tisdag, februari 23

sportlov

När jag var liten trodde jag att det hette spottlov. Jag begrep inte riktigt logiken i att spotta ett helt lov. Dessutom fick man alltid åka till farmor och farfar i Gästrikland, det gjorde vi mest på sommaren och på spottlovet. Så något med Yttermyra by var det förvisso. Det hajjade jag ju. På spottlovet fick alla kusiner och jag ha spottävling, det hörde till. Sen fick vi åka släde efter farfars häst (Ulla-Bella), och hästen spottade och frustade hela tiden. En av mina farbröder spottade ibland snus. Så fort jag såg att någon spottade var jag nöjd. Det fanns en mening med spottlovet. Så var det. 


torsdag, februari 18

vita skor

Jag vet inte riktigt vad det är med vita skor som får mig att ogilla dem? Kanske de vita pumpsen på 80-talet som alltid såg så förbaskat billiga och skabbiga ut. Skabbiga blev de ju på en enda kväll på disco. Jag har aldrig ägt ett par vita pumps. Jag tyckte de var hemska redan då. Fast jag hade såklart skyhöga pumps i alla miljarders andra färger. Såklart. Det var ju 80-tal!
Jaha, och varför kom jag på det här då? Jo, det verkar vara högsta mode med vita vinterstövlar. Nu pratar jag alltså höga klackar och knähöga skaft, inte eskimåboots (som kan passera med tvekan). Unga tjejer och äldre kvinnor kliver omkring i vit snö med vita stövlar och svarta plastskimrande leggings. Ni ser ju hur ålderdomlig jag börjar bli. Jag hatar att frysa och med stigande ålder skiter jag fullständigt i om jag inte ser riktigt klok ut, bara jag slipper frysa. Ändå ingen som känner igen mig under mössan liksom. Det ser liksom så fruktansvärt kallt och fattigt ut. Stövlarna är säkert dyra, men ser fattiga ut eftersom vitt blir så skabbigt. Sen är jag nog programmerad att tycka att vitt hör sommaren till.
Jag vet, helt meningslöst att tänka så här, men jag kan inte låta bli. Varför vitt mitt i vintern i detta land? Har vi inte haft vitt så det räcker nu?
Jag längtar till våren. Då ska jag sätta på mig mina vita adidasskor. Undrar varför de passerar mitt ogillande av vita skor?

fredag, februari 12

det bästa med att vara jag


Det bästa med att vara jag är väl just att jag är jag. Ha-ha efter min smärtkurs är jag numer en ny My. Det ni! Jag har sagt nej med eftertryck på jobbet... vilket visade sig mindre svårt än jag trodde. Dessutom får jag sportlov efter en veckas arbete.
Det bästa med att vara jag i mina bloggar är att jag inte behöver ha underbyggda argument. Jag får tycka precis vad jag vill. Jag får till och med känna vad jag vill. Mina strategier behöver inte gå att förstå. Tryckfrihet och åsiktsfrihet är fantastiskt. Mina mål behöver inte vara mätbara. Vad har nu lett till detta? Jo, jag har bara påpekat att jag inte är en person med ett snarlikt namn. Ett rätt snällt påpekande dessutom. Det bästa med att vara jag är att jag kan säga precis vad jag vill. Andra får tycka precis det de vill. Det är deras rätt. 

torsdag, februari 4

när man inte jobbar...

... finns inte så mycket att irritera sig på. Alltså behöver jag inte ventilera huvudet så ofta. 
På smärtrehab har jag lärt mig att skilja på vill, måste och borde. Jag måste alltså inte laga mat längre. Jag SKA laga mat. Rätt bra egentligen, jag blir liksom inte slav under måstena utan jag bestämmer själv att jag ska göra saker och ting istället. Lite som det där med halvfullt eller halvtomt vinglas. Jag har också övat på att säga nej, exentrisk träning för musklerna under fötterna, avspänning och idag har vi lagat mat, samtidigt som vi blev filmade. Allt känns rätt behagligt utom obehaget jag känner inför skolstart om exakt 10 dagar. Kan jag hålla ordning på alla nyttigheter jag lärt mig under de här veckorna tro? Som tur är kommer det ett sportlov alldeles snart! 
Jag tycker att det är kul att undervisa! Men.
Jag gillar inte något av det andra, pappershögarna, fötterna som inte klarar att gå och stå, utvecklingssamtal, elevvårdskonferenser, frånvarorapportering, kopiering, trolla-med-knäna-uppfinningsrikedom, snirkling och tråckling för att få allt att funka. 
I nästa liv (läs nästa termin) ska jag göra något helt annat. Om det så ska vara att vässa blyertspennor till Per Bill! När jag vässat 10 stycken ska jag ta fikarast.