akademisk kvart

Pappa har den goda smaken att fylla år på Nobeldagen. Fast vi skulle fira idag. Klockan 18.00. Prick.
Yasuragiseg sambo drällde in klockan 16.15. Frans måste plugga inför ett prov i morgon. Annika och Göran hade fullt i bilen. Min bror är i Indien. Disa och jag skulle alltså åka själva. Disa var hos Tomas, så vi roddade busstider och mötesplats. 17.30 vid centralen. Jaha. Sen ringde Annika klockan 16.45 och sa att Disa och jag fick plats i bilen. Bra! Jag ringer Disa och säger att vi hämtar upp henne.
17.20 ringer Annika igen... äh, Jonathan ville med i alla fall. OK. Jag ber dem hämta Disa, själv slänger jag mig argt på cykeln. Missar bussen med en baklykta, cyklar till Akademiska sjukhuset för att genskjuta bussen. Hinner precis låsa cykeln och kliva framåt, dessvärre stannar inte bussen. Ska jag vänta i en halvtimme på nästa. Nej! Adrenalinet pumpar, vädret är helt okey, det tar nog inte mer än en 30 minuter att cykla. Sagt och gjort. 18.15 ringer jag på dörren. Pappa kommer tjoande och välkomnar. Han undrade var alla andra var.
- Kommer du själv? ( vilken fantastiskt stor grattiskommité typ)
- Äh, du menar alltså att jag är först?