måndag, oktober 15

tonåringar...

är ett sällsamt släkte. Fast, jo, jag minns... men att jobba med dem dagarna i ända är rätt slitigt. Inget är speciellt kul. Inget är speciellt gott, för lite, för mycket eller någonsin lagom. Att vara lärare är bland det roligaste som finns... när allt funkar. Funkar gör det faktiskt för det mesta.
Men, jag är bara människa! Absolut inte något annat. Pedagog förvisso. Men, vad tror folk att vi lär oss på lärarhögskolorna? Hur vi ska hantera konflikter? Eller hur vi ska tala med föräldrar? Nänä. Vi har inte de kunskaperna. Det enda vi kan förlita oss på är vår egen ämneskunkap samt vårt eget omdöme. Gillar lärare människor är det ett plus. Om inte är man rätt rökt. Det finns många som är rätt rökta.
Vi lär oss teorier om olika lärstilar, vi läser Freud och skriver uppsatser om ”den gode läraren” - efter att ha läst Focault (som ”uppfann” systemet med bevakning av många, utfört av några få. Se Långholmens fängelse)
Medierna pumpar ut att skolorna borde göra mer. Lärare måste ta sitt ansvar gubevars! Jepp. Vad tror andra människor? Att lärare inte har ett liv efter klockan 17.30? Att vi inte behöver handla, städa och läsa läxor med våra egna barn. Naturligtvis behöver ingen lärare någonsin någon annan vän än dem som de träffar vid kaffemaskinen i lärarrummet. Om vi hinner ta en fika. Vissa dagar saknar lunch.
Alla lärare vet allt om anorexi, dyslexi, ADD och ADHD!
Vi är inga specialister på syndrom och sjukdomar!
Fast i ärlighetens namn är nog tonåringars föräldrar de som är värst.
Måste försvara min heder när jag blir uppringd av upprörd mor. Eleven ifråga är snart vuxen (19), hårig på bröstet och 1,90 lång. Varför har inte jag ordnat en praktikplats till sonen... undrar den uppjagade modern.
- Öh, ja, nu är det ju så att eleverna själva ska söka sin praktikplats.
- Vi är svikna av skolan!
Och så där håller det på i all evinnerlighet. Känns det som. Gör något själva för höge farao! Uppfostra era ungdomar till att göra något själva. Förlita er inte hela tiden på skolan. Eller mig. För jag har börjat räkna år. 18 år till pension.
Måste nog allvarligt tänka på vad jag ska bli när jag blir stor.

Inga kommentarer: