ahmeeh

Det är sällan jag blir riktigt arg, men när jag blir det blir jag verkligen arg. Eftersom jag haft ryggskot och varit allmänt krasslig är jag möjligen extra känslig. I går natt hade jag därför pluggat in öronproppar, tagit sömntablett och verkligen var i behov av obruten sömn, vad händer? Jo, klockan 6.49 ringer det hårt på dörrklockan (hårt som i öppna-för-i-h-e). Ut med pluggarna och på med morgonrock, tankarna far: det måste hänt ungarna något (borde inte lämnat dem, de är i fara - fritt från Djungelboken). Polisen är här. De nyligen utbytta dörrarna i min trappuppgång är utrustade med kiköga. utanför står en äldre man i ful jacka.
Äh, jag öppnar inte, det är säkert någon som är från Jehovas, tänker jag.
Då plingar det en gång till (glöm inte klockslaget). Så jag öppnar en glipa. Gubben, som den äldre mannen transformerats till, bligar närsynt på mig och utbrister: Oj, jag har ringt fel! Jag: Arghhh! Tack för den.
Nu är det jag som börjar lobba för portkod i föreningen.

när jag blir stor...

Jo, tack jag vet... jag är stor, eller i alla fall vuxen, trots mina år och alla vuxengrejor jag gjort vet jag fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Det är just det där att vara trygg och veta att man valt rätt jag saknar, tror jag. Min folkbildande gärning tycks mig vara ett mindre lyckat val i dagsläget (veckoläget, månadsläget, årsläget).
Att behöva ha så många klasser/grupper (14 stycken med ca 15-22 individer i varje, som ska få synas, komma till tals och förhoppningsvis få både feedback och vettiga uppgifter) och 6 olika ämnen på schemat är mig övermäktigt. (Bara att lära sig ungefär 280 nya namn är näst intill ett heltidsjobb.) Heta tips mottages tacksamt.

Ps. Kanske är jag extra gnällig idag eftersom torsdagen inte har någon inplanerad lunch. Hällde ut den koppen kaffe jag hann hämta på iPaden.

here we go

Mitt inlägg nummer 400 handlar om första skoldagarna. Eh, eller inte förresten. Mitt huvud är så rörigt, för att inte säga mosat så det blir nog inget vettigt hur som helst. Talade ord går bort. Skrivna går an.
Jag fick ett mail från en person som inte är lärare hon skrev: Ja, jag beundrar verkligen alla lärare som står ut. Har alltid sagt att lärare och slaktare är bland de sista jobben i världen för mig.
Ungefär så känns det idag.

utflyktsdag

Kolmårdens djurpark i perfekt väder, mulet men ganska varmt... tänk, det var 10 år sedan jag var på både Skansen och Kolmården. Man kommer liksom av sig när barnen växer. I år har jag varit på båda ställena! Kul att bara titta i lugn och ro, utan att behöva stanna till vid alla småbilar, kaffekoppskaruseller och godisbutiker (även om det också var kul). Stora och små djur, vem kan låta bli att inte försöka föreviga dem? Nästa vecka blir det reggaefestival.

ijenklien...

... så är jag, precis som en vän sa... sjukt trött på heminredning. Däremot har jag ett stort behov av ordning & reda. Organisation. Förvaring är det som är grejen liksom, ja, eller så är det så enkelt som att ett stökigt huvud behöver ordning i kaos för att överhuvudtaget funka? Diskbänken kan man ju liksom torka av. När man, som jag, lever med två personer som upptäcker nya gardiner efter 2 månader eller har ett rum som är en horisontalgarderob krävs det någon form av eliminering av stök. Jag sticker inte under stol med att jag är en hopplös pryloman (krukor, byttor, burkar, tyger). Prylar kan bli, eller vara roliga, men man dör inte av att plocka undan dem heller. Just nu målar jag inne i skåp, på tavelramar, speglar och hyllor för att på något sätt packa samman saker och ting till enstaka ytor. Koföttter och måttstockar! Snart är det nog reda här ska jag se!

För många år sedan fick jag en så fin aquarell av en jobbarkompis... filosofi a´la Snusmumriken, i J. Burmans tappning. Hädanefter ska jag verkligen försöka leva efter devisen att inte samla prylar.
Tyger är dock undantagna. Och. Jag gillar faktiskt min egentillverkade läsande-lilla-my :).


Ps. Klicka gärna på bilden nedan för att lättare läsa de kloka orden.

8-dagarslantis

Jag har varit lantis ett tag. Mobilladdaren glömde jag hemma i stan med flit, iPaden fick inte heller följa med. Jodå, det finns både el, toa och vatten. Jösses vad mycket man hinner göra utan tekniska prylar! Jag har gjutit betonggrejor, plockat 1 liter smultron, ätit jordgubbar med vispgrädde, suttit på altanen, målat tak, sovit som en stock i tystnaden, plockat lavendel, klippt till lite klänningar, letat kantareller (utan framgång) och läst ut en bok.
Nu ska jag vara stadsis några dagar. Ombyte förnöjer.

ledig och lite kär

Så var den här då. Sommarledigheten. De flesta lov startar med att man blir förkyld, så även detta. Men, nu är jag frisk och kry och har varit i Stockholm och besökt världens sötaste kille... och hans lika söta mamma. Man får bli lite kär i både små 1,5-åringar och sommarlov!
I morgon bär det av ut på landet i några dagar. Där står sill och stövelkastning på dagordningen. Sjukamp med bl a just stövelkastning är ett stående inslag och något som förmodligen mina ungar kommer att föra vidare som en midsommartradition. Alla grenar utförs i lag om två och alla åldrar kan delta. För det mesta kommer alla grannarnas barn också när det är dags för vuxna som gärna leker! Att observera, jag är dålig på att leka, men på midsommaren gör jag det med glatt humör... och i år förmodligen iklädd regnställ.
Glad midsommar!

eureka!

Jag har dristat mig till att våga gå på mina hyfsat läkta fötter. En timme nu på morgon med discodunk, Peps och Astrud Gilberto i öronen. Så fantastiskt att upptäcka att det verkar funka! Vad säger man annars om den här dagen, glad nationaldag eller?

att avhålla sig

Varje år i mitten av maj infinner sig stadiet jag kallar ”Låt bli dina bloggar”! Varför? Jo, för risken finns att jag skriver något galet i stressat vredesmod. I går var det studentexamen på min skola. Den roligaste dagen på året, ja, och faktiskt den sorgligaste också. Betygen är satta, vissa med blod, svett och ångestklump i magen. Man, vill så förtvivlat gärna att alla ska klara sig. Många timmar går till att hjälpa, tjata och jaga. En del sätter helt enkelt på sig skygglappar så de ska slippa se att de kommer att ta studenten med både streck och IG i slutbetyg.
Men, när de står där med fina klänningar, spikes i håret och frack, slipsar och studentmössor... ja, då är allt glömt och förlåtet. När de håller tal med konstpausar inlagda i manus, när man får ett kort där det står att man varit ”grym”, en vinflaska, hundra kramar och blivit utsedd till hedersmedlem i klassen, ja, precis just den här dagen vill jag aldrig att de ska sluta, det är ju när de går i trean de liksom blivit vuxna och man har lite utbyte av dem ;).
I dag råder därför ingen avhållsamhet! Frans fyller dessutom 21 och har bjudit hela familjen på restaurang. Grattis min fina Frans!

inköpsstopp!

Jaha ja, hur många par, i princip, likadana skor kan en människa behöva? Nu är det inköpsstopp på conversedojjor. Jag skyller på att jag ju inte kan ha skor med klackar, att jag går så mycket på jobbet, att jag behöver ett par i just en speciell färg. Tror jag köper tygskor istället för godis när jag tycker det är en gnutta synd om mig själv. Det här är bara förtrupperna, jag har inte ens kollat i källarförrådet än! Galet.

kall och snorig

Vårvindar friska leka och viska... vi hade en jugoslavisk musikfröken i 4:an. Hon älskade den visan och jag har inget minne av att vi någonsin sjöng något annat. Jag ogillar visan starkt. Jag ogillar även de friska nordvindarna. Efter en kort stunds utomhusvistelse igår blev jag dunder-och-brak-snorig. När jag skulle gå och lägga mig var jag så täppt så jag hade sönder en näsdroppsflaska för att få ut de sista dropparna. Sen sov jag i max 20-minutersintervaller och drömde att jag var under vatten, vaknade, gick upp, gjorde saltlösning, gick och lade mig, drömde att någon höll för näsan på mig... ja, så där höll det på. Klockan 4.45 messade jag Simon ”Snälla, köp nässpray på vägen hem. Finns på Statoil”. Jag har nog sällan längtat så mycket efter något som just dessa näsdroppar.

just idag är jag bäst!

Tissel och tassel, studentskivor och betygshets. Många är de som kommer på att de kanske borde gjort lite fler knop under det gågna året.
- Kan jag typ göra nå´t för att höja betyget nu? (frågan ställd efter mer än 50% frånvaro och en fet IG-varning)
- Du My, imorgon va, så är de ju typ expoklassens skiva... åh, på fredag har vi ju dig hela dagen å då kommer vi inte är det okey eller?
Fröken My:
Ni är över 18 eller hur? Ni vet vad ni måste bli klara med. Det är elevutställningar nästa vecka och jag kommer såklart att sätta frånvaro på er... up to you, det är ert val. Tycker ni att ni har tid och råd kan jag inte göra mer än att säga.. fan vad dumma ni är!
Trodde de på rikt att jag skulle göra vågen och säga: Helt okey för mig, ni får MVG direkt?
I dag var 4 stycken på plats när lektionerna startade, sen droppade de in i olika skick under dagen. Jag valde att inte kommentera, vill man inte så kan inte jag tvinga någon, gymnasiet är frivilligt. Hm, ja, och engagemang, fina inlämningsuppgifter och flit belönas liksom på något vis i slutänden. Betyg kan man icke tjata sig till.
I sluttampen på lektionen (5 timmar) sa en elev plötsligt
- My, du är den enda läraren vi tycker om.
- Äh, det tror jag väl ändå inte, men jag rodnar lite klädsamt. Tack ändå. Varför då då?
- Jo, du liksom inte uppfostrar oss fast du gör det.
Just i dag är jag jäkligt bra :).

rätt bra faktiskt

Egentligen ska jag inte plocka russinen ur kakan, men det absolut bästa precis just nu, är att jag råkar vara lärare med påsklov. Massor med dagar att fylla med bra saker. Roliga saker. Flera dagar att bara vara vuxen på, inte någons fröken. Att jag får resa bort en sväng stör mig inte heller så värst mycket. Glad påsk!

roligare än lister!

Vi skulle verkligen behöva ta tag i det här med lister i rummen. Lägga golv, måla, spackla och fixa. Inga problem. Det är listerna som aldrig kommer upp. De finns inte ens. Fick ett sms härom kvällen: ”17/4 kl.18.40 lämnar vi Sverige för London, hemma igen 22/4”. Sen tog det ungefär 5 minuter så fick jag ett nytt sms: ”Det är myyyycket roligare att resa än att ha lister i köket”. Tja, vad säger man om det? Varje gång vi reser säger vi samma sak. Roligare än lister. Vi hade nog kunnat tapetsera med lister vid det här laget! Fast vi reser istället :).

lite mycket nu

Flera kurer med penicillin har gjort mig en aning hängig. Jag har t ex inte haft någon röst att tala om, eller med för den delen. Det är otrolig svårt att låta bli att prata och försöka använda teckenspråk när man vill ropa på någon. Konstigt nog blir omgivningen också rätt tyst. De flesta börjar viska. I mataffären artikulerar kassörskan väldigt tydligt. V-a-r ... d-e-t ... b-r-a ... s-å? Kanske trodde hon att jag inte hörde något heller? I måndags jobbade jag första dagen på nästan två veckor. Mitt skrivbord dignar under gamla och nya papper. I kväll har jag dessutom lovat att vara på skolan till klockan 21.00. Varför? Jo, för att ungdomarna i min klass ska ha en spelkväll. Jag brukar vara med och hoppa på dansmattor och försöka hinna med i Guitar Hero. Men, i kväll får de nog spela själva. Jag har ett jobb att försöka komma i fas med.

gråtonad garderob

Det är tröttande med människor som pratar om snödjup, regn, sol eller inte, och, jodå jag gör det själv också, väder i största allmänhet är ett samtalsämne som alla kan vara delaktiga i. En vän som är från Iran, ligger på gräsmattan och solar så fort det blir lite varmare. ”jag har blivit soldyrkare sen jag flyttade till Sverige” (för 23 år sedan). Hon säger att hennes gamla mamma alltid frågar hur vädret är i Sverige när de pratar. Vid Persiska viken behöver man inte prata om det, det händer inte så mycket med det liksom.
Ja, och just nu undrar jag när våren kommer? Mest för att alla vinterkläder känns så hopplöst grå. Jag ställer den fråga jag alltid ställer mig så här års... vad hade jag egentligen på mig förra året vid denna tidpunkt?

heby by night

Jag har för första gången i mitt liv varit i Heby. Orten är liten och deras främsta kännemärke är tydligen en gigantisk silo (som jag inte såg). Efter en busstur på ca 1 timme klev 7 stycken kvinnor av bussen och virrade omkring på småvägar och isiga gångbanor samtidigt som vi fick akta oss för bilburen ungdom som körde som tokar. (Kartan vi fått tolkades på 7 olika sätt.) När vi hittade rätt hus var det bara trevligt resten av kvällen, god mat och mycket babbel. Lite trött idag. Jag blir alltid så förundrad över att människor orkar bo så långt från allting. Fast handen på hjärtat, hur många kvällar om året kliver jag själv iväg på stadens evenemang. Det kanske är melodin att bo en bit bort för att kunna uppskatta det utbud som faktiskt finns i en stad?

hur då då?

Nu är jag så där trött igen. Rätt förmätet att säga när man jobbat en enda vecka efter sportlovet. Men. Herrar Regering, vet ni vad ni har gjort? Gymnasieskolan ska reformeras. Jo, det behövs. Vissa kursplaner är verkligen hedenhös. Fast mig veterligen får jag varken högre lön, bättre arbetsförhållanden, roligare arbetsuppgifter eller för den delen mer motiverade elever av detta. Inget sker liksom per automatik eller via explosion när allt ska fixas inför hösten 2011! Sjukt trött på superpedagoger i TV. Jag lovar att varenda lärare i hela Sverige skulle dra vilken elev som helst, nåja, nästan, till superbetyg om vi finge jobba med just undervisning och inte 500 andra konstiga saker. En enda klass bara det skulle ju vara ren lyx! Eller ett enda ämne. Hur är en fråga jag måste ställa mig ofta.

ah, sportlov!

Vackert väder, solen skiner och snön gnistrar. Fast i dag ska jag måla och borra upp lite hyllor. Inomhus. Det som är konstigt är att jag nog äger typ 100 stycken målarmunderingar. Fast jag har inte tid att leta efter dem, och så sätter jag igång med att måla i hörn och uppe vid taket, och så blir jag kladdig om penselhanden och torkar av mig på baken. Äh, jag kladdar nog inte så mycket, tänker jag och får nya målarkläder ännu en gång.
Ännu en ny grej är att det bara är jag som har sportlov i familjen i år. Rätt skönt att slippa åka pulka, skridskor och grilla korv. Fast lite tråkigt också.

aj!

Alla högerhandens fingertoppar utom lillfingret har fått brännblåsor stora som halva ärtor. Jag måste ju absolut torka av spisen direkt efter att jag wookat. Pappret satt kvar i någonting annat och jag torkade av plattan med fingrarna. Klantskalle.

en olycka...

... kommer aldrig mol allena!
Veckan startade med ännu en avborstad (!) tand. Klippkort hos tandläkaren efterlyses. Spänningarna som kommer av de provisoriska metalltänderna gör att jag biter konstigt. Tydligen.
Disa och jag satt sedan hela gårdagskvällen och natten på akuten. Vi kom dit klockan 19.00 och gick hem klockan 03.40. Disa kunde i alla fall sova efteråt, och det var nog precis vad hon behövde. Hon mår bättre och vi vet vad det är när hon får ont. Kramplösande spruta hjälper alltid, fast det tar alltid sådan evig tid att komma in, och av någon märklig anledning blir det alltid värre när vårdcentralen stängt. Varför finns det inte VAV-dagar? Vård av vuxna... barn. Jag sov mellan 4.00 och 6.15. Halvdöd efter vådlig bussfärd och snö upp till knäna, väldigt blöta byxor alltså, hade jag sedan medarbetarsamtal med min chef. Fram till 14.10 hade jag sedan lektion om högra och vänstra hjärnhalvorna (undrar vad jag sa?). När ungdomarna inte gick någongång höll jag, på riktigt, på att börja stortjuta. Skaffa ett liv! Gå hem! (Normalvis är det ju bara kul att de vill sitta kvar en fredag.) Väl hemma kom jag in i fyrtiotredje andning, fast nu måste jag nog gå och lägga mig.
I morgon är det en ny dag.

en plats i solen

Skönt va? Han kan konsten att njuta av de små stunderna :).

vuxna barn

I dag ska det vara tjejmiddag hemma hos mig. Inte dammiddag, vilket kanske är mer synonymt med mig och mina vänner. Disa och hennes kompisar ska spela spel och äta mat innan de drar iväg på vidare galej. Jag känner mig rätt stolt att de tycker att det är okey att vara hemma hos mig Fast jag är sjukligt allergisk mot ungdomsröster (arbetsskada). Vi får väl se hur slut jag blir, trots att jag inte partar loss på egen hand.

ur led

Det låter ju inte så farligt. Hur ofta använder man vänster lillfinger? I fredags under en lektion slog jag på något märkligt vis i fingret på ett bord i klassrummet (jag pratar ofta med hela kroppen). Det gjorde ont ungefär som att slå i tårna på ett sängben. Jag hyperventilerade och eleverna såg rätt chockade ut. Sen höll jag i fingret med den andra handen resten av dagen. Under helgen tyckte jag att det gjorde lite ont, men försökte klippa till några klänningar. Det gick, men inte så bra. Jag lindade in hela handen och läste en bok istället.
Igår, måndag, lindade jag av bandaget och upptäckte att fingret var nästan dubbelt så stort som det brukar, det låg dessutom i en konstig böjd vinkel. Simon och Disa kunde knappt titta när jag visade.
I dag var jag hos doktorn som sa att det var ur led och ”bara” måste knixas tillbaka. Vilket han gjorde. Knixade.

min man lokföraren

Allvarligt talat är väl ett arbetsrum ett rum som finns istället för de forna källarna eller garagen? För män alltså. Jag hade nog närmast tänkt på att flytta in datorer, ja, och min egen ”garageverksamhet”, syverksta´n. Jag har släpat, målat, fixat... och mitt i alla sladdar och tyghögar kommer mannen i mitt liv på att han ska bygga en tågbana a´la enormus därinne. Klart han ska ha ett eget bygge, men kan han kanske måla lite då?

Ps. Tåg är redan beställda från England.

moviestar

Nu ser jag ut som en filmstjärna i munnen.
De gamla amalgamlagningarna i tänderna expanderar tydligen. Nu har de suttit i tänderna i typ 40 år och alla verkar expandera samtidigt. Utan att ens tugga på något segt eller hårt sprack 2 tänder för några veckor sedan.
Du måste sätta dit kronor, sa tandis.
Ja, så nu ser jag alltså ut som en filmstjärna i munnen. Tyvärr inte en glammig stjärna, mer som han med metalltänderna i en gammal Bondfilm. Jaws.
Fast de här metalltänderna är som tur är bara provisoriska.

varför är allt så viktigt klockan 4.03?

När jag inte kan sova går jag upp och läser. Eller badar. Mitt huvud är av det slaget att det inte riktigt sover fast jag vill. Fina tips om att ha ett block bredvid sängen, där huvudbryerna ska antecknas under natten, funkar helt enkelt inte för mig. Lite rädd är jag att det som är viktigt mitt i natten ska försvinna när det är morgon. IG-prövningar, telefonsamtal, färglära, städa, måla väggar...

photoshop

Den här fantastiska bilden fick jag i min mail i dag. Roligt med arbetskamrater :). Undrar var han fick bilden på mig ifrån?

Ps. Bronzino heter den gamle mästaren som målat originalet.

i det närmaste klart

Garderob a´la enormus (alla tyger) har jag flyttat själv med handdukar och muskelkraft. Kan inte vänta på hjälp. Nypimpad byrå, sladdar, målarfärg och en sjukt tung bordsskiva från källaren. På plats! Nu ska jag bara hämta slagborren som Frans lånat, borra upp en hylla och en spegel, sen är det så gott som klart i sy- och datorrummet.
På min sida alltså.

the happy end

Under de dagar jag haft ledigt, och egentligen borde organisera i röran efter alla omflyttningar, har jag erkänt för mig själv att jag verkligen inte kan motstå en familjefilm. Det hela började nog egentligen för många år sedan. Eh, fast då hade jag ju ungarna som förkläde. Nu pimpar jag en byrå. Framför TV:n och kan absolut inte slita mig från rätt dravliga historier. Ofta är det vuxna som inte är så bra på att vara föräldrar, ofta visar barnen dem vägen. Fantasi och magi är också favoritingredienser. Rätt usla skådespelarinsatser stör mig inte nämvärt. Blir märkligt gråtmild för ingen anledning alls. Sluten i familjefilmerna är ofta sedelärande, metaforiska och lyckliga. Såklart. Jag älskar lyckliga slut! Kanske inte så vidare värst djupsinnigt eller intellektuellt. Den här ledigheten har jag kollat på: pappor som blir tomtar och pappor som kommer på att det finns en fantasivärld. Magi med Harry Potter, tecknade filmer typ Dancing feet om en dansande pingvin som räddar alla andra pingviner, en Mary Poppinsliknande film... jag fastnar totalt.
Slutet gott, allting gott.