Oj, vad tomt det blivit.
Ofattbart tomt faktiskt.
Müsli och Puzzel har åkt hem.
Himlars vad vi älskat kissarna under 1 vecka.
Nästan lite märkligt hur vi låtit oss totalcharmeras!
Jag är uppväxt med djur i alla möjliga modeller och former. Mitt första djur var en sköldpadda, hon hette Rosa. Hon rymde och, fick jag reda på som vuxen, blev överkörd av en gräsklippare. Sen hade jag Lotta och Snucke-marsvin i 12 år, Egon-hamster hängde med länge. Vi hade hela tiden katt eller katter, Mini I, Mini II, Musse, Mojje och så Nessie. Vi hade vandrande pinnar, undulater (Emil kunde prata - "jag älskar dig" och vissla som dagens eko). Vi hade en en halvknäpp keeshound, han var söt och go men inte så smart. Vi har haft möss och akvariefiskar. Det kanske knäppaste är i alla fall lamm. Mamma stod inte ut med tanken på att de inte skulle klara sig. Tackorna hade stött bort dem. Så vi tog hem dem från gästrikland (i bilen), ner i 30-talsvillans källare. Där byggde pappa en kätte. Lammen hette Hanna och Ville, vi matade dem med flaska... mina syskon och jag hade skift på nätterna. Vi gick ut med dem i koppel. Och gissa om vi var poppis i skolan? Mitt i ett fint villaområde bodde lustiga familjen (vi), det måste gått historier om oss.
Så nu har vi börjat leta egna katter.
Man mår helt klart bra av djur... och vi har varit utan alldeles för länge.
3 kommentarer:
Yes! Då kan jag låtsas att det är min katt med eftersom mina föräldrar är så tråkiga!/julia
Absolut Julia!
Klart det blir din eller snarare dina också!
Ja! Fler kissar åt folket!
Skicka en kommentar