nä, nu jäklar...

måste jag lära mig håteemelska. Jag som skriver så mycket om fula saker, åh så har jag en helt omodärn design på min blogg. Inte blir det bättre av annan färg heller. Morrrrr.

vad väljer du?

Jag är den första att förespråka att god form och bra funktion går hand i hand. För det mesta tycker jag att en snygg form utan funktion är dålig form. Men, häromdagen var jag i en möbelaffär, där kom mitt tidigare resonemang på skam.

Scenario:

Den fulaste fåtöljen jag någonsin skådat stod framför mina ögon. En hiskelig variant av Joeyfåtölj-i-serien-Vänner. Plastigt, brunt skinn i obestämbar amöba form. Simon som älskar att reta mig när det gäller saker jag tycker är vulgohemska, sätter sig förstås i amöban och utbrister: Fan, va skön! Testa My.

Det var då jag kom på att jag aldrig någonsin, hur skön stolskrället var, ens ville provsitta den. Skinnplast som klibbar på låren när man sitter. Hua. 

Nu har jag haft en egen liten persontest på folk som dykt upp i min närhet. ”Vad skulle du välja? En asful stol som var skön, eller en skitsnygg obekväm dito?”

De flesta män tycker att  jag är helt ute och cyklar, medan de flesta kvinnor fattar precis vad jag menar. Visst är det korkat, men en ful stol, hur skön den än är, kommer absolut inte in hemma hos mig! Jag har redan en massa fula saker som jag inte är mamma till i mitt hem. Ska kanske tillägga att jag grät på riktigt, när Simon installerade ett souround-system, som skulle funka till TV och ljudmaskiner. 

Sladdar och onödiga manickmaskiner överallt. Känns nyrikt på något vis. Pöbelallergin slår till.

Joråsatte.

kan nå´n förklara

Mamma sa att jag kunde sätta vattenglaset på nattduksbordet.

Vad är det egentligen. Nattduksbord. Sen läste jag vidare i min deckare, och då sa de i boken att de hade "mobilen inom räckhåll på nattygsbordet". Nattygsbord. Är det samma sak typ? Heter det där lilla bordet/hurtsen/pallen som en del har i likadana uppsättningar på var sida om sängen det ena eller det andra? Och, varför heter det så? Är det ett bord att lägga snoriga tygnäsdukar på, eller är det måhända en virkad eller knypplad spetsduk som ska pryda bredvid sängen. Jag hajjar ingenting, men blir alltid så nyfiken när ord som folk svänger sig med inte har någon vettig förklaring.

fri... tid

Fritid. Read my lipps, f r i t i d. Fritidshus, fritidskläder, fritidssysselsättning... helt plötsligt har jag massor med tid. Det är en konstig och främmande känsla. Icke desto mindre angenäm.

Semesterresa och inlämnad, färdigskriven uppsats har fått min annars rätt fladdriga vardag att halka ner massor av pinnhål på måstestegen. Helt fantastiskt skön känsla. Nu är jag hos mamma och gör ingenting annat än läser deckare, löser korsord och målar akvareller. Jag känner mig så himla fri! Jepp.

Snart ska väl ändå bokprojektet igång... eller hur Anna-Sara? Det måste väl i alla fall vara någon mening med all denna fria tid?

rättvist

Livet är snällt ibland...

andra gånger kan man undra...

ålder

Jag var tvungen att toppa håret i  dag. Min vanliga frisör hade semester.

Rusade in på måfå hos en frisör och undrade om de hade en tid. Jo, det hade hon. När jag sitter i schampooneringen säger frissan: 

- Usch, jag är så himla trött... och jag känner mig så himla stressad, jag har suttit på akuten hela natten med min mamma.

- Oj, fy vad jobbigt.

- Ja, men min syrras man har varit där hela dagen idag, och i kväll ska min brorsa dit. Jag ska åka till Paris klockan sex. De tror att mamma fått en svullnad på hjärnan eller så...

Då säger jag det där som man egentligen ska låta bli att säga, eftersom det inte spelar någon roll när man är anhörig till någon som är svårt sjuk.

- Är din mamma gammal? (frisörskan var nog så där 25-30)

- Ja rätt så... hon är 45.

- Jaha, det var en ung mamma tycker jag.

- Ja, men du vet, hon hör till en helt annan generation.

100 jämt

... ja, må ja leva eller som barnen sjöng när de var små...  jag målar lera, jag målar lera! 

I hundrade åååår!

100 inlägg i bloggen, det trodde jag aldrig när jag började. Det vill jag ge mig själv en klapp på axeln för. Det har dessutom varit kul hela vägen.

Jag vill även fira att uppsatsen är ivägskickad med snigelpost för arkivering idag. Fan vad stolt jag känner mig! Fast det har inte varit lika kul hela tiden. 

I dag har jag även beställt en sista-minutenresa, eftersom stövelteorin bara funkar i teorin inte praktiken, till mig själv och mina mysiga barn. På lördag åker vi till... hm, det var just det, någonstans i Turkland, tror jag... fast jag gillar att inte veta helt 100.

Lite av tjusningen är att bara hamna någonstans. Att åka med Frans och Disa känns jättehärligt. Bara vi. Inte massor av andra. Bara få rå om dem till 100%.

Så nu laddar jag för nästa 100 inlägg, övningskörning och alla andra 100 saker som jag vill göra.