hålla färgen

I japan får man inte ”tappa ansiktet”, i Sverige ”håller vi färgen”. Det finns säkert massor att tillägga.

 Igår missade jag sista trappsteget i en trappa som jag gått i säkert tusen gånger. Föll således handlöst. Jag hade en massa papper i famnen,  som jag tydligen, med livet som insats måste hålla hårt i. Kontenta: jag tog inte emot mig i fallet. Minst 50 elever på skolan såg mig, när jag skrikande faller som en..., ja, en människa som faller, typ.

Vad gör jag?

Upp som en guttaperka såklart. Linkar några steg, och inser att jag nog är rätt illa skadad i min redan cortisoninjecerade fot. Några elever frågar hur det gick. Vad svarar en vanlig svensk (jag) då?

- Nä, alltså, det är lugnt. Jag snubblade nog på skosnöret. 

Alltmedan jag linkande, hoppande på ett ben tar mig fram i korridoren. Pappren i famnen är min sköld.

Det jag undrar över är väl mest varför det blev så skämmigt? Alla kan ju kliva fel. Alla kan snava. Men, på något vis tar jag det som ett personligt nederlag. Ajabaja, inte missa trappsteg!

En gång hade jag vida byxor. Bussen kom. Jag började springa... ena foten in i de vida byxorna och... magplask. Tar mig upp, stiger på bussen, ingen, nu menar jag ingen på den fullsatta bussen, tittar på mig. Än mindre frågar de hur det gick.

En annan gång blir jag överkörd av en bil, ordentligt överkörd... hon stannar, hon stannar, hon st.... inte. Vad gör jag... studsar ännu en gång upp som en gummiboll och vidhåller att det gick fint. (axelskadan gick över med massor av sjukgymnastik och piller och cortison). Sturskt tänkte jag fortsätta till gymet, eftersom det var dit jag var på väg. Jag säger bara jättebula i huvudet. Typ jättebula a´15 x 10 cm plus en obrukbar vänsterarm.. Stannar några andra bilar? Nix.

Allvarligt är det bara jag som gör så här? Håller färgen och tycker det är ytterst pinsamt. Alla gånger har det ju faktiskt inte varit mitt fel! Och om det nu varit mitt fel, har det varit olyckshändelser. Varför är det så in i helvete svårt att skrika, skräna och linka svårt?

Vi (jag) är tydligen ett jävla bra folkslag att hålla färgen.

Eller?