Det bästa med Uppis... är sånt som man kan göra, men inte så ofta gör. Öh, jo jag vet vad jag menar.
Fast jag bor hyfsat nära Stora Torget, så kan jag ta cykeln åt motsatt håll... ut på bonnvischan i ett nafs. Idag var en sån dag (i ärlighetens namn är inte många dagar sådana dagar). Vädret var vackert och förra årets svampskörd uppäten. Alltså var svampjakt målet med trippen. Letade först upp en korg, en hopfällbar kniv och en ganska ful dunväst. Frans och Julia tittade yrvaket på mig. Frans förhörde sig om jag hade mobilen laddad och med mig. Jo. (Barnens tur att vara oroliga alltså!)
25 minuter senare är jag mitt i mossig, fuktig och höstdoftande storskog. Jag travar på måfå ut i härligheten. Svampglasögonen på. Rätt som det är märker jag att det liksom slår lock för öronen. Tittar mig misstänksamt omkring. Allvarligt talat var det så tyst, så tyst. Det var verkligen så tyst att det var öronbedövande. Märkligt vad (o)ljudvan jag måste vara? Härligt att upptäcka tystnad, bara så där.
Svamp? Nja, inte så mycket. Lite trattisar, några sotbruna vaxskivlingar och något som heter druvfingersvamp.
Vissa dagar är så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar