foten i kläm?

Dagen börjar i sann ”råttan-på-repet” anda. Simon kommer hem 7.45, då brukar det normalt vara full aktivitet hemma. 

- My, är du dålig?

- Nä, va-va, öhhurm,  jag skulle ju jobba hemma idag.

- Jaha, det visste jag inte.

- Är ingen annan vaken?

- Nä.

Jag far upp, rusar in till Disa och Frej som sover som stockar, hallå sötisar, upp å hoppa, ni är väldigt försovna. Väldigt. Disa säger att hon har jätteont i öronen, jag sjukanmäler henne. Frej har sovmorgon till 10.00. Hastar vidare till Frans rum, hallå, Frans är du vaken, jaha, du znoosar, vad sa du? Mår du inte bra? Nähä, men du har väl faktiskt ”råd” att vara hemma då... eller? Vad är det för fel? OK, jag sjukanmäler dig. Ringer till vårdcentralen och Disa får tid kl. 14.20. Cyklar iväg vid tvåtiden, för att halvvägs stoppas av upptejpade band och poliskonstaplar. Stopp, stopp, ni får inte cykla här! Nähä, får vi cykla där då (vi pekar), nej, hela huset är bombhotat. Okey vi fattar. Vi gör alltså en kringcyklande rörelse.

Nu rådbråkar jag min hjärna. 

Vad var positivt med detta? 

(Kanske just att dagen blev rätt bra i slutänden i alla fall.)

• Tack för att någon kommer hem och väcker mig, tänk om jag verkligen hade varit försoven!

• Tack för att schemaläggaren hade frilagt en (1) måndag på hela läsåret. Och att det var just den här måndagen.

Annat som var bra med dagen: 

• Disa och jag hittade var sitt par stövlar (jag hittade mina på rea, på barnavdelningen).

• Jag fick massor av arbete gjort.