Så här såg det ut när jag för första gången i mitt liv var 5 timmar på en tredagarsfestival. Kul och rätt minnesvärt. Helst den äldre mannen, Derrick Morgan, som äntrade scenen med käpp och ledsagare. Sååå cool. Tydligen en ikon för dem som vet mer än jag. Härligt gungig reggae-ska. Jag gillade det faktiskt över förväntan. Jag vill härmed meddela att jag vill bli lika cool när jag är typ 80, fast en kvinnlig variant då.
Sen vill jag bara säga att semestern alltid kan vara längre. Jag tror inte jag känner någon som längtar ihjäl sig till jobbet. Men, jag kan ha fel, det kanske drösar av dem? Jag skulle verkligen passa som heltidsledig. Jag köper inte snacket om att man behöver tillhöra ett sammanhang. Varför skulle det vara viktigt egentligen? Är det inte för brödfödan de flesta jobbar?
”VINN 47 MILJONER FORTSÄTT JOBBA PÅ STÅLULLSFABRIKEN!” Typ.
Här och nu lovar jag dyrt och heligt, att jag inte skulle ha den allra minsta svårighet att få både tid och dagar att fyllas med vettigt innehåll. Basta.
4 kommentarer:
Ja fy bubblan vad det känns tungt med sommarslut. I morse skickade jag iväg ett massmail för att höra om någon ville gå ut och tröstäta med mig på restaurang, men jag har inte fått ett enda svar. När nöden är som störst är vännerna försvunna :-(
när ni framställer det på det där viset känns det ju nästan bra att inte haft någon egentlig semester.
Däremot mycket avis på reggae-festivalen. Första året jag missar. Det gör lite ont.
Ville du bli av med en tv fresten? Jag har behov!
M: Idag är jag jetlaggad på riktigt. Har sovit som en gud hela sommaren. De första dagarna på mitt arbetsliv, efter semmen har jag somnat och sedan vaknat runt 4. Världsproblem måste tydligen lösas vid den tiden.
Jag har nog två TV-apparojter. Modell mindre. bara att ta!
T: Jo, hm, fast det ÄR skönt att vara ledig, men svårt att gasa upp igen så här i början. Tror ändå inte att jag vill byta med någon annan.
Skicka en kommentar