vill inte

Vill absolut inte gå till akupunktören i morgon! Känner mig som ett argt barn, som vet att jag ändå måste. Stampar ilsket så gott det går med fötterna. Det vill säga uppe i huvudet. Det gjorde ondare än att borra i tänder utan bedövning förra fredagen. Det känns verkligen konstigt att tvinga iväg sig själv. En gång till. Är jag dum på riktigt liksom. Min kloka kompis på jobbet sa att det finns inga måsten. Det enda man måste är att leva. Torgnysdotter skickade mess till mig med nummer till sin vän kinesologen. Messet var så finurligt utformat så det gick inte att se telefonnumret... om man inte sparade det i sin telefonbok. (Fråga mig inte hur hon gör för att hålla koll på all teknik.) Så nu finns förhoppningen om en ny väg ut ur foteländet i alla fall. Tack!

Ps. Varför i hela friden har min bloggsida blivit engelskspråkig?