borra ett hål ba!

Vilka guldettor!

Jag är så van vid att ettorna alltid är som småglin som tror att kunskap om något ska gå lätt. Grafisk formgivning går liksom inte att bara att hälla i hålet de tror att jag kan borra i deras huvuden. Ta en tratt sätta i hålet och hälla i lite fantasi, nyfikenhet, tips, trix och grafiska regler. Men, årets ettor ställde intelligenta frågor, kämpade och gjorde om när det blev fel! De gav sig inte. Jo, kanske två stycken tyckte att det såg alldeles för lätt ut när jag visade. Mitt svar: Ja, eh, jag har ju liksom inte övat i en kvart.

Tack alla ettor ni gjorde min dag! Hoppas jag gjorde er #smile#.

funderar bara

Varför jobbar så otroligt få människor med så himla mycket i Sverige? Det är en fundering jag alltid får när jag varit på semester. Det verkar som om många fler som bor utomlands har någon form av funktion. En dam står t ex på grönsaksavdelningen och väger frukt och grönt, som man sedan får betala i en speciell kassa. Ungdomar iförda skoltröjor arbetar extra med att plocka i kundernas varor i alldeles för små kassar. Någon sopar lite och sätter sig sedan och tar en cigg och spelar backgammon med polarna. En person säljer vykorten, en annan säljer frimärkena. På hotellet stämplades korten direkt på plats innan de lades i en fågelbur (!). Det kanske inte är ett ultimat eller effektivt sätt, men jag undrar om det inte vore lite bättre ibland?

Det är ju jättebra med MBL, LAS och lika-lön, men hur länge kommer vi att palla? (Jag vet, det är ingen ny fråga.)

I mitt yrke borde ju undervisningen vara det centrala, eller hur? Tyvärr måste man hinna en massa annat jox också. Papper och blanketter, nya frånvarosystem tillika nya sätt att IG-varna eleverna, att hålla klassråd och lära eleverna mötesteknik (20 min/v), prata med upprörda eller ledsna föräldrar, hitta en fungerande kopiator, beställa böcker och annat material i en redan ansträngd budget, hinna allt, vara glad, vara med på verksamhetsplanering (uppfinna hjulet igen), skriva utbildningsplaner (flera kilometer i fall det blir inspektion), sätta betyg, ha koll på allt nytt som händer i nya gymnasieskolan (Gy11), kunna en hel del om dyslexi, ADHD och andra funktionshinder, undervisa alla elever precis på deras nivå, se om någon knarkar, hinna ta sig från A till B, vilket är logistiskt omöjligt, inom den angivna tidsramen, dela ut busskort, vara med på teambuildingsdagar med de nya klasserna, klippa ur ansikten på 275 elever för att lära sig deras namn, sedan får man klistra upp dem på någon form av klasskarta (alla heter i år Jennifer, Evelina och Sabina), man förväntas säga till om en toalett står och rinner eller ett lysrör blinkar, ringa till teknikerna om elevinloggningar. Du förväntas sedan även göra ett jävligt bra jobb eftersom konkurrensen om eleverna är stenhård. Gör det kul bara. 

deaf and dumb

Självklart blir jag dunderförkyld redan andra dagen i skolan. Såklart. Mina stämband brakar alltid först. Jag blir i princip stum. Eh, eller kanske mer ormlikt väsande. ”Lärarsjuka” säger doktorn med ett brett flin, och ordinerar 1 veckas tystnad. De som känner mig vet att jag med stor svårighet kan hålla mun, ens en kort stund.

Fast jag är inte döv eller hörselskadad! Tjejen i kassan på ICA började artikulera och t a l a tydligt. Att tala i telefon är det svåraste, så jag får börja sms:a mer. Eleverna börjar viskväsa när de vill något. Det blir ett annat lugn när de vet att jag inte kan svara så högt. Hemma slutar ungdomarna att ropa, de kommer nära och väser: mamma vill du att jag går ut med soporna, jag har plockat ur diskmaskinen, ska vi göra maten i dag, jag tar telefonsamtalet... är du hemma? 

Jag ska försöka odla min heshet nästa vecka också.

scenskräck

Jag tror att man kan likna mitt jobb med en skådespelares, fast inte lika glammigt då. Jag har så´n sjuk ångest innan alla elever är på plats. Jag förstår verkligen inte hur jag ska få ihop det. På riktigt. Jag glömmer allt och lite till. Simon säger att det ju är samma sak vareviga år. Konstigt hur hjärnan är funtad? Jag tycks alltid glömma föregående års ångest inför skolstart.

Sen är det ändå alltid dags för föreställning. Hur mycket man än stretar emot så kommer den där stunden när scenen ska äntras och alla ska tycka att det är en bra pjäs och att föreställningen nog kommer att bli minnesvärd. Nu kanske jag drar för stora växlar och paralleller. Eller inte. När jag väl gör entré är det skit det samma om jag är förkyld, har ont eller är toknervös... orden kommer till mig och jag minns precis vartenda ett av dem! The show must go on. Eleverna skrattar och nickar. De tror på det jag säger. Tror jag alltså, man kan liksom se det i ögonen på dem. Det är en liten belöning i sig när de försöker vara kvicka och man direkt kan svara. Jag skulle platsa på vilken cirkus som helst, eller förmodligen även på Dramaten. Balansakten jag genomför är så otroligt viktig vid det första mötet. Inga snedsteg får begås. Med dödsförakt ska man få 16-åringar att vilja gå på teatern igen i morgon! Du ska helst vara skärpt, rapp, påläst och utstråla en sjuhelvetes pondus. Jag fixar nog det här i år med. Kanske. Om jag slipper göra något annat än vara i klassrummet. Jag har rutin det märker jag ju. Efteråt. 

Ps. Det enda man som lärare har är sin kunskap och sin person. Gillar inte eleverna dig som person kan du vara hur duktig som helst på dina ämnen... du är rökt så det dånar om det. På gymnasiet i alla fall. Och, by the way, är min hårddisk dödförklarad, tappkranen oåterkalleligt i sin, en helvetes massa års uppgifter, kursplaner och listor bara borta. 

tunisien

Vi tittade på andra som ville riskera livet.

Vi drack mängder med isthé

Självklart ”hittade” vi en söt kattunge.

Vi motionerade lagom

Vi var en aning kulturella.

memorylane

Ibland blir man utmanad på trevliga saker, denna gång någon form av memory. Det är Michanek som utmanat mig, jättekul för det var så länge sedan hon hördes av på sin blogg! Föremålet för det hela är barnet jag en gång var. 

My 10 år

10 saker jag gillade att göra:

1. Jag hoppade hopprep jämt, var jag än skulle. Hopp-hopp-hoppelihopp

2. Jag byggde barbiehus i ett stort skåp, det var mycket pill med att göra maträtter i trolldeg. Jag lekte liksom aldrig med dockorna, bara fixade runt omkring dem.

3. Jag gillade mat. Helst kräftor. Det var alltid kräftor och ingen tårta när jag fyllde år. Jag fick ett helt paket för mig själv på min dag.

4. Jag klippte sönder saker för att sy nya av dem. En gång gjorde jag remsandaler av min badkappa. Sulorna var i hård kartong, med frotté både invändigt och utvändigt.

5. Köpa smultronsoda från bryggbilen en gång i veckan. Man fick välja men jag tog alltid smultronsoda. Det var bara på sommaren, när vi var på landet. 

6. Ligga i sängen och läsa. Alla veckopengar gick till Lotta- eller Kittyböcker

7. Syslöjd

8. Cykla på min nya fina minicykel (DBS = dåren bakom styret)

9. Gosa med mitt marsvin som hette Låtta. Låtta levde i 12 år och bodde hos pappa när jag flyttade hemifrån. 

10. Busringa till folk med märkliga efternamn. T ex: Mikael Strid - då ringde jag och kompisarna och sjöng - Mikael strider mot draken, draken är giftig och stygg. Mikael litar på herren därför är Mikael trygg-. Mest var det roligt att gubben blev så arg tyckte vi.

10 saker som var tråkiga

1. Vara på landet och plantera frön.

2. Geografi. Blåa stenciler med landskap som man skulle måla blåa älvar och röda residensstäder och resten grönt. Varför fick man inte måla som man ville?

3. Fullgubbar, fast jag vet aldrig om jag träffade någon.

4. Välskrivningsboken. Jag fick dispens så småningom. Fröken tyckte att jag skrev så snyggt ändå. Därför hanterar jag skrivstil dåligt än idag. Något jag kan leva med.

5. Simskola, med fröknar som petade på mig med en pinne (vilken pedagogisk kunskap!)

6. Blodpudding, pölsa, fiskbullar och lappskojs (existerar den skolmaträtten idag?)

7. Träslöjd med Åke Wedin (tjock som ett svin)

8. Mardrömmar där jag ständigt drunknade.

9. Det var tråkigt att mormor bodde på Canarieöarna, dit hon emigrerade när jag var 7 år.

10. Småsyskon, som hade sönder allt från barbieskor till ekrarna på min fina cykel.

Jag skulle med glädje ta del av några andra 10-åringar... MamaMo, Knas och Lite  om ni har lust att vingla omkring lite i hjärnvindlingarna? 

murphys lag

Så när jag äntligen mitt i brandskyddsövningar, möten, kick-offer, försök till planering, ännu fler möten och allmän förvirring sätter mig vid min dator är den tyvärr död. Eller nå´t. Sälla jaktmarkerna, gått bort, lämnat jordelivet... typ.

Doktor Jesper blev blixtinkallad (tekniker).

- Äh, hm, duuu, hade´ru mycke´på´n? Måste nog ”blåsa” hela burken.

Datorn blev akut bortplockad från min arbetsplats. Idag har jag suttit i ett svinkallt klassrum och försökt låta bli att gråta. Jag har också beklagat mig för alla som nog inte orkat lyssna, men råkat haft vägarna förbi.

Tja, en bal på slottet vore ju förbaskat trevlig. I min hårddisk, som i ärlighetens namn inte blivit säkerhetskopierad på ett tag, finns 20 års samlad kunskap. Den är liksom den där tappkranen jag är i stort behov av just nu. 

shopping

I dag har jag beställt massor av färger, akvarellpapper, penslar, gipslindor, klister, limstavar och allsköns andra, roliga, små och stora ting till 2 av mina kurser. Det kanske inte blir så dumt det här? Det är i alla fall otroligt skönt att handla för andras pengar! Det är skönt att ingen rektor (vi har 3!), egentligen kan ifrågasätta mina beslut om inköp. De får helt enkelt lita på att jag köper och sköter mina kurser på bästa sätt. Sen är det ju inte direkt synd om en person som ska arbeta 5 dagar och sen får fara iväg på semester. Direkt efter semestern liksom. Lite komptimmar plus världsklass på arbetskamrater gör så att det fungerar. 

Det är märkligt att man kan vara ledig i 7 veckor, och ändå inte känna sig mätt på fritid.

dag 1

Jag uppfinner här och nu ett nytt ord. Oypperligt.

In i fållan. Seså klappa händerna på föreläsningen. Prata om ord som omtanke, respekt och ansvar i makroformat. Ingen vet ändå vad du menar. Schemat är åt helvete. Jag ska vara glad att jag har ett jobb. Kanske håller jag ihop till jul. Förmodligen inte. Ingen lunch på fredagar. Det kommer dessutom att bli ytterst problematiskt att hinna mellan punkt A och B vissa dagar. Men, såklart måste jag föregå med gott exempel som lärare och vara på plats i tid. Hur? Ja, det är en annan fråga. Stackars, stackars alla elever. 

Den här stallplatsen klär mig oypperligt.

220 elever per vecka, 8 olika kurser varav 2 är helt nya för mig. 

- Det fixar du My... du har ju jobbat här så länge! 

Precis som om jag sugit upp alla års ackumulerade kunskap i någon reservdunk med tappkran.

Oypperligt var ordet. Båset känns jävligt trångt.

reggeafestivalen 2009

Vilken dag! 

Värmen gjorde säkert sitt till. Mysigt, folkligt, trångt, högljutt men riktigt, riktigt bra. Kul att bara sitta på en filt och kolla människor också.

inte direkt vilt!

Som det brukar heta: skam den som ger sig.

I dag var sambon på fortsatt skattjakt, eller jag menar så klart skjortjakt. Jag sydde först barnskjortor och gick sedan ut på gräsmattan med en bok. Någon jakt hade jag inte lust med idag.

Efter några timmar kom han hem med ett kilo bigaråer, 6 stycken Corona, 2 stycken limefrukter... och tada... en skjorta med diskreta blommor (vita på beige botten). Oj, var hittade du den? undrade jag. 

- Helt sjukt men nu har Brothers stigit i grad! Det fanns hur mycket som helst, allt från hawaiimönstrat till lilablommigt. Alltså har jag blivit Gubbe nu. Brothers #mutter, mutter#

go wild & crazy

I dag har jag varit med Simon på stan. Han ska prompt ha en skjorta som matchar festivalen på lördag. #skrattar# Simon vet inte riktigt hur den ska se ut ”jag vet det när jag ser den”. I min retrostuffblogg undrade jag idag om killar kan ha blommiga skjortor? Tydligen kan de inte det. (Fast de som svarat på undersökningen säger med bestämdhet att de visst kan det!)  

Det mest festliga i vuxenväg var rutigt. Med ett påsytt märke på ena ärmen. Märket hade två palmer. Så kul är det alltså att vara man? Inte konstigt om de blir fyrkantiga. Enfärgat, enfärgat, rutigt på bredd, längd och tvär samt någon enstaka snällt, randig skjorta fanns att tillgå. 

Jag har inte tänkt så mycket på det förut faktiskt. Men det skojfriskaste en karl kan sätta på sig är tydligen gladmönstrade kallingar och badbrallor. Där sparades inget krut minsann! Har mannen lite extra festligt kan han alltid välja en heeeelt gaaalen slips. Hur kul som helst.

Ps. Shoppingen slutade med att jag hittade två skitsnygga toppar på Åhléns (blommiga för halva reapriset) sen erbjöd jag mig att sy en skjorta. 

pånyttfödd

Om jag nu skulle tro på återfödsel och reinkarnation så skulle jag förmodligen ha varit aztek, mayaindian eller möjligen egyptsier. Jag älskar solen! Jag snudd på dyrkar den och tycker att en sommar som regnar bort är helt bortkastad. Simon tycker jag är ovanligt pessimistisk just när det gäller väder. Jepp, det är jag! Folk som säger att man inte kan resa från den svenska sommaren har gått på en myt. En myt som har blivit en sanning. Med dårars envishet tjatar folk om den svenska sommaren. Jaha, och när kommer den då? undrar jag.

Idag kom den! Solen! Den svenska sommaren.

Jag älskar att bli varm, att sätta på mig solbrillor. Jag älskar att alla ljud krymper och att svalorna skriker. Jag gillar till och med att bli svettig. Kroppen blir loj och mjuk. Hjärnan lite luddig. Om det var så här jämt skulle jag sälla mig till kören om den svenska sommarens förträfflighet. Lätt.

inte mycket

Jag har inte gjort mycket vettigt den här sommaren. Badat 1 gång, varit ute i solen kanske 3 gånger, målat 1 vägg (av fyra) i stora rummet. Jag har inte träffat pappa sen i juni, ej heller umgåtts flitigt med mina vänner. Hela sommaren har liksom gått åt till att invänta något som aldrig dykt upp. Vad vet jag inte. Jag har hela tiden känt mig stressad för något som jag inte vet vad det är. Mycket märkligt.

Jag ska i alla fall gå på reggaefestivalen på lördag.

avtryck

Fick ett suspekt sms i natt. Det stod - Hej och så en ovuxen mailadress. Jag skickade iväg ett frågetecken. Fick tillbaka en förfrågan om det var jag, och att personen i andra änden aldrig glömt mig!? Allt gjort med taskig stavning. Jag undrade igen vem det var. Får tillbaka att jag ju fått mailadressen! Jaha, och? 

Nu på morgonen kollade jag telefonnumret, får upp ett sedan länge glömt namn. För 32 år sedan var jag under en kort tid ihop med nattmarodören. Att göra avtryck i tillvaron är helt klart både på gott och ont. Karlar är konstiga. I sanning. Punkt.