söndag, oktober 4

damp

I går kväll dog mitt gamla strykjärn.
I dag har jag varit och köpt ett nytt. Frans garvar gott åt att det heter ”dampestrykkejern” på norsk (ja, det stod på förpackningen). Det måste betyda ”ångstrykjärn” sluter jag mig till. Damp = ånga på norsk. Ungarnas uttryck för att vara helt pucko och att man totalt tappat alla koncepter och blivit fullkomligt bindgalen är att man ”dampar”. 
Det nya strykjärnet har en massa finesser, teflon och självrengöring. Fantastiskt, om det nu inte vore för att strykjärnet också har en jobbig signal. Jag hatar onödiga ljud. Kanonbra om man glömmer att man håller på att stryka. Men, när man som jag sitter och syr i flera timmar, och har pluggat in järnet, eftersom man behöver det lite då och då, håller man allvarligt talat på att bli galen. Det stänger av sig efter 6 pip. Det stänger av sig helt efter 4 minuter... pip, pip, pip...
då måste man fara upp från symaskinen och ruska lite på järnet.
Snacka om att man kan dampa för mindre!

Ps. grattis Frans på namnsdagen!

2 kommentarer:

Rasande Rose sa...

Gud, jag tror min mor hade ett likadant. Jag höll på och bli galen. Fars nya bil tjuter när man sätter nyckeln i den. Varför? För och kolla så man inte sover??
Nä, jag håller med. Varför alla dessa onödiga ljud?

my sa...

RR: Usch ja! Tur att man inte har körkort annat än på symaskin. Symaskinen piper inte.