köa ut det gamla

Jag har sedan länge bestämt mig för att alltid stå i längsta kön när jag handlar. Varför? Jo, för man blir så sur om man ställer sig i den kortaste kön... och alla bara bökar med kort, rabattkuponger och priser som inte går in i kassasystemet. Längsta får det bli. Det blir typ vinst varje gång om den långa kön går fort då!
I dag skulle jag köpa Champagne. Det var en in, en ut på systemet. Kö. Efter uträttat värv skulle jag köpa bubbelvatten på ICA. Kö. En in, en ut. Visst, ganska pantat att handla idag. Men, ändå. Tur att jag övat hela året på att köa och släppa dem med få varor före.
Vet fortfarande inte vad som ska kläs på i kväll, det ger sig. Förvånande nog har jag varken sytt eller kollat mer i garderoben. Så att stå i kö har nog varit bra träning.

glitter och oglamour

Varför hänger kläderna och krymper i garderoben? Det undrar jag verkligen.
Jag är bjuden på galej på nyårsafton. Lugnt och hemma hos min syster. Men, det blir många. Jag har också upptäckt att jag helt plötsligt är äldst i kretsen av vänner, syskon och barn. Konstigt.




Jag: Vi kommer jättegärna. Vad kul!
Vilka är det mer som dyker upp?
Annika: rabblar typ 20 namn

Jag äger verkligen inga partykläder! Å´ då måste ålderdomen ha slagit till. Jag passar liksom inte i glitterkläder. Längre. Men, jag inser att jag kommer att känna mig som kusinen från Hedemora utan. Som sagt de jag äger har krympt! Glittertoppen med bar rygg korvar sig osnyggt i fram... och baksidan vågar jag inte ens titta på. De snygga jeansen är inte, jag betonar... inte skojiga, emedan de ej går att knäppa. Så räddningsplankan jeans är det inte tal om. Så imorgon är nog alla provrum i stan som minerad mark. Osäkrad.

julafton

Nyss hemkommen, lite för mycket uppe i julestöket för att kunna somna. Men, nu vet jag alldeles säkert - julafton är både skön och rolig! Det var länge sen jag skrattade så mycket. Ingen kollade på Kalle Anka, eftersom ingen hade lust med det. Vi åt och sjöng i stället. Några paket delades ut och och några rim fnissades det till. Sen spelade vi knasigt frågesportsspel "Hur fan visste du det?"
Efter det hade Annika och jag lovat magdansuppvisning (hm, nåja). Resten av kvällen ägnades åt nostalgitripp till 80-talsdisco (med dans). Faktiskt till ungdomarnas stora glädje (Moa 13 - Värsta ascool jul!). Moa dansade sen Lindyhop med sin pappa, och humöret var på topp. Vi pratade även "skämsmusik"... typ musik man gillar, men skäms för att man gillar. Annika skämdes för Barry Manilow, jag för, (hjälp nu blir det sagt) Herreys och "gyllene skorna". Göran skämdes för typ Lazze Ztefanz (tar med alla Z:an för säkerhets skull), Sista ljuva åren... Hjaalp!
Fast trist att umgås, näää! Tack, alla mina kära för att ni finns.

semesterstart

6.35 i morse ringde telefonen. Vinglade upp och följde ljudet. Följande scenario utspelar sig i mitt huvud under de få minuter det tar, innan jag når luren.
1. Ungarna! Knivmördare. Kickers. Rånare... eller andra dödliga faror.
2. Shit! Försoven, alla elever står och väntar. Alla kolleger vill inte vara vikarier.
3. Mamma har blivit jättesjuk igen.
När jag äntligen trycker på rätt knapp, är det förstås ingen i andra änden.
Vem ringer vid denna tid en lördagmorgon? Ja, om inget allvarligt inträffat alltså. Sen börjar hjärnan fungera lite bättre, både den och jag inser att det nog var en felringning. För att vara säker på att det verkligen var så, rusade jag på mobiljakt. Slår i tån och välter en halvfull thekopp (som jag tydligen glömde att ta bort igår). Mjölkthe över halva bordet, några chokladpraliner och 3 tidningar. Pust, ingen har ringt mobilt. För det borde någon jag känner ha gjort, om det var fara å färde.
Annars är jag faktiskt rätt förvånad över mitt lugn just nu. Några få julpaket ska jag köpa idag. Sen ska jag julrimma lite och ta ett glas glögg. Det är faktiskt lugn och godan ro. Fast jag inte fick någon vidare sovmorgon idag.

praliner... vilket underbart ord

Jag gillar julen, levande ljus, läsa böcker och att ta det lugnt. Jag kanske inte direkt gillar allt med julen. Visst det är mörkt. Då tänder jag väl ljusen då! Jag är lite dålig på att inte göra någonting alls. Men, jag håller på att öva mig. Så nu önskar jag mig en kanapé, praliner, en god bok och rödvin.

vad är av vikt?

Min mamma "tvingade" ut oss barn, iförda Mahjongkläder, i demonstrationståg mot USA, för Vietnam (någon gång på sent 60-tal).FNL-någonting. Det är enda gången jag demonstrerat. Offentligt.
Trots allt har det färgat mig. Man ska värna om människor och levande varelser. Man ska stå upp för det man tror på! (inte helt lätt, men, man kan försöka)
Jag skulle gärna vara rik på pengar. Det är jag inte. Men, min övertygelse är att jag kan vara rik på andra sätt. Förmodligen har jag inte alltid varit medkännande och förstående. Jag kan vara riktigt bitsk och elak om det vill sig illa.
Självklart är det bara rika människor som säger; "pengar inte har någon betydelse, pengar är inte allt", bullshit, det har och är de visst. Självklart! Men, jag är ändå rik, utan att blinka har jag både kärlek och mat för dagen. Visst önskar jag mig mer guldkant mellan varven. Slippa tänka så mycket, liksom. Det är, på riktigt, kul om folk får det bättre, men inte på bekostnad av andra. Nu låter jag nog både Luthersk och Janteaktig. Det är dock inte min poäng. Poängen är att varje människa borde tänka efter lite ibland, rannsaka sig själva, och fundera över viktiga saker. Viktiga på-rikt-saker! Sina barn, vänner, älsklingar och föräldrar.
Okey, okey, jag är inte någon ängel, men jag byter inte efternamn om jag skulle ärva några millar.

teknik... igen!

OK! Jag har hajjat. Teknik gillar inte mig. Lampor slutar lysa i min närhet ( Armatur = arma otur ), nä men nästan. Nu har jag äntligen fått CS3 på Pc. Hat! ( Måste verkligen köpa vassare Mac). Vad har då hänt? Jo, man får en heminstallation till PC, eftersom man (jag) undervisar i CS3. Tyvärr får man ingen gratisMac!

På krogen:
- Vilket är bäst då? PC eller Mac? (när de (män) får reda på vad jag jobbar med)
- Öh, jag kan inte direkt uttala mig. Jag har jobbat med Mac sen 88... alltså
typ 1988.
PC, är krångligt i min värld. Man måste liksom leta på märkliga ställen, och inget kommer upp per automatik på skrivbordet i PC-världen. Sen sitter jag då här hemma med nya installationer, och har pecis fått allt att funka (stolt), åh sen bara funakareinte. CS3 alltså. Å´sen får man ett USB-minne med crackade versioner, men inga fler instruktioner. De enda man får är typ: kasta det du fått tidigare... och säg att du vill installera nya... ääää, från vad?
Så kontentan är: jag har inget Illustrator!

akademisk kvart

Pappa har den goda smaken att fylla år på Nobeldagen. Fast vi skulle fira idag. Klockan 18.00. Prick.
Yasuragiseg sambo drällde in klockan 16.15. Frans måste plugga inför ett prov i morgon. Annika och Göran hade fullt i bilen. Min bror är i Indien. Disa och jag skulle alltså åka själva. Disa var hos Tomas, så vi roddade busstider och mötesplats. 17.30 vid centralen. Jaha. Sen ringde Annika klockan 16.45 och sa att Disa och jag fick plats i bilen. Bra! Jag ringer Disa och säger att vi hämtar upp henne.
17.20 ringer Annika igen... äh, Jonathan ville med i alla fall. OK. Jag ber dem hämta Disa, själv slänger jag mig argt på cykeln. Missar bussen med en baklykta, cyklar till Akademiska sjukhuset för att genskjuta bussen. Hinner precis låsa cykeln och kliva framåt, dessvärre stannar inte bussen. Ska jag vänta i en halvtimme på nästa. Nej! Adrenalinet pumpar, vädret är helt okey, det tar nog inte mer än en 30 minuter att cykla. Sagt och gjort. 18.15 ringer jag på dörren. Pappa kommer tjoande och välkomnar. Han undrade var alla andra var.
- Kommer du själv? ( vilken fantastiskt stor grattiskommité typ)
- Äh, du menar alltså att jag är först?

moment 22

Simon är på Hasseludden Yasuragi med sitt jobb, ungdomarna är hos sin pappa.
Tjoar jag ut på party i tillvaron? Nix.
Den här lördagen hade jag tänkt att jag skulle fixa en massa saker som jag borde ha gjort (och lovat) för länge sedan.
Disas och Frans gamla jeans ska lappas, dragkedjor ska sys i och deras nya jeans ska läggas upp. Min systerdotter Moa har väntat jättelänge på lappning av sina favvojeans. Mina egna nya (inköpta för 2 måndader sedan) Lee-jeans är för långa. Disa vill att de gamla hårfärlägningsslingorna ska sys upp på ett band. Några knappar ska sys i en cardigan och Simons bästa mysbyxor är nästan inte ens värda att sätta ny resår i. Men lovat är lovat.
Fan, vad denna hög har växt! Nu för tiden frågar de inte ens, de bara lägger dit det som ska fixas. Frans och Disa säger till och med till sina kompisar: Äh, men vår mamma kan nog fixa det där. Hon är bra på att fixa saker. Så länge problemen inte är av tekniknatur funkar hon! Handfast pill skaré va!
- En knapp ramlade ur!
- Lägg det i fixarhögen.
- Nej!!! Min dragkedja gick sönder!
- Fixar sen. Lägg det i fixarhögen.
- Fan, resåren är död... bratzhuvudet ramlade av! Legoborgens fallucka funkar inte, bältet behöver ett extra hål, måla om ett rum, pingisracketgummit har lossnat, hockeyklubban behöver tejpas, spackla igen hålen, tejpa, fixa, fixa, fixa, hitta en lösning…
- Lägg dem…

Aldrig kommer man till botten, eller roten. I nästa liv ska jag inte äga en symaskin, skruvdragare, borrmaskin eller köpa dragkedjor när de reas ut, (annat än till kreativt nyskapande). Jag ska heller inte säga att jag är rätt stark. Jag ska inte vara allmänt medgörlig. Jag ska säga nej mellan varven. Så det så!
Ps. Fan tror!

nurå?

nästan som tryfflar...

fast godare!
Eftersom mat och godsaker berör. Om någon läser detta, ska ni absolut testa: "Det svarta hålet" en garanterad succé.

Chokladkakan:
200 gram god mörk choklad
200 gram riktigt smör
3 ägg
2,5 dl socker
2,5 dl vetemjöl
Smält choklad och smör i en kastrull. Vispa ägg och socker så det blir fluffigt. Blanda mjöl i äggsmeten. Häll i chokladsmöret. Rör. Häll i form som är ungefär som en normal stekpanna i storlek. Helst med avtagbar kant. Grädda i 175 grader (mitt i ugnen) 25 minuter (OBS! Den SKA se rå ut) Låt svalna, gärna under press. Kakan ska vara rätt platt. Ca 2-3 cm hög.

Glasyr:
25 gram smält smör
1 dl vispgrädde
150 gram god choklad 70%
Hetta upp smöret, ovispad grädde och choklad på svag värme. Rör så det bli jämt. När det är ungefär rumstemperatur brer man ut det över den svalnade kakan, både uppepå och på sidorna.

Servera med vispgrädde och fina frukter eller bär.
Man orkar alltid mindre än man tror!

Ps.Och nu funkar det inte att sätta in en bild heller. Mhrgh.

vill inte

Vill absolut inte gå till akupunktören i morgon! Känner mig som ett argt barn, som vet att jag ändå måste. Stampar ilsket så gott det går med fötterna. Det vill säga uppe i huvudet. Det gjorde ondare än att borra i tänder utan bedövning förra fredagen. Det känns verkligen konstigt att tvinga iväg sig själv. En gång till. Är jag dum på riktigt liksom. Min kloka kompis på jobbet sa att det finns inga måsten. Det enda man måste är att leva. Torgnysdotter skickade mess till mig med nummer till sin vän kinesologen. Messet var så finurligt utformat så det gick inte att se telefonnumret... om man inte sparade det i sin telefonbok. (Fråga mig inte hur hon gör för att hålla koll på all teknik.) Så nu finns förhoppningen om en ny väg ut ur foteländet i alla fall. Tack!

Ps. Varför i hela friden har min bloggsida blivit engelskspråkig?

OBS! alla är glada...

... å mamman i familjen rör sig i snygg rörelseoskärpa i köket. Medan de skönlockiga barnen i polarn o pyret kläder inte alls är i vägen. Köket är minst 30m2 och bara såååå fantastiskt arkitektritat. I köket bakas pepparkakshus, trillas marsipankonfekt och skinkan grilljeras till gyllenbrun perfektion, allt medan alla 4 barnens ögon tindrar och julens ljus stöps...
Jag bara slog ett öga ner i ett nummer av Sköna hem. Typ. Liksom. Prenumerer av födsel och ohejdad vana. Undrar egentligen varför? Det föder snarare ångest än är en inspirationskälla.
- Bäst att städa snart... ja, ifall det råkar komma ett heminredningsreportageteam och, by the way, ringa på just min dörr. Har inte hängt upp några adventsstjärnor ännu (men köpte en för halva priset idag). Gillar inte ens julkrimskrams (aversionen sitter i från min tid som dekoratör tror jag).

Mamman i reporatget säger att det enda som behövs är planering. Öh?

hockeyfrilla

Ja, alltså långt neråt och bakåt, och stubbat uppepå.

Igår glömdes en nål i mitt huvud. En nål som var till för avslappning. Idag, när vi firade Disa, och jag skulle gå hem (eftersom vi firade hos Tomas), måste jag ha varit i någon sorts total avslappningsfas. Plötsligt såg barnens storebror Joakim vild ut i ögonen. Sen började det lukta himla äckligt.
Jag hade böjt mig ner för att ta upp cykellysen ur min väska. Väskan står på en pall. Alla firare stod i hallen och var i olika stadier av påklädning. Joakim och hans fru Ulrika sätter på sig skor, respektive talar i telefon om vilken krog som är bäst på Kungsholmen. Pappa och Eivor berättar att de ska på julbord och något om Robert Wells, 5 tonåringar leker med Albus (hund). Tomas är glöggfryntlig. Frans spela gitarr (Björnes Magasinlåten). I ett och samma andetag och bentag far Jocke fram som ett jehu och börjar slå vilt på mitt huvud.

Ovanför mitt huvud fanns alltså en liten, liten värmeljushållare...
Väntar med skräck på tredje gången gillt.

Ps. Har friserat håret mitt uppepå huvudet med nagelsax.

nåldyna

Akupunkterad i fötterna. Inte speciellt skönt att bli stucken, men smärtan var övergående. Jag fick 6 nålar (tror jag) i varje fotsula. Sen stack akupunktören in en i bakhuvudet, släckte lyset, och gick ut ur rummet.
- Jag tittar till dig lite då-å-då.
- Mmm.
Det värkte som fan på en viss punkt i ena hälen. Det pirrade som sockerdricka i båda fötterna. Britsen tryckte in i kinderna. Tankarna vandrade mest omkring, jag blev stressad.
Hur lång tid kan det ha gått nu? Hinner jag träna nu... det här verkar ta tid, måste köpa saffran, åhh, vad ont i axeln det gör, var ska jag ha armarna, blöder det i huvudet det känns som det rinner, ska jag köpa glögg på hemvägen, har vi mandlar...
Kunde jag inte fått en förvarning så jag hade kunnat sätta på min MP3? Detta är tortyr. Jag fixar inte att bara ligga med nålar i fötterna. Men, vad skulle jag göra? Kunde ju knappast kliva iväg.

Efter vad som tycks vara en evighet, kommer akupunktören in och ber om ursäkt... telefonen hade ringt.
- Jag skojade med mina kolleger, och sa, att min patient har nålar i fötterna, så hon ligger nog kvar. Sen tog hon bort nålarna och masserade fötterna (det var skönt). Sen skulle hon visa några övningar. När jag skulle sätta på mig jackan, gjorde det skitont i huvudet. Nålen satt kvar.
- Hoppsan, den satt jag dit för att du skulle slappna av.

Ps. Det tog 1,5 timmar. Ska det ta så lång tid? Ska de inte vrida på nålarna? Tillbaka till Gå, tron måste försätta berg.

julpaket?

- Ska det vara en julklapp?
- Neeej... öh, helst inte menar jag. Vanligt paket. Tack.
- Jaha, men vi har inga andra paket. #personalen suckar och himlar med ögonen#
- Nähä, nä, men det går bra ändå. Strunta i inslagningen.
- Ammen, skaru ha en kartong rå eller? Såru kan slå in den i nå´t annat papper?

Det sista hade jag faktiskt redan räknat ut. Själv. Jag har lång vana. Min söta Disa råkar ha födelsedag den 28... november. Jag har alltid varit petig med att inget julpapper får finnas på hennes födelsedagspaket. Födelsedag är en sak. Julafton en annan. Disa ska ha både-och-paket, ingen halvbra-antingen-eller-presse.
Undrar varför personalen i de flesta butiker tycker att det är så stötande? Inget julpaper? Är hon månne Jehovas? Det är likadant när Jeppe ska få paket 24/11, eller när pappa fyller år den 10/12.
Varför frågar personalen om det ska vara en julklapp, när inga allternativ verkar finnas?

hm...

...undrar hur det egentligen funkar när man får ultraljud i fötterna? Hur verkar det liksom? Ingen har riktigt förklarat. Fast upplevelsen var icke oäven. Lite kallt först och sen varmt. Det hela tog kanske 10 minuter i anspråk (efter mer än ett halvårs väntan). Kändes lite som: tron kan försätta berg. Men, i krig, för fortsatt hyfsad gångstil, är alla vapen tillåtna.

7 veckor gamla

Bara 5 veckor kvar till hämtning!
Arbetsnamnen är "Rutan" och "Sci". Sen har vi en hel uppsjö med förslag från alla i familjen. Dexter, Lacy, Prince Buster... Fast det är som med barnen, jättesvårt att veta hur namnet passar innan de kommer ut. Frans skulle heta: Ossian, Aron, Melker, Lasse, Åke, Gillis och... sen kom han! Såg han ut som något av ovan nämnda namn? Icke.
- Han ser inte ut som en Åke.
- Nä, och definitivt inte som en Aron.
Det tog nog så där en 4 dagar innan vi kom på att han var en Frans.
När Disa anlände 1,5 år senare, trodde vi att hon skulle bli en liten kille. Vi vågade liksom inte hoppas på en tjej (eftersom pappan redan hade 3 söner).
- Nämen... nämen... det är en... tjej!
Disa hade arbetsnamnet "Knut". Jag lobbade stenhårt för namnet "Rut" när hon väl var på plats. Pappan tyckte Märta (Rut var totalt uteslutet i hans värld). Så vi skrev listor. Bytte listor. Kryssade för, lade till och tog bort. Till slut fanns ett namn kvar som vi kunde enas om - Disa. Disa hette inte Disa förren efter två veckor. Sjukhuspersonalen på BB var ytterst irriterade på att ingen "nummerplåt" kommit upp i plastbaljan. "Heter hon inget?" Precis som om namnval är enkelt!
Nu är det ännu fler viljor... typ 6 stycken.
Men, kär katt får många namn. öh, tror jag? Förslag?

tuttifrutti å berutti!

Uttryck jag som barn använde när saker och ting gick min väg! Trallala, ha-ha-ha jag har addat favvisar till min sida, lalalala-lalla!

sadla om...

sa doktorn i dag. Sadla om som i omskola tror jag han menade. Du borde ha ett jobb där du inte går och står så mycket. Har du provat rollator sa han och plirade mot mig. Nä, men jag har en vagn för tunga saker. Doktorn, som verkade vara av den skämtsamma sorten, undrade om mina fotsmärtor var diagnostiserade. Jo, det är de ju. Som tennisarmbåge, fast med den egenheten att armbågen i mitt fall sitter under fötterna. Jahaja, har du provat med fotbäddar, geléinlägg, antiinflamatorisk medicin, stretsching, akupunktur... sa han i ett enda långt andetag samtidigt som han tittade uppfordrande på mig över glasögonbågarna. Jepp, testat. Vad återstår, amputering? (Tänkte men sa jag inte.) Jag har småmonster med arga horn under fötterna. Och de går fan inte bort, fast jag ber dem! Jag berättade att jag även hade köpt fula och svindyra Eccoskor med specialfunktion som heter chockpoint, att jag använder nattskena dessutom. Att jag hört om ultraljud, kirurgiskt ingrepp och cortisonsprutor. Ja, du vet sa han, cortison är inte så bra. Det vet jag, men just nu är jag beredd att prova allt. Då hade jag ändå inte berättat att jag köpt högkoncentrerad Glucosamin i enkilospåse från Lantmännen. Jag sa inte att jag doserat mig själv som "stor hund" heller. Någonstans måste man väl dra gränsen för vad man berättar för doktorn? Allvarligt talat är jag arg och inte kompis med mina fötter. Eller jo, men jag vill ha dem tillbaka liksom.
Jag har haft stegräknare på, 3 557 steg som minst och 12 314 som mest. Räknade ut att jag klev omkring ca 35 000 steg i veckan bara på jobbet. Sen står jag upp men det märker inte stegräknaren. Egojag tror att det verkar bättre med ont i armbågen. Den går man ju inte på i alla fall.

rätt rörigt

Jag vet att man borde ha sina böcker i bokstavsordning. Någon gång hade jag nog det, men nu är hyllorna för få... så nu stuvar vi in böckerna där de får plats. Framför och bakom, liggande och stående.
Idag började Frans och Julia prata om HC Andersen och Astrid Lindgren. Ja, om böcker de mindes från de var små. Jag fyllde i med Bröderna Grimm och sen kom jag på att jag nog hade en samling av böckerna “Tusen och en natt”. Naturligtvis måste jag visa dem (de är så fina!). Jag öppnar en av dörrarna till bokhyllan, tar fram det första bandet. Jag visar, vänder och vrider och slår lite i den. När jag ska sätta tillbaka den i hyllan ser jag efter vilken bok som står bredvid. Öh, var kommer den ifrån tro? Boken har titeln: “Jesus”. Bredvid Jesusboken står “Illiaden”, bredvid den står Snorre Sturlasons “Kungasaga”. Kanske har jag någon gång tänkt att det var ett bra system, olika kulturer liksom. Fast sedan börjar jag undra vad Selma Lagerlöf och “Kejsarn av Portugallien” i pocketutgåva gör där i så fall? Eller Katarina Mazetti bredvid Svenska akademins ordlista, jämte Fredrik Lindströms “Vad gör alla superokända människor hela dagarna”?
Som Pippi Långstrump så klokt sa: Det är ingen ordning på allting!

hör nu på go´vänner...

Man ska vara snäll mot barn. Men måste man vara snäll mot alla? Måste man vara snäll hela tiden? Så här i Astrid Lindgren-tider börjar jag fundera på om jag inte har en liten kommandora bakom örat? Eller bakom å bakom... hon börjar framträda allt tydligare. Jag tror inte att jag är direkt snål, och jag skryter aldrig med att jag är "ekonomisk" (vilket i min värld är en omskrivning som snåla gör, för att verka mindre snåla).
Men vissa elever får mig att höja på ögonbrynen, snörpa på munnen och bli oginn.
En elev kommer in i arbetsrummet, där sitter 5 lärare, men bara jag är inne. Eleven kliver fram till första skrivbordet och konstaterar:
- Här ligger ett äpple och en banan.
- Jaaa...?
- Jag vill ha ett äpple.
Eleven går fram till nästa skrivbord
- Här ligger två äpplen och en banan. (Är på väg att ta ett äpple)
- Men, hallå Isak! Du kan ju inte bara ta!
- Men, de har ju många. De borde dela med sig.
- Ja, men de har väl tagit med sig för att de vill ha frukt. Det är inte skolan som håller lärarna med frukt vet du.
- Jag måste ha ett äpple.
- Då får du väl leta rätt på Stefan eller Åsa och fråga dem.

Jo, eleven får sitt äpple av Stefan. Men hur är vissa ungar funtade? Måste man dela med sig av allt när man är lärare? Liv, mat, tid, kunskap, vänlighet...
Självklart hade även jag givit Isak ett äpple om jag haft något. Men lite hyfs tack!
Hade Isak kommit in i vårt rum, och sagt att han höll på att förgås av hunger... hade jag erbjudit honom att få en frukt (om jag haft någon), men tiggeri... jag menar har man råd att färga håret i olika kulörer en gång i veckan + ha balla märkeskläder borde man väl för sjutton ha råd med ett äpple!
Vet inte varför detta är så upprörande?
Jo, förmodligen för att ungarna bara kräver. Ska bli intressant och träffa föräldrarna nästa vecka. Som jag undrat tidigare: Måste man vara snäll mot alla?

Ps. Om jag hade varit Emil hade jag haft 500-styckens-gummors-täljs-party i dag. En för varje obstinat och elak tanke jag haft den här terminen. Om jag varit Pippi hade jag tagit ett krumelurpiller för flera år sedan!

söta va?

Jag bara måste föreviga våra katter! Så här söta är de... fast det tar ända till efter nyår innan de kan flytta hem till oss. Kattkullen har kennelnamn Cold Play, och ungarna har låttitlar från samma band. The Scientist och Square One. De får nog nya namn när de anländer. Verkar lite jobbigt att ropa på dem annars.

5 enkla vägar till en rik framtid.

Fick ett brev i dag. Från AMF Pension. I kuvertet låg en isskrapa med texten "jag tar det kallt. AMF Pension fixar min framtid." Isskrapor kan man aldrig få för många av när man cyklar. Eller hur?
I kuvertet fanns också en liten folder. Under punkt 2 på enkla tips stod följande att läsa:
Hitta en oupptäckt skatt!
"Fakta: För att bli rik räcker det inte med några mynt - man måste hitta ett orört vrak fullt av skatter. Detta är i princip omöjligt - och faktiskt ganska värdelöst. Gamla vrak räknas nämligen som fornlämningar, vilket betyder att de tillfaller staten. Räkna inte ens med hittelön..."
Det fanns ytterligare 4 enkla vägar till rik framtid. Sista vägen var att ringa eller skicka en lapp till AMF för att få reda på hur man egentligen skulle förfara.
Det verkar roligare med vrakskatter och vrakpriser. Först tar jag dykcert, köper en båt, går på kurs och blir bättre än kustskeppare, sen åker jag ut på Östersjön lite på måfå, plumsar i och hivar upp massor med silverpenningar som jag undanhåller staten... eller så får Frans bli NHL-proffs och Disa golfess. Eller så får jag ringa AMF i alla fall?

julkort...

... på barnen, gärna från sommaren. Gärna bilder från semesterresan, gärna från badstranden, jättegärna med kransar i håret eller annan ojulig aktivitet. Armarna i vädret, jag erkänner! Jag gillar dem inte!
Allvarligt talat hoppas jag verkligen inte att jag har, terroriserat vänskapskrestsen med dylika julkort.
- Nä, jag har aldrig gjort det förr, vännerna har redan dragit en lättad suck.
- My´s ungar är ju stora, det kommer nog inte något julbarnkort från henne i år heller.
Men si, där tog de kanske fel... jag har nämligen köpt 2 katter va´, å´ då verkar vad som helst kunna hända. Vill helst hämta hem dem idag! Läser allt jag kommer över om katter, och har på kort tid, ( ungefär 1 vecka ) inte gjort annat än att läst olika "kattringsforum". Snart uppe på halvexpert nivå... eller snarare "helt-wacko-nivå".
Lite orolig över min nya stora vurm är jag. Men, om man bestämmer sig ska man väl inte behöva prata bebisspråk med katterna. Kanske kan jag bestämma att inte ge katterna en egen "röst". Hoppas, hoppas jag fixar att låta bli. Men, man vet aldrig, jag börjar prata larvigt barnspråk bara jag ser bilder på kattungarna. ( Som jag för övrigt inte kan åka och hälsa på, eftersom de bor i Boden i Norrbotten.) Så, om någon skulle få ett kort till jul, med katter med ditmålade tomteluvor på, så är det beklagligt. Men, kanske förståeligt. Barnen fick aldrig sin tid i julrampljuset. Ho-ho-ho!

gäääsp

Världens längsta vecka är snart till ända! Det tackar jag ödmjukast för. Jag är så in i baljan trött. Idag har jag gäspat framför min dator, framför mina elever, på lunchen, framför min rektor och på cykeln. Jag har sovit som jag brukar, inga konstigheter alls.
Med min fantastiska slutledningsförmåga kom jag fram till följande:
solsemester
kosttillskott
vitaminer
vanlig semester
annan semester
sol... ljus... heureka!
Imorgon ska jag träna och sola i solarium. Man får bli hur skrynklig som helst. Just nu är skrynklornas varande eller blivande av underordnad betydelse.

djurliv... at

Oj, vad tomt det blivit.
Ofattbart tomt faktiskt.
Müsli och Puzzel har åkt hem.
Himlars vad vi älskat kissarna under 1 vecka.
Nästan lite märkligt hur vi låtit oss totalcharmeras!
Jag är uppväxt med djur i alla möjliga modeller och former. Mitt första djur var en sköldpadda, hon hette Rosa. Hon rymde och, fick jag reda på som vuxen, blev överkörd av en gräsklippare. Sen hade jag Lotta och Snucke-marsvin i 12 år, Egon-hamster hängde med länge. Vi hade hela tiden katt eller katter, Mini I, Mini II, Musse, Mojje och så Nessie. Vi hade vandrande pinnar, undulater (Emil kunde prata - "jag älskar dig" och vissla som dagens eko). Vi hade en en halvknäpp keeshound, han var söt och go men inte så smart. Vi har haft möss och akvariefiskar. Det kanske knäppaste är i alla fall lamm. Mamma stod inte ut med tanken på att de inte skulle klara sig. Tackorna hade stött bort dem. Så vi tog hem dem från gästrikland (i bilen), ner i 30-talsvillans källare. Där byggde pappa en kätte. Lammen hette Hanna och Ville, vi matade dem med flaska... mina syskon och jag hade skift på nätterna. Vi gick ut med dem i koppel. Och gissa om vi var poppis i skolan? Mitt i ett fint villaområde bodde lustiga familjen (vi), det måste gått historier om oss.
Så nu har vi börjat leta egna katter.
Man mår helt klart bra av djur... och vi har varit utan alldeles för länge.

müsli & puzzel

Kattvaktar för fullt. Bedårande cornish rexkatter. Det blir ett lugn runt djur som är svårt att få på annat vis. Skönt och fridsamt att ligga i soffan med en katt på magen.

inget party

Disa till sin kompis: Allvarligt, vi kan inte ha fest hos min pappa i kväll.
Kompisen säger något i luren och samtidigt plingar msn med någon eller några andra vänner
- Nä, det går inte, jag frågade pappa å han ville inte att vi skulle vara där när han var i Göteborg... ja, jag frågade. Va? Nä, mamma vet att det är så här. Jag vill faktiskt att mina föräldrar ska känna förtroende för mig. Jag har verkligen fått bygga upp det sen förra året...
Jag blir varm i hjärtat. Detta samtal var inte för mina öron. Nu ligger Disa och Frej och tittar på film. Partyt är avblåst.
Som mamma: Döskönt!
Jag tror att Disa tycker detsamma. Att ha dubbelboende och en förälder bortrest bäddar för fester. Fester som lätt går över styr.
Vem minns inte det?
Jag är så himla glad över att Disa vågar säga nej! Tack!

trendig?

Mmmm, mysig morgon. Ledig. Tittade på TV en lång stund, och då fick jag reda på att nu är det tanten som är inne. Detta skulle vara en protest mot mig, och mina jämnåriga... eftersom vi inte vågade bli tanter. Tantandet kunde ge sig uttryck i att man stökade omkring med spisrosor och "långkokade" ( bruna bönor, rotmos med fläsklägg, ärtsoppa etc ), bar tweed och virkade blomkruksöverdrag. Just blomkruksöverdragen är i min värld väldigt vulgo, men jag hajjar ju uppenbarligen inte grejen.

- Men, se så, doppa av alla sju sorterna nu!
Roligt att alla får användning för de där kaffeskedarna som många av oss fick varenda födelsedag och varenda jul ( fast man ville ha en cool minivariant av ID-bricka i silver ). Nu ska det vara syjunta och kaffekalas alltså. Rätt skojigt med trender. Inget nytt under solen liksom. Dessutom älskar jag att sticka.

Ljuga för mor...

...på själva julafton? Eller rakryggat yppa sanningen?

Det bästa att säga när man blir ertappad med dumhet:
Öh, hm, jasså, då måste jag ha informerat mig dåligt om vad som gäller. Jag ber verkligen om ursäkt, detta ska aldrig upprepas. Jag har lärt mig av mitt misstag.
Vad tror regeringsgubbar och gummor egentligen, att vi vanliga dödliga går på alla dumheter som ploppar ur deras munnar?
Jag tror inte på sådant som är uppenbar lögn. Självklart fanns det någon som visste att statssekreteraren hade beredskap denna kväll. Självklart! Solklart!
Grundregel No 1 i reklamvärlden: Gör gärna reklam som är rolig men gör inte reklam som uppenbart inte är sann... om det inte är en finurlig överdrift med glimt i ögat.
Varför skulle det annars bli sådan enorm uppståndelse av lite hångel?
(Jag kan gärna tipsa dig Fredrik... jag tar dessutom bara 58.000:- i månaden + traktamente förstås.)

Ps. Uppenbart inte sanna reklamannonser eller reklamfilmer:
Glucasil från vitamininstitutet i Schweiz, man får roligare med Toffifi och den senaste dumheten som ingen tror på... bindor i designad-skojig-färglad förpackning som ska göra det lite roligare att ha mens. "Designmönster på bindor i enstycksförpackningar gör dem mer tilltalande att bära med sig i handväskan"
Som ungarna skulle sagt... OFTA!

Slök. Slök. Slööök.

Inga elever denna vecka.
Alla har tid med lunch ungefär samtidigt.
Bland matlådor och plastbyttor, stekt strömming
och paté med grönsaker, utbrister plötsligt en språklärare:
Allvarligt... tycker ni att slök är bonnigt?
Minst 8 STORA frågetecken samt allas blickar riktade mot språkläraren.
- Ja, alltså mina barn tycker att det låter jätte-bond-aktigt. Men, man kan visst säga slök. Jag har kollat i SAOL.
- Slök, som sluka menar du?
- Ja, han slök den hel.
- Hmm, kanske är det dialektalt? Som tröck och klöpp. Uppländska.
- Nej, jag tror att det är en mer ålderdomlig form.
- Hm, ja, men det är inte bonnigt!

Nu är ordkunskapandet i full gång. Dialekter och märkliga uttryck avhandlas.
Mia (svensklärare med mysig finlandssvensk dialekt) kommer med följande fantastiska sanna historia: Men, hörrni, om jag säger stegring, vad betyder det? Visst kan det ha fler betydelser på svenska?
- Ja, jo, typ ökning...
- ... eller en häst som stegrar sig...
- På finska använder man bara ordet stegring när man har feber. Alltså man får en stegring när temperaturen ökar.
Unisont: Jasså. Jaha.
- Min svåger (eller om det var bror), stegade in till sin (kvinnliga och svenska) chef för några år sedan, han var jätteförkyld, och så säger han till henne: Du, jag måste gå hem, jag har fått en så´n himla stegring.

27 års förvirring

Enligt forskare rubbas sömnen av vintertid (SvD fredag).
Kvällspigga människor kan ta allvarlig skada av att klockan ställs om.
Tydligen passar bara samhällets rytm en femtedel av befolkningen.
Nähä?
Fråga vilken småbarnsförälder som helst idag, söndag, om de gillar vintertid. Hur de än har försökt att "uppehålla" ungarna i går, joddlar barnen upp en timme tidigare än brukligt! Disa vaknade i flera månader efter klockomställningen 04.15... varje morgon, vardag som lördag... i flera månader. Alla tips om att få henne att somna om... funkade inte. Disa var idel solsken och jag och pappan halvdöda. Ständigt bakis, utan intag av rusdryck. Jag fattade varför man använde ickesömn som tortyrinstrument.
Där och då bestämde jag att mina barn som tonåringar, skulle få sova så lääänge de ville. Jag har till och med berättat det för dem. Vilket resulterat i att Frans ber mig väcka honom, så han inte sover längre än till 12.00. Disa är fortfarande morgonpigg!
Sommartid - vintertid, jag tycker fortfarande det är ett puckat påfund. Möjligen fyllde det en funktion 1907 när det uppfanns. Tanken var att nyttja soltimmarna under dagen. Jag bara undrar: hur många bönder finns det som måste ut och valla kor nuförtiden?
Ps. 1,5 miljarder människor ställer om tiden idag... 5 miljarder gör det inte! Och hur var det nu igen, framåt eller bakåt?

endagshäxa

Nästa vecka har eleverna höstlov. Under lovet infaller Halloween. Därför utlyste elevrådet Halloweenfredag idag. Bäst utklädd ska belönas med en I-Pod. Jag hade inga planer på att klä ut mig. Har redan en I-Pod. Undervisar bara 2 timmar på fredagar, skulle dessutom ha krokiteckning med fackteckningseleverna. Jag hade bokat en modell som jag bara träffat en gång innan. Så, nix utklädd.
Trodde jag.
Igår, vid hemgångstid (runt 17.30) säger min kollega:
Du ska väl vara utklädd i morgon va?
- Nja, det hade jag inte tänkt... det är ju liksom en elevgrej. Dessutom ska jag ha krokiklass, ny modell, hinna hänga upp gardiner, fixa vikvägg, kolla pennförråd, leta på kolkritor, leta på en matta till modellen, möblera om i klassrummet... å så ska jag träna direkt efter... åh... ( Anfall är bästa försvar )
- Amen, fotoeleverna skulle bli döööglada. De var så ledsna idag.
- Var de ledsna?
- Ja, eftersom inga fotolärare skulle vara utklädda. Åh, då sa jag att jag sitter ju bredvid dig å så sa jag att det är klart att du skulle vara utklädd. Åh va glada de blev!
- ?
- Jamen, de gillar dig så himla mycket... å så är ju du lite så där tokig å crazy ( plats för tolkningar ). Jag ska läsa spökhistorier efter nutidskrysset i morgon å så ska jag baka. Jag har en spindelvävssjal...

Naturligvis föll jag för enmansgrupptrycket. Så idag bar jag svart peruk, svarta Harry Potter-glasögon, farmors gamla svarta underklänning, kängor, svart smink, spindelväv och spindelörhängen.
Höll på att skrämma slag på mina rumsgrannar. Höll på att bli utkastad av vår skolvärd ( eftersom jag inte gick på skolan ). Fick två elever att skrika vilt när jag hoppade fram bakom vikväggen i klassrummet. Höll på att fnissa ihjäl mig när ingen såg att det var jag. Thihihi. Ska nog köra denna look lite oftare.
Mest såg jag nog ut som någon korsning av goth och Magica de Hex.
Dagens bästa elevkommentar ( de var många ): Faan, va schysst, har´u blivi´ alternativ?

färgprat

Mitt absolut roligaste moment i hela bild&formkursen... färglära enligt NCS.Idag gick det av stapeln, och det blev svårt att få hem eleverna. Alla tycker något om färg, alla har en relation till färg skulle man väl kunna säga. Sen kanske vi tycker olika om färger men det är en annan sak.
Jag kan fråga om saker som eleverna aldrig tänkt på, och få helt underbara svar.
- Har dagar färg?
- Jaaa, söndagarna är röda.
- Jepp! Varför tror ni de är röda och inte blå?
- Jamen de är ju liksom röda dagar i almanackan.
- Mmm, så är det nog, vi har fått hjälp att färgkoda helgerna. Men, har andra dagar någon färg?
#några sekunders tystnad#
- Mina måndagar är gula!
- Jaaa, och fredagarna är blåaktiga för då är det party, liksom, det känns blått å fluffigt... äh, liksom...
#vift, vift - händer i luften#
- Ja, ja, åh vet du My? Alla mina eftermiddagar är liksom typ bruna efter klockan 15.00. Innan kan de vara rosa eller... onsdagen är ju faktiskt orange!
- Dagar med mattelektioner är lila ju!

- Ja, ni ser. Men, Emma är det inte krångligt att ha olika färger på för- och eftermiddagar?
- Nä, det tycker jag inte.
- Har namn färg?
unisont: Jaaa!

Färg engagerar, bara man lockar fram det rätt märkliga resonemanget om namn eller dagar i färg. Drömmer man i färg eller svartvitt t ex?
Frågan om rött är varmt eller kall, får alltid svaret varmt. Oavsett nationallitet och var i världen man bor. Förmodligen en association till elden. Kärleken är röd, men man kan också bli röd av ilska. Rosenrasande!
Sådana här dagar vill man vara lärare jämt.

äntligen!

Yes! Äntligen är hon här igen!
Vem då? Ugly Betty såklart. Eller America Fererra som gör Betty i serien.
Just love her!
Rätt fånig serie egentligen, men härligt knasig. Massor med klyschor om: män, mode, homosexuella och karriärister med vassa armbågar. Förpackat med humor och glimt i ögat. Klockan 20.00 bänkar jag mig framför TV:n.
Sen är det bara att vänta in nya avsnitt från Köping.

dårarnas paradis

Solstänkta stränder och paraplydrinkar a´la caribien. Oh lord. Eller ett vanligt svenskt spa. Mmmm. I brist på dessa små paradis och kontanta medel för att uppsöka de samma, bestämde jag mig för en enklare tripp. Till IKEA. En söndag. Tänkte bara göra det lite mysigare hemma i höstmörkret, doftljus, värmeljus och tyg som soffan ska kläs om med. Lite småparadisiskt liksom.
Upp på cykeln och iväg.


Jag ljuger inte om jag säger att alla i hela Uppis, med omnejd, också skulle köpa värmeljus. Hjälp.
Efter en kort överläggning med mig själv... lyckades jag skärma av omgivningen rätt hyfsat ( i med I-poden så löser den biten sig ). Strosade mellan rullatorer, gastande barn, ätande-, pratande-, shopande-, grälande- människor. Måste alla vara på jakt efter paradiset just idag? Varför är jag en sån dårfink? En söndag?
Rätt mycket hänger ihop med att soffan bara måste kläs om idag och ljusen var slut. Fråga mig inte varför, men så var det.
Nu är soffan omklädd (svart), soffkuddar sydda (lime-vit-gula), blockljusen står för nära varandra och rinner. Mmmyyysigt.
Resten av lägenheten är inte lika uppiffad. Men dåren har fått ett miniparadis i en begränsad del av vardagsrummet.

... och alldeles underbart tyst.

Det bästa med Uppis... är sånt som man kan göra, men inte så ofta gör. Öh, jo jag vet vad jag menar.
Fast jag bor hyfsat nära Stora Torget, så kan jag ta cykeln åt motsatt håll... ut på bonnvischan i ett nafs. Idag var en sån dag (i ärlighetens namn är inte många dagar sådana dagar). Vädret var vackert och förra årets svampskörd uppäten. Alltså var svampjakt målet med trippen. Letade först upp en korg, en hopfällbar kniv och en ganska ful dunväst. Frans och Julia tittade yrvaket på mig. Frans förhörde sig om jag hade mobilen laddad och med mig. Jo. (Barnens tur att vara oroliga alltså!)

25 minuter senare är jag mitt i mossig, fuktig och höstdoftande storskog. Jag travar på måfå ut i härligheten. Svampglasögonen på. Rätt som det är märker jag att det liksom slår lock för öronen. Tittar mig misstänksamt omkring. Allvarligt talat var det så tyst, så tyst. Det var verkligen så tyst att det var öronbedövande. Märkligt vad (o)ljudvan jag måste vara? Härligt att upptäcka tystnad, bara så där.

Svamp? Nja, inte så mycket. Lite trattisar, några sotbruna vaxskivlingar och något som heter druvfingersvamp.
Vissa dagar är så bra!

fredagsfrid

Slutade tidigt idag. Åkte till gymet där det var lugnt och skönt. Handlade på vägen hem. Jag tar en kundvagn, fast jag handlar alltid för mycket då. Tyngdmässigt alltså. Lite bökigt att baxa upp alla kassar på cykeln. Fast jag är van, körkortslös som jag är. Dessutom tjurskallig. Det ska gå! Det gör det alltid.
Nu ska jag bara invänta fredagsfriden. Det brukar ta ett tag. Disas pojkvän har tappat mobilen, Frans har fått punka på cykeln... eller så gör jag mat som ingen kommer hem till. Eller så kommer det en hel hoper ungdomar. Jag vet aldrig riktigt när friden kommer. I bland tar det ända till söndag kväll.

bubbelberoende

Boken om Herr Bom och sillen är en av mina favvisar. Filmen är också OK, med Gösta Ekman som speaker. Jag är knasigt förtjust i barnböcker! Herr Bom är en man i sina bästa år som lägger sin panna i djupa veck hemma på sin kammare. Inget är för stort, och inget är för smått att fundera över och om.
Jag känner mig som Herr Bom ibland... eller snarare fröken Bom. Min dagsfundering rör bubbelvatten.
Jag blir verkligen sur om ungarna tagit det sista. Jag måste ha en flaska på mitt skrivbord. Alltid. Sticker iväg tidigare på morgonen för att hinna förbi ICA innan jobbet. Spelar ingen rockenroll om bubblet är pissljummet. Bara det är bubbligt. Smaken spelar inte heller någon roll. Allt pimplas glatt. Har de haft någon typ av knark i vattnet tro? Kan liksom inte vara utan. Alla tycker att jag borde köpa en sodastream (men jag hatar fula maskiner), så jag kånkar ståndaktigt hem liter efter liter. Vilket ju är helt pucko ur miljösynpunkt. Men Disa är glad för den extra inkomstkällan som pantningen ger henne!
Har försökt lusläsa innehållsförteckningen, men hur jag än stavar mig igenom märkliga ord som: sulfat som förvisso låter som Skutskär, men inte är knarkklassat annat än på lukten, eller magnesium, som jag har för mig brinner i vatten (?), men det var länge sedan jag gick i 9:an så jag kan ha fel. Jag hittar i alla fall varken kokain eller socker. Socker, fett, alkohol och kleptomani, det har jag ju hört talas om. Men bubbel? Har aldrig hört talas om bubbelknarkare förr.

Ett nej är ett nej.
Skönt att vissa fått det klart för sig nu.

ju mer det skakar, desto bättre!

Jag har dansat nu. Magdans. Dökul. Tänker aldrig sluta, men vet inte om jag någonsin kommer att lära mig. Jag kan ju inte se klok ut.
Böj lätt på båda knäna, sträck på ryggen, skaka (som om du hade frossa) i benen samtidigt som rumpan ska vara helt avslappnad och den ena skinkan ska liksom slå till den andra. Dessutom ska man luta sig på sin tänkta kängurusvans. Sen ska man ju helst ha vansinnigt graciösa armrörelser som liksom passar till det hela.
Sen får man lov att "trycka" ut fettet som finns på magen, inget som behöver dras in här inte.
Har just fått till skaket... när jag står still.

tålamod, tålamod

Det borde vara alla förunnat att vara utrustade med tålamod.Samt en viss portion av normal överlevnadsstrategi.
Jag är ett under av tålamod på jobbet.
Men akta er för lejonet som kommer hem på eftermiddagen. Totalt i avsaknad av både empati och tålamod. Akta er väldigt noga för att säga något som jag tolkar som stupiditet framåt 4-snåret. I dag, på min fridsamma cykeltur hemåt, hade någon släppt lös sin bautastora, skällande boxer. Hunden springer i hysterisk galopp efter mig. Skäller och verkar inte glad. Tror ni jag blir rädd? Icke. Tålamodet är förverkat på jobbet. Överlevnadskunskaperna glömda.
Jag kliver av min cykel skäller tillbaka på hundskrället och är såååååååååå nära att vilja klippa till matten.
Matten som för övrigt säger: Hallå! Du kan ju inte kliva av cykeln och börja bråka med hunden.
(?)
Fortsätter: Hunden tror ju att du leker när du cyklar.
(?)
Jag samlar då ihop de sista resterna av det nästan förverkade tålamodet. Ler mitt vackraste leende, lägger huvudet på sned och säger att jag vill ha hennes namn, adress och telefonnummer. Mycket tålmodigt tar jag fram min kalender och en penna. Jag ber hundägaren skriva sin autograf. Nä, det tänker hon minsann inte. Jag tar då mycket tålmodigt upp min telefon. Jaha, och var skulle jag ringa då, undrade matten? Till polisen sa jag.
Jag fick namn och nummer.
Inte fan tänker jag göra något med det. Ville nog bara bevisa att jag kunde. Typ. Fast just nu har överlevnadsfaktorerna slagit till med full kraft. Dock har jag fortfarande inte tålamod med dumhet. Varken min egen eller andras.

tonåringar...

är ett sällsamt släkte. Fast, jo, jag minns... men att jobba med dem dagarna i ända är rätt slitigt. Inget är speciellt kul. Inget är speciellt gott, för lite, för mycket eller någonsin lagom. Att vara lärare är bland det roligaste som finns... när allt funkar. Funkar gör det faktiskt för det mesta.
Men, jag är bara människa! Absolut inte något annat. Pedagog förvisso. Men, vad tror folk att vi lär oss på lärarhögskolorna? Hur vi ska hantera konflikter? Eller hur vi ska tala med föräldrar? Nänä. Vi har inte de kunskaperna. Det enda vi kan förlita oss på är vår egen ämneskunkap samt vårt eget omdöme. Gillar lärare människor är det ett plus. Om inte är man rätt rökt. Det finns många som är rätt rökta.
Vi lär oss teorier om olika lärstilar, vi läser Freud och skriver uppsatser om ”den gode läraren” - efter att ha läst Focault (som ”uppfann” systemet med bevakning av många, utfört av några få. Se Långholmens fängelse)
Medierna pumpar ut att skolorna borde göra mer. Lärare måste ta sitt ansvar gubevars! Jepp. Vad tror andra människor? Att lärare inte har ett liv efter klockan 17.30? Att vi inte behöver handla, städa och läsa läxor med våra egna barn. Naturligtvis behöver ingen lärare någonsin någon annan vän än dem som de träffar vid kaffemaskinen i lärarrummet. Om vi hinner ta en fika. Vissa dagar saknar lunch.
Alla lärare vet allt om anorexi, dyslexi, ADD och ADHD!
Vi är inga specialister på syndrom och sjukdomar!
Fast i ärlighetens namn är nog tonåringars föräldrar de som är värst.
Måste försvara min heder när jag blir uppringd av upprörd mor. Eleven ifråga är snart vuxen (19), hårig på bröstet och 1,90 lång. Varför har inte jag ordnat en praktikplats till sonen... undrar den uppjagade modern.
- Öh, ja, nu är det ju så att eleverna själva ska söka sin praktikplats.
- Vi är svikna av skolan!
Och så där håller det på i all evinnerlighet. Känns det som. Gör något själva för höge farao! Uppfostra era ungdomar till att göra något själva. Förlita er inte hela tiden på skolan. Eller mig. För jag har börjat räkna år. 18 år till pension.
Måste nog allvarligt tänka på vad jag ska bli när jag blir stor.

sitta still

Jag har varit krasslig. På rikt. Ont överallt, feber och snuvig.

Nu har jag suttit alldeles stilla i en vecka, i ett soffhörn. Kollat alla såpor, repriser och TV-shop. Med en ullfilt över mig, nogsamt instucken under fötterna. Treo, snytpapper och Nezeril inom räckhåll. Familjemedlemmarna får gärna tycka synd om mig.

Vet inte riktigt var felet ligger. När jag är sjuk, hatar jag att inte kunna laga mat, sätta upp gardiner, sy soffkuddar eller måla om en vägg. Jag blir låg av att inte göra saker liksom. När jag är frisk och som vanligt håller jag på att stressa ihjäl mig för att hinna med allt. Är det verkligen riktigt klokt?

Jag har svårt att vara stilla, att bara vara. Undrar varför?

Ps. Under min stillasittande vecka har jag faktiskt stickat 2 stycken coola mössor. Den ena tog Frans, den andra fick Julia. I morgon ska jag jobba. Inte stillsamt alls.

testing, testing... one, two...

Jahaja, då ska det här förhoppningsvis fungera? Och om det funkar så ska jag dansa krigsdans eller kanske snarare bloggdans. Jag lovar.

Teknik var det ja. Jag anser mig på många plan vara rätt smart. På vissa andra plan har jag en hel del att lära... men, så var det det här med tekniska prylar. Jo, förvisso arbetar jag med avancerade grafiska datorprogram, jag till och med lär andra att använda dem! Men, ursäkta nu, är det en gummisnodd, japan eller handvev som driver runt eländet, ja, det skiter jag högaktningsfullt i. Faktiskt. Det ska bara funka liksom. Mina arbetskamrater (de flesta män) pratar lyriskt i timmar om prestanda, megabajtar, ramar, kardanaxlar och souroundljud.

Jag låtsas inte ens fatta längre.