onsdag, mars 19

stackars...

... katterna.
I dag har de varit hos veterinären och blivit kastrerade (säger man så om tjejkatter också?). Alldeles vingliga och trötta. Hu, vad hemsk man känner sig. Jag hade samma känsla i magen som när Disa var bebis idag. Som om man luras och är elak med flit. På något vis. När de rullade iväg Disa, in på operation, och man inte fick följa med. Usch. Jag gråter nästan bara jag tänker på det.

Jag har svårt att mottivera mig till att skriva uppsats, rätta prov och ringa till naprapat (som är det senaste budet i slaget om mina fötter). Men allt ligger i min privata hårddisk uppe i huvudet... så snart så...
bara katterna blir piggare, vädret bättre, sommaren kommer, barnen blir äldre...

3 kommentarer:

Sophie Sölveborn sa...

usch ja! Min hund gav mig alltid långa blickar, vände sig och tittade sådär över axeln mot en när nån vetrinärstudent tog över kopplet på ultuna. Man ville nästan smärtkompensera på sig själv.

Och det är en lägga-på-hög-period just nu. Alla meningar har ett "sen" i sig. Det är mycket man ska hinna med då. Sen alltså.

michanek sa...

Cilja tycker synd. Har de repat sig nu? Och visar de förtroende för dig?

my sa...

Jo, idag mår kissarna helt klart bättre. Ungefär samma speed som vanligt. De myser i knät på oss, precis som innan. Och, Dear, visst är det så, att det finns just sådana perioder. Lägga-på-hög-period är ett lysande uttryck.