många är stora som hus eller så men, de flesta är små, mycket små, mycket små!”


Jag startar med ett digitalt kryp i alla fall. För att komma igång med tuschpennorna!

från förvirrad till helt lost.

Två tapetrullar är borta. De är rätt skrymmande, och ändå är de bara borta. Det finns 96 kvm att leta på + balkong. Alla skrymslen tycker jag mig letat på, över och under nu. När Frans hade sin studentmottagning plockade jag väl bort dem. Alla skåp och lådor hade lavinvarning utfärdad, dock var det rent på ytan och folk kunde sätta sig i soffan utan att göra det på ett måttband eller en snusdosa. Eller för den delen en tapetrulle. 
Förmodligen lade jag dem inte ens på ett ställe som jag skulle minnas. , de blev nog bara undanskyfflade där det råkade finnas plats! Nu ska jag tapetsera. Skriiiik, de finns bara inte!

Ordspråk för dagen: är huvudet proppfullt får man sedan merjobb.

söndag, juni 14

första dagen

Första dagen på sommarlovet känns alltid viktig. Eftersom jag verkar vara en aning skrockfull (normalt tycker jag nog att jag är rätt rationell) måste första dagen göras bra. Fyllas med saker av vikt. Då blir förhoppningsvis resten av sommaren också kanon! 
I Uppsala finns en plats som verkligen är värd både ett besök och en omväg. Restaurang Skarholmen. Med utsikt över fjärden och massor av vita segel, i sällskap med Beaåt jag Piggvar med skirat smör, varma räkor & ägg... mmm. Så gott! Trots regn och grå himmel var det så himla vackert att kika ut på båtarna, ungefär som ett svartvitt fotografi. Första dagen på sommaren känns viktig och meningsfull. 
 I dag, har jag lovat att åka med mamma till IKEA. 


fredag, juni 12

släpp fångerne loss

Vår vet jag ju inte, snarare oktober... äh, va fan, spelar roll... fången på Grafiskt utbildningscenter är nu frisläppt! Tänkte gå på grönbete, läsa och sy i första svängen.

torsdag, juni 11

receptbelagd


Visst är det rätt häftigt?

Skönt att slippa få en massa nya piller tycker jag.
Jag har nämligen fått recept på fysisk aktivitet! På rikt.

onsdag, juni 10

det går runt typ

Vår VD, ja, vi har en sådan på vår skola (+ en kommunal rektor och två andra rektorer för friskolan och för karaktärsämnen) sa till den proppfulla aulan dit alla var kallade:
Innan ni går på sommarledighet är följande tjänster uppsagda, det finns för många utbildningsplatser i Uppsala och som av en olycklig slump har elevantalet minskat drastiskt. Hallå! Alla VET att i slutet av 80-talet och i början av 90-talet var det babyboom. De barnen är typ slut nu. Alla, utom vår VD vet att det kommer ta ungefär 13 år till det blir smockfullt på gymnasieskolorna igen. Barn födda under de senaste 4-5 åren och de som kommer att komma under de kommande 4-5 åren är nästa boomkull! Just nu saknas förskoleplatser.
Vår VD hade på förekommen anledning sökt om grundskoleskola, (kompetensen finns ju redan i huset) snart ska vi nog bli förskolepersonal också. Det är väl en sjuhelvetes skillnad på att undervisa elever som är 12 år och 19 år? Skulle jag tro i alla fall.
Mellan 6-åringar och 16-åringar är glappet mindre. Hur då då? Båda åldrarna växer så det knakar, är fumliga och rumliga, är ytterst påverkade av yttre stimuli och har antingen könsord eller könsord som sin nya hobby. Det här kommer att gå fint My. Det bästa med förskolan borde vara att man slipper sätta betyg. Alltid någon vinst.
Och. Vår VD får behålla jobbet hur det än blir. Ratzit säger att han tjänar 73 000.- i månaden... 3 lärartjänster alltså.

tisdag, juni 9

låt bli!

Jag trodde verkligen på riktigt att folk som var sambos, gifta eller dylikt, nuförtiden inte kallade varandra för mamsegull eller pappi.  Jag har alltid tyckt att det är fruktansvärt konstigt. När jag var liten och var hemma hos min farmor och farfar (som hade stort jordbruk i Gästrikland, de var bönder alltså) frågade jag en gång min farmor Karin: Farmor.... Varför säger du farsan till farfar, han är väl inte din pappa heller? Till saken hör att farmor hade fött 9 barn, varav två dog som små, min pappa var tillsammans med sin tvillingsyster sist i barnaskaran. Farmor och farfar sa alltid Morsan och Farsan till varandra, som namn liksom. 
Som vuxen har jag alltid tyckt att det är fruktansvärt osexigt dessutom. I min värld var dessa tillmälen ett minne blott. Trodde jag ja! I dag uppe på det stora köpcentret kommer en fet (ja, ja, men hon var det) kvinna, kanske 35-40, och hennes lika omfångsrike man gående med 5 ungar i varierande åldrar från ca 16-3 skulle jag tippa. Vad är det som får mig att reagera? Jo, först hojtar pappan i familjen: Örru Sebbe, tare lite piano nuva, morsan och jag snackar seru väl. Varvid mamman säger: Men herregu´Liam seru inte att Farsan pratar med Mamsen?! I nästa andetag skränar Farsan som har halkat lite efter morsan: ... örru Morsan sakta ner stegen lite va! #ryser i hela kroppen#

måndag, juni 8

valdag

Jag var och röstade. Det som slog mig var att alla äldre tanter och farbröder var så finklädda. Kavaj, fluga och näsduk i fickan, finhatt och sommarkappa med slinkig sjal som det satt en brosch i.
Det fick mig att minnas min bardom. Kanske gick det inte att rösta på någon annan dag än just valdagen? Poströsterna kanske inte var uppfunna?
Jag minns min då unga mamma, kanske 25 år sådär, jag minns hur hon knäppte på sig guldarmbandet med klirriga berlocker, jag minns att det liksom var lite festligt. Trångt och mycket folk. Lite folkfest över det hela. Barnen fick ballonger utanför lokalen där man röstade. Glatt tog jag emot en ballong med ett stort och fint M på. Alltså jag trodde det var M som i My. Mamma tyckte det var pinsamt, eftersom hon var radikal och gick i demonstrationståg ”USA ut ur FNL” eller något sådant. Det där minns jag dåligt. Det var mördande tråkigt. När jag var liten trodde jag också att valdag var samma sak som typ barnens dag, mors dag och fars dag, fast för valar.



lördag, juni 6

s som i studentdag, sista delen





Ett misslyckat genrep ger helt 
klart en lyckad föreställning! 

Trångt och bullrigt, som vanligt när min märkligt hopkokade familj träffas. Jo, det funkar alldeles utmärkt. Faktiskt. Min mamma och hennes nya (öh, sedan 25 år) man, min pappa och hans kvinna. Dem mixar vi med Simons pappa med sambo och Simons bror (Lilla Frans och Karin var tyvärr krassliga, och Anna måste stanna hemma hos dem. Vi saknade er!). För att spetsa lite till är Frans och Disas pappa med, samt hans vuxna barn (som jag känt sedan de var 16 år) med respektive och barn (hm, fast jag tycker de är mina vänner... jag är ju liksom plastfarmor till Tilde och Isak). Jesper är dessutom storebror i kubik till Frans och Disa. Min syster med man, och deras barn Moa och Jonte. Ja, och sen var det ju Simon, Disa, Frej, Bea och jag också. Min bror Johan, Frans faster Sirje och Frans andra storebror Joakim kunde tyvärr inte komma av olika anledningar (geografiska och nyanställningar). Vi saknade er med! Men vi ses helt klart en annan dag.
Vid stora evenemang är det väldigt skönt att slippa ha tre olika tillställningar!

s som i studentdag del II






Kallt och blåsigt, men inget regn. Studenttåg på riktigt liksom, med gammalt ånglok tuffade studenterna in till Östra station. 
Min stolthet vet inga gränser. Faktiskt! Min lilla kille har tagit studenten!? Med toppbetyg dessutom. Fortfarande har jag lite svårt att fatta när han blev den här vuxna personen? Förmodligen när jag sov? Grattis Frans! Du är så bäst!