söndag

lördag

fredag

inte ett dugg synd om mig

Jag blir rätt stressad av buskis, fars och komedier a´la Nils Poppe och Hjalmar. När de går folklustspel (vilket ord!), farser och trams på TV, kan jag ju välja bort det. Men en gång fick jag lov, av trevlighet, att följa med jobbet till Stockholm och se på en fars som hette något i stil med ”Två fruar för mycket”. Rollistan borde fått mig att vara mindre trevlig. Robert ”snubbel” Gustavsson och någon norrländsk typ som numer har blivit uppsalaprofil, Lasse något. Jag rodnar och skäms om vart annat. Blir otroligt irriterad på alla dörrar som stängs och smälls i, folk som nästan träffar dem de inte ska, alla förvecklingar gör mig liten och rädd. Sjunker djupare ner i stolen. Eller som Torgnysdotter  skulle sagt ”äpple z”, ”undo, undo”. Ta bort mig!

Döm om mitt milda ogillande när jag fick en DVD-film i födelsedagspresent (se bild) för några veckor sedan. 

Birger & Olvert - gräjtest hits. Mitt ansiktsuttryck var nog obetalbart! För man kan ju inte, som vuxen, börja gråta när man får en present. Än mindre svära ve och förbannelse.

Men.

Inuti fodralet låg en skiva med texten: ”Nej, jag lovar, det är ingen tråkig, töntig fars. Tag ledigt från den 20:e oktober, för då bär det iväg, tidigt på morgonen... Tillbaka i Sverige på torsdag den 30:e förhoppningsvis bruna, pigga och glada.” 

Naturligtvis övertygade jag Simon om, att han fick/skulle svara på frågor om resmålet. Gissade jag rätt måste han svara ja! Nu har jag gissat och gissat, dragit ifrån och lagt till... kollat världskartor och satelitbilder.  Nu, två veckor efter födelsedagen vet jag! 

Vi ska resa till Curaçao! 

onsdag

En rätt bra dag. Förutom Rutan som har använt våra sängar som kattoa. Kanske får hon emigrera till mamma. Eller så får vi försöka få in en tvättmaskin någonstans. Med skohorn kanske?

tisdag

måndag

veckoform

27

Det är överbokningar på skolan.

Inte längre bloggskugga. 

Tydligen. 

Abstinens efter ord, eller egentligen, abstinens efter att söka sätta ord på tankar och upprördhet. Det rycker och pirrar i fingertoppar och hjärna. Veckan är över... och jag överlevde denna skolstart också! 

Hittills.   

Hjärnan bryr sig inte så mycket om varifrån den får sina belöningar. Knark, sprit, dobbel, jag tror att bloggandet, kan gå in under det nya ordet/begreppet ”heroinware”.  Ordet ”hittade” jag under mitt uppsatsskrivande, tidigare i år. Heroinware, ett slags drogberoende. Professorer och doktorander står frågande. Är det ett spelberoende eller ett beteendeberoende? Heroinmjukvara.

Världen rullar på. 

Jag behöver sätta ord på tokerier, falsarier och dumheter. Samt (som vanligt) byta jobb även detta år. Fast det hör ju inte hit.

I går startade lektionerna, jo, startade, klockan 15.20. Fortfarande 27 elever och 22 datorer. Jag orkar inte vara lekledare längre! Tappade såklart bort mina nycklar, samtidigt som jag höll två gladlynta tonåringar under armarna, hjälpte dem som hade inloggningsproblem, visade hur ritstiftet funkade och öppnade en datasal till som råkade vara ledig, hittade nycklarna, sprang mellan salarna... och allt var typ kaos.

Ska jag alltså på måndag säga: 

Jag är hemskt ledsen, men, vi har överbokat. Du får ta nästa flight. Här får  du en kupong att köpa baugette för i cafeterian, kom tillbaka igen på fredag så får ni plats på den flighten istället. Klagomål kan skickas till luftföretaget kommunen. Skriftligt.

Men, tja, vad är en bal på slottet? Vad gör det fel att ha ett beroende? 

bloggskugga

På tok för lite tid.

Over and out!

trött å en aning konfunderad

Orkar inte pallra mig hem från jobbet. Höjden av trötthet är att behöva orka cykla hem. Att vara lärare är liksom, efter sommaren, från -20 till +190 kilometer i timmen varenda hösttermin. 

Alltid tror jag: I år, då ska jag ha totalkoll. På allt. Stort och smått, salar, föräldrar och pappershögar. Ha!

 I den ena klassen är det 27 elever och den andra innehåller 26 stycken. Det är en jävla massa 16-åringar om ni frågar mig. Alltså de nya som börjar ettan. De andra (2:or och 3:or) vete fan under vilket skåp de ska få plats

Det knepiga är att vi bara har plats för 22 stycken i samma datasal. Någon måste räkna med naturlig avgång. Eller så. Verkar lite konstigt att ha dataundervisning med blyertspenna och A4-papper. Fast det är förstås om ni frågar mig.

bara timmar kvar

Så här såg det ut när jag för första gången i mitt liv var 5 timmar på en tredagarsfestival. Kul och rätt minnesvärt. Helst den äldre mannen, Derrick Morgan, som äntrade scenen med käpp och ledsagare. Sååå cool. Tydligen en ikon för dem som vet mer än jag. Härligt gungig reggae-ska. Jag gillade det faktiskt över förväntan. Jag vill härmed meddela att jag vill bli lika cool när jag är typ 80, fast en kvinnlig variant då.

Sen vill jag bara säga att semestern alltid kan vara längre. Jag tror inte jag känner någon som längtar ihjäl sig till jobbet. Men, jag kan ha fel, det kanske drösar av dem? Jag skulle verkligen passa som heltidsledig. Jag köper inte snacket om att man behöver tillhöra ett sammanhang. Varför skulle det vara viktigt egentligen? Är det inte för brödfödan de flesta jobbar?

 

”VINN 47 MILJONER FORTSÄTT JOBBA PÅ STÅLULLSFABRIKEN!” Typ.

Här och nu lovar jag dyrt och heligt, att jag inte skulle ha den allra minsta svårighet att få både tid och dagar att fyllas med vettigt innehåll. Basta.

utmaning?

Hm, allvarligt talat... är inte detta en typ av kedjebrev? Tror inte jag känner tre bloggare som inte redan är utmanade, möjligen en till.

Dessvärre tror jag inte mina egenheter är speciellt konstiga, de konstiga sakerna känner de flesta till. Redan. 

Men, ok, vi skyller på mig själv såklart!

Sex rätt vanligt, underliga saker om mig:

1. Har tillsammans med min mor haft springnota i grekland, fast inte med flit.

2. Älskar, precis som Liza, alla slags hopskruvningssaker från IKEA.

3. Har jobbat på glashytta, med ambition att bli glasblåsare.

4. Klämmer gärna porisar och finnar på både ungdomar och man. Ja, det håller jag med om att det är rätt underligt. Dra ut stickor ur fingrar och händer är också en specialitet jag har.

5. Hela min garderob är ett under av ordning. Alla svarta saker hänger för sig, svarta tröjor ligger hopvikta under och svarta byxor hopvikta över, efter svart följer blått, grönt, beige, orange, rosa och vitt. En gammal yrkesskada skulle jag tro.

6. Jag har aldrig varit på en konsert i hela mitt liv. Men, på torsdag ska jag vid mogen ålder äntra reaggefestivalen. Räknas det?

Jag utmanar Julia, Kentsson och Sophie

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir ”tagna" ska skriva sex saker om sig själva i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren tre nya bloggare och gör en lista av deras namn.

Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras blogg för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.