tisdag, februari 23

sportlov

När jag var liten trodde jag att det hette spottlov. Jag begrep inte riktigt logiken i att spotta ett helt lov. Dessutom fick man alltid åka till farmor och farfar i Gästrikland, det gjorde vi mest på sommaren och på spottlovet. Så något med Yttermyra by var det förvisso. Det hajjade jag ju. På spottlovet fick alla kusiner och jag ha spottävling, det hörde till. Sen fick vi åka släde efter farfars häst (Ulla-Bella), och hästen spottade och frustade hela tiden. En av mina farbröder spottade ibland snus. Så fort jag såg att någon spottade var jag nöjd. Det fanns en mening med spottlovet. Så var det. 


3 kommentarer:

Beatrix Vnunk sa...

Men jag har noterat att det faktiskt spottas en del under spottlovet. Faktiskt.

Aleisa Ribalta sa...

hihihi, vad du är roligt, jag skrattar så mycket så att det spottas, men vi är ju på spottlovet, så....

my sa...

Bea:
Ja, när man börjar tänka på ett fenomen är det precis som förgjort att inte se alla spottare!
Aleisa:
:)