Jag tycker egentligen inte alls om kräldjur, förstår mig inte ett pillijota på folk som har ormar och ödlor i hemsnickrade terrarium. Hajjar inte grejen. Det kan för tusan inte gå att gosa med en orm. Inte med en ål, fisk eller ödla heller.
Men när det kliver fram en livs levande, fri leguan som är ungefär 1,20 lång, blir jag faktiskt fascinerad. Jag tycker till och med att den är riktigt vacker. En äkta drake på något vis.
Simon fick nästan en drake i huvudet. Som tur var dundrade det bara till på ryggsäcken, när vi vände oss om sprang en yr drake iväg. De ramlade tydligen rätt ofta ner från träden. Lite halvklantigt av en art som ska vara trädlevande kan jag tycka. Nä, vi var inte på exkursion, vi var och handlade i hotell Hiltons butik.
Sen är det stora tvättaredagen. Naturligtvis funkar inte torktumlaren, det upplyser draktanten mitt-i-mot, mig om. Hänga upp trosor och strumpor känns som faslig överkurs.
Draken kommer bara nerdimpande i tvättstugan som den naturligaste sak i världen. Förmodligen för att fråga om varför vi inte varit hemma. Nu fick hon ju en bra anledning att även upplysa mig, samtidigt som hon storfiskade efter nyheter.
Vissa drakar ogillar jag fortfarande.
3 kommentarer:
Välkommen hem min sköna! Min dator har vägrat lämna kommentarer på senare tid. Den har hamnat i någon sorts frigörelseprocess och beter sig bångstyrigt. Mycket har man haft i huvudet, men aldrig en drake. Än finns något kvar att uppleva!
Heeej!
Bångstyrigt både analogt och digitalt alltså? Har ni varit till Capri än?
Nä... pappa har insett att det inte går. Gamla ödlor förflyttar sig inte så lätt. Över huvud taget, så att säga.
Skicka en kommentar