När jag åker hemifrån på morgonen glömmer jag nästan mig själv. Allt som oftast glömmer jag, ( nästan självklart) cykellysen, snus, plånbok och jobbnycklar. Ja, ja, glömma bort saker kan väl de flesta göra. Hoppas jag. Jag glömmer sånt jag tidigare alltid kom ihåg.
- Var har jag nu lagt tygsaxen, boken, glasögonen, solglajorna, tandborsten?
Förr visste jag att jag alltid lade grejorna på ”ett bra ställe”. Sen kanske jag inte hittade det braiga stället alla gånger, men det är ju en annan femma. Jag hade ändå koll på att jag lagt dem någonstans.
När jag handlade mat igår glömde jag att ta med mig kassen (jo, jag hade packat den) från butiken. Förmodligen tyckte jag att jag hade tillräcklig packning ändå. Halvvägs hemma kom jag på min miss, vände om och hämtade kassen. Kom på att jag skulle köpa snus också. Betalade och tackade än en gång för mig. Väl hemma hittar jag inte snuset. Simon hittade det senare bakom vattenkokaren i köket. Det jobbiga är att det liksom inte ens ringer en klocka när jag väl hittar prylarna. Jag har absolut inte en susning. Känner mig som om jag har fått altzeimers light, som i stormsteg verkar övergå till mediumvarianten. Dessutom är jag lätt förståndshandikappad efter klockan nitton noll noll.
Får man skylla på vädret så gör jag det.
Andra människor och deras saker håller jag dock både ordning och reda på. Märkligt.
moment-japan: Dodge Polara Station Wagon
1 år sedan
5 kommentarer:
Tror du drabbats av den självutplånande kärleken - de små sötisarna du hämtade i Luleå sätter sina spår i din vardag.
Vänta tills de börjar bli jobbiga ( om de blir det överhuvudtaget ) då kommer minnet tillbaka.
Inte förr tror jag!
Aha, som en nyförlöst kvinna alltså?
Jag vill se dina katter..får jag det så kan jag hållareda på dina nycklar och snus och..ja va du vill faktiskt.
udda far faktiskt med sanning. Hon har, hör och häpna, hållit reda på mina nycklar sedan jag var två äpplen hög! /Torgnysdotter ca tvåkommafem äpplen hög
Det känns tryggt att ha er! Varmt välkomna att hålla ordning på mig, nycklar och kattmonster.
Ännu större tack till Torgnysdotter och Michanek, som faktiskt får panikångest av Uppsala C m.m, för att ni kommer och gästar. Jag känner mig (på rikt) hedrad.
Skicka en kommentar