... kommer aldrig mol allena!
Veckan startade med ännu en avborstad (!) tand. Klippkort hos tandläkaren efterlyses. Spänningarna som kommer av de provisoriska metalltänderna gör att jag biter konstigt. Tydligen.
Disa och jag satt sedan hela gårdagskvällen och natten på akuten. Vi kom dit klockan 19.00 och gick hem klockan 03.40. Disa kunde i alla fall sova efteråt, och det var nog precis vad hon behövde. Hon mår bättre och vi vet vad det är när hon får ont. Kramplösande spruta hjälper alltid, fast det tar alltid sådan evig tid att komma in, och av någon märklig anledning blir det alltid värre när vårdcentralen stängt. Varför finns det inte VAV-dagar? Vård av vuxna... barn. Jag sov mellan 4.00 och 6.15. Halvdöd efter vådlig bussfärd och snö upp till knäna, väldigt blöta byxor alltså, hade jag sedan medarbetarsamtal med min chef. Fram till 14.10 hade jag sedan lektion om högra och vänstra hjärnhalvorna (undrar vad jag sa?). När ungdomarna inte gick någongång höll jag, på riktigt, på att börja stortjuta. Skaffa ett liv! Gå hem! (Normalvis är det ju bara kul att de vill sitta kvar en fredag.) Väl hemma kom jag in i fyrtiotredje andning, fast nu måste jag nog gå och lägga mig.
I morgon är det en ny dag.
Veckan startade med ännu en avborstad (!) tand. Klippkort hos tandläkaren efterlyses. Spänningarna som kommer av de provisoriska metalltänderna gör att jag biter konstigt. Tydligen.
Disa och jag satt sedan hela gårdagskvällen och natten på akuten. Vi kom dit klockan 19.00 och gick hem klockan 03.40. Disa kunde i alla fall sova efteråt, och det var nog precis vad hon behövde. Hon mår bättre och vi vet vad det är när hon får ont. Kramplösande spruta hjälper alltid, fast det tar alltid sådan evig tid att komma in, och av någon märklig anledning blir det alltid värre när vårdcentralen stängt. Varför finns det inte VAV-dagar? Vård av vuxna... barn. Jag sov mellan 4.00 och 6.15. Halvdöd efter vådlig bussfärd och snö upp till knäna, väldigt blöta byxor alltså, hade jag sedan medarbetarsamtal med min chef. Fram till 14.10 hade jag sedan lektion om högra och vänstra hjärnhalvorna (undrar vad jag sa?). När ungdomarna inte gick någongång höll jag, på riktigt, på att börja stortjuta. Skaffa ett liv! Gå hem! (Normalvis är det ju bara kul att de vill sitta kvar en fredag.) Väl hemma kom jag in i fyrtiotredje andning, fast nu måste jag nog gå och lägga mig.
I morgon är det en ny dag.
1 kommentar:
Undrar vad har hänt med Disa, nu blir jag orolig, :(
Skicka en kommentar