torsdag, februari 14

låtsaspolistanter


Okey, okey... vi är många kvinnor i vår herres hage. Snälla och menlösa, nöjda och frodiga (som Linda i Köping). Torgnysdotter beskrev det så bra för någon dag sedan. Sen finns det alla möjliga andra marodörer i tillvaron. Sådana som skriver ilskna lappar i tvättstugan. Sådana som vet allt bäst, jämt. Kulturtanter, hundtanter (nä, han ääär sååå snäll... hugg!) Sedan finns det sådana som jag bor granne med. Eller nu ska vi inte dra alla över samma kam, nä, nä. Det är ju faktiskt bara en tant som detta gäller. Söndagsmorgnar är ofta favoritdagar för henne. Tidigt. #pliiiingeliiingeliiiiiiii#
- Suck, vad fan är det nu (kom gärna på besök men inte för tidigt, då besökande människor kan råka ut för oförtjänt surmulenhet)?
- Hej.
- Ja, är det du som slängt två frigolitbitar i soporna?
- Öh, ja det har jag nog...
-... ja, för isåfall är det ju bäst att jag säger till på ett vänligt sätt, att de bitarna måste slängas i container, förståru.
- Jasså? Men det finns ju en soptunna för plastsaker.
-... ja, ja men, lilla du, det är bara för såna plastfat som det t ex legat köttfärs i.
- Mmm, bra. Då vet jag. Jag hämtar frigolitbitarna.
- Jaföreejubättreatt... Pust.
Ner och gräva i soprummet alltså. Hur fan håller hon koll på mina frigolitbitar? Hela sommaren är hon dessutom självpåtagen fotbollsplanslåsare. Klockan 21.00 vardag som lördag, låses planen med hänglås. Öppnas igen kl.9.00. (Kul semester?) I och för sig rätt skönt att slippa ha fotbollsmatch utanför sovrummet. Men ändå. Orka.
I söndags var det dags igen.
#Riiiiiing#
Simon muttrar och öppnar dörren.
-... ja, vet du, du måste verkligen säga till din kompis som hämtar dig klockan 06.00 på morgnarna att han inte låter bilen stå på tomgång (hämtar andan) för vet du hon här över mig har astma.
- Öh? Jag jobbar natt vet du. Min bil står i garaget. Jag varken hämtar eller lämnar någon klockan 06.00.
- Jassåjahaja, men man måste ju tala om hur det ska vara.
- Norrländskt indraget jakande ljud.
En gång var hon galen för att det stod kartonger i källargången. Hela huset blev utsatta för förhör. Ha-ha-ha. Jag vet vems de var. Nej inte mina. En annan granne skulle bara ha dem där över natten. Men, sen kom förhörstanten...
- Nu får dom fanimej stå!
De står där än, 3 år senare. Det är nog den största civila olydnad min granntant varit med om. Jag vill inte bli mjäksnäll när jag blir gammal, men inte en folkilsk låtsaspolis heller. Torgnysdottter säger att man inte ska önska sig något, för då blir det inte så. Så det är väl säkrast att hålla tand för tunga.
Ps. Jag som alltid tänkt att jag ska bli en snäll tant någongång framåt de 80.
Pps. Någon som vet varför det inte går att kolla stavning eller lägga in bilder? Jag har ändrat hela bloggen för jag tänkte att det var nå´n bugg på min förra layout. Dumt... och så funka bilden tillslut!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Herregud, det gäller att ordna pensionen och hålla sig frisk, för denna gren av klanen Yttermyr måste fortsätta ha minst 200 m till närmaste granne!

my sa...

:-)... ja, fast det låter alltid värre när det sätts på pränt. Och lite roligare också!
Har förstått, av din blogg, att du/ni inte direkt bor inne i stan. Hälsa maken.

Rasande Rose sa...

Måtte man ha en väl etablerad hobby som gammal för det där kan inte va hälsosamt! Usch och fy för såna tanter!