äntligen!

Positivt idag:

Jag fick äntligen mitt diplom. I guldskrift, med vattenstämpel och en rätt torr förklaring på engelska. Förklaringen sträckte sig över 4 vattenstämplade sidor.

Hur funkade bönen då?

Nä, jag måste nog bli bättre på att affirmera. Öva mer. För första gången på, jag vet inte när, åkte jag buss till jobbet. Att cykla hade varit kvalificerat vansinne. Först fick man vänta i 28 minuter på en buss som skulle gått alla de minuterna tidigare. Byter buss. När bussen kommit halvvägs, kör den fast. Chauffören ska försöka backa, men det gick inget vidare med dragspelsbussen som blev stående som ett V över hela körbanan. Vi som var passagerare fick kliva av, men det gick ändå inte att få loss busseländet. Det kom en buss till, och den fick vi kliva på. Några hållplatser senare steg jag av. Snö upp till knäna bitvis.

Jag hade, som tur var, varit nere i källaren och hämtat min dunjacka och mina curlingkängor från 1986 (som fortfarande är hur bra som helst). Så jag frös inte ett dugg. Det var bra!

Ny bön:

• Snälla, snälla... jag vill verkligen cykla till jobbet i morgon!