Jag är den första att förespråka att god form och bra funktion går hand i hand. För det mesta tycker jag att en snygg form utan funktion är dålig form. Men, häromdagen var jag i en möbelaffär, där kom mitt tidigare resonemang på skam.
Scenario:
Den fulaste fåtöljen jag någonsin skådat stod framför mina ögon. En hiskelig variant av Joeyfåtölj-i-serien-Vänner. Plastigt, brunt skinn i obestämbar amöba form. Simon som älskar att reta mig när det gäller saker jag tycker är vulgohemska, sätter sig förstås i amöban och utbrister: Fan, va skön! Testa My.
Det var då jag kom på att jag aldrig någonsin, hur skön stolskrället var, ens ville provsitta den. Skinnplast som klibbar på låren när man sitter. Hua.
Nu har jag haft en egen liten persontest på folk som dykt upp i min närhet. ”Vad skulle du välja? En asful stol som var skön, eller en skitsnygg obekväm dito?”
De flesta män tycker att jag är helt ute och cyklar, medan de flesta kvinnor fattar precis vad jag menar. Visst är det korkat, men en ful stol, hur skön den än är, kommer absolut inte in hemma hos mig! Jag har redan en massa fula saker som jag inte är mamma till i mitt hem. Ska kanske tillägga att jag grät på riktigt, när Simon installerade ett souround-system, som skulle funka till TV och ljudmaskiner.
Sladdar och onödiga manickmaskiner överallt. Känns nyrikt på något vis. Pöbelallergin slår till.
Joråsatte.
2 kommentarer:
Soround system är nog mitt värsta! Många inställningar och jobbigt när man blir placerad i den soffhörna vars högtalare bara sänder ut galopperande hästljud och skott från pistoler..
#ler# en superdesignad, toksnygg stol att sitta obekvämt tillbakalutad i när man lyssnar på musik utan soroundljud. Det är så det får bli.
Skicka en kommentar