måndag, oktober 29

Slök. Slök. Slööök.


Inga elever denna vecka.
Alla har tid med lunch ungefär samtidigt.
Bland matlådor och plastbyttor, stekt strömming
och paté med grönsaker, utbrister plötsligt en språklärare:
Allvarligt... tycker ni att slök är bonnigt?
Minst 8 STORA frågetecken samt allas blickar riktade mot språkläraren.
- Ja, alltså mina barn tycker att det låter jätte-bond-aktigt. Men, man kan visst säga slök. Jag har kollat i SAOL.
- Slök, som sluka menar du?
- Ja, han slök den hel.
- Hmm, kanske är det dialektalt? Som tröck och klöpp. Uppländska.
- Nej, jag tror att det är en mer ålderdomlig form.
- Hm, ja, men det är inte bonnigt!

Nu är ordkunskapandet i full gång. Dialekter och märkliga uttryck avhandlas.
Mia (svensklärare med mysig finlandssvensk dialekt) kommer med följande fantastiska sanna historia: Men, hörrni, om jag säger stegring, vad betyder det? Visst kan det ha fler betydelser på svenska?
- Ja, jo, typ ökning...
- ... eller en häst som stegrar sig...
- På finska använder man bara ordet stegring när man har feber. Alltså man får en stegring när temperaturen ökar.
Unisont: Jasså. Jaha.
- Min svåger (eller om det var bror), stegade in till sin (kvinnliga och svenska) chef för några år sedan, han var jätteförkyld, och så säger han till henne: Du, jag måste gå hem, jag har fått en så´n himla stegring.

söndag, oktober 28

27 års förvirring


Enligt forskare rubbas sömnen av vintertid (SvD fredag).
Kvällspigga människor kan ta allvarlig skada av att klockan ställs om.
Tydligen passar bara samhällets rytm en femtedel av befolkningen.
Nähä?
Fråga vilken småbarnsförälder som helst idag, söndag, om de gillar vintertid. Hur de än har försökt att "uppehålla" ungarna i går, joddlar barnen upp en timme tidigare än brukligt! Disa vaknade i flera månader efter klockomställningen 04.15... varje morgon, vardag som lördag... i flera månader. Alla tips om att få henne att somna om... funkade inte. Disa var idel solsken och jag och pappan halvdöda. Ständigt bakis, utan intag av rusdryck. Jag fattade varför man använde ickesömn som tortyrinstrument.
Där och då bestämde jag att mina barn som tonåringar, skulle få sova så lääänge de ville. Jag har till och med berättat det för dem. Vilket resulterat i att Frans ber mig väcka honom, så han inte sover längre än till 12.00. Disa är fortfarande morgonpigg!
Sommartid - vintertid, jag tycker fortfarande det är ett puckat påfund. Möjligen fyllde det en funktion 1907 när det uppfanns. Tanken var att nyttja soltimmarna under dagen. Jag bara undrar: hur många bönder finns det som måste ut och valla kor nuförtiden?
Ps. 1,5 miljarder människor ställer om tiden idag... 5 miljarder gör det inte! Och hur var det nu igen, framåt eller bakåt?

fredag, oktober 26

endagshäxa


Nästa vecka har eleverna höstlov. Under lovet infaller Halloween. Därför utlyste elevrådet Halloweenfredag idag. Bäst utklädd ska belönas med en I-Pod. Jag hade inga planer på att klä ut mig. Har redan en I-Pod. Undervisar bara 2 timmar på fredagar, skulle dessutom ha krokiteckning med fackteckningseleverna. Jag hade bokat en modell som jag bara träffat en gång innan. Så, nix utklädd.
Trodde jag.
Igår, vid hemgångstid (runt 17.30) säger min kollega:
Du ska väl vara utklädd i morgon va?
- Nja, det hade jag inte tänkt... det är ju liksom en elevgrej. Dessutom ska jag ha krokiklass, ny modell, hinna hänga upp gardiner, fixa vikvägg, kolla pennförråd, leta på kolkritor, leta på en matta till modellen, möblera om i klassrummet... å så ska jag träna direkt efter... åh... ( Anfall är bästa försvar )
- Amen, fotoeleverna skulle bli döööglada. De var så ledsna idag.
- Var de ledsna?
- Ja, eftersom inga fotolärare skulle vara utklädda. Åh, då sa jag att jag sitter ju bredvid dig å så sa jag att det är klart att du skulle vara utklädd. Åh va glada de blev!
- ?
- Jamen, de gillar dig så himla mycket... å så är ju du lite så där tokig å crazy ( plats för tolkningar ). Jag ska läsa spökhistorier efter nutidskrysset i morgon å så ska jag baka. Jag har en spindelvävssjal...

Naturligvis föll jag för enmansgrupptrycket. Så idag bar jag svart peruk, svarta Harry Potter-glasögon, farmors gamla svarta underklänning, kängor, svart smink, spindelväv och spindelörhängen.
Höll på att skrämma slag på mina rumsgrannar. Höll på att bli utkastad av vår skolvärd ( eftersom jag inte gick på skolan ). Fick två elever att skrika vilt när jag hoppade fram bakom vikväggen i klassrummet. Höll på att fnissa ihjäl mig när ingen såg att det var jag. Thihihi. Ska nog köra denna look lite oftare.
Mest såg jag nog ut som någon korsning av goth och Magica de Hex.
Dagens bästa elevkommentar ( de var många ): Faan, va schysst, har´u blivi´ alternativ?

onsdag, oktober 24

färgprat


Mitt absolut roligaste moment i hela bild&formkursen... färglära enligt NCS.Idag gick det av stapeln, och det blev svårt att få hem eleverna. Alla tycker något om färg, alla har en relation till färg skulle man väl kunna säga. Sen kanske vi tycker olika om färger men det är en annan sak.
Jag kan fråga om saker som eleverna aldrig tänkt på, och få helt underbara svar.
- Har dagar färg?
- Jaaa, söndagarna är röda.
- Jepp! Varför tror ni de är röda och inte blå?
- Jamen de är ju liksom röda dagar i almanackan.
- Mmm, så är det nog, vi har fått hjälp att färgkoda helgerna. Men, har andra dagar någon färg?
#några sekunders tystnad#
- Mina måndagar är gula!
- Jaaa, och fredagarna är blåaktiga för då är det party, liksom, det känns blått å fluffigt... äh, liksom...
#vift, vift - händer i luften#
- Ja, ja, åh vet du My? Alla mina eftermiddagar är liksom typ bruna efter klockan 15.00. Innan kan de vara rosa eller... onsdagen är ju faktiskt orange!
- Dagar med mattelektioner är lila ju!

- Ja, ni ser. Men, Emma är det inte krångligt att ha olika färger på för- och eftermiddagar?
- Nä, det tycker jag inte.
- Har namn färg?
unisont: Jaaa!

Färg engagerar, bara man lockar fram det rätt märkliga resonemanget om namn eller dagar i färg. Drömmer man i färg eller svartvitt t ex?
Frågan om rött är varmt eller kall, får alltid svaret varmt. Oavsett nationallitet och var i världen man bor. Förmodligen en association till elden. Kärleken är röd, men man kan också bli röd av ilska. Rosenrasande!
Sådana här dagar vill man vara lärare jämt.

tisdag, oktober 23

äntligen!


Yes! Äntligen är hon här igen!
Vem då? Ugly Betty såklart. Eller America Fererra som gör Betty i serien.
Just love her!
Rätt fånig serie egentligen, men härligt knasig. Massor med klyschor om: män, mode, homosexuella och karriärister med vassa armbågar. Förpackat med humor och glimt i ögat. Klockan 20.00 bänkar jag mig framför TV:n.
Sen är det bara att vänta in nya avsnitt från Köping.

söndag, oktober 21

dårarnas paradis

Solstänkta stränder och paraplydrinkar a´la caribien. Oh lord. Eller ett vanligt svenskt spa. Mmmm. I brist på dessa små paradis och kontanta medel för att uppsöka de samma, bestämde jag mig för en enklare tripp. Till IKEA. En söndag. Tänkte bara göra det lite mysigare hemma i höstmörkret, doftljus, värmeljus och tyg som soffan ska kläs om med. Lite småparadisiskt liksom.
Upp på cykeln och iväg.


Jag ljuger inte om jag säger att alla i hela Uppis, med omnejd, också skulle köpa värmeljus. Hjälp.
Efter en kort överläggning med mig själv... lyckades jag skärma av omgivningen rätt hyfsat ( i med I-poden så löser den biten sig ). Strosade mellan rullatorer, gastande barn, ätande-, pratande-, shopande-, grälande- människor. Måste alla vara på jakt efter paradiset just idag? Varför är jag en sån dårfink? En söndag?
Rätt mycket hänger ihop med att soffan bara måste kläs om idag och ljusen var slut. Fråga mig inte varför, men så var det.
Nu är soffan omklädd (svart), soffkuddar sydda (lime-vit-gula), blockljusen står för nära varandra och rinner. Mmmyyysigt.
Resten av lägenheten är inte lika uppiffad. Men dåren har fått ett miniparadis i en begränsad del av vardagsrummet.

lördag, oktober 20

... och alldeles underbart tyst.


Det bästa med Uppis... är sånt som man kan göra, men inte så ofta gör. Öh, jo jag vet vad jag menar.
Fast jag bor hyfsat nära Stora Torget, så kan jag ta cykeln åt motsatt håll... ut på bonnvischan i ett nafs. Idag var en sån dag (i ärlighetens namn är inte många dagar sådana dagar). Vädret var vackert och förra årets svampskörd uppäten. Alltså var svampjakt målet med trippen. Letade först upp en korg, en hopfällbar kniv och en ganska ful dunväst. Frans och Julia tittade yrvaket på mig. Frans förhörde sig om jag hade mobilen laddad och med mig. Jo. (Barnens tur att vara oroliga alltså!)

25 minuter senare är jag mitt i mossig, fuktig och höstdoftande storskog. Jag travar på måfå ut i härligheten. Svampglasögonen på. Rätt som det är märker jag att det liksom slår lock för öronen. Tittar mig misstänksamt omkring. Allvarligt talat var det så tyst, så tyst. Det var verkligen så tyst att det var öronbedövande. Märkligt vad (o)ljudvan jag måste vara? Härligt att upptäcka tystnad, bara så där.

Svamp? Nja, inte så mycket. Lite trattisar, några sotbruna vaxskivlingar och något som heter druvfingersvamp.
Vissa dagar är så bra!

fredag, oktober 19

fredagsfrid

Slutade tidigt idag. Åkte till gymet där det var lugnt och skönt. Handlade på vägen hem. Jag tar en kundvagn, fast jag handlar alltid för mycket då. Tyngdmässigt alltså. Lite bökigt att baxa upp alla kassar på cykeln. Fast jag är van, körkortslös som jag är. Dessutom tjurskallig. Det ska gå! Det gör det alltid.
Nu ska jag bara invänta fredagsfriden. Det brukar ta ett tag. Disas pojkvän har tappat mobilen, Frans har fått punka på cykeln... eller så gör jag mat som ingen kommer hem till. Eller så kommer det en hel hoper ungdomar. Jag vet aldrig riktigt när friden kommer. I bland tar det ända till söndag kväll.

torsdag, oktober 18

bubbelberoende


Boken om Herr Bom och sillen är en av mina favvisar. Filmen är också OK, med Gösta Ekman som speaker. Jag är knasigt förtjust i barnböcker! Herr Bom är en man i sina bästa år som lägger sin panna i djupa veck hemma på sin kammare. Inget är för stort, och inget är för smått att fundera över och om.
Jag känner mig som Herr Bom ibland... eller snarare fröken Bom. Min dagsfundering rör bubbelvatten.
Jag blir verkligen sur om ungarna tagit det sista. Jag måste ha en flaska på mitt skrivbord. Alltid. Sticker iväg tidigare på morgonen för att hinna förbi ICA innan jobbet. Spelar ingen rockenroll om bubblet är pissljummet. Bara det är bubbligt. Smaken spelar inte heller någon roll. Allt pimplas glatt. Har de haft någon typ av knark i vattnet tro? Kan liksom inte vara utan. Alla tycker att jag borde köpa en sodastream (men jag hatar fula maskiner), så jag kånkar ståndaktigt hem liter efter liter. Vilket ju är helt pucko ur miljösynpunkt. Men Disa är glad för den extra inkomstkällan som pantningen ger henne!
Har försökt lusläsa innehållsförteckningen, men hur jag än stavar mig igenom märkliga ord som: sulfat som förvisso låter som Skutskär, men inte är knarkklassat annat än på lukten, eller magnesium, som jag har för mig brinner i vatten (?), men det var länge sedan jag gick i 9:an så jag kan ha fel. Jag hittar i alla fall varken kokain eller socker. Socker, fett, alkohol och kleptomani, det har jag ju hört talas om. Men bubbel? Har aldrig hört talas om bubbelknarkare förr.

onsdag, oktober 17

Ett nej är ett nej.
Skönt att vissa fått det klart för sig nu.

tisdag, oktober 16

ju mer det skakar, desto bättre!


Jag har dansat nu. Magdans. Dökul. Tänker aldrig sluta, men vet inte om jag någonsin kommer att lära mig. Jag kan ju inte se klok ut.
Böj lätt på båda knäna, sträck på ryggen, skaka (som om du hade frossa) i benen samtidigt som rumpan ska vara helt avslappnad och den ena skinkan ska liksom slå till den andra. Dessutom ska man luta sig på sin tänkta kängurusvans. Sen ska man ju helst ha vansinnigt graciösa armrörelser som liksom passar till det hela.
Sen får man lov att "trycka" ut fettet som finns på magen, inget som behöver dras in här inte.
Har just fått till skaket... när jag står still.

tålamod, tålamod

Det borde vara alla förunnat att vara utrustade med tålamod.Samt en viss portion av normal överlevnadsstrategi.
Jag är ett under av tålamod på jobbet.
Men akta er för lejonet som kommer hem på eftermiddagen. Totalt i avsaknad av både empati och tålamod. Akta er väldigt noga för att säga något som jag tolkar som stupiditet framåt 4-snåret. I dag, på min fridsamma cykeltur hemåt, hade någon släppt lös sin bautastora, skällande boxer. Hunden springer i hysterisk galopp efter mig. Skäller och verkar inte glad. Tror ni jag blir rädd? Icke. Tålamodet är förverkat på jobbet. Överlevnadskunskaperna glömda.
Jag kliver av min cykel skäller tillbaka på hundskrället och är såååååååååå nära att vilja klippa till matten.
Matten som för övrigt säger: Hallå! Du kan ju inte kliva av cykeln och börja bråka med hunden.
(?)
Fortsätter: Hunden tror ju att du leker när du cyklar.
(?)
Jag samlar då ihop de sista resterna av det nästan förverkade tålamodet. Ler mitt vackraste leende, lägger huvudet på sned och säger att jag vill ha hennes namn, adress och telefonnummer. Mycket tålmodigt tar jag fram min kalender och en penna. Jag ber hundägaren skriva sin autograf. Nä, det tänker hon minsann inte. Jag tar då mycket tålmodigt upp min telefon. Jaha, och var skulle jag ringa då, undrade matten? Till polisen sa jag.
Jag fick namn och nummer.
Inte fan tänker jag göra något med det. Ville nog bara bevisa att jag kunde. Typ. Fast just nu har överlevnadsfaktorerna slagit till med full kraft. Dock har jag fortfarande inte tålamod med dumhet. Varken min egen eller andras.

måndag, oktober 15

tonåringar...

är ett sällsamt släkte. Fast, jo, jag minns... men att jobba med dem dagarna i ända är rätt slitigt. Inget är speciellt kul. Inget är speciellt gott, för lite, för mycket eller någonsin lagom. Att vara lärare är bland det roligaste som finns... när allt funkar. Funkar gör det faktiskt för det mesta.
Men, jag är bara människa! Absolut inte något annat. Pedagog förvisso. Men, vad tror folk att vi lär oss på lärarhögskolorna? Hur vi ska hantera konflikter? Eller hur vi ska tala med föräldrar? Nänä. Vi har inte de kunskaperna. Det enda vi kan förlita oss på är vår egen ämneskunkap samt vårt eget omdöme. Gillar lärare människor är det ett plus. Om inte är man rätt rökt. Det finns många som är rätt rökta.
Vi lär oss teorier om olika lärstilar, vi läser Freud och skriver uppsatser om ”den gode läraren” - efter att ha läst Focault (som ”uppfann” systemet med bevakning av många, utfört av några få. Se Långholmens fängelse)
Medierna pumpar ut att skolorna borde göra mer. Lärare måste ta sitt ansvar gubevars! Jepp. Vad tror andra människor? Att lärare inte har ett liv efter klockan 17.30? Att vi inte behöver handla, städa och läsa läxor med våra egna barn. Naturligtvis behöver ingen lärare någonsin någon annan vän än dem som de träffar vid kaffemaskinen i lärarrummet. Om vi hinner ta en fika. Vissa dagar saknar lunch.
Alla lärare vet allt om anorexi, dyslexi, ADD och ADHD!
Vi är inga specialister på syndrom och sjukdomar!
Fast i ärlighetens namn är nog tonåringars föräldrar de som är värst.
Måste försvara min heder när jag blir uppringd av upprörd mor. Eleven ifråga är snart vuxen (19), hårig på bröstet och 1,90 lång. Varför har inte jag ordnat en praktikplats till sonen... undrar den uppjagade modern.
- Öh, ja, nu är det ju så att eleverna själva ska söka sin praktikplats.
- Vi är svikna av skolan!
Och så där håller det på i all evinnerlighet. Känns det som. Gör något själva för höge farao! Uppfostra era ungdomar till att göra något själva. Förlita er inte hela tiden på skolan. Eller mig. För jag har börjat räkna år. 18 år till pension.
Måste nog allvarligt tänka på vad jag ska bli när jag blir stor.

söndag, oktober 14

sitta still

Jag har varit krasslig. På rikt. Ont överallt, feber och snuvig.

Nu har jag suttit alldeles stilla i en vecka, i ett soffhörn. Kollat alla såpor, repriser och TV-shop. Med en ullfilt över mig, nogsamt instucken under fötterna. Treo, snytpapper och Nezeril inom räckhåll. Familjemedlemmarna får gärna tycka synd om mig.
Vet inte riktigt var felet ligger. När jag är sjuk, hatar jag att inte kunna laga mat, sätta upp gardiner, sy soffkuddar eller måla om en vägg. Jag blir låg av att inte göra saker liksom. När jag är frisk och som vanligt håller jag på att stressa ihjäl mig för att hinna med allt. Är det verkligen riktigt klokt?

Jag har svårt att vara stilla, att bara vara. Undrar varför?

Ps. Under min stillasittande vecka har jag faktiskt stickat 2 stycken coola mössor. Den ena tog Frans, den andra fick Julia. I morgon ska jag jobba. Inte stillsamt alls.

lördag, oktober 13

testing, testing... one, two...


Jahaja, då ska det här förhoppningsvis fungera? Och om det funkar så ska jag dansa krigsdans eller kanske snarare bloggdans. Jag lovar.

Teknik var det ja. Jag anser mig på många plan vara rätt smart. På vissa andra plan har jag en hel del att lära... men, så var det det här med tekniska prylar. Jo, förvisso arbetar jag med avancerade grafiska datorprogram, jag till och med lär andra att använda dem! Men, ursäkta nu, är det en gummisnodd, japan eller handvev som driver runt eländet, ja, det skiter jag högaktningsfullt i. Faktiskt. Det ska bara funka liksom. Mina arbetskamrater (de flesta män) pratar lyriskt i timmar om prestanda, megabajtar, ramar, kardanaxlar och souroundljud.

Jag låtsas inte ens fatta längre.