Solmätt. Proppmätt. Inputmätt. Bratzmätt.
Satt bredvid 3 bratzkillar (max 21) på restaurang Lingon. Käre värld vad jobbigt de har att tro att de är på typ Stureplan... hallå, vi stavar staden Uppsala. Inte Spybarsala. Shit vad knepigt att tala om den enda utlandsvistelsen ever och få det att låta som att man är där jämt. När jag var i Milano... du vet helrören kostade bara... designen på någon bil i Milano... jag känner en kille som är designer.... i Milano.... du vet brudarna i Milano...
Jamenellerhur? De flesta Uppsalabor (läs småstadsfolk) verkar ha ett tydligt storstadskomplex. De talar stockholmska på låss liksom. Fläskotletfrissa såklart.
Gäsp.
Ps. de blev mäkta impade och tysta när Sam rusade fram och gastade ”daaarliiing”.
”smile”
2 kommentarer:
Hux flux när man minst anar det kan man alltså få nytta av Sam!? Så pass.
I dag slänger jag lite brasiliansk bossanova och fonter på lådan. En vecka för sent. Felåt.
Ha-ha, nytta och nytta, men wannabe bratzarna blev tysta.
Skicka en kommentar