Jag vet att man borde ha sina böcker i bokstavsordning. Någon gång hade jag nog det, men nu är hyllorna för få... så nu stuvar vi in böckerna där de får plats. Framför och bakom, liggande och stående.
Idag började Frans och Julia prata om HC Andersen och Astrid Lindgren. Ja, om böcker de mindes från de var små. Jag fyllde i med Bröderna Grimm och sen kom jag på att jag nog hade en samling av böckerna “Tusen och en natt”. Naturligtvis måste jag visa dem (de är så fina!). Jag öppnar en av dörrarna till bokhyllan, tar fram det första bandet. Jag visar, vänder och vrider och slår lite i den. När jag ska sätta tillbaka den i hyllan ser jag efter vilken bok som står bredvid. Öh, var kommer den ifrån tro? Boken har titeln: “Jesus”. Bredvid Jesusboken står “Illiaden”, bredvid den står Snorre Sturlasons “Kungasaga”. Kanske har jag någon gång tänkt att det var ett bra system, olika kulturer liksom. Fast sedan börjar jag undra vad Selma Lagerlöf och “Kejsarn av Portugallien” i pocketutgåva gör där i så fall? Eller Katarina Mazetti bredvid Svenska akademins ordlista, jämte Fredrik Lindströms “Vad gör alla superokända människor hela dagarna”?
Som Pippi Långstrump så klokt sa: Det är ingen ordning på allting!
moment-japan: Dodge Polara Station Wagon
1 år sedan
2 kommentarer:
Hmmm. Om man över huvud taget reflekterar över oordning i bokuppställningen... är man nog ganska ordningssam.
Mina böcker hamnar oftast under sängen...
Jo, så kan det nog vara. Ordningssam.
Men, jag tror alltid att jag ska få någon typ av ordning, som i sin tur ska leda till att jag får mer tid till att slippa hålla ordning. Fast oftast har jag ordning på ytan, men... om jag öppnar en lucka, dörr eller låda är det inte så knussligt längre. Det man inte ser finns inte!
Skicka en kommentar