Disa har sovmorgon till 12 på onsdagar.
När jag kom hem efter jobbet i går stod symaskinen i köket. Jag undrade vem som hade sytt? Jo, det var Disa. Följdfrågan från mig är naturligtvis vad hon hade sytt?
- Äh, jag lagade bara mina jeans, de hade spruckit i grenen.
- Jaha! Va bra att du kunde fixa det själv, hittade du något tyg att lappa med då?
- Ja, jag tog det som låg på bordet.
Nu hör det till saken att jag hade shoppat upp mig på ett par snickarbyxor i helgen. Vet inte riktigt varför, men jag har länge velat ha ett par. Och så hittade jag äntligen ett par! Såg framför mig hur vårig jag skulle bli i vit t-shirt och vita sneakers... och snickisar. Snickisarna låg i att-göra-högen. Uppläggning i det här fallet. Jag hade klippt av dem till rätt längd och skulle vid tillfälle lägga upp dem.
- Va? Menar du att du klippte av mina nya byxor?
- Var de nya? Jag trodde det var mina gamla som du hade klippt i förut, då när du lagade mina jeans sist. Föresten var de ojämna, så jag tror bara att jag klippte dem raka.
Först blir jag arg/ledsen/irriterad. Mina nya snickisar (med darr på underläppen). Disa blir ledsen. Jag förstår väl för tusan att det inte var med flit! Men ändå. Men ändå.
När jag tänkt efter en stund kom jag faktiskt på att det bara var ett par byxor! Får väl göra high-waterbrallor av dem. Jag gick in och kramade Disa, och vi fnissade en stund åt det dråpliga i situationen. Det kommer nog ändå att bli en familjeskröna som Disa får leva med.
”Kommer du ihåg den där gången när du klippte sönder mina nya jeans?”
Får Disa någon gång egna barn kan hon lita på att den här mormorn kommer att föra storyn vidare.
6 kommentarer:
Man får hata sina barn fläckvis. Man kan även skicka dem till stockholm en natt;-)
:-)
Jag kan tipsa barnen om att möjligheten finns. Hur ofta kan man skicka dem, får de mat, sovplats och arga förmaningar efter kl. 00.30?
Eller gäller erbjudandet hjälp med att klippa och sy?
Du har aldrig fått höra historien om när lilla Lars Y tyckte att hans pyjamas satt för hårt i halsen och klippte till den lite, varpå hans mamma fick spader för att kan klippt av halsen på hennes nya polotröja?
Skojigt! Anne-Marie var en fantastiskt kvinna! Åh vad vi älskade henne. Tror hon gav upp ett asgarv om lille Lars gjort nå´t tok. Hon var på barnens sida. Fråga Lars om han kommer ihåg en konstig ramsa han delade med sig av som barn... typ: Någon sa ordet HUND... då sa Lars hund villevund kohund kosund eller något liknande. Mina syskon och jag funderar fortfarande över hur han kom på allt!? Han var också (by the way) den som först spelade in låten popcorn. Hälsa min kusse!
Maria: Jag försöker ibland lämna kommentarer på din blogg (trots min okunskap om både häst och hund) Fast de blir aldrig publicerade?! Vet du varför?
Det är en sorg att aldrig ha fått träffa Lars mamma, och fram för allt att hon aldrig fick uppleva sina barnbarn, våra underbara, fantastiska och lite småknasiga ungar som ofta är rätt lika sin far :-)
Den där ramsan kommer från Lars mormor. Hon hänger med fortfarande!
Vet inte varför dina kommentarer på min blogg ej kommer igenom, jag har aldrig sett till dem! Bommar du på säkerhetskoden?
Kussen hälsar tillbaka!
Skicka en kommentar