Appropå cykel och i dess kölvatten körkort. Eller snarare brist på det.
Nä, jag har inget körkort. Jag har gjort minst 100 vuxensaker, men körkort har det aldrig blivit tid, råd eller ens lust med. Jag cyklar. Om folk visste hur mycket det går att frakta på cykel skulle de bli grönhåriga. Hyllor från IKEA, 2 barn, en fram en bak, massor av mat, vin, blommor och krukor, en och annan TV-apparat, tapetrullar, marsvin, hamsterburar och... den här cykelfraktslistan kan göras oändlig. Jag lovar!
Jag övningskörde en gång med pappa när jag var 17. Han höll i handbromsen hela tiden. Jag fick backa fram och tillbaka på en skolparkering. Inte kul.
När barnen var små bodde vi på vårt lantställe på somrarna, exmannen jobbade på annan ort, bilen stod på tomten. Jag var ensam hemma veckovis med barnen. Exet frågade en gång om jag ändå inte skulle ta bilen om ett barn t ex skulle bli huggormsbitet. Min spontana reaktion blev: Hallå, är du dum på riktigt eller? Jag vet fan inte vilket som är broms, gas eller vilken spak man rör om bensinen med. Jag skulle ju inte ens komma ut genom granhäcken! Vi har telefon. 112 funkar för mig. Bättre än att ens försöka med bilen skulle jag tro.
Som lärare på gymnasiet har ja en gång råkat ut för frågan: Va, har´u inge körkort... när blev du av med det?
Handen på hjärtat, jag har aldrig haft något. Fast jag tror fortfarande att jag ska ta körkort. Det är bara det, att det finns så himla mycket annat som verkar roligare än att ta körkort!
Som tur är känner jag massor av andra vuxna människor som inte heller har körkort. Man kan lugnt säga att jag är i gott sällskap.
Jag har en kompis som tog 70 (!) lektioner, kuggade 3 gånger... men vann sitt körkort på att utmatta sin körlärare. Sen frågade hon alltid mig om hon stod i rätt fil när vi skulle åka någonstans.
Nä, ska jag ta körkort, vill jag ju vara cool, ingen tant som håller hårt i ratten. Antingen ska jag ha en fransk bil (någon gammal Peugeotmodell tror jag) med tygtak som man kan rulla upp. Eller så ska jag ha en P1800 Volvo, tvåsitsig. I båda bilarna ska jag sedan ha utsläppt hår, som ska fladdra i fartvinden och så ska jag spela 80-talsdisco så det dånar när jag far fram.
Ja, ni hör ju. Det blir nog inget körkort.
4 kommentarer:
Jag har också fått frågan om det inte är dags att ta körkort nu när vi får barn. Jag köpte en flakcykel i stället. Billigare, miljövänligare, roligare. Vi har fem cyklar i vårt tvåmannahushåll, och inget körkort. Hittills funkar det jättebra, och som sagt, ingen av oss måste vara nykter när vi är på fest. Våra pengar lägger vi på taxi i stället för bensin.
Knas: Folk är så ”praktiska”, klart de funkar utan bil. Fast det beror ju lite på var man bor också. Mitt ute i skogen kanske man bli tvungen, men å andra sidan skulle jag ju inte flytta ut i skogen, eftersom jag inte kan köra bil. När mina barn var små bodde vi mitt i city. Herregud vilket sjå alla människor hade med att försöka få oss att flytta till hus. På landsbygden.
I stant finns det parker, bibliotek, en domkyrka som det ekar skojigt i, affärer och gågator. Varför skulle det vara synd om ungarna att bo där?
Knas och My: Jag kan bara hålla med. Och folk som har körkort blir dessutom så satans slöa! Allt verkar vara oöverstigliga projekt för dem som om de blir lite dumma av själva körkortet.
Här i Stockholm är det i alla fall något lättare att inte ha körkort. Folk tycker liksom inte att det är så konstigt.
Jag kör bil rätt bra har jag fått höra, men det hjälper inte. Jag är nog helt enkelt för ointresserad. Det är trist att köra bil, varken mer eller mindre. Och de flesta verkar vara helt emot att man kör efter ett par glas vin. Jag fortsätter att sitta bredvid.
My: förresten står det i Colette Van Luiks "Stora boken om namn" att du har körkort. Det kanske räcker?
Bea: Ja, det räcker. Det får stanna där.
Skicka en kommentar