bubbelberoende

Boken om Herr Bom och sillen är en av mina favvisar. Filmen är också OK, med Gösta Ekman som speaker. Jag är knasigt förtjust i barnböcker! Herr Bom är en man i sina bästa år som lägger sin panna i djupa veck hemma på sin kammare. Inget är för stort, och inget är för smått att fundera över och om.
Jag känner mig som Herr Bom ibland... eller snarare fröken Bom. Min dagsfundering rör bubbelvatten.
Jag blir verkligen sur om ungarna tagit det sista. Jag måste ha en flaska på mitt skrivbord. Alltid. Sticker iväg tidigare på morgonen för att hinna förbi ICA innan jobbet. Spelar ingen rockenroll om bubblet är pissljummet. Bara det är bubbligt. Smaken spelar inte heller någon roll. Allt pimplas glatt. Har de haft någon typ av knark i vattnet tro? Kan liksom inte vara utan. Alla tycker att jag borde köpa en sodastream (men jag hatar fula maskiner), så jag kånkar ståndaktigt hem liter efter liter. Vilket ju är helt pucko ur miljösynpunkt. Men Disa är glad för den extra inkomstkällan som pantningen ger henne!
Har försökt lusläsa innehållsförteckningen, men hur jag än stavar mig igenom märkliga ord som: sulfat som förvisso låter som Skutskär, men inte är knarkklassat annat än på lukten, eller magnesium, som jag har för mig brinner i vatten (?), men det var länge sedan jag gick i 9:an så jag kan ha fel. Jag hittar i alla fall varken kokain eller socker. Socker, fett, alkohol och kleptomani, det har jag ju hört talas om. Men bubbel? Har aldrig hört talas om bubbelknarkare förr.