Flera kurer med penicillin har gjort mig en aning hängig. Jag har t ex inte haft någon röst att tala om, eller med för den delen. Det är otrolig svårt att låta bli att prata och försöka använda teckenspråk när man vill ropa på någon. Konstigt nog blir omgivningen också rätt tyst. De flesta börjar viska. I mataffären artikulerar kassörskan väldigt tydligt. V-a-r ... d-e-t ... b-r-a ... s-å? Kanske trodde hon att jag inte hörde något heller? I måndags jobbade jag första dagen på nästan två veckor. Mitt skrivbord dignar under gamla och nya papper. I kväll har jag dessutom lovat att vara på skolan till klockan 21.00. Varför? Jo, för att ungdomarna i min klass ska ha en spelkväll. Jag brukar vara med och hoppa på dansmattor och försöka hinna med i Guitar Hero. Men, i kväll får de nog spela själva. Jag har ett jobb att försöka komma i fas med.
moment-japan: Dodge Polara Station Wagon
1 år sedan
2 kommentarer:
Fy så jobbigt! Fast det där med att andra blir tysta när man själv har talproblem kan man ju kanske utnyttja någon gång... ;) Hoppas du snart är återställd och kommer ikapp i pappershögarna. Snart påsklov!!!
I dag ska jag på ny provtagning. Frustrerande det här med att vara i princip röstlös. Påsklovet hägrar.
Skicka en kommentar