Jag trodde verkligen på riktigt att folk som var sambos, gifta eller dylikt, nuförtiden inte kallade varandra för mamsegull eller pappi. Jag har alltid tyckt att det är fruktansvärt konstigt. När jag var liten och var hemma hos min farmor och farfar (som hade stort jordbruk i Gästrikland, de var bönder alltså) frågade jag en gång min farmor Karin: Farmor.... Varför säger du farsan till farfar, han är väl inte din pappa heller? Till saken hör att farmor hade fött 9 barn, varav två dog som små, min pappa var tillsammans med sin tvillingsyster sist i barnaskaran. Farmor och farfar sa alltid Morsan och Farsan till varandra, som namn liksom.
Som vuxen har jag alltid tyckt att det är fruktansvärt osexigt dessutom. I min värld var dessa tillmälen ett minne blott. Trodde jag ja! I dag uppe på det stora köpcentret kommer en fet (ja, ja, men hon var det) kvinna, kanske 35-40, och hennes lika omfångsrike man gående med 5 ungar i varierande åldrar från ca 16-3 skulle jag tippa. Vad är det som får mig att reagera? Jo, först hojtar pappan i familjen: Örru Sebbe, tare lite piano nuva, morsan och jag snackar seru väl. Varvid mamman säger: Men herregu´Liam seru inte att Farsan pratar med Mamsen?! I nästa andetag skränar Farsan som har halkat lite efter morsan: ... örru Morsan sakta ner stegen lite va! #ryser i hela kroppen#
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar