nytt på nytt

Jag har aldrig avgett ett nyårslöfte. Åtminstone inte högt. Såklart har jag en massa tankar i huvudet, men det har jag å andra sidan jämt. Varför är det just den här natten som allt ska ske liksom? Flera nyår har jag arbetat på krogen. Rena rama antabuset att se hur knasigt det kan bli med för mycket skumpa, eller vad folk nu petar i sig. Undrar om en del ens visste att de firade nyår? 

Några nyår har jag varit den enda föräldern som vägrat mina tonåringar att bege sig ensamma upp till Slottet vid 12-slaget. Ville de gå, fick de gå med mig. Det gjorde de, alltmedan jag fick prata med poliser och skydda ungarnas kompisar från att bli inplockade. Disa och Frans har efteråt sagt att de tyckte det var jättebra att jag var med, inte skämmigt alls, bara skönt. Där ser man! 

Förra årets nyår var en av de bästa nyårsaftnar jag haft. Jag fattade verkligen ingenting när vänner, syskon, barn och mina föräldrar bjöd mig kors och tvärs på middagar med eller utan raketer. ”Men du kan ju inte sitta själv på nyårsafton!” Kan jag väl visst! Simon arbetar på nätterna. Så även detta nyår. Jag ska först göra god middag. 6 ungdomer kommer och äter, sen ska de på annat kalas klockan 20.00. Då ska jag säga: hej å puss till man och barn, ta det lugnt, ring om det är något, kör försiktigt.

Efter det ska jag sätta på mig mina nya tofflor och bänka mig i något skönt hörn. Jag har absolut inga problem med att vara med mig. Jag gillar det!

The End

fantastikst nöjd!

3 dagar, så lång tid tog det!

Jag har gjort försök förr. Vi har bott här i snart 7 år. När vi flyttade in gjorde vi om allt utom vardagsrumsgolvet. Slog ner väggar och pluggade igen dörrar, lade golv, bytte spisar och badkar, målade, spacklade och... kanske trodde vi att vi skulle behöva alla manicker snart igen. Denna familj har dessutom inte bara 1 (ett) skåp med verktyg. Nä, nä, vi har massor med konstiga benbockar, pytsar, brädstumpar, kakel och lim, fog, kakelmassa och murarslevar i källaren också. Det finns ett skåp till i lägenheten som bara innehåller färgburkar och attiraljer till målning + ett skåp med sticksågar, borrmaskiner och skruvstäd. 

Nu har jag slängt konstiga, överblivna mojänger från IKEA, lovat Frans och Disa startkit när de flyttar, sorterat skruv, bult, plugg och bleck. Knoppar, krokar, wire... jag hittade också alla de där små skruvnipplarna till skruvdragaren. De där jag alltid köper nya, för att jag inte hittat de jag redan har. Nu har jag. Nipplar och skruvar i parti och för återbruk.

Familjen har fått höra hur sjukt bra det är med organisation minst 43 gånger!

Ps. Nu fick till och med dammsugaren plats!

oklappat!

Inga, jag menar inga julklappar är inhandlade. Inte så mycket annat julfix heller här hemma om jag ska vara ärlig. Vi har inte ens tänt tredje ljuset i adventsljusstaken och i morgon är det ju dags för det fjärde ljuset. Observera dock att jag har en adventsljusstake. Frans, Disa, Jonathan, Moa och Karin är ju i kuvertåldern, så det blir mest att vänta in lönen och ta ut pengar och göra snygga kuvert till pengarna. Det finns bara en liten kille i leksaksaffärsålder i släkten. 

     Min syster med man och barn, min mamma och min bonuspappa, Simon och jag har som sport att hitta på skojiga eller bra saker för max 50:- till varandra. Grejen är att jag har en stor passion... att slå in paketen! Jag låter aldrig någon butik göra det. De har ofta fula papper eller bara en julpåse. Skittrist! Ska det vara paket så ska det! Amaryllislökar, jultomtar och gran går bort i min värld. Fina band, snören och snygga papper ska de va! Sen ska det helst sitta handritade kort med rim på paketen också. Kanske har jag varit japan i något tidigare liv? De gillar ju, liksom jag, utanmätet mer än fyllningen.

kattant

Håll med om att det ser skönt ut. Rutan och Sci ser ut som ett gulligt yin och yangtecken. Så idag är jag kattant. På nya sköna pläden snor de ihop sig och sover sig igenom dagen. Somt bara måste förevigas.

typ 100 nyanser av grönt.

Jag behöver en svart jacka. Upptäckte jag idag. Snön föll, eller snarare vräkte ner, och jag måste i all hast omdirigera höstjackorna... men vad tusan har jag ingen svart jacka! Jag hittade en enda svart. En varm, men fruktansvärt ful dunjacka från 1997. Eller nå´t sånt. 

     Sedan hittade jag en grön kappa, en grön och orangerutig kappa, en limegrön kort ullswagger, en limegrön dunjacka och en militärgrön dunväst.

  Dessutom hittade jag 4 (!) fina hemstickade vantpar i varierade gröna färger. 8 stycken halsdukar. Tja, hähum... gröna. Ett helt menangeri med mössor och tjocka tröjor med och utan knappar. Gröna. Jag hittade också ett par, säkert sköna, men fula, limegröna mockastövlar. Mon Dieu! Jag vet att jag gillar grönt, men jag visste inte att mina förråd var så till bristningsgränsen fulla av färgen.

Jag som trodde att jag hade mest svart.

offertid

Jag skyller på allt det grå, ingen kan hålla sig frisk utan åtminstone lite ljus. Snart är jag beredd att offra på Uppsala högar. Är det någon seg viking där inne trots allt? 

I dag är nästan hela familjen sjukanmälda. Jag har ett knallrött öga som inte går att röra på. Jag har verkligen inte gjort någonting. Sprängande huvudvärk och dimsyn. Kan nog vara ögoninflammation. Frans ska till sjukgymnast för han har fått något konstigt på en kota i halsryggen, röntgen nästa vecka. Disa kom upp ur sängen helt röstlös med värk i kroppen. 

Hallå solen kom tillbaka! 

stolleprov

Gränsen mellan klokskap och dumhet är hårfin har det sagts mig. Men, när man går i sömnen som vuxen är det rena rama tokerierna ska jag säga. Tror inte en enda liten intelligent cell var med på resan. Jag hade somnat på soffan, sovit i 2 timmar och sedan blev jag (försöks)väckt för att bli lotsad i säng. Då rusar jag fram till datorn och börjar frenetiskt pilla på tangenterna, som om jag skulle pilla bort dem. Tydligen svamlade jag om att jag var tvungen att skicka mail till jobbet. Simon som är en lugn och klok person sa att han skulle fixa det ”jag skriver en lapp så kan du maila i morgon”, med det hade jag nöjt mig. Sen klev jag in i badrummet och satte tandkräm på baksidan av tandborsten.

En aning mycke´nu! 

Stölleprov och galenskap.

18 år på tre dagar

Jag har sytt maskeradkläder till tre tonåringar, Disa var Wonder Woman, Frans var Kenny starfighter och Bea var Corps Bride... efter syning, sprayning och allmänt fixande, for de hem till sin far och, förmodar jag, tjoade runt med sina 30 gäster. Jag var döglad att slippa ha det kalaset hemma hos mig! Sen sov ungdomarna hela dag 2, den dagen Disa faktiskt fyllde 18 år. På dag tre var det släktkalas här, vi fick in 25 personer i olika storlek och ålder i vardagsrummet. Med skohorn. Trevligt var det och Disa kände sig rätt ordentligt firad.

Arton år! Helt sinnessjukt att det gått så lång tid sedan den lilla bebisen Disa kom. 47 cm och 2,790 gr. Ett litet gulligt knyte. Herre Gud. Det är sant det alla sagt: ”passa på att njuta av dem när de är små, snart är de stora”. Ja, fast det förstår man först nu. När åren gått.

Fast om jag ska vara ärlig njuter jag än. Disa kommer alltid att vara min lilla tjej.